17 mars 2014

Vad formar oss till den vi blir?

De senaste dagarna har jag funderat en del på vad jag vill lära mitt barn. Saker jag vill att han ska få uppleva. Såg en intressant TED-talks föreläsning om vad som gör oss den vi är. Vad formar oss till den vi blir?

Jag tänker på mina 25-års sommarsemestrar i Spanien. Under 25 år har jag spenderat 6 veckor i Spanien varje sommar. Sommarhuset i Spanien är den enda fasta punkten som finns kvar från min barndom. Där allt ser ungefär likadant ut. Där många av grannarna har sett mig växa upp, från jag var 6-7 år till nu, när jag kommer dit med mitt egna barn.

Hur mina föräldrars beslut förändrade min framtid för alltid. Hur jag idag kanske hade haft ett halvitalienskt barn om min mamma hade fått som hon ville?

Vad är hemma för dig? Vart känner du dig hemma?

Jag tänker på min egen lilla livshistoria. På tidigare vägskäl. Funderar över om jag hade gjort andra val. Valt en annan väg. Ibland tycker jag att det känns som om det var någon annan som levt mitt liv, att JAG t.ex. tog konsthistorialektioner på El Prado och Reina Sofia i Madrid eller skakande nervös tog körkortslektioner i centrala Barcelona. Att jag bodde 3 år bredvid el Rastro, i Madrid och fyndade saker där till mina skolprojekt. Eller mina 4 år på Calle Verdi i Gracia, att vi nästan varje helg promenerade ner genom Barcelona för att möta havet.

Att skapa sig själv. Skapa sitt eget liv. Svindlande tanke: Tänk att mitt lilla barn kommer växa upp och flytta ut i stora vida världen. Hur få år jag egentligen har med honom, som han kommer vilja följa med mig. Kanske 10 år. Tills han blir tonåringen och hellre vill hänga med sina vänner...

Jag tänker på hur viktigt kultur är för mig. Kreativa ideer. Hur jag vill dansa, måla, pyssla, skriva, läsa med mitt barn. Hur jag vill att vi ska upptäcka saker tillsammans. Hur jag redan nu mentalt planerar för de kommande åren. Hur jag vill resa och visa världen. Speciellt storstäder. Tänk alla museum som finns. Oj, så jag hatade att mina föräldrar släpade med mig på museer i hela världen som barn. Men, så mycket jag lärt mig...

Mix. Hur jag vill försöka fokusera på det positiva. Jag tror jag ett tag under några år när jag längtade hem till Sverige fokuserade lite för mycket på det jag inte tyckte om i Spanien. Ett sätt att bryta mig fri. Men nu hoppas jag att jag har hittat balans. Då jag är nöjd med mina beslut och hur livet är uppdelat nu med vardag, förskola och jobb i Sverige och semester, sol och fritid i Spanien. Kanske då det var så jag själv växte upp.

En vän berättade att hon tyckte om att jag uppskattar Sverige mer idag. Jag ser det positiva. Jag hade några år när jag flyttat till Spanien då det mesta med Sverige var fel, irriterande och jag idealiserade Spanien. Men, så gick utomlandsåren och mina känslor bytte fokus. Skimret försvann, dagarna blev vardag. 8 år i Spanien.

Som förändrat mig. Gjort mig till den jag är idag. Jag blev vuxen i Spanien, bodde i min första egna lägenhet, fick mitt första jobb etc. Gick på bröllop, begravningar, dop, var med halva släkten på BB. Spaniensvenskan har jag kallat mig. Det stämmer nog ganska bra hur jag känner mig.

Hur jag vill att mitt barn ska känna sig. Spaniensvensk / Svenskspanjor. Rik på upplevelser, kulturer, länder, språk... Att jag önskar att han ska känna sig hemma i båda länderna. Med det menar jag att jag vill att han ska veta hur livet ser ut i de två olika länderna. Livsstilen. Att jag vill försöka fokusera på det positiva.

Vad har format dig mest under din barndom?

...min syster lyssnar på Mecano på kasettband som vi köpt på en bensinstation när vi bilar hem genom Europa. Jag minns det så väl. Hur hon försökte lära sig spanska för att förstå vad de sjöng...

Inga kommentarer: