6 apr. 2014

Tvåspråkighet och bikulturallitet

Idéen jag fick en natt i höstas utvecklar sig och jag blir glad inombords över att jag bara körde. Startade det jag saknade. En spansk lekträffgrupp. SvEs - tvåspråkiga barn. Svenska-Espanol. De senaste månaderna har gruppen sakta växt och just idag har den 109 medlemmar. Multikulturella par som lever i Sverige, Spanien, Sydamerika eller resten av världen.

Att träffa och lära känna nya människor. Att få dela erfarenheter och funderingar. Att känna gemenskap. I fredags höll jag ett samtal om tvåspråkighet, bikulturallitet och identitet för 12st spanjorer/sydamerikaner. Flera förvånades över min spanska, det är så självklart för mig att jag inte längre tänker på det. Att det finns massor av par som har engelska som språk. Flera som aldrig bott i den andres land. Då kulturkrockarna blir tydligare för att man inte förstår. Jag berättade min historia. Många skrattade igenkännande. För att flytta till ett nytt land är ganska likt. Innan man förstår språket, kulturen, sociala koder och börjar känna sig hemma.

En del av mig känner sig spansk. Eller hemma bland spanjorer. Jag skrattar åt skämten, vet vem barnseriefigurer är och kan låttexten utantill.

Jag inser även att jag funnit balans. Att jag tror jag kommit till en punkt där jag vill blanda ihop det bästa ur båda kulturerna och sila bort det sämsta. Jag lägger inte längre energi på att kritisera. Utan försöker acceptera. Ta seden dit jag kommer. Vara mig själv. Där jag uppskattar hur öppen, social och pratglad Spanien gjort mig.

Stora diskussioner om socker var det. Sverige är värst, med er fika, fredagsmys, lördagsgodis. Det pratades smör! Lchf. Mycket om svärfamiljer. Kulturkrockar. Hur ett nytt land förändrar en. Hur spanjorerna inte längre kände sig helt spanska när det åkte tillbaka. Hur det var svårare att acceptera deras släktingarna åsikter. Hur många svenskspanska par skapar en egen liten blandning av båda kulturerna som blir normal för dem, för deras barn. Hur jag tror och hoppas att våra barn kommer känna gemenskap. Förstå varandra. Kunna finna stöd.

Jag har fortfarande inte helt klart för mig hur jag ska utveckla min lekträffgrupp. Just nu håller vi på att lära känna varandra. Barnen är ungefär i samma åldrar. Jag vet inte heller hur vi ska få barnen att prata spanska. Men det får väl bli lek, sång, böcker etc. Jag vill gärna koppla gruppen mot kultur och skulle vilja fortsätta träffas på museer, kanske titta på spansk film etc. Jag är ju inte spanjorska och det finns många sydamerikaner så jag vet inte riktigt hur man tar in traditioner etc utan att det blir fel... Näe, religion, politik etc. får gärna stanna hemma.

Som ni hör snurrar tankarna. Och jag älskar det. När nya idéer utvecklas och växer och blir något... Kanske inte alls det man tänkt utan ännu bättre. Att mitt barn finner vänner som delar hans värld, med en svensk mamma o spansk pappa. Två språk, två kulturer. Där han är normal.

Vi pratade självklart mycket om tvåspråkighet, om att försöka hålla sig till sitt modersmål, att försöka vara konsekvent. Jag berättade att jag funderar på att prata spanska med Dani för att stödja minoritetsspråket. Att läsa spanska böcker, att prata spanska på SvEs lekträffarna. Mitt barn har börjat be mig prata spanska, han tycker det är spännande. Jag läste någonstans att efter 3 så kan barnen separera språken. Det märks på mitt barn. Vi pratade även om när barnet svarar på ett annat språk. Om hur man får de att byta?

Jag avslutar här som jag avslutade. I svårigheterna att acceptera att barnet har egna åsikter. En egen identitet. Att de kommer växa upp och känna sig på ett eget sätt. Kanske inte det man tänkt, trott, hoppats. Även att barn vill vara som alla andra. Grupptrycket. Jag önskar så att min ide, SvEs, kommer ge mitt barn vänner, som han kan identifiera sig med. Som han kan dela sin bikulturallitet och tvåspråkighet med.

1 kommentar:

Ulrika sa...

Vilket fint initiativ! Det är fint det du gör för din son. Den dagen jag själv blir mamma skulle jag gärna vara med i nagot liknande!

Tycker dom äter ganska mycket socker i Spanien med, jag blev helt chockad när jag kom hit och sag hur mycket bullar och kakor barnen at till brukost och mellanmal.