25 maj 2014

Bloggvärlden

Jag har bloggat sen 2006. Började på en annan blogg som inte längre finns. Jag hade precis startat mitt egna klädmärke i Barcelona. Jag publicerade nästan inga bilder från mitt privatbils, knappt några på vad jag designade heller. Istället berättade jag om vägen mot mina drömmar.

Jag läste otroligt många tips och tipsade och hur man får fler läsare. Hur man bygger en stor blogg. Hur jag kunde dra kunder till mitt företag. Från början var jag bestämd att det jag skulle annonsera vad mitt företag, mitt klädmärke, det jag gör - inte vem jag är. Jag läste på mycket om sökoptimering, hur jag skulle kunna tjäna pengar på min blogg. Annonser. Sponsrade inlägg. I samarbete med.

Här någonstans tog det stop för mig. Jag är medveten om att jag skulle kunna välja vilka märken jag vill associera mig med och jag är så imponerad av de som lyckats. Som Trendenser. Nästan alla stora bloggar är ungefär likadant upplägg på, stora bilder och lite text emellan. De flesta idag länkar mellan bloggen, instagram, Twitter, FB etc.

Jag tänker en del på hur jag skulle kunna driva eget igen. Sälja tjänster. Vad jag skulle kunna sälja? Pratade med några vänner om tänk om man skulle kunna leva på att driva lekträffgruppen SvEs. Ta vidare konceptet på något sätt. Men skulle föräldrar betala? Vi pratade om att en del föräldrar verkar tro att modersmålsundervisningen är en privat språklektion istället för en brygga mellan språken. För att hjälpa barnet med sin identitet. Att det är föräldrarnas ansvar att lära barnet sitt modersmål.

För mig är det ett medvetet beslut att inte koppla samman mina olika konton på sociala medier. Bara några få följer mig på alla olika forum och får en helhetlig bild. Jag länkar t.ex. inte mellan dem. Jag funderar på vad jag ska göra med mitt företags gamla hemsida som än ligger uppe. Borde jag omvandla den till en hemsida om mig där jag samlar allt. Vill jag det? (Neeej, skriker någonting inom mig)

Jag söker ju fortfarande efter en ny karriärväg. Att driva eget känns som möjlighet att kunna vara flextid utomlands. Sen vill jag inte sälja produkter utan tjänster. Produkter blir helt enkelt för mycket saker. Tror inte jag kommer driva eget medan mitt barn är litet. Jag börjar skriva en liten krav lista för nytt jobb och på den står det saker som gångavstånd, flextid, möjlighet till lång sommarsemester, 80%?

Efter underbaraclaras inlägg om perfekta förebilder med ansvar för alla andras känslor, där bloggare måste försöka uppfylla allas krav, önskningar, se allas olika perspektiv, inkludera, representera etc. Jag lyssnar på ebbakitty tvodd om saker som provocerar dem och tänker på hur man idag måste bygga upp en bild av sig själv där alla olika delarna måste matcha helheten.

Tänker t.e.x på att jag skriver om minimalism och att jag rensat och då förväntas ha ett minimalistisk hem utan saker. Eller att de som bara känner mig bloggjag, mitt stilrena klädmärke och att jag då förväntas ha en viss klädstil. Eller att min barn inte har några leksaker alls medan han i själva verket lever överöst av sina morföräldrar. Hur man i bloggvärlden inte kan vara alla sina jag samtidigt. Att människor inte är påhittade produkter där allt stämmer överens med helhetsbilden.

3 kommentarer:

Emma sa...

Man kan ju omöjligt kommunicera en helthetsbild av sig själv. Själv vill jag inte det heller. Jag har inga regler men jag Är ganska sparsam numera. Hela tiden mer.

Det där faktumet att man skapar sina barns barndom är hisnande. Vi ger dem upplevelser - och tar ifrån dem andra. Vilket ansvar.

Sedan blir det ju mer och mer i samspel med barnen man bestämmer men ändå

(kommenterar lite dina 2 senaste inlägg)

Bella sa...

Jag tänkte kanske mer på hur man som bloggare (stor bloggare) måste leva upp till bilden som man ha skapat. Tänker t.ex. på om man går ut med att man är vegetarian, skriver en vegoblogg och sen postar en rödblodig biff. Ja, jag vet inte... men att man bygger upp en bloggbild av sig själv och alla delar kanske inte passar in?

Jag tänker även på hur mina ord låter annorlunda i andras öron pga av deras erfarenhet, uppväxt etc. Vad som betyder något för mig pga av min personlighet betyder kanske något annat för någon annan. Hur ordagrant man tar någon på orden. Ja, jag kanske analyserar för mycket;)

Ja! Vilket ansvar! Vilka valmöjligheter... men jag börjar nog slappna av mer i mitt föräldraskap och är bara mig själv. Mitt barn får följa med på min livsresa. Just nu väljer ju jag, enligt vad jag vill och tror är bäst, för mig och honom.

Jag har nog lite svårt att förstå hur fort det kommer gå till mitt barn har en massa åsikter. Om allt.

mammasmachete sa...

Spännande inlägg, och viktigt. Funderar också mkt på det här. Ibland stressar det mig, som att man "inte finns" utan blogg o sociala konton. Hela den här grejen av att saluföra sig själv, bygga sin bild, lika ansträngande som i det fysiska livet. Å andra sidan öppningar o möjligheter såklart... Skriv mer om detta, por favor. Kram!