24 aug. 2014

Könsneutralt, genus och härskartekniker...

Ibland känns det som jag inte ens känner mina närmaste. Jag förstår inte hur de resonerar, tänker och undrar över deras livsval. Då kan jag önska att de skulle blogga, så jag får höra deras röst. När man bara missförstår varandra för man har inte samma utgångspunkt.

Ett ämne som provocerar är mitt val att låta mitt barn bestämma. Att inte säga nej när han utvecklar sin personlighet. Mitt barn får gärna prova mitt läppstift, han får naglarna målade när jag målar mina när han ber om det. Jag reagerade positivt på Åhléns nya reklam: barnen bestämmer. Den kändes lite nytänkande. Att låta barn vara barn. Den har fått en del kritiska röster, om att inte ta ett tillräckligt långt steg, att verkligen blanda ihop barnavdelningen.

Innan jag fick barn fanns det inte för mig att jag skulle klä mitt barn könsneutralt. Praktiskt, funktionellt och bekvämt men mitt barn har öppnat mina ögon och jag låter honom bestämma. Vill han ha en rosa mössa - ok! Både mina föräldrar, syskon och pappan (med spanska släkten) tycker jag provocerar.

Som designer vet jag precis hur modeföretagen tänker och vet att det mest söta, gulliga, prinsessiga och det mest tuffa, coola säljer bäst. Tyvärr. Jag kan tycka det är tråkigt att könsneutralt just nu i Sverige är ganska färglöst. Man tar det säkra, tråkiga. Jag känner inte att jag hittar ett självklart val för mig som är könsneutralt, färgglatt, regnbågsfärger samtidigt som ekologiskt, funktionellt och bekvämt. Ett enfärgat plagg för mig är inte könsneutralt utan en självklarhet.

I somras klippte vi min pojkes hår ganska kort och fick en kommentar om att det blir ju så varmt för honom. Var tvungen att svara att det blir nog varmt för flickor också men ingen klipper deras hår kortkort.

Jag tycker det är spännande att se vad andra like:ar på instagram. Intressant då jag får en bredare bild av deras personlighet, deras åsikter. Vilka följer de? Är det "hormoner & hemorojder"-mammaliv? Är det vita perfekta stylade hem? Är det "färg för fan"? Är det loppis o second hand? Är det designmöbler o trender? Är det feministiska åsikter? Är det kändisar???

Jag klickar o hamnar på mannens instagram, verkligheten bakom den perfekta stylade ytan hos en inredningbloggare. Han är både omogen, barnslig och sexistisk. Lägger upp bilder på henne osminkad och morgontrött, känns nästan som hämnd. Jag har följt henne länge och hade byggt upp en mental bild, har sett bilder från deras romantiska bröllop och avundats deras kärlek. Men så förändras allt med några få bilder.

De här med hur kvinnor porträtteras i media, även av sina pojkvänner o män. Hur jag såg henne som självständig, stark och så är hon tillsammans med en kille som lägger upp bilder på sitt stånd under byxorna (även om det är ett skämt). Jag lyssnade på sista avsnitten av EbbaKitty tvodd där genusfotografen är på besök och ett annat där de pratar om härskartekniker. Det får bli veckans tips!

Vilket ögonöppnande det här med härskartekniker, så jag kände igen mig och på ett sätt läkte efter mina år i modebranschen med hårda chefer som behandlar en som mindre vetande. Jag minns mig som ung assistent och hur jag ville ha deras gillande och bara svalde all skit. Ignorerande, förminskande, förlöjligande. Mobbing.

Träffade en svensk tjej i somras som också jobbat på Inditex. Hon i butik i Sverige, jag på ett av huvudkontoren men hon förstod precis vad jag menade med att aldrig mer jobba på ett spanskt företag. Hierakin. Härskartekniken. Jag kanske är känslig o mjuk men jag anser mig själv en klok person med bra värderingar. Jag kände med hela mig att det var fel, så här borde man inte få behandla andra människor.

Ibland tror jag att även mina nära läser min blogg, att de förstår mina livsval. Men de gör de inte. De har ingen aning om allt jag aldrig berättat för dem. Ni, som följt mig de senaste åren, vet mer om mig. Så lite man känner andra, egentligen.

Våga visa mer av vem du är, dina åsikter, tankar och livsval!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Nu blir jag sjukt nyfiken. Vem är bloggmaken? HoP? Ge mig en hint ��

Bella sa...

Jag behåller det för mig själv, för min mening var inte att peka ut en specifik person utan att visa på hur man väldigt sällan har en hel bild av en person som man följer på sociala medier och i det här fallet var det hennes man som fick mig att känna mig väldigt mogen, gammal o feminist!

Casa Annika sa...

I Spanien finns inte valet könsneutralt, tycker jag. Åtminstone inte där jag bor. Om man väljer att inte klä sin dotter i ljusrosa klänningar och inte gör hål i öronen på henne är det helt enkelt en pojke man har, folk förutsätter det.
Rosa eller färgglatt, där färgglatt betyder pojke.

Bella sa...

Jag tycker att det har blivit bättre i Spanien bara på några år, fler barn i lekvänliga kläder och fler barn i olika färger. Men kan tänka mig att det är svårare när man har en flicka (just i Spanien) - i Sverige är det nästan tvärtom då man kan klä sin flicka som pojkflicka utan att nån reagerar men inte som flickpojk. Helt galet att de fortfarande gör hål i öronen på bebisar - det borde anses som misshandel enligt mig.

Grattis till din bebis! I mitt arkiv finns mina funderingar under min mammaledighet.

Jo, man har ju också lite olika utgångsläge - vad som är könsneutralt, färg etc i Sverige vs Spanien. Även att bebisar i Spanien typ aldrig har starka färger utan typ endast pasteller.

Du vet vad som är bäst för ditt barn, stå på dig! Även om jag ibland inte orkar ens börja att berätta när nån ifrågasätter mina val att låta mitt barn vara barn och att han får bestämma och då gärna vill ha färglada kläder. Jag hatar rosa själv vilket gör det enormt steg för mig att köpa rosa till sonen men han älskar rosa, rött, orange, gult etc - själv älskar jag blått, turkost så då har vi hela färgskalan