31 aug. 2014

Politik, populism och sociala medier...

För första gången tänkte jag göra lite research och läsa på innan jag går och förtidsröstar om en vecka. Jag brukar aldrig blogga om politik. Läste precis boken Nätsmart där det står att politik är ett av de få ämnena man inte borde blogga om, då de ofta väcker debatt, åsikter, kritik och där man väldigt snabbt korsar gränsen mellan personligt och privat. De senaste månaderna har jag märkt hur en del av mina ord kan tas som politiska åsikter. Hur allt man skriver formas av intryck och de som läser lyssnar, känner, funderar och reagerar utifrån sina egna åsikter.

Jag kan irritera mig på människor som är enbart följer, lyssnar på likasinnade. Jag inkluderar mig själv. Så under en vecka har jag bestämt mig att bredda mitt flöde. Söka, googla, läsa, lära mig mer. Jag tycker det är så kul och inspirerande när bloggare tipsar om saker de läst. Vart de hittar information, när de länkar till källan. Jag brukar klicka igenom bloggarna som andra bloggare följer. En del fastnar, ibland hittar jag nya egna favoriter. Ibland upptäcker jag hur vi är mer olika än jag trodde.

Jag läste en intervju med en kvinna som jobbade med sociala medier för Obama, hon hjälpte honom skriva de där Twitter meddelande som avgjorde valet. Vilken fingertoppskänsla för vad som är rätt just nu...

För första gången tänkte jag läsa på lite mer om de olika partierna. Tycker det är spännande med politisk reklam. Populism. Hur allt låter någorlunda ok i mina öron. Från ena sidan till den andra. Men borde lära mig mer. För visst är det så att man lätt fastnar, i gamla tankesätt, mönster. Så jag utmanar mig själv, att gå utanför min comfort zone-flöde. Kunskap är makt.

Jag har tänkt en del på hur mina år i Spanien format mig, där jag utbildade mig, träffade en marinsoldat. Hur någon annans barndom, utbildning, jobb, åsikter format mina åsikter. Hur det format mig att växa upp i ett kreativt egenföretagarhem. Att själv startat och drivit eget företag. Hur jobbet som modedesignern fått mig att vilja hoppa av hela konsumtionskarusellen. Hur att bli mamma förändrat mig, viljan att mitt barn växer upp i Sverige. Hur de 8 år jag bodde i Spanien föralltid kommer göra mig utlandssvenska. Hur jag anser man ska ta seden dit man kommer (med svenskar i Spanien som varken talar språket, lärt sig kulturen och fortfarande lever som "svenskar" i bakhuvudet) samtidigt som jag nu har ett eget halvsvenskt barn.

Jag följer en del bloggare med sunda, kloka värderingar som inte har alls samma politiska åsikter. Jag har vänner med åsikter från höger till vänster. Jag kommer nog aldrig bli politisk aktiv då jag egentligen inte ens tycker det borde finnas olika partier utan alla borde samarbeta i sakfrågor. Men det är en helt annan disskussion.

Valaffisherna fyller stan med populista budskap men jag kan inte låta bli att undra vad som hände bakom kulisserna. Backstage när de bestäms vilka slagord som ska användas. Hur får vi med oss flest? Vilket är 2014 års viktigaste tema?

Funderar över hur andra tänker eller inte verkar tänker alls. Hur andra människor formats av sina föräldrar, sin barndom, sin utbildning, sina vänner, sina arbetskamrater, sin partner i sina liv. Vad har format dig?

9 kommentarer:

Tuvilda sa...

Jag tror att mitt umgänge i tonåren har format mig ganska mycket politiskt, men inte helt. Jag har "lugnat mig" på nåt sätt. Men ändå tänker jag på liknande sätt som då, men det känns mer moget. Sen är jag nog rätt formad av mina föräldrar också.

Jag skulle vilja tipsa dig om en bok som heter "All I want for christmas is Planekonomi" av Sara Granér. Angående konsumtionshets alltså.

Jag vet inte hur mina två år i Spanien format mig rent politiskt. Men under mitt andra år där (i en by i Andalusien denna gång) så blev jag väldigt irriterad på massa saker som man kan koppla till politik. Feminism. Varför är det så dåligt ordnat med t ex barnomsorg, eller har jag missförstått något? Varför ska alla barnen på dagiset hämtas samtidigt? Varför ska alla barnen på skolan hämtas samtidigt? Varför kan man inte lämna barnen lite tidigare? DET FINNS INGET FRITIDS!!! Jaha.. dumt. Spanien är ett samhälle som utgår från Familjen. Att Familjen finns där och att man tar hand om varandra i Familjen.

T ex: 61 åriga farmorn tar hand om ettåriga barnbarnet på förmiddagen och hon tar hand om sin egen 90åriga mamma på eftermiddagen. Och är minst sagt bitter, men kan inte låta bli att ställa upp. Det finns inget alternativ. När sedan mamman dött så kan hon inte gå på den årliga pilgrimsfärden på minst ett år pga sorg. Hm. Luto. Vad är det? Gammalt!

Det spanska samhället känns kristdemokratiskt. Kristet och familjehyllande.

Samtidigt finns det mycket jag gillar där. Men jag har mer stärkts i mina politiska åsikter än att jag har bytt åsikt och närmat mig det kristdemokratiska... (Nu säger jag inte att mina vänner där är kristdemokrater men att samhället verkar uppbyggt på ett sådant sätt)

Nu snöar jag in på Spanien... Men mer feminism i Spanien, det tror jag på!!!

Bella sa...

Vilken kommentar! Tack den väckte massor av tankar och funderingar... Ja, Spanien har också gjort mig mycket mer feminist, speciellt sen jag fick barn. Håller med om allt du skriver om barnomsorg, största anledningen att jag bor i Sverige är att här kan jag leva som ensamstående mamma och jobba heltid (jag jobbar 80% men skulle kunna). Ja, oj så många jag känner som tar hand om sina barnbarn och sina gamla föräldrar och är helt slut!!! + att de lagar mat till de vuxna barnen som kommer hem på siesta.
Avskaffa siestan nu!;)

tack för boktips! ska kolla det direkt!!!

Tuvilda sa...

Ja, precis. Jag tänkte på det också angående de vuxna barnen (några bodde hemma under denna period) och inte nog med det, las nueras (inkl. jag) hängde också gärna med hem och käkade god mat under lunchen!

Det var skönt att skriva av sig lite till nån som förstår. Jag älskar verkligen dessa bloggar med spanien-sverige tema. Det är mitt favorittema och det är kul att dela med andra som också har varit/är med om liknande saker.

Jag började läsa en bra (kurs)bok idag: Att bryta upp och byta land av Elsie C Franzén. Den fick mig att tänka på dig och andra i bloggvärlden som flyttat till och från Spanien.

Vi hörs!

Emma sa...

Intressant inlägg och även kommentaren ovan. Jag tycker att jag har formats mycket av mina år utomlands. Dessutom lever jag med en man som kommer från en helt annan bakgrund och både han och hans familj står långt ifrån mig politiskt. Även vad gäller spansk politik. Jag kan nog tyckas väldigt stark i mina åsikter men tycker ändå inte att det är självklart att välja parti. Det finns dock några partier som är helt självklara för mig att nobba - som SD och KD - men sen kan jag förstå "å den ena sidan å andra sidan" -tänket. Mycket pga att jag umgås med folk som tänker annorlunda. Det tycker jag är viktigt att göra. Visst stärks man i sin feminism när man är utomlands!! I Spanien och även Frankrike är det ingen hejd på vad vi svenskar (ja, n*astan alla) ser som ren och skär antifeminism. Vad gäller Spanien är politik dessutom lite extra hett i mitt fall eftersom Is pappa varit politiker. Han har väldigt tydliga åsikter och är tex bedrövad nu när självständighetsrörelsen växer. Han vill INTE separera, han vill ha ett stort land och skulle helst se att Portugal och Spanien slogs ihop tom. Haha. När jag skriver i tidningar skriver jag för både vänster och högerpress. Jag märker att mina högervÄnner antar att jag är vänster eftersom jag skriver för ETC - medan mina vänstervänner antar att jag är höger när jag skriver för SvD haha. Jag är en gåta. För att lägga av med det kan jag avslöja att sist röstade jag på Miljöpartiet. Det gör jag nog inte i år. Har Ännu inte röstat!! Velar så mkt. Imorgon ska jag dock gå och göra det!

Bella sa...

Ja, för mig är det också självklart att nobba SD o KD men jag kan förstå att teman som blir tabu exploderar, även om många inte säger det högt tycker de massor. Politiken borde bli mer transparent o öppen så alla är medvetna om kostnader etc istället för så mycket schhhych. KD eftersom jag är ateist eller likn. Men jag förstår att de finns de som röstar på dem....

Politiker! Så spännande! Jag röstade på cuidadans när jag bodde i Katalonien men jag inser att om jag hade träffat en katalan kanske mina åsikter förändrats. Jag lärde mig ju iallafall grunderna till katalanska på jobbet men jag tror även där att många hålla tyst med vad de egentligen tycker därför är ju val så spännande. Sen så skulle ju Katalonien få skapa nått typ av skatteparadis för att hålla kvar de spanska storföretagen.

Jo, somjournalist gäller det väl att kunna försöka vara objektiv och även bredda sin marknad för att inte ha ett för litet spelfält! Heja dig! Tycker du är så cool!

Jag ska som sagt läsa på mer och se om det kan ändra mitt första intryck men vi får se... Men jag byter troligen parti, för första gången...

Min far har väldigt tydliga åsikter och är bäst på att argumentera och kan världens historia så han har nog påverkat mig (alldeles) för mycket...

Anna Malaga sa...

Jag försöker vara "oformad" nu när jag ska rösta här i Sverige. Istället har jag läst valprogrammen och manifesten. Som barn var jag indoktrinerad av mina föräldrar, blåa företagare, men också påverkad av mina kommunistiska 70-talslärare i Lund, en väldigt speciell tid just där :)
När det gäller familjepolitiken tycker jag som Tuvilda när det gäller skolor, men faktiskt inte när det gäller gamla. Jag blir bestört när jag ser hur ensamma de gamla är här i Sverige. Det verkar som folk är glada att betala skatt så att de kan slippa ta hand om och bekymra sig för dem. Men så lätt är det inte... bland annat har svenska äldre flest benfrakturer i världen. Kan inte bara förklaras med benskörhet av brist på sol - de måste helt enkelt gå själva överallt och får klara sig själva för mycket. När åldringsvården inte funkar klagar vi på den. Men vi får inte glömma vårt eget ansvar.

Spar Tankar sa...

Hej!
Intressant inlägg.
Jag försöker att sortera bort partier som säger ja till allt. Det finns egentligen bara en som gör det och det är lätt när man vet att man inte kommer att vinna och behöva stå för vad man har lovat. För mig handlar det om ren populism.

Affischer är ganska populist. Man kan sammanfatta dem på "vi vill att du ska ha ett bra liv". inte så mycket ideologi.

Det som kan vara intressant är om partier lyckas kopplar sina förslag med ideologin. De gör inte det ofta (till ex M borde ha sagt att skattesänkning handlade om ger mer valfrihet och inte bara mer pengar för att det skulle stämma med deras bakgrund ideologi).

Det är inte heller så många som beskriver ideologin på deras hemsida. Till ex har man en rättigheter eller har man också skyldigheter ? Det ät ngt som skiljer till ex liberal och konservativ.

I dagens politik skulle jag föredra att de små partier tar den plats de hade en gång i tiden och står i mitten: dvs kana vara med höger eller vänster. De skulle kunna utveckla sina egna idéer, visa att de kan förverkligöra det och växa mer istället för att vara lille bror. Block politik leder till populism.

Bella sa...

Anna: Håller med dig att vi har ett eget ansvar, att i Spanien tar man hand om sina äldre på ett helt annat sätt. Danis gammelmormor bodde hemma tills hon dog vid 94. Varje dag kom barnen med mat, gick o handlade, tvättade etc. Min egen mamma är livrädd att hamna på ett äldreboende där ingen bryr sig, ingen har tid...

Bra beskrivet det där om oformad!

Bella sa...

Hej Spar Tankar!
Oj, vilken intressant kommentar. Ja, det där med populistiska affisher, där allt låter någorlunda ok. Där man siktar brett men lovar tunt?

Ja, ideologierna borde jag verkligen lära mig mer om. Eftersom jag bott utomlands i flera år känns det inte som jag riktigt lärt mig vad de olika partierna egentligen står för.

Ja, jag skulle också vilja att de små partierna fick större plats och blockpolitiken försvann. Just nu skulle jag vilja att Folkpartiet och Miljöpartiet skulle samarbete...