8 aug. 2014

Spanien, tvåspråkighet och att inte vara en typisk svensk turist...

Med mitt blonda hår o blåa ögon märks det lång väg i Spanien att jag är guiri, men eftersom jag talar flytande spanska kommer jag snabbt förbi de första intrycket. Det som jag tyckte var spännande i somras var hur andra svenskar, vanliga turister, helt ovetandes började prata med mig i vi och dom termer. Dem menades spanjorerna. Självklart kan de inte veta att jag talar flytande spanska, att jag mer eller mindre växt upp just precis på det områden. Eller att jag bott åtta år i landet eller att min (brunhårige, brunögda) barn är halvspanjor.

Utan de fortsatte med sitt "så kul att det finns så många svenska barn, barnen kan leka med"-prat. Sen, någonstans när de börjar undra varför restauranger inte öppnar vid middagstid (kl.18;) kan jag inte hålla mig längre...

I somras fick jag även frågan vad jag menade med att jag störde mig så på alla trendängsliga svenskar. Det resulterade i flera intressanta samtal och tankar speciellt kring "att växa upp på en bullerbygata, med högutbildade föräldrar med medelhöginkomst, villa, två bilar etc och en skola med endast helsvenska barn, nån enstaka adopterad". Hur trots att de röstar och anser sig ha vissa politiska åsikter inte kan tänka sig att leva i en mer mångkulturell vardag. Att jag är annorlunda för att jag vill att mitt barn växer upp i en verkligare verklighet. Att göra mitt barn så världsvan och multikulturella kompetent som möjligt. Så att jag aldrig ska behöva skämmas för att mitt barn stirrar på en svart människa eller en person med slöja, för de är inte en del av barnets vardag.

Den nya generationens barn, som växer upp till globala världsmedborgare, där mångfald, multikulturalitet, och att ha växt upp mellan flera länder är normalt. Såg en väldigt intressant TED föreläsning om just detta med vart man kommer ifrån, vem man är, identitet. Hur man ser ut kanske inte är alls hur man känner sig och ens språk kanske inte alls låter som man ser ut. Att många idag har ett/flera ursprungsland, ett annat de växer upp i, ett tredje där de får jobb etc. Jag vill försöka förbereda mitt barn för framtiden. Resa är en del i det. Studieresor till storstäder. I höst ska jag börja släpa med honom till alla Göteborgs olika museum. Turista i min egen hemstad.

Tillbaka till svenskan vid poolen som ansåg att hennes barn bara kunde leka med andra svenska barn. När poolen var full av spanjorer, portugiser, fransmän, ryssar, norrmän etc. Jag minns våra semestrar som liten, hur mamma sa: lek med teckenspråk! Hur jag ganska tidigt hade snappat upp flera ord på spanska, hur vi som tonåringar satt i stora grupper på kvällarna och försökte göra oss förstådda på engelska.

I somras kom mitt barns första meningar på sitt andra språk, han svarar, frågar och pratar spanska med sin pappa. Glädjen i att se den långa slingriga tvåspråkighetsvägen framför mig. Hur mina förhoppning och idéer ger resultat. Svindlande tanke hur jag formar hans liv, hans uppväxt, hans framtid. Hur mina beslut påverkar honom.

I somras tackade de spanska släktingarna mig, för att jag vill, för att jag prioriterar spanska språket, kulturen, etc. Men för mig handlar det ju inte om mitt barns pappas land, språk, kultur utan Spanien är en del av mitt liv, min uppväxt, vem jag är. Spanien är mitt andra hemland. Spanska är mitt andraspråk.

Somrarna i Spanien är en del av min uppväxt, kan tyckas konstigt för andra men de flesta av mina sommarminnen utspelar sig i samma hus, på samma terass framför Medelhavet i samma område som mitt barn spenderat denna sommaren. De 25 senaste somrarna har jag spenderat i mitt paradis på jorden.

4 kommentarer:

Anna Malaga sa...

Kan bara skriva under på detta! Kloka tankar. Så skönt att ni har haft det så bra i Spanien.

Colombialiv sa...

Du är klok! För mig är det också otroligt viktigt, att Gael får ha både sitt svenska och sitt colombianska arv närvarande. Det är värt att kämpa för!
Kram

m.k.b. sa...

Jag har precis hittat till din blogg och jag älskar den!!! Så härligt att hitta en vettig blogg!!!

Bella sa...

Tack - så kul att du hittat hit! Blir jätteglad att du tycker jag har en vettig blogg...