22 okt. 2014

Kvinnor och skam

Jag har en person i min närhet som nästan alltid får mig att skämmas. Hen får mig att tvivla på mina tidigare val. Hen får mig att ifrågasätta mig själv som mamma. Hen får mig att känna mig liten, dum, gnällig, bortskämd, krävande och värst av allt, hen får mig att undra om jag är tillräcklig.

Jag har precis läst klart boken "Kvinnor och skam" (Brene Brown) och den fick mig att ifrågasätta alla de där gångerna jag inte kommit förbi stämpeln, stereotypen, idealet. Superkvinnan som klarar allt. Den perfekta rollen med skyhöga krav och förväntningar. Föreställningar om hur en kvinna, familj, relation ska vara och se ut. Medias bild av en lyckad karriärskvinna, mamma, partner, dotter... Hur man ska vara för att passa in i normen, mallen, facket.

Jag analyserar samtiden och hur det påverkar mig just nu. Hur man ska vara som mamma på 2010-talet. Är det bara jag som har intrycket att kraven på den perfekta yta, dyra lyxprylarna, bebis som accessoar etc har förändrats de senaste 5 åren. Det känns som om "hormoner & hemorojder" och feministbloggar har förändrat även tv-serier etc, eller? Att livstilsmarkörstatusen har förändrats de senaste åren. Kanske är det instagram som gjort av vi alla fått en blick in i andras vardag, på gott och ont.

Det känns som de utmattande kraven på att upprätthålla en fasad av lycka och lyx har sänkts. Några få bloggare/instagrammare/FB-vänner finns kvar men de flesta känns lite mer genuina, äkta och verkliga än för bara 5 år sedan när alla unga bloggtjejer shoppade lyxväskor och visade upp och alla FB- statusar handlade om restaurangbesök, semester och shopping. Det känns som om fler väljer att inte definiera sig själva genom saker de köper, äger utan det har blivit lite mer djup i mångas ord.

Jag skäms oftast för jag känner ansvar för hur någon annan agerar, deras åsikter eller när andra bryter mot sociala koder och regler. I trendängsliga Sverige är ramen oftast snäv, vad som är rätt, inne, trendigt, hippt just nu. När jag känner mig osäker krymper jag, tystnar och kreativiteten försvinner. Med några få ord minns jag hur en kollega förminskade mig till en ensamstående, sliten, gammal, svag småbarnsmamma som aldrig vågat. Jag minns att jag blev så chockad för så hade jag aldrig definierat mig själv. Med hon hade ju aldrig kännt de yngre versionerna av mig, bortskämd lillasyster, tonårig partytjej, ung modedesignstudent etc.

"Jag vet redan allt om dig" - utan att ens fråga. Hur man så lätt dömer andra, placerar i ett fack. (Värst i Sverige är väl att vara en tråkig, vanlig, vardaglig Svensson?) Vilka är dagens sociala skrytfaktorer? Vad ska man välja för att välja rätt?

Det är tyvärr alldeles för lätt att bara se genom sina egna glasögon, anse att man själv vet sanningen, det korrekta, det rätta, som det ska vara. Men vem bestämmer de reglerna? Ibland behövs det lite kritisk medvetenhet för att öppna upp, lyssna inåt och ifrågasätta samhällets, omgivningens, vänner och familjens krav. För att inte glömma bort den hårdaste kritikern av alla. En själv.

Veckans tips:
UnderbaraClara ryter ifrån om Strong is the new skinny - För mig öppnar sig nya synsätt när jag sätter på mig feminst- eller genusglasögonen.

Peppe skriver bra angående Renée Zellwegers att istället för utseendefixering fokusera på hur andra mår.

16 okt. 2014

Samhällstrender och omvärldsanalyser...



Kollaborativ konsumtion, delnings/bytesekonomi, tillgänglighetsekonomi, deltagarkultur, samverkande konsumtion. De nya trendorden som beskriver framtiden. Jag läser olika omvärldsanalyser, om samhällstrender, värderingsförändringar. Senaste veckorna har jag läst hundratals sidor om stadsutveckling, framtidens boende och social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet.

Via mitt jobb på arkitektföretaget söker vi till olika markanvisningstävlingar och programmen är fyllda med populistiska meningar som får mitt forskar och researchintresse att bubbla. Jag är nyfiken på beteendevetenskap, sociokulturella trender och konsumtion. Eller borde jag skriva värderingsskiftet i att behöva äga.

Jag läser att fler unga väljer bort att köpa/äga bil, väljer att bo så de kan åka kollektivt, föredrar compact living centralt framför mer yta utanför stan. Att fler väljer att inte leva villa, två bilar i förort-livet. Stadsodling och vego är så trendigt i år. Jag samlar inspirationsbilder i mappar på pinterest. I nästan alla bostadsprojekt vi skapat har jag lagt in kolonilotter, odling på balkonger - grönt säljer.

Köpstopp, att downshifta, hoppa av konsumtionskarusellen. Att byta liv, att flytta ut på landet eller till en soligare varmare plats. Att skippa konsumtionshetsen och prioritera tid. Istället för pengar.

Mångfald och multikulturalitet omkring mitt barn när han växer upp i stan gör mig så glad. Ett steg påvägen in i den globala framtiden. Jag lever ungefär som de beskriver. Jag är inte norm. (Även om jag är vit o kvinna) jag läser om generationboende och ser mig själv leva när mina åldrande föräldrar, i samma trappuppgång. Som många lever i andra länder, närmare sina släktingar. Så man hjälps åts i vardagen.

Delningskonsumtion. Att låna, hyra, ärva, skänka, dela. Inte äga. Jag funderar på hur vi sakta går ifrån identitet, status och imageskapande genom lyx. Autenticitet, äkta, genuina. Hantverket. Att berätta en historia, att veta vart saker kommer ifrån, hur de är skapade, av vem. Personliga relationer.

Vem bestämmer reglerna? Jag tänker på hur många idag inte vill definiera sig t.ex som vegetarianer eftersom de skapar förbud, ger dåligt samvete utan istället kallar sig flexitarian, deltidsvegetarian. Jag har ätit "plant based" i ungefär 15 år men inte förrän nu har jag hittat ett ord. Att om jag skippar etiketterna får vara vem jag vill? Eller?

Jag tänker på hur en del undrar om jag blivit galen när jag kallar mig själv hippiemamma. Hur jag inspireras av det jag tycker om, är intressant. Plockar ut godbitarna men köper sällan hela konceptet rakt av. Medan många har en bildföreställning som de inte kan komma ifrån. Fördomar.

Jag tänker på definitionsmakt. På det enda rätta, korrekta, sanningen, som det ska vara som sätter människor i fack. Som får en att skämmas om man inte anpassar sig. Följer mallen. Gör som man borde.

Jag tänker på hur sociala medier har öppnat upp en hel global värld för individer att finna likasinnade. Andra med liknande idéer, livsstil, inspiration. Nördiga intressen.

Jag skriver in ett ord i sökfältet och får upp tusentals.

10 okt. 2014

Framtidsdrömmar...

"Det perfekta vore ju att bo 6 mån i Sverige och 6 mån i Spanien", "Finns det svensk skola i Barcelona?" "Jag har redan panik över skolplikten!"... Ungefär så här lät det, fast på spanska, i söndags på Sv-Es lekträff. Att möta andra multikulturella familjer och få dela tankar, funderingar och framtidsdrömmar är så roligt och spännande på många sätt.

3 år till mitt barn börjar förskoleklass. Skolan. Om det blir i Sverige eller Spanien har jag inte helt klart för mig. Jag trodde det, tills för bara några veckor sedan. Men att växa upp med en pappa på långdistans vs sommarvärme mer än halva året. Sol! Att leva ett enklare liv, med strandliv, färsk frukt o grönsaker, driva något eget...

Om 15 år tar mitt barn studenten. Jag fyller 50. Kanske ett perfekt tillfälle att sälja allt jag äger och resa jorden runt. Starta ett barnhem i Sydamerika, eller en kreativ skaparverkstad med färg...

Att dela in mitt liv i kapitel. Småbarnskapitlet är slut och just nu funderar jag på de kommande tre. Prio är tid tillsammans, spara pengar för att spendera tid i vårt andra hemland. Spara pengar för en längre resa innan barnet börjar skolan. Jag har en ide om att besöka andra spansktalande länder i t.ex. Centralamerika.

Till min 40-årsdag drömmer jag om att förverkliga Tokyo, Japan. 4 storstäder i Asien. En stark, hälsosam 40 årig version av mig själv. En cool ensamstående mamma till en 10-åring som visar honom världen för att göra honom så världsvan och multikulturell som möjlig. Öppna möjligheter för globala framtidsplaner.

"What's worth doing even if you fail?" (Brene Brown, Daring Greatly)

Att inte behöva ångra att jag inte vågade. Bucket list. Att lyssna på min inre röst...

2017, 2021, 2031...
Jag har dröm om att bo 1 månad i olika storstäder i världen, NY, SF, BsAs, Tokyo, Singapore... Tid att upptäcka alla kvarter, museum, göra utflykter etc. Hyra lgh och leva vardagsliv en månad!
Jag har en dröm om att driva eget. Vet inte vad exakt även om digitalt livsstilsmagasin fortsätter dyka upp i mina tankar. Eller lära barn något kreativt, skapande med färg, form. Eller hjälpa kvinnor i tredje världen med lån för att starta eget. Eller något mer spirituellt, minimalistisk, hjälpa människor rensa i sina liv...

3 år tills de stora beslutet måste fattas. Ett liv i Sverige eller ett liv i Spanien. Att söka mig en ny karriär eller ett nytt jobb? Att leva 8-17 liv eller driva eget? Köpa ett hem eller hyra? Var?

Spara pengar för att förverkliga drömmar. Frågan är bara vilka?

Veckans tips:
Hackschooling -makes me happy , How school kills creativity och Where is home? på TED talks

Share your Dreams - Speak your dreams

4 okt. 2014

Självkänsla, empati och föräldraansvar...

I dagens samhälle där yta, prestation, status, skryt, like:s och "att vara lyckad" verkar viktigare än att våga vara sig själv. Där man aldrig är tillräckligt smart, snygg, smal, duktig etc. Tjänar tillräckligt med pengar, har ett tillräckligt bra jobb, perfekt partner, stor villa, exklusiv semester etc. Där man aldrig är tillräcklig.

Jag berättade för en vän att jag älskar mitt barn av hela mitt hjärta, utan några garantier. Att jag vet ingenting om min, hans, vår framtid så jag försöker bara vara tacksam för allt. För varje dag. Flera gånger kommer jag tillbaka till orden, våga visa mer av vem du är, våga vara alla dina jag samtidigt. Att leva helhjärtat, ärligt, öppen. Att våga vara känslig, lyssna på sig själv.

Sen jag fick barn har jag blivit mer spirituell. Jag lyssnar på min inre röst. Föräldraskapet är så komplext, speciellt när jag vill ge mitt barn självkänsla. Att han duger precis som han är. Att han inte behöver vara perfekt utan bara sig själv. Jag har fått ett väldigt empatiskt barn, som gråter när andra barn är ledsna. Känslig. Mjuk. Jag älskar honom för de dragen. Jag vill göra allt jag kan för att han ska växa upp till en empatisk man.

Empati. Förmåga att uppleva och förstå andra människors känslor. Att känna med någon annan. Att sätta sig in i någon annans känslor, situation, liv. En av de viktigaste egenskaperna enligt mig.

Jag tänker en del på mitt barns framtida uppväxtskildring, hur han kommer beskriva sin barndom (precis som du Mammas Machete). Jag tänker på hur om man kritiserar barnets pappa (mamma) indirekt kritiserar barnet. "Barn slutar inte älska sina föräldrar, de slutar älska sig själv."

Att visa alla mina jag för mitt barn. Visa mig mänsklig, sårbar, operfekt. Göra misstag och be om förlåtelse. Sluta försöka vara vem man borde vara och vara den man är. Visa vem jag är. Att han får lära känna sin mamma. Även att lyssna till mitt barn. Att se, uppskatta, bekräfta, respektera känslor, tankar och val. Att lära känna mitt barn.

Prestationspressen. Tävlingen i vem som har flest aktiviteter. "Barnen lär sig inget, de bara leker" om svensk förskola. Kreativitet. Innovation. Kritiskt tänkande. Fria barn.

"Vulnerability is the birthplace of love, belonging, empathy, joy, creativity..."

Jag har inga svar. Bara en känsla. Att jag är på rätt väg. När jag lyssnar på min spirituella sida. När jag lyssnar på mig själv. Jag kan bara vara jag. Jag kan bara göra det här på mitt sätt. Det jag känner är rätt.

Undvika att tvinga in mitt barn i ett begränsande fack. Istället försöka öppna så många dörrar som möjligt. Vara så ärlig o sann mot mig själv som jag kan. Känslig och empatisk. Lyssna och finnas där med öppna armar när han möter livet...

Att berätta min historia, så jag får skriva slutet...

Veckans tips:
Lyssnade ni på Brene Brown? sök på youtube: The Power of vulnerability, Listening to shame, Daring Greatly, the wholehearted parenting manifesto...
"Mod att vara sårbar" - hennes bok ledde mig till bloggarna: "det känsliga barnet", "familjecoachen" och "en annan du"... Massor av intressanta tankar om barnutveckling, barns självkänsla och föräldraansvaret.