10 okt. 2014

Framtidsdrömmar...

"Det perfekta vore ju att bo 6 mån i Sverige och 6 mån i Spanien", "Finns det svensk skola i Barcelona?" "Jag har redan panik över skolplikten!"... Ungefär så här lät det, fast på spanska, i söndags på Sv-Es lekträff. Att möta andra multikulturella familjer och få dela tankar, funderingar och framtidsdrömmar är så roligt och spännande på många sätt.

3 år till mitt barn börjar förskoleklass. Skolan. Om det blir i Sverige eller Spanien har jag inte helt klart för mig. Jag trodde det, tills för bara några veckor sedan. Men att växa upp med en pappa på långdistans vs sommarvärme mer än halva året. Sol! Att leva ett enklare liv, med strandliv, färsk frukt o grönsaker, driva något eget...

Om 15 år tar mitt barn studenten. Jag fyller 50. Kanske ett perfekt tillfälle att sälja allt jag äger och resa jorden runt. Starta ett barnhem i Sydamerika, eller en kreativ skaparverkstad med färg...

Att dela in mitt liv i kapitel. Småbarnskapitlet är slut och just nu funderar jag på de kommande tre. Prio är tid tillsammans, spara pengar för att spendera tid i vårt andra hemland. Spara pengar för en längre resa innan barnet börjar skolan. Jag har en ide om att besöka andra spansktalande länder i t.ex. Centralamerika.

Till min 40-årsdag drömmer jag om att förverkliga Tokyo, Japan. 4 storstäder i Asien. En stark, hälsosam 40 årig version av mig själv. En cool ensamstående mamma till en 10-åring som visar honom världen för att göra honom så världsvan och multikulturell som möjlig. Öppna möjligheter för globala framtidsplaner.

"What's worth doing even if you fail?" (Brene Brown, Daring Greatly)

Att inte behöva ångra att jag inte vågade. Bucket list. Att lyssna på min inre röst...

2017, 2021, 2031...
Jag har dröm om att bo 1 månad i olika storstäder i världen, NY, SF, BsAs, Tokyo, Singapore... Tid att upptäcka alla kvarter, museum, göra utflykter etc. Hyra lgh och leva vardagsliv en månad!
Jag har en dröm om att driva eget. Vet inte vad exakt även om digitalt livsstilsmagasin fortsätter dyka upp i mina tankar. Eller lära barn något kreativt, skapande med färg, form. Eller hjälpa kvinnor i tredje världen med lån för att starta eget. Eller något mer spirituellt, minimalistisk, hjälpa människor rensa i sina liv...

3 år tills de stora beslutet måste fattas. Ett liv i Sverige eller ett liv i Spanien. Att söka mig en ny karriär eller ett nytt jobb? Att leva 8-17 liv eller driva eget? Köpa ett hem eller hyra? Var?

Spara pengar för att förverkliga drömmar. Frågan är bara vilka?

Veckans tips:
Hackschooling -makes me happy , How school kills creativity och Where is home? på TED talks

Share your Dreams - Speak your dreams

8 kommentarer:

Anna Malaga sa...

Det där beror ju lite på hur du ser på skolan? Vad är viktigt? De är ju ganska olika, nämligen...
Tänker ungefär som du, fast lägg till 10 år: om fem år tar min son studenten och jag fyller 50. Ett nytt kapitel :)

Bella sa...

Det blir nog svensk skola, största anledningen är kreativitet. Men jag insåg häromdagen att det inte är så långt från sommarhuset till svenska skolan i Torrevieja om det skulle bli längre perioder i Spanien. Sen vet jag ju att jag får livet att fungerar Sverige, med fritids etc. Men en liten del av mig tvekar fortfarande av att det är mitt beslut att mitt barn växer upp med en pappa på långdistans. Mitt val.

Spännande att du snart börjar nästa kapitel!

Ann-Christin sa...

Spännande framtidsdrömmar - särskilt 40-års resan - sånt gillar jag! Jag har svårt att dela in livet i kapitel men än möjligtvis före och efter skilsmässan då. Det känns inte som om barnens uppväxt kan dels in så tydligt... SJälv är jag uppväxt till viss del utomlands. Min bror och jag gick i skandinavisk/svensk skola - det är nog både för- och nackdelar med det. Ett fantastiskt kontaktnät får man i alla fall :-)

Bella sa...

Ja, 40 års resan kom till mig för bara några månader sedan och sen kändes så självklar. Jag har alltid fascinerats av Japan, kimono, geishor, arkitektur etc. Jag väntar några år så mitt barn hinner bli så stort att han uppskattar och det kan ge intryck på honom. 6 år att spara ihop till resan...

Jag har nog alltid delat in mitt liv i kapitel, delvis eftersom jag flyttat, bott i olika städer, pluggat, jobbat, drivit eget, ensamstående småbarnsmamma...

Så spännade att du gått i svensk/skandinavisk skola. Jag är emot det av anledningen att barnen lätt lever i en bubbla i landet de lever i men samtidigt är den spanska skolan långt ifrån mina ideer om kreativitet och ifrågasättande. Så om det bara handlade om skola så är svenska det självklara valet för mig (att välja exakt vilken är svårare) men det beslutet i mitt fall inkl. att växa upp med en pappa på långdistans. Kan jag om 15 år stå för det beslutet inför mitt barn?

Åsa Winald sa...

Hej Hej! Hittade ingen mailadress att kontakta dej på Bella så jag skriver här i stället. Jag letade efter din lekträffgrupp för tvåspråkiga barn och undrade om jag skulle platsa där, fast mina barn pratar svenska och portugisiska..? Nästan i alla fall? Jag hittade inte gruppen på fejjan i alla fall. Jag skriver hur som helst en blogg här i Portugal om livet som utvandrare och mor till två tjejer som nu går i portugissk skola.. www.bortugal.se, om du vill titta förbi!

Bella sa...

Hej hej! Kul att du hittat hit! Tanken med min tvåspråkiga lekgrupp är att barnen ska prata spanska och hitta spansktalande vänner men självklart får du vara med i gruppen - gruppen heter SVES tvåspråkiga barn och du borde kunna hitta den på FB. Ibland hittar man den inte från mobil utan bara vanlig dator.

Jag postar ganska mycket om just tvåspråkighet, växa upp mellan två kulturer etc som säkert är intressant att läsa även om det inte är samma språk. Sen skrivs det ju mycket på spanska.

Välkommen!

Emma sa...

Hej! Spännande tankar - och stora! Jag har så svårt att planera på det där viset. Ingen lust heller. Jag förstår att det känns bra att sätta upp mål och drömma. Resa med sitt barn. Härligt. Ignasi har ända sedan Olivia föddes tjatat om att han skulle vilja resa - typ backpacka i Asien- med henne. Nu också med Leonard förstås. Fast han vill vänta ända till de är 14-15. Jag ser istället framför mig att vi kommer att vara en resande familj och att det inte kommer att handla om en resa utan många. När barnen är små och när de är större, så länge och ofta de kan och vill. Vi har ju förmånen att kunna resa mycket i jobbet och kombinera det.

Bella sa...

Jag tror att jag behöver det här drömmarna för de är mitt sätt att fokusera framåt, inte fastna i ältandet om allt som inte blev. Att jag kommer kunna förverkliga drömmar även som ensamstående mamma.

Ja, de där idéerna om att resa med min tonåring har jag med... Spännande!

En resande familj, så roligt det låter... Alla har ju sina egna framtidsdrömmar, dina handlar om att få arbeta och resa med hela familjen. Låter fantastiskt!

Vi får se hur livet utvecklar sig, för mig handlar det väl också om att jag inte har ekonomin för allt och då vill jag medvetet prioritera, t.ex resa istället för stor lägenhet, hus, etc. Att välja upplevelser istället för saker.

Kram