16 okt. 2014

Samhällstrender och omvärldsanalyser...



Kollaborativ konsumtion, delnings/bytesekonomi, tillgänglighetsekonomi, deltagarkultur, samverkande konsumtion. De nya trendorden som beskriver framtiden. Jag läser olika omvärldsanalyser, om samhällstrender, värderingsförändringar. Senaste veckorna har jag läst hundratals sidor om stadsutveckling, framtidens boende och social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet.

Via mitt jobb på arkitektföretaget söker vi till olika markanvisningstävlingar och programmen är fyllda med populistiska meningar som får mitt forskar och researchintresse att bubbla. Jag är nyfiken på beteendevetenskap, sociokulturella trender och konsumtion. Eller borde jag skriva värderingsskiftet i att behöva äga.

Jag läser att fler unga väljer bort att köpa/äga bil, väljer att bo så de kan åka kollektivt, föredrar compact living centralt framför mer yta utanför stan. Att fler väljer att inte leva villa, två bilar i förort-livet. Stadsodling och vego är så trendigt i år. Jag samlar inspirationsbilder i mappar på pinterest. I nästan alla bostadsprojekt vi skapat har jag lagt in kolonilotter, odling på balkonger - grönt säljer.

Köpstopp, att downshifta, hoppa av konsumtionskarusellen. Att byta liv, att flytta ut på landet eller till en soligare varmare plats. Att skippa konsumtionshetsen och prioritera tid. Istället för pengar.

Mångfald och multikulturalitet omkring mitt barn när han växer upp i stan gör mig så glad. Ett steg påvägen in i den globala framtiden. Jag lever ungefär som de beskriver. Jag är inte norm. (Även om jag är vit o kvinna) jag läser om generationboende och ser mig själv leva när mina åldrande föräldrar, i samma trappuppgång. Som många lever i andra länder, närmare sina släktingar. Så man hjälps åts i vardagen.

Delningskonsumtion. Att låna, hyra, ärva, skänka, dela. Inte äga. Jag funderar på hur vi sakta går ifrån identitet, status och imageskapande genom lyx. Autenticitet, äkta, genuina. Hantverket. Att berätta en historia, att veta vart saker kommer ifrån, hur de är skapade, av vem. Personliga relationer.

Vem bestämmer reglerna? Jag tänker på hur många idag inte vill definiera sig t.ex som vegetarianer eftersom de skapar förbud, ger dåligt samvete utan istället kallar sig flexitarian, deltidsvegetarian. Jag har ätit "plant based" i ungefär 15 år men inte förrän nu har jag hittat ett ord. Att om jag skippar etiketterna får vara vem jag vill? Eller?

Jag tänker på hur en del undrar om jag blivit galen när jag kallar mig själv hippiemamma. Hur jag inspireras av det jag tycker om, är intressant. Plockar ut godbitarna men köper sällan hela konceptet rakt av. Medan många har en bildföreställning som de inte kan komma ifrån. Fördomar.

Jag tänker på definitionsmakt. På det enda rätta, korrekta, sanningen, som det ska vara som sätter människor i fack. Som får en att skämmas om man inte anpassar sig. Följer mallen. Gör som man borde.

Jag tänker på hur sociala medier har öppnat upp en hel global värld för individer att finna likasinnade. Andra med liknande idéer, livsstil, inspiration. Nördiga intressen.

Jag skriver in ett ord i sökfältet och får upp tusentals.

Inga kommentarer: