30 jan. 2015

Att njuta av stunden...

Jag försöker bli bättre på att ta ut segern i förskott, att låta mig själv bli löjligt glad och njuta av de där korta stunderna när allting känns bra. Att ta ett glädjeskutt när en av mina förebilder i bloggvärlden undrar om jag vill fika (Jaaa, skriker hela mitt inre - Självklart!) eller att dansa runt av glädje i halva lägenheten när mailen plingar till med ett positivt besked från Berghs (onlinekursen i grafisk design i vår).

Jag behöver minnas de där glädjestunderna. När de jobbigare, mörkare, deppigare stunderna kommer...

Hatkärleken jag känner till självhjälpsböckerna. Pressen på eget ansvar, att man är sin egen lyckas smed, att en kan styra sina tankar. Jag läser många böcker inom populär psykologi och personlig utveckling. Mig hjälper tankarna på döden, att livet har ett slut, att uppskatta det jag har. Att ta vara på tiden, på nuet, på minnena...

Jag kan fortfarande spendera minuter med att nyförälskat studera mitt sovande barn. Älskar att få samsova tätt intill och känna hans lilla kropp nära min. Att få vakna tillsammans och han ber om närhet, smek och mys. Älskar!

Jag behöver minnas de där stunderna när regnet, slasken, mörkret tar mitt sista tålamod och jag måste släpa hem ungen, vagnen, väskan efter att nästan beslutat att ungen får följa med hem i kylan utan overall för jag orkar inte ta striden.

Jag behöver minnas de där stunderna när solen, vinden, ljuset skänker mig lugn och jag promenerar ensam längs stranden eller efter att jag fått sova en hel natt, läsa en hel bok, äta en middag medan den fortfarande är varm och fyllt på mitt tålamod för att orka ta alla de där vardagliga striderna som ensam mamma i lååånga perioder.

Jag är så trött på diskuttionerna om ansvar, om vem som borde göra vad, om vem som glömt, med den som inte uppfyller mina förväntningar. Irriterad önskar jag att jag aldrig mer skulle behöva diskutera det här. Att det borde vara en självklarhet.

Men jag förlorar mest själv, på att fortsätta leva i det som var. Behöver lämna det bakom mig. Förlåta och gå vidare. Sluta älta, sluta grubbla, sluta vara den sårade versionen av mig som drar upp gamla saker.

Så ännu ett år får "njuta av livet, njuta av stunden" vara med bland mina nyårslöften. För att påminna mig om att glädjas mer, skratta mer, dansa mer, mysa mer, kramas mer, älska mer, njuta mer...

...när de där korta stunderna av lycka slår sönder vardagens monotoni.



Veckans tips: Dansa! Jag har alltid älskat att dansa, helst till spansk/latinsk musik men all musik går bra. Dansa utan att bry mig om det ser snyggt ut, utan exakta danssteg, utan exakt rytm. Dansa bara för att det gör mig glad. Ikväll ska jag gå ut och dansa. Det var alldeles för länge sedan... som jag saknar att dansa!

1 kommentar:

Tuvilda sa...

Jag njöt av stunden då jag tog ut en plåt nygräddade små bröd ur ugnen idag! :)