8 jan. 2015

Inspiration, motivation och kreativitet...

Vem är jag om jag är sämst? Kan mindre än alla omkring mig? Att byta karriär, är för mig att ta ett steg utanför min comfort zone. Lära mig om nya saker jag inte kan, ännu... Utvecklas! Prestationsångesten att jämföra mig med andra som redan är färdigutbildade och jobbar som formgivare, grafisk designer, art Director etc. Näe, jag kan inte jämföra min början med någon annans mitten.

Min bakgrund, min utbildning, min arbetslivserfarenhet är så mycket mer värd än att jag börjar på noll. Jag tycker om att få vara bred, därför tilltalas jag av bloggvärlden, för här kan jag få vara alla mina jag. Att växa upp som barn till en arkitekt och en inredningsarkitekt har självklart influerat mig även om jag inte är utbildad inom detta så kan jag mycket om branschen och har jobbat på arkitektkontor i snart 2 år (+ extrajobbat innan). Jag har formgivet en bok och skapar presentationer i InDesign. Jag jobbar även en del med kommunikation, hur vi ska kommunicera idéen, sälja in den, vinna arkitekttävlingar...

Jag funderar en del över när bloggvärlden gjort "alla" till inredare, fotograf, modedesigner, författare etc. Fantastisk att ens hobby blir ens jobb men jag tycker det blivit lite för mycket styling och för lite verklighet. Ja, inreda för perfekta foton istället för ett personligt hem. Trendenser länkade till flera intressanta inlägg om rädslan för att göra "fel", att alla försöker vara unika på samma sätt "loppisfynd, designklassiker och ikeahacks". Jag hoppas också att fler vågar släppa på prestigen, mindre ängslighet, mindre slit & släng och mer personlighet.

Jag vill inte bo i en kuliss, scen, uppvisning. Vill inte inreda mitt hem enligt den rådande svenska "personliga" trenden. Jag vill samla mina minnen hemma, som påminner mig om min barndom, mina år i Madrid och Barcelona, min mamma och mitt barn. Som bär en historia. Jag står för att jag inte är en loppisletare, men det betyder inte att jag inte ärvt, fått flera möbler, porslin etc. För första gången i mitt liv bor jag i en lägenhet med mina möbler och saker samlade. Hemmet blev mycket färggladare, mindre minimalistiskt än jag trott men jag älskar mitt kreativa personliga hem.

Att vara sann mot mig, välja det som känns rätt för mig, gå min egen väg är viktigare än ett hem att "visa upp". Jag är inte mitt hem, mina ägodelar. Jag är jag. Stör mig så i allt alla vill ha för att bygga upp en bild, en ilusion. Alla pengar som slösas på att bygga sitt eget varumärke, för att passa in i mallen. Bloggvärlden bidrar verkligen till att en del saker hypas, och så ska alla köpa, laga, göra precis samma sak. För att visa att de hänger med, är trendigt rätt.

Enligt mig är det ängsligaste och minst personliga ett vitt hem, vitt golv, vita väggar, vita möbler, vitt kök. På jobbet inreder jag nybyggda hyresrätter som ska försöka passa så mångas smak som möjligt, se fräscha ut länge och hålla stilen i många år. Tyvärr inreds det alldeles för ofta i årstrender, fasader målas illgrönt och känns daterade nått år senare.

Jag älskar trender, att följa samhällsströmningar och är väl medveten att jag inte står utanför. Jag påverkas av allt omkring mig. Men många som jobbar i branschen tröttnar på svängningarna och inser att för att hålla kreativiteten vid liv måste man lita på känslan. Hålla den kreativa lågan brinnande. Finna saker som inspirerar en, lära sig nya saker och utvecklas, i livet och i sin stil, formspråk.

Jag saknar att omges av ett kreativt team av kollegor, leva den kreativa processen, göra research, jobba projektbaserat och kommunicera koncept. När jag lyssnar för mycket på andra, läser för många likriktade bloggar tappar jag bort mig själv, i prestationsångest och i rädslan för att göra fel, vara sämre, inte vara tillräcklig istället för att låta passionen visa mig vägen.

Veckans tips:
1. Trendenser länkar om en personlig inredningsstil, BElieve in YOUrself
2. Podden (inspirations)KÄLLAN med atilio-Sandra: tack för alla inspirerande motiverande intervjuer med kreativa människor.
3. För er som kan spanska tipsar jag om "viajando con Chester", så inspirerande ärliga öppna intervjuer!




Inga kommentarer: