25 jan. 2015

Prestige, skam och pekpinnar...

Den sociala pressen så fort man tar ett litet steg åt ett nytt håll. När jag sakta börjat äta mer vego, växtbaserad kost känns det som jag måste bli vegetarian, vegan så alla andra kan placera mig i ett fack. När jag sedan bestämt mig att äta vegetarisk + fisk men även kött/kyckling nån enstaka gång (att vara glutenintolerant vegetarian är inte alltid så lätt) så får jag visst inte vara med i "vegoklubben".

Precis som jag tar mina första stapplande steg till en mer miljövänlig hållbar vardag, men då känner krav på att jag måste gå hela vägen och flytta ut på landet, enbart köpa second hand och odla min egen mat. För att inte tala om träning, om jag inte springer ett maraton och lägger upp en svettig bild på instagram eller min 10K runda på FB då har jag inte tränat. Jag kommer nog aldrig bli en träningsmänniska men jag försöker röra mig i vardagen, träna hemma och känna att jag får en starkare kropp.

Greenshaming är ett vedertaget begrepp men jag tycker det finns lika mycket vegoskam, träningsprestige och pekpinnar kring hur min utveckling borde vara. Varför kan jag inte få leva i gråzonen, om jag trivs där. Eller iallafall börja min resa med små steg åt rätt håll.

Det finns en elitism i vegan/raw food, eko/miljö och träning som hindrar utvecklingen. Jag vågar knappt skriva om mina tankar då en verkar behöva vara perfekt för att få uttala sig. Jag följer en svensk tjej som skriver om raw food men så fort hon visar upp en tallrik med något lagad över 40 grader så kommer gamarna. Hon försökte förklara att väldigt få äter 100% raw food. Men nej, det var inte ok trots att hon äter typ 80% raw. Hon är inte äkta!

Hallå? Varför kan vi alla inte vara mer hjälpsamma och positivt försöka få fler med på utvecklingen istället för med snäva åsikter be om perfekt! Ingen är perfekt! Jag försöker att lära mig släppa kontrollen, att sänka mina krav, att känna att det är ok att misslyckas. Imorgon är en ny dag...

Fler och fler unga går in i väggen, bli utbrända och känner av den sociala stressen på hur de borde vara. Att försöka balansera alla delar i livshjulet och få det att snurra. Jag vill inte stänga in mig själv i en box med stränga regler. Jag vill kunna lära mig, utvecklas och förändras. Och om jag känner för att äta köttfärssås/tårta/smågodis en dag i veckan/månaden gör det utan att känna skuld.

För att inte tala igen om inrednings- och klädhetsen. De rätta designprylarna och de trendiga märkeskläderna. Vilken värld håller vi på att bygga upp när jag känner press för att min snart fyraåring inte är tillräckligt trendigt klädd, med jeans, converse och en t-shirt från ett svenskt barnklädesmärke. Näe, jag vägrar! Barn måste få vara barn (trots att jag fick höra att han såg ut som pojken i "About a boy" då han hade klätt sig själv).

Snäva utseendeideal och kroppsformer i mode- och skönhetsindustrin. Vi matas dagligen med hundratals bilder hur vi borde se ut, hur vi ska leva, äta, träna, vara... för att passa in i det trendiga Sverige.

Jag önskar att jag skulle uppskatta min kropp mer för dess funktioner, för att den burit och fött (akutsnitt) mitt barn, mina små bröst för att de fyllde sin funktion och gav mitt barn mat under sina första år, för att jag kan promenera, dansa, springa, kramas och älska... Här kommer yogan in i mitt liv - att lära mig älska min ärriga mammakropp!

Att social status bedöms utifrån. Om jag ska passa in i normen, mallen, idealet måste jag följa alla orimliga krav och regler. Varför? Kan vi inte släppa på prestigen, skammen och pekpinnarna och sluta sträva efter perfekt. Rewrite the rules!



Veckans Tips:
Podden Lära från Lärda, avsnittet om boken "projekt perfekt" av Ann Frisen och Carolina Linde.
Ekoenkelt inlägg "pekpinnar hjälper inte någon av oss"
Happy herbivore, "its not about perfect, its about effort - progress not perfection"
80/20-principen = sträva efter 80%, good enough och känn ingen skuld/skam över de resterande 20%!

4 kommentarer:

Annika sa...

Å vad du har rätt!!!

Tuvilda sa...

"Det finns en elitism i vegan/raw food, eko/miljö och träning som hindrar utvecklingen. (...) Jag vill inte stänga in mig själv i en box med stränga regler. Jag vill kunna lära mig, utvecklas och förändras."

Så bra skrivet Bella! Jag håller med dig. Jag känner mig som att jag har en icke-stil ibland. Orkar inte eller vill inte engagera mig särskilt i att inreda mitt hem. Vill gärna äta nyttigt men tycker det är viktigare att jag äter ordentligt än att allt är vegetariskt t ex. Jag vill inte shoppa mig till nån viss stil. Vet inte ens vad jag har för stil! Icke-stil!!! Haha! Jag får väl vara jag! Jag är också glad för att min kropp funkar så bra som den gör. Jag vet mer än väl att det inte är självklart. Jag har legat där med trasigt hjärta, nu är det helt och friskt och heja heja! :)

Så... gå ut i snön. Titta på spåren efter musen, som gjort ett litet hål den krupit in i, som en tunnel. Och sedan gömt sig - under en vinbärsbuske. Det har jag gjort idag! Sett detta fantastiska lilla söta spår i snön! I solen! Ja... Jag gör hellre sånt här, tusen gånger hellre - alltså tittar på naturen i min egen takt, än att gå på stan och försöka fixa en stil!

Bella sa...

Tack! fick lite panik när du skrev att du är svenskalärare;) he he... Jag skriver ju alltid rakt ut, mer eller mindre utan att korrläsa/redigera då detta är min "skriva av mig"-blogg.

Ja, jag tror att jag har en hatkärlek till hela mode, design, inrednings- och arkitekturbranschen. Jag älskar det kreativa men hatar trendhetsen - att allt handlar om pengar, lyx, konsumtion. I modebranschen är det även ofta dåligt betalt samtidigt som man "måste" spendera pengar på dyra designprylar. Nej, tack!

Att få barn har satt mitt liv i perspektiv. Att leka med honom och lyssna på mitt barns funderingar är viktigast!

Tuvilda sa...

Du behöver inte känna nån press för att "en svensklärare" läser din blogg. Jag ÄR inte det när jag läser din blogg, då är jag ledig. Så jag rättar inte direkt det du skriver :)

Jag tycker det är trevligt att läsa din blogg eftersom du skriver så rakt ut och har ett så bra flyt i dina texter. Du har en röst.

Hoppas du får en fin fredag!
Kram!