4 jan. 2015

Spanien vs Sverige

Den surrealistiska tanken att jag skulle kunna flytta till Spanien, om jag ville. Sen några dagar är vi hemma hos barnets spanske pappa i Cartagena. Solen skiner varje dag och det känns som vår i luften. Jag kan inte låta bli att fundera på hur det skulle vara om vi bodde här. Jag vet, efter 8 år i Spanien, att vädret, solen och att kunna vara utomhus i 6-8 timmar i sträck, under vinterhalvåret inte är allt. Men som jag saknar ljuset när jag är i Sverige.

Jag är ingen vinterperson, jag hatar att frysa! Problemet är att jag aldrig frusit så mycket som under mina vintrar i Madrid och Barcelona. Att bo utan centralvärme och ha mellan 14-18 grader inomhus, att frysa hemma är nog det värsta jag vet. Just nu sitter jag och mitt barn nedbäddade i sängen, fullt påklädda, tätt intill varandra. Att låta honom leka på en svinkallt stengolv är liksom inte ett alternativ.

Jag älskar att om någon timma få gå ut, att solen värmer och han får springa av sig utan vinterkläder, mössa etc. Det är långhelg i Spanien och vi är här för att fira Reyes, de tre kungarna, de tre vise männen, kommer med presenter. Igår i parken kände jag för första gången att mitt barn, som får ligga på mage i gruset och leka, såg smutsig oh ovårdad ut. En del spanska barn blev nyfikna men mammorna sa hårt till dem att inte smutsa ned sig. Finklädda, vattenkammade och iordninggjorda för lördagspromenad i kortbyxor, strumpbyxor, lackskor och fina kappor. Nytvättade, parfymerade och väluppfostrade.

En del av mig vill göra revolt, älskar att mitt barn får vara barn, leka o smutsa ner sig i mysbyxor. Men en annan del fick mig att fundera över klassamhället i Spanien. Att klä sina barn in i en högre klass? Hur smutsiga ovårdade barn oftast är fattiga. Prins/prinsess outfits är idealet. Långt ifrån sättet att tänka i Sverige. Där det är trendigt att klä barn i second hand, färgglatt och barn gärna får leka i vattenpölar, klättra i träd och smutsa ned sig.

Jag har inte varit i Spanien på vintern på flera år, största kontrasten modemässigt är att 90 % av svenskarna har svarta vinterkläder. Här har de flesta bruna, beige, mörkblåa eller militärgröna...

Efter de första dagarnas förälskelse i vädret, solen och ljuset inser jag att jag nog, hur fel det än låter i mina öron, nog bara skulle bo i Spanien om mitt barn kunde gå i svenska skolan. Kreativitet, innovation och leka, pyssla, busa... Jag funderar över alla svenskar som bor i "svenskbyar" i Spanien, inte lär sig spanska och inte umgås med spanjorer. Jag vet inte vart jag vill komma med mina tankar utan det är nog mer en insikt att beslutet är fattat.

Det kommer vara en balansgång, att växa upp mellan två länder och försöka ta till sig de bästa från varje land. Att inte ställa länderna emot varandra, att inte jämföra, peka och irritera sig. Utan försöka acceptera, även om jag har väldigt svårt för hur många behandlar sina barn här. Att klä flickorna i vita strumpbyxor och klänning och gå till en lekplats men säga: smutsa inte ner dig!

Äldre människor i allmänhet är otroligt kärleksfulla, helt okända gamla gubbar och tanter kommer fram och pratar, busar med mitt barn. Så häftigt att se hur språket bara bubblar, han svarar på spanska och lär sig massor med ord varje dag. Tid med sin pappa är så viktig för språkutvecklingen. Jag pratar svenska men spanska är ju vårt familjespråk, hemspråk när vi är alla tre eller tillsammans med släkten. Sorgen över att mitt barn växer upp utan sina spanska farföräldrar. Vi har försökt förklara att de bor i himmelen, men än så länge tror snart 4-åringen att det är väl bara att åka flygplan och hälsa på...

Vardag i Sverige - semester i Spanien
De bästa av två länder!

(Tyvärr kan jag varken länka eller sätta in bilder via ipaden så det blir bara text tills vi är tillbaka)

5 kommentarer:

Colombialiv sa...

Åh! Det hade kunnat vara jag som skrev om Colombia... Du satte ord på mina känslor!

Nora sa...

Det är precis så jag tänker! Vardag i Finland, semester i Italien. Vi är också på semester i faderns land just nu och jag förfäras över hur kallt det är inne i huset och hur de italienska barnen är klädda i märkeskläder. De får heller inte smutsa sig... Men här är lekparkerna övergivna nästan hela tiden på vintern, barnen får inte leka ute.

eastcoastmom sa...

Ja spanska barn och kläder, det är intressant... Du har helt rätt.

Tuvilda sa...

Ja: Vardag i Sverige - semester i Spanien. Det är vad vi också har kommit fram till!

Det är synd att de spanska barnen inte kan rulla runt i gräs och leka i sandlåda på samma sätt som barnen gör i Sverige. De är ju otroligt söta i sina finkläder - men som sagt förhindrar detta lek.

Jag läser just nu en bok som heter "Om man håller sig i solen" av Johanna Ekström. Den handlar mycket om hur det är att växa upp som mini-vuxen i en väldigt fin miljö... Intressant tycker jag!

Bella sa...

Colombialiv: Kul att du känner igen dig! Ska bli så spännande att följa er sverigeflytt och alla känslor.

Nora: ja, känns som jag har funnit balans på så vis, tror jag skulle vara för irriterad på allt om vi bodde i Spanien. Tråkigt att barnen inte är ute och leker på vintern. I Cartagena var det fullt med barn men väldigt mycket åsikter från föräldrarna...

Eatcoastmom: ja, barnkläderna. Fast värst är nog bebiskläderna, även om jag nu såg ljusblå klänningar. Men att klä småpojkar i shorts på vintern... Hallå?

Tuvilda: ja, söta kanske även om jag jag har svårt för att använda sitt barn som docka eller modell. Tycker barn ska få bära bekväma, praktiska funktionella kläder som de kan leka o busa i. Mest handlar det om att man medvetet klär barn i vita plagg så varenda liten fläck syns. I Sverige kläs även en del flickor i klänning och öppna skor och det är ju inte heller så sandlådevänligt...

Ja, oj så många barn under många många år som växt upp som småvuxna. Aldrig fått leka fritt.