23 mars 2015

Konsumentmakt, reklam och sociala medier...

Jag bestämde mig att jag inte skulle skriva något inlägg denna helgen. Jag började flera om hur ingen idag vill höra hur jobbig, krävande vardagen kan vara som ensamstående, hur ensamt det ibland känns att ta allt ansvar själv och aldrig få visa verkligheten bakom ytan. Upprätthålla den lyckade, lyckliga fasaden. Hur en vän studerade mig efter mitt "bra" på hans fråga hur det går att vara ensam denna långa period. Väntandes på min fortsättning...

Häromkvällen gjorde jag det där jag aldrig borde göra när jag känner mig trött, känslig och otillräcklig - läsa några bloggar och titta igenom några instagramkonton jag inte följer. Så en stund senare har jag blandat samman alla andras lyckade liv, En jämnställd partner, kärnfamiljen, ett nyköpt hus, en graviditet, ett barn, en förälskelse, en semester, ett eget klädföretag, ett jordenruntresa, ett soligt liv utomlands och självklart smal, hälsosam, sportig, välklädd, sexig etc.

Men så såg jag precis en dokumentär på netflix, Miss representation, som skildrar och kartlägger hur kvinnor framställs i media, reklam, film, nyheter etc. Om medias ansvar och skyldighet att bredda, att ifrågasätta, granska, uppmärksamma kvinnans perspektiv, erfarenhet och insikter. Jag kände att jag fortfarande vill använda min röst att göra skillnad. Om jag genom vad jag känne, mina livsval, det jag berättar kan inspirera andra, vara en förebild, så fortsätter jag att skriva...

Tänk om kvinnor skulle lägga mer tid på att läsa, studera, skriva, granska media istället för att lägga den på att känna sig tjock, leta efter nya skönhetsprodukter, fundera över kläder, inredning och konsumtion. Använda vår konsumentmakt till att skapa förändring. På flera ställen senaste veckorna läser jag om fler som tröttnat på köphetsen, som väljer att sluta följa när det blir för mycket reklam.

Jag läste precis ut boken "den kreativa klassens framväxt" av Richard Florida trots att jag är ensamstående mamma, jobbar och studerar en distanskurs. Jag har inte sett på tv, serier, film på flera veckor. Väldigt intressant forskning om vad som skapar tillväxt, utveckling och innovation. Om hur människor idag gör helt nya typer av livsval som förändrar samhället vi lever i. Han skriver om mångfald, öppenhet, individualitet, kultur som värderas högt av en ny kreativ klass vars viktigaste redskap är sin kreativitet. Dit de kreativa talangerna flockas, flyttar också tillväxtföretag. Läs den!

Jag hamnar via pinterest på en av mina gamla lärare på IED i Madrids blogg. Hon skriver (på spanska) om kreativitet, fantasi, escuelas libres - fria skolor i Spanien, om hur vi inte vet vad våra barn kommer arbeta som - kanske yrken vi inte ens hittat på än. Jag känner en gemenskap som sträcker sig över gränser, traditioner, normer etc. Samma känsla som när jag tar ett steg utanför vad som förväntas av mig, och bara går på min vilja, lust, intuition... Följer min egen väg, som inte alls verkar leda mig dit jag trodde jag var påväg. Eller att jag har möjligheten att välja om, ändra mig, byta, förändras.

Så även om en del av mig vill gnälla, klaga, skrika, gråta (PMS?) så ska jag försöka vända min energi mot något utvecklande istället för att tycka synd om mig själv. För jag tror ni kan föreställa er hur jobbigt det är att vara ensam i långa perioder med ett barn, speciellt när jag nu ser mållinjen, egentiden som väntar och tålamodet är påväg att ta slut. Jag är så imponerad av alla oss, mammor, kvinnor. Alla har vi våra egna problem. Men, jag skulle uppskatta om vi alla skulle ta vårt ansvar och dela med oss av mer än yta. Använda vår konsumentmakt, sluta köpa, följa, läsa sådant vi inte vill stötta. Sänka kraven på oss alla!

Några ord fastnade om hur vårt omedvetna tar in så otroligt mycket mer information än vad vi kanske lägger märke till, som sorteras, lagras i oss om hur vi borde vara. Skuldkänslorna, skammen när jag inte uppfyller mina egna alldeles för höga krav på hur den perfekta duktiga kvinnan som klarar allt samtidigt ska vara.

Veckans tips:
1. Dokumentären Miss representation
2. Peppes inlägg om "du duger som du är" - så länge du är...
3. Använd din konsumentmakt!
4. Läs mer om Changemakers (dit de spanska bloggarna förde mig)
5. Om du inte läst mitt inlägg Kvinnor och skam - Gör det!

12 mars 2015

Framtidstrender och kommunikation...

Via Berghs "Open Class"-föreläsningar upptäcker jag planning. Ett yrke jag inte ens visste fanns. En ny värld öppnar sig än en gång och efter sisådär 5 inspirerande talare börjar jag känna flow och tankarna snurra igen...

Jag har länge varit intresserad av konsumentbeteenden. Socialpsykologi - Etnologi. Vad andra människor tänker, behöver, gör, vill, drömmer om och funderat över varför vi agerar som vi gör. Jag är nyfiken och älskar research - Jag gogglar allt! (Har t.o.m börjat "pinteresta" kreativa persons namn i hopp om att finna mer inspiration).

På några få år har världen förändrats enormt genom sociala medier och de pratas framtidstrender och globala digitala samhällsströmningar. Jag är en av dem som inte längre drivs av högre lön/ mer pengar - jag vill ha tid, erfarenhet, mer kunskap, uppfylla drömmar eller driva projekt på min fritid. Kanske starta ett nätverk som kan generera pengar till välgörenhet?

Jag vill inte jobba i en hierarkisk organisation. En av de största anledningarna till att jag bor/vill bo i Sverige är just arbetsklimatet. Att kunna arbeta i en plattare struktur där man jobbar i team, mer kollektivt kreativt. Jag tror absolut att fler i framtiden kommer vilja jobba med sitt kontor i datorn/molnet, mer virtuellt/online. Att inte jobba 8-17 på ett kontor, pendla och känna vardagsstress för att hinna med allt, samtidigt.

Jag lyssnar på flera som berättar om trender inom marknadskommunikation och fastnar för hur vi påverkar andra att göra som vi vill. Hur varumärken får oss att dela, varför delar vi vissa saker? Om lära sig mänskliga beteenden, som att vissa söker social status, vill tillhöra en viss grupp, visa att de har koll/ är trendiga/ smarta och andra delar enbart roliga saker. Den största trenden just nu, som jag skrev om häromveckan, "content marketing", att skapa mervärde, att t.ex. inhouse producera material som skänker/ger kunden något tillbaka. Jag tänker direkt på all gratis information, t.ex. mataffärernas tidningar / hemsidor med recept etc. Som jag läser, uppskattar och delar.

Öppenhet, transparens, lyhördhet - en personlig tydlig röst. Samtal. Att göra skillnad, att bidra, att göra nytta, att involvera sig i viktiga frågor. Känna att man delar värderingar. Att hjälpa till att spara tid - Livspusseltjänster i dagens stressiga vardag. Jag läser en del om den nya kollaborativa ekonomin, att dela istället för att äga. En del av minimalismrörelsen - att förenkla livet, att bo compact living i stan, att rensa hemma och sälja på loppis/blocket, att söka upplevelser istället för produkter. En enklare framtid.

Vad driver konsumentbeteenden? Hur agerar människor? Varför? Så spännande frågor. Flera föreläsare pratar om big data, den enorma information som under få år producerats av alla oss. Jag irriterar mig enormt på när reklam för något jag googlat sedan dyker upp på t.ex. facebook. Att allt lämnar spår, syns. Att någon antecknar, sparar och analyserar mig, det jag gör. Samtidigt som jag gärna skulle vilja läsa forskningen, omvärldsanalysen. De globala framtidstrenderna. Lära mig mer om planning och marknadsstrategi. Mediekommunikation.

Hur får man människor att engagera sig? Hur får man andra att dela?

Veckans tips:
1. Minns ni årets nyårslöfte "Vad har Bella lärt sig denna månaden?" - att bestämma sig för att öka den medvetna informationen, att välja att titta på TED talks istället för serier eller läsa faktaböcker istället för romaner. Så utvecklande!
2. Open Source / Open Class: Att dela kunskap - Vilken genial idé! Berghs Open
3. Köpstoppsbloggens inlägg om Caminos hållbarhetsdag: en enklare framtid
4. På min pinterest @designbella samlar jag intressanta föreläsningar i sociala medier

10 mars 2015

Allt är påhittat!



Lyssnade precis på den här föreläsningen om kreativitet av Navid Modiri och kände att jag bara måste få tipsa hela världen om den. Ta er tid och lyssna!

Tipsar även om Sverige 3.0 där Navid Modiri berättar om vikten av att föra samtal istället för debatt för att motverka främlingsfientlighet och om mellanförskap (växa upp mellan två länder, kulturer etc).

7 mars 2015

Utlandssvenska, kulturkrockar och identitet...

Ibland när jag känner att jag inte passar in den svenska fyrkantiga mallen så är det så skönt att få prata av sig med ett gäng tjejer som jag lärt känna via den här bloggen och via min lekträffgrupp för tvåspråkiga barn. Att få ventilera åsikter som kanske kan provocera. Känslor som man kanske bara förstår om man bott utomlands. Bor utomlands. Flyttat tillbaka hem, till Sverige.

Vi pratar om de olika faserna man går igenom, förälskelsefasen, kulturkrocksfasen, känna sig hemma fasen (irritera sig på sitt eget hemland, släkt, vänner), sakna hemlandetfasen = irritera sig på landet man bor i fasen. Men så ställs allt på sin spets när man får barn. Ens egen barndom återspelas, man vill skänka sitt barn sina bästa minnen.

Gemensamt för alla spanska/sydamerikanska tjejer jag möter är känslan att de tappat bort en del av sin egen identitet påvägen. Mitt land, min kultur, mina traditioner, mitt språk, mitt liv. Vi pratar om att bo i Sverige. Om svenska strikta tysta svärmödrar som bjuder på godis, kakor, glass och pannkakor med sylt, till lunch? Som inte pratar rakt ut utan tar bakvägen via sin son. Om den svenska jämställde mannen som drömmer om torp/stuga, båtliv, villa med renoveringsbehov. Att känna sig ensam, isolerad, bilbunden om man själv växt upp i lgh i stan. Om svenska traditioner, värderingar, sociala tryck och normer.

Vi pratar om designhysterin, konsumtionstressen. Om att leva mellan två helt olika perspektiv. Om krisen i Spanien, bostadsbubblan som sprack, arbetslöshet vs svenskarna som fortsätter låna, leva lyxliv med utlandssemester etc. Om pressen på att passa in. Att leva Svenssonliv utan att känna sig svensk.

Att ha barn som växer upp i ett land där man kanske inte känner till alla koder, vanor, livsval. De härliga med att bo i ett annat land då man slipper den sociala pressen, kan göra som man vill, samtidigt som man kanske inte alls hamnar där man trodde - min gräns gick vid att gifta mig i katolska kyrkan. Om farföräldrarna hade levt hade mitt barn troligen varit döpt.

Jag har aldrig kännt mig så deprimerad som när jag levde "hemmafru"-liv i en fin liten katalansk fiskeby med kilometerlång strandpromenad. Jag kände att livet stod på paus, pensionärsliv. Jag kände mig levande i storstäder som Madrid och Barcelona. när jag studerade, jobbade hade egna vänner, ett eget liv. Att man kanske får ge avkall på några delar pga sin bikulturella relation. Kompromissa.

Vi skrattar högt när man får lite distans till sakerna som aldrig ifrågasätts. Som att renovera sig igenom småbarnsåren när man i Spanien köper en lgh och möbler för resten av livet. Eller att svenskarna ser ut att gå sorgeklädda (negro de luto), svarta från topp till tå. När kulturkrockarna blir roliga, komiska.

Vi pratar om hemlängtan. Om att sakna sin familj, släkt, vänner. Om att vilja bo och leva på flera olika ställen samtidigt. Jag berättar om min dröm om två boenden. Två hemma. I två olika länder. Den där lottovinsten som gör att jag har råd med två lägenheter. Som inte kostar mer än en villa i förorten. Livsval.

Att välja annorlunda. Medvetna val. Inte följa med strömmen...

Vi pratar om att ge upp allt v för kärleken. Sitt land, sina traditioner, sin kultur, sitt språk. Sin identitet. Vem är jag då?

Vi pratar jämställdhet, spanska män som är pappalediga eller hemmamän (eftersom de inte hittat jobb än), att som kvinna jobba, tjäna egna pengar, ha makt över sitt eget liv, inte vara beroende (som många spanska hemmafruar tyvärr är). Hur man i Sverige försöker vara jämställda förebilder för sina barn, att pojkar hjälper till hemma från de är barn, lär sig laga mat, diska, tvätta - förhoppningsvis växer upp till jämställda män. Hur de svenska männen tar ett steg tillbaka om den spanska/sydamerikanska kvinnan inte kräver jämställdhet.

Jag får höra att jag är en sån stark självständig kvinna. Som vågar ta de där svåra besluten. Som inte är beroende av någon. Som prioriterar min egen lycka. Som lever mitt liv, på mina villkor. Förebild kallar hon mig - öser komplimanger utan att ens känna mig, typiskt härligt sydamerikansk.

Veckans tips:
Familjer på äventyr, varje vecka satt jag fastklistrad framför tv:n. Har ej hänt på flera år. Familjerna livsval fick tankarna börja snurra. En längtan om att bo utomlands i framtiden. Förändringens vindar. Att känna att allt är möjligt, att drömma stort.
TED talk - Pico Iyer, where is home?