23 mars 2015

Konsumentmakt, reklam och sociala medier...

Jag bestämde mig att jag inte skulle skriva något inlägg denna helgen. Jag började flera om hur ingen idag vill höra hur jobbig, krävande vardagen kan vara som ensamstående, hur ensamt det ibland känns att ta allt ansvar själv och aldrig få visa verkligheten bakom ytan. Upprätthålla den lyckade, lyckliga fasaden. Hur en vän studerade mig efter mitt "bra" på hans fråga hur det går att vara ensam denna långa period. Väntandes på min fortsättning...

Häromkvällen gjorde jag det där jag aldrig borde göra när jag känner mig trött, känslig och otillräcklig - läsa några bloggar och titta igenom några instagramkonton jag inte följer. Så en stund senare har jag blandat samman alla andras lyckade liv, En jämnställd partner, kärnfamiljen, ett nyköpt hus, en graviditet, ett barn, en förälskelse, en semester, ett eget klädföretag, ett jordenruntresa, ett soligt liv utomlands och självklart smal, hälsosam, sportig, välklädd, sexig etc.

Men så såg jag precis en dokumentär på netflix, Miss representation, som skildrar och kartlägger hur kvinnor framställs i media, reklam, film, nyheter etc. Om medias ansvar och skyldighet att bredda, att ifrågasätta, granska, uppmärksamma kvinnans perspektiv, erfarenhet och insikter. Jag kände att jag fortfarande vill använda min röst att göra skillnad. Om jag genom vad jag känne, mina livsval, det jag berättar kan inspirera andra, vara en förebild, så fortsätter jag att skriva...

Tänk om kvinnor skulle lägga mer tid på att läsa, studera, skriva, granska media istället för att lägga den på att känna sig tjock, leta efter nya skönhetsprodukter, fundera över kläder, inredning och konsumtion. Använda vår konsumentmakt till att skapa förändring. På flera ställen senaste veckorna läser jag om fler som tröttnat på köphetsen, som väljer att sluta följa när det blir för mycket reklam.

Jag läste precis ut boken "den kreativa klassens framväxt" av Richard Florida trots att jag är ensamstående mamma, jobbar och studerar en distanskurs. Jag har inte sett på tv, serier, film på flera veckor. Väldigt intressant forskning om vad som skapar tillväxt, utveckling och innovation. Om hur människor idag gör helt nya typer av livsval som förändrar samhället vi lever i. Han skriver om mångfald, öppenhet, individualitet, kultur som värderas högt av en ny kreativ klass vars viktigaste redskap är sin kreativitet. Dit de kreativa talangerna flockas, flyttar också tillväxtföretag. Läs den!

Jag hamnar via pinterest på en av mina gamla lärare på IED i Madrids blogg. Hon skriver (på spanska) om kreativitet, fantasi, escuelas libres - fria skolor i Spanien, om hur vi inte vet vad våra barn kommer arbeta som - kanske yrken vi inte ens hittat på än. Jag känner en gemenskap som sträcker sig över gränser, traditioner, normer etc. Samma känsla som när jag tar ett steg utanför vad som förväntas av mig, och bara går på min vilja, lust, intuition... Följer min egen väg, som inte alls verkar leda mig dit jag trodde jag var påväg. Eller att jag har möjligheten att välja om, ändra mig, byta, förändras.

Så även om en del av mig vill gnälla, klaga, skrika, gråta (PMS?) så ska jag försöka vända min energi mot något utvecklande istället för att tycka synd om mig själv. För jag tror ni kan föreställa er hur jobbigt det är att vara ensam i långa perioder med ett barn, speciellt när jag nu ser mållinjen, egentiden som väntar och tålamodet är påväg att ta slut. Jag är så imponerad av alla oss, mammor, kvinnor. Alla har vi våra egna problem. Men, jag skulle uppskatta om vi alla skulle ta vårt ansvar och dela med oss av mer än yta. Använda vår konsumentmakt, sluta köpa, följa, läsa sådant vi inte vill stötta. Sänka kraven på oss alla!

Några ord fastnade om hur vårt omedvetna tar in så otroligt mycket mer information än vad vi kanske lägger märke till, som sorteras, lagras i oss om hur vi borde vara. Skuldkänslorna, skammen när jag inte uppfyller mina egna alldeles för höga krav på hur den perfekta duktiga kvinnan som klarar allt samtidigt ska vara.

Veckans tips:
1. Dokumentären Miss representation
2. Peppes inlägg om "du duger som du är" - så länge du är...
3. Använd din konsumentmakt!
4. Läs mer om Changemakers (dit de spanska bloggarna förde mig)
5. Om du inte läst mitt inlägg Kvinnor och skam - Gör det!

5 kommentarer:

Lisa sa...

Alltid lika klok. Jag delar inte med mig av så mycket längre på nätet. Visst, finns massa bilder att titta på för den som önskar. Och på FB delar jag artiklar, frågar frågor etc. Kanske är det ytligt? Men jag tror inte heller att jag försöker visa nån sida av mitt liv som egentligen inte finns. Visst skulle jag kunna lägga upp selfies på mitt trötta osminkade ansikte och skriva att jag orkar inte mer. Hjälper det andra? Jag vet inte.. Hade jag varit ensam hade jag kanske varit mer personlig men jag delar mitt liv med min man, och när livet är tufft så inkluderar det ju honom också. Och han är inte lika aktiv, och verkligen inte personlig på nätet.
Vet inte vart jag vill komma med detta. Du som följer mig på IG och FB, verkar mitt liv så himla lyckat hela tiden genom det du läser? Bara nyfiken.
Och du, surfa inte runt och titta på alla dessa med perfekta liv. De finns inte. Det är bara luftslott. Och tänk på att det säkert finns många som avundas (om än på ett hälsosamt sätt) din möjlighet att spendera längre tider i Spanien flera gånger om året. Det kan säkert te sig som en lyx för många.
Hoppas ni har det jättebra där nere! Massor med kramar!

Bella sa...

Tack! Att få kommunicera mina tankar och funderar och alla er jag lärt känna via den här bloggen gör mig så glad. Din FB-grupp har hjälpt mig i många jobbiga situationer då jag tyvärr inte har så många att dela det svåra, jobbiga, komplicerade med. Jag märker när jag själv öppnar upp och låter andra in hur det utvecklar mig.

Jag vet faktiskt inte om det hjälper, jag vet inte hur jag gör, borde göra, men när jag mår bra behöver jag inte stöttningen på samma sätt. Jag får nästa aldrig like på mina "jobbiga bilder" men jag väger upp lite mot om jag bara lagt ut spanienbilderna. Ingen av er jag följer får mig att må dåligt, om man skriver livsstils, mammabloggar brukar de ge en inblick i verkligheten. Men tyvärr är jag lite branschskadad och följer modebloggar, inredningsbloggar med uteluncher, jobbresor, utekvällar, shopping och väldigt liten del av vardagsliv. Det är nog mest allmänt som jag irriterar mig i media ( mannen får vara tjock, ful, skallig medan kvinnan har massor med mer krav?!!) om man lägger till att jag läser för många mode och inredningstidningar, där mycket är elitistiskt så triggar det mig även om jag inte drömmer om det.

Bella sa...

Förra sommaren hade jag ju en månad utan sociala medier för jag märkte hur jag tittade efter like:s för mycket. Då har ju jag ändå ett privat konto och få följare. Men att jag ville lägga upp bilder som gav många like, nu försöker jag bry mig mindre... Du följer mig även på olika ställen? Instagram är jag väldigt personlig/ nästan privat för jag känner mig ensam och söker väl någon att prata med? Kan tänka mig om jag skulle ha en partner så skulle han fylla en del av det behovet.

Dani börjar även bli stor och vill inte längre vara med på bild, säger ibland ifrån och då respekterar jag det. Samtidigt som jag skickar 1-5 bilder per dag till hans pappa. En del väl explicita när jag anser han inte förstår hur jobbigt det är att vabba, att vara hemma med kräksjuka barn etc. Bilder jag aldrig skulle visa upp. Såg även dokumentären condicions may apply (eller nått) om FB, twitters enorma makt, all information - big data! Hur om man tar saker ur sin kontext kan verka kriminella, hur om man samlar allt kan veta nästan allt om dig, mig, ja... Alla!

Samtidigt så lever det en journalist i mig, som älskar skriva. Bloggen är viktig för mig. Jag skriver den för mig. För att rensa tankar, känslor, funderingar... Dela med mig!

Vi har det fantastiskt ! Värmebölja! Men tyvärr kommer det bli väldigt lite lugn egentid då I jobbar mycket, nytt jobb, och jag har ju min kurs med en uppgift som ska lämnas in men det här att gå runt utan ytterkläder, gå barfota, duscha med öppet fönster, äta fruktfrukost är helt fantastiskt! Jag kommer ju vara ensam igen 4+ 4 veckor innan sommaren så jag behöver samla energi och tålamod.
Kram!

Frida sa...

Jag ville bara säga att jag ser fram emot dina blogginlägg och länktips varje vecka. Hoppas hoppas det kommer en ny nu efter påsk!

Och så måste vi boka en tid för den där lunchen. Tiden bara springer iväg.

Bella sa...

Tack! Det glädjen mig! Publicerade mina samlade lite tankar från semestern i Spanien, efter din kommentar...

Ja! Det skulle vara jättekul! Fr.o.m söndag jobbar jag i Göteborg fram till midsommar (då det blir två månader i Spanien). Hör av dig!