26 maj 2015

Dagsutflykt, nostalgi och tacksamhet...

Så snurrar livet på lite för fort några dagar, jag känner stressen att avsluta en intensiv vår. Inom två veckor har jag avslutat min distanskurs i grafisk design på Berghs och lämnat in vårens sista arkitekttävlingar. Men så gör sig livets gång påmind. En spansk släkting, någon som senast för några dagar sedan blev så glad för bilderna på mitt barn. Alla dem som älskar honom så de gör mig rörd till tårar. Alla dem som önskar att hans farföräldrar funnits i livet för att få se honom växa upp, dela hans livsglädje.

I helgen åkte vi en liten roadtrip, en dagsutflykt till Varberg. Vi promenerade och jag mindes mina tonårsflörtar, kyssar och att cykla hem genom natten och för första gången känna mig vuxen. Det bästa med att inte ha en fast plats, i Sverige, är att alla sommarparadis kan bli mina, om än för några timmar. De senaste åren har jag upptäckt Bohuslän vackra kust, min son har fiskat krabbor som jag gjorde i Lysekil som liten. Vi har besökt små pittoreska byar som Hälleviksstrand, Mollösund, Klädesholmen, Skärhamn, Smögen, Hunnebostrand, Grebbestad, Fjällbacka och favoriten Marstrand.

Förra helgen tog jag för första gången, trots att jag bott i Göteborg i totalt 10 år, spårvagnen för att sedan ta skärgårdsbåten ut i Göteborgs Södra skärgård. I norra skärgården har jag varit fler gånger då vi har vänner som bor där. Upptäcka en ny lekplats, äta glass i vårsolen, dela en räkmacka på en uteservering, titta på båtar, åka färja och uppleva nya saker.

Under min egentid, när barnet var hemma med sin pappa, njöt jag av en idyllisk svensk stuga, röd med vita knutar nära stranden utanför Falkenberg. Vi besökte Strömma Farmlodge som en väns vän driver. Mysigt lantligt utflyktsmål i sommar om ni har vägarna förbi. Älskar att turista i närheten, att bara åka iväg några timmar utan någon större planering. Förhoppningsvis, om nått år kommer vi lite längre (barnet hatar åka bil och blir lätt åksjuk)...

Jag läste om "slow parenting summer", en semester utan en massa aktiviteter. För i Sverige i maj och september brukar jag vilja få ett smakprov av svensk sommar. Men sen jag var liten har mina somrar spenderats i Spanien, i samma hus, på samma ställe, med samma enkla bara vara dagar. Dagar som börjar på en folktom strand för att låta resten av familjen få sovmorgon. Köpa bröd påvägen tillbaka, laga fruktfrukost. Sen några slöa timmar med en bok medan ungen badar i poolen med sin pappa. Lagar salladslunchen som äts i skuggan på terassen. Om jag får sova siesta är dagen perfekt. Så några timmar på stranden i eftermiddagssol innan jag duschar med öppet fönster. Vi grillar i solnedgång och sitter uppe och pratar sent om allt och inget. Livet!

Leka, bada, äta, sova - repeat.

Har inga stora mål för sommaren förutom att jag önskar att mitt barn finner spanska vänner att prata med, att han får mycket pappatid och jag mycket egentid. Har funderat lite på ett sociala medier- uppehåll även i år. Förra året utmanade jag ju mig själv med en månad utan sociala medier. Jag postade 1 bild på instagram efter halva tiden, men inget på FB, pinterest, bloggen etc. Vi får se men troligen gör jag ett blogguppehåll under sommaren.

Ja, som ni märker har jag mentalt redan tagit semester. Några ord och livet stannade upp. Nostalgin över småbarnsåren, den ensamma mamma vardagen, livet jag skapat till mig och mitt barn... Tacksamheten!


Veckans tips:
Turista i ditt närområde, besök en ny lekplats, ett nytt museum, en ny stadsdel, en ny stad, en ny park - ta en roadtrip eller en tågresa och åk på dagsutflykt!

4 kommentarer:

Åsa sa...

Funderar också på att ha sommaruppehåll och köra en helt analog sommar faktiskt! Tycker för övrigt du är inne på flera bra spår i dina tankegångar. Det är bra att ha mycket luft i schemat både till vardags och på semestern och inte försöka hinna med en massa bara för att, utan hitta en skön lunk och ta tillvara stunder av vila och upptäcka smultronställen man har inpå knuten!

Bella sa...

Ja, det känns som jag är på rätt spår, för mig! Speciellt när barnen är ganska små så behöver de inte så mycket och dyra, komplicerade utflykter utan blir glada av en ny lekplats, park och en glass - ibland är det nog vi vuxna som sätter ambitionsnivån så högt.

Jag pendlar mellan allt jag vill visa mitt barn, speciellt innan han blir tonåring - resa till olika storstäder i Europa, även Asien och USA och Sydamerika lockar mig med att sänka nivån nu när han är nöjd med det lilla, att försöka vila i det, att det är ok.

Förra sommaren tyckte jag det var väldigt skönt både att jag inte kände pressen att fota, dokumentera, få till bra bilder etc men även att inte titta på alla andras semestrar och jämföra. För mig handlar det mest om mig, hur jag reagerar, prestationskrav jag sätter på mig själv. Sen börjar mitt barn bli stor - 4 år och jag vill inte vara den där föräldrar som ber honom posa, le på bilder halva dagarna... Jag erkänner, jag har varit hon. Jag vill få till en bra bild! Men jag ska försöka bli bättre på att inte vara en paparazzi...

Emma sa...

Jag har pa senare tid haft tvärtomångest. Att jag inte dokumenterar tillräckligt.
Däremot har du så rätt. För små barn är långa resor helt ointressanta. Vi har rest relativt mycket och allt handlar om att de ska slippa ha det jobbigt. De har ju en enorm värld att upptäcka i sin vardag.

Nu satsar vi också på en soft sommar i Sverige! Bara låta dagarna gå och njuta av Sverige - vilket väder det än blir. Längtar!

Bella sa...

Att växa upp i Paris är ju verkligen något man skulle vilja finnas dokumenterat. Men sen är väl frågan är om allt måste vara så himla professionella perfekta bilder, jag försöker kämpa mot min perfektionism och att en del bilder är ok som minne även om de inte är jättebra foton. Även att jag försöka sluta med att fota bara för att fota utan istället ta fram kameran när ett fototillfälle dyker upp. Inte söka upp tillfällen halva dagar. Sen tar ju jag fortfarande bilder, suddiga, snabba varje dag och skickar till I. Men jag har sänkt nivån. Han behöver inte få en leende bild på det glada barnet varje dag... Utan även skicka några gråtande, jobbiga... Mer verkliga!

Ja, sänka ambitionsnivån till barnets nivå. Idag var vi på kalas på ett lekland och jag hade aldrig själv valt att åka dit, så det var barnets första besök och oj, vad han älskade det, lekte själv i säkert två timmar och jag fick tid att prata med andra föräldrar så jag inser varför många tycker om det...

Härligt med soft sommar! Håller tummarna för er att det blir fint väder!