3 maj 2015

Research, drömmar och flow...

Jag är inne i en researchperiod, huvudet snurrar med idéer. Passande nog går jobbet och kursen lite hand i hand i några uppgifter. Matvarubutiker, marknader, ekologisk mat, stadodling, gröna byggnader, hållbarhet, miljötänkr etc. Jag märker hur det ena utvecklar det andra. Men dygnet har inte tillräckligt många timmar, eller mitt barn kommer först. Bara några dagar kvar av denna ensamma period. Sen 10 dagar tillsammans. Jag ska försöka åka bort, behöver det. Några dagar, ensam, utan barn, utan att vara mamma. Bara vara jag. Kanske även utan sociala medier.

Sen 4 veckor till ensam, med jobb och samtidigt avsluta en intensiv distanskurs innan vi åker 2 månader till Spanien. Surrealistiskt! Helt fantastiskt! Jag kommer aldrig ha det så bra jobbmässigt som jag har nu. Försöker njuta. Av tiden i vårt andra hemlands, så tacksam att jag kan ge mitt barn så mycket tid där, hos sin pappa, spanska släkten, spanska språket och sol, bad och värme.

Maj, älskar maj i Sverige. Känns som jag vaknar upp efter en lång mörk vinter och hela livet blommar ut. Ska försöka planera in några små dagsutflykter, att låta mitt barn fiska krabbor i Bohuslän. I helgen hamnade vi av en slump på kosläpp. Att svara på alla frågor om var saker kommer ifrån får mig att tänka till. Jag vet ju svaren men att förklara och berätta får mig att vilja, ja, bli vegan... Flytta ut på landet, självförsörjning. Samtidigt så älskar jag stadsliv. Att bo mitt i stan. Att besöka Nääs Fabriker väckte drömmen om ett industriloft. En studio, enormt ljusinsläpp. Compact living i new york!

Drömmer mig tillbaka till åren innan barn. Till Madrid och Barcelona. Har en ide att ge mig själv några dagar i Madrid. Måste bli bättre på vara lite egoistisk. Säga ifrån. Be om hjälp. Att få promenera och minnas.

Jag tror att studera har väckt en slumrande del av mig. Jag känner mig nostalgisk, återupptäcker hon jag var innan jag blev någons mamma. Hela processen väcker nya tankar och drömmar. Att lämna en del bakom mig. Att byta riktning.

Jag vet att det här småbarnsåren-kapitlet har sina sidor räknade. Troligen ett år till. Tills jag står i nästa korsning, nytt jobb. Jag funderar på om jag vill läsa nån mer distanskurs. Nu när jag har möjligheten. Det är intensivt och jag har ingen lata mig tid men det är så lärorikt och utvecklande. En ny spännande värld har öppnats, jag känner att jag behöver och vill lära mig mer. Det känns som jag är på rätt spår.

När kreativiteten och idéer bubblar ur mig. Den känslan. Flow!

Lusten att skapa. Lånade hem "hej! Kreativa hem" när jag lånade några andra böcker. Den satte fingret på något jag kännt, känner. Att våga vara sig själv. Att lyssna på den där inre rösten. Att skippa ängsligheten, Trendhetsen, lifestylepressen. Minns ni "jag kan bara vara jag"? Hur jag kämpade emot det söta, skira, vita, bohemiska, franska, pastelliga, bohochica... Ja, trenden tog död på min kreativitetet. Nu har jag pinterest. Där jag samlat alla delar och inte känner mig lika spretig utan mer ok med min bredd. Jag har visst flera ben, och vinglar när jag inte får vara någonstans mittemellan. Jag tror, grafisk design är balansen.

Jag som älskar att planera ligger redan flera år framåt, fundera på skolval (om 2 år), på flytt, att köpa oss ett hem med barnrum (hur jag nu ska ha råd med det?), ett nytt jobb - gärna i centrala Göteborg. Att få drömma lite. Eller drömma stort. Drömde häromnatten att jag träffade en ny man med ett eget barn. Tänk! Om framtiden vet vi ingenting...

Den här våren har jag lärt känna mig själv lite bättre, den kreativa processen, prestationsångest, att få acceptera good enough, att jag tycker om att göra research, läsa och lära mig mer.

Ibland behöver man kanske lite nostalgi, att minnas och titta i backspegeln. Att allt som hänt har lett mig dit jag är nu. Jag vill trots allt inte ha resan ogjord. Kanske inte så djupa dalar men... att jag hoppas att jag kan kombinera alla olika intressen och erfarenheter i en ny karriär.

"Det finns inga rätt och fel" - min grafiska lärares ord. Det är bara att lita på känslan. Som jag saknat det. Att lita på att jag har en talang, för färg, form, text och bild. Mitt inre formspråk.

Veckans tips:
1. Hej! Kreativa hem, Christina Breeze & Moa Samuelsson
2. Glöm inte att lyssna på den där inre rösten...

1 kommentar:

Tuvilda sa...

Jag citerar dig återigen i min kommentar: "Ibland behöver man kanske lite nostalgi, att minnas och titta i backspegeln. Att allt som hänt har lett mig dit jag är nu. Jag vill trots allt inte ha resan ogjord. Kanske inte så djupa dalar men..."

Jag känner igen mig!

En gång stod jag framför en spegel i Salamanca och tänkte: Hit har jag kommit. Hit har stegen lett mig. Och så är det ju nu med...