22 sep. 2015

Stress, duktighetssyndrom och sänkta krav...

Så landar jag helt dränerad på energi i ett 25-gradigt Spanien. Jag är så stressad och uppeivarv att jag inte kan ta det enklaste beslut. Jag glömmer koden till mobilen, djupandas när jag inser att jag troligen inte får någon lugn egentid på flera dagar till. Det känns fantastiskt med sol, värme, strand men jag behöver göra ingenting. Världen behöver liksom sluta snurra. Inte helt lätt när man har ansvar för en 4,5-åring + 3st sysslingar.

Ja, hur hamnar jag den ensamstående mamman, som varit ensam i 5 veckor i att vara projektledare? Jag är dum nog att vara den som tar på mig rollen. Delvis så är jag den enda som talar spanska, jag är även den som spenderat 27 somrar i detta paradis som kan berätta vart allt ligger, att supermercado är stängd under siestan, att restaurangerna öppnar köket först kl. 20 på kvällen. Jag känner ansvar helt enkelt.

Efter bara nån dag går luften ur mig. Kroppen säger ifrån och jag går och lägger mig samtidigt som mitt barn. Jag bestämmer mig att jag måste lyssna på kroppen. Säger ifrån. Ber om hjälp. Ingen har egentligen gett mig jobbet som projektledare, det är jag själv som börjar planera, organisera och stressa för att allt ska bli så "perfekt". Alla ska bli nöjda... Utom jag?!?

Jag blir förbannad på allt jag förväntas göra som inte männen förväntas göra. Att de som borde stötta mig styrs av gamla normer och uttrycker åsikter som att pappan är duktig, jämställd när han tar hand om barnet, åker och handlar och fixar mat. En dag!?! Att jag tar vardagsansvaret, får jag ingen kredd för, det kommer visst med mammarollen. Puh! Så irriterande...

Jag försöker än en gång sänka mina alldeles för höga krav.

I senaste Amelia skriver de om stress, utmattning och långtidssjukskrivna kvinnor. Om vilka ideal och normer som styr vår livsstil. Om att göra allt, hinna allt, vara allt. Hur vi pumpas av intryck av vad alla andras klarar via sociala medier och media i allmänhet. Ansvarstagande, engagerande kvinnor med höga krav och drag av perfektionism är visst många som kör på ända in i väggen...

Jag vet att jag lider av duktigshetssyndrom. Att jag jämför mig med andra, att jag påverkas av samhällstrender. Alla krav, måsten och borde. Att jag bara har mig själv att skylla. Att nästan allt vi gör fyllts med prestationskrav.

Att sänka kraven, släppa det dåliga samvetet och förändra bilden av hur en kvinna förväntas vara. Stå upp för oss själva när det blir för orättvist. Jag försöker prioritera återhämtning, vila och sömn. Försöker gå ner i varv och bara vara.

Barnet får hög feber, vi spenderar en hel dag i sängen. Jag läser bok medan han ligger nära. Vi sover siesta. Vi myser och njuter över att inte göra någonting alls. Precis vad jag behöver. Att sänka kraven nästan till noll.

Förhoppningsvis hinner jag få några enstaka timmars egentid innan nästa ensamma mammaperiod... Den tanken stressar mig just nu.

Veckans tips:
Lyssna på reklamfilmen Find your sanctuary om att vara, inte göra.

http://youtu.be/ltVPj6-5xpo
http://www.sanctuary.com/letgo/

8 sep. 2015

Kreativitet, lycka och höstkänslor...

Efter 3-4 veckor ensam börjar jag märka hur jag sakta bryts ned. Vardagen ensam sliter på mig. Lite sämre tålamod, mindre lust att hitta på saker, färre kreativa tankar och idéer och jag börjar längta bort... Jag behöver egentid helt enkelt. Eller det är ju inte så enkelt...

Jag vill verkligen inte spendera så mycket tid med att längta bort. Jag måste försöka hitta ett sätt att finna tid för mig i vardagen. I fredags lämnade jag in kursens första uppgift och gav mig själv "ledigt". Sänkte kraven under fredagskvällen och hela lördagen. Vi gick ut en stund och hoppade i vattenpölar men annars satt jag mest i soffan och tittade på när barnet lekte ensam. Timmarna gick långsamt. Vi läste böcker, tvättade, lagade mat och bara var tillsammans. Jag försökte att inte ha dåligt samvete när barnet tittat lite väl länge på ipaden. Så länge han är glad o nöjd liksom. Jag behöver det. För att orka...

Jag bävar inför hösten. Inför VAB, att kämpa med vinterkläder, springa hem ösregn. Frysa, varje dag i flera månader. Jag skrev en lång lista till mig själv (tills när vi är tillbaka) med mysiga saker vi kan göra i oktober, november... Ta långa promenader bland alla vackra löv, mysa i soffan under en filt, pyssla, dricka varmt te (varm choklad!), tända ljus, baka äppelpaj, laga varma soppor och grytor, duscha länge och varmt (bada badkar om man har ett), bära tjocka stickade tröjor, stanna hemma en hel dag, titta på film, läsa böcker i sängen... Fler mysiga hösttips?

Jag lyssnade på Roko Belic som pratade om vad han lärt sig medan han gjorde sin dokumentär om lycka. Han pratar om medkänsla, kärlek, möta andra människor, att känna att man lever ett meningsfullt liv. Jag fastnade för när han pratade om meditation. Att finna härliga inre lyckokänslor och sprida dem. Läste även slow your home inlägg om 21 sätt att börja förenkla livet, där en av dem är meditation, använda de fem sinnena och vara närvarande. Om än 5 minuter per dag.

Hon har flera andra intressanta punkter som att acceptera din startpunkt, vart du är nu. Det du inte kan påverka. Dina styrkor och svagheter. Att förändring tar tid. Att du alltid kan göra mer. Att skapa sig ett nytt mindset. Att bestämma sig för att man vill börja förenkla livet. Att veta varför. Vad du vill få ut av förändringen?

Jag behöver börja uppskatta vardagen igen. Inte se den som en sträcka jag kämpar mig igenom för att nå mållinjen. När vi åker till Spanien och jag får pusta ut. Jag äntligen får några timmars egentid. För att sen börja om igen. Jag hade nog inte orkat vara ensam om jag inte hade haft en tydlig planering. Vetat exakt hur många dagar, veckor. Bara 10 dagar tills vi åker... Men jag kan inte, vill inte leva med att hela tiden längta efter egentid. Semester. Längta bort!

Att försöka vara kreativ på jobbet, skapa kreativa uppgifter till onlinekursen och vara en kreativ påhittig glad mamma = Prestationsångest! Jag vet sen tidigare att sömn och återhämtning är enormt viktigt för mig. Att gå och lägga mig tidigt och få tillräckligt med sömn är A och O för att mitt liv ska fungera. Jag behöver även tid för reflektion, tid att låta tankarna snurra. Antingen när jag promenerar till och från jobbet eller en lugn stund när jag vaknar alldeles för tidigt. Mina bästa idéer brukar komma vid 5-tiden på morgonen...

Jag försöker acceptera känslan av otillräcklighet. Känner stressen, pressen och vill bara fly... Men jag måste bara sänka kraven, sänka min egna alldeles för höga prestationsnivå. Prioritera! Det viktiga är vägen, att utvecklas och lära mig nya saker. Få nya erfarenheter. Den kreativa processen får mig att känna ångest innan jag finner en ny idé. Det är där jag är nu, fylld av "varför gör jag det här mot mig själv?". Men jag söker ju den där underbara känslan av flow...

Under tiden får jag försöka uppskatta de enkla små sakerna i vardagen. Som att lyssna på när mitt barn leker, busar och skrattar! Att finna lugnet, lyckan i att bara vara. Närvarande.


Veckans tips:
1. TED talk "What I learned while making a Movie about happiness" Roko Belic (Ska försöka se dokumentären The Happy Movie i helgen)
2. 21 Quick actions you can do today to simplify your life Fastnade direkt vid punkterna: 2- Tacksamhet 15- Check your mindset! 18- Rensa i garderoben 19- Meditera (Five senses: touch, taste, sound, smell, sigth) 20- Acceptera din startpunkt...
3. BOKTIPS: "Kreativtet - teori och praktik ur psykologiska perspektiv" Liber. Läste en intervju med en av kreativitetsforskarna som varit med och skrivit boken, Farida Rasulzada. Tycker det är så spännande med kreativitet. Skulle gärna läsa hennes avhandling (finns på farida.se)

4 sep. 2015

Livsstil, moodboard och att skapa ett eget magasin...

Jag vaknar alldeles för tidigt av en mardröm med mitt barn sovande tätt intill. Jag känner mig ytlig som postat en nyklippt selfie bland alla hjärtskärande budskap. Eller att jag igår köpte livstilsmagasinet Kinfolk för 259kr. Pengar jag kunde skänk till UNHCR eller liknande hjälporganisation... Jag går upp, gör frukost och njuter av lugnet mellan 05-06:30 genom att skriva ner mina tankar här...

I lördags medan mina föräldrar tog med barnet till Skansen var jag på Berghs för att börja höstens onlinekurs Redaktionell Design. Precis som i våras höll Jana Söderberg en motiverande inspirationföreläsning om personliga läromål. Hur man når sina mål! Jag fastnade för att försöka acceptera det jag inte kan påverka (som att jag är ensam med mitt barn och har begränsat med tid) och fokusera på skattkistan av inre engagerande målbilder. Tid för reflektion är en annan sak som börjar bli viktigare för mig. Att ta mig tid att bara vara, låta tankarna vandra... Då brukar jag komma på de bästa idéerna.

Kursens mål är att skapa ett eget magasin. Drömmen! Första uppgiften är att lämna in ett koncept, moodboards och en sidplan. Jag har inspirerats av min pinterest DesignBella så det blir ett peppande innovativt miljömagasin med fokus på grön arkitektur, framtidens boende, compact living, hållbar design och inredning men även några plocksidor med vegetarisk mat, stadsodling, resor, Recycle-DIY förutom reportage, intervjuer etc. Min tanke är inte att ge ut tidningen utan skapa en snygg portfolio för att söka jobb, om nått år....

Jag har funderat en del över hur man skapar ett livsstilkoncept. Helheten med röst, bilder, typografi. Peppe länkade till en intressant artikel om kvinnorna som skapar sin egen berättelse t.ex Gwyneth Paltrow via GOOP eller Lena Dunhams Lenny letter. Som skapar sitt eget varumärke och tjänar pengar på sig själva. Att beskriva en hel livsstil, sina åsikter, tankar och idéer. Skapa en egen liten värld.

Trots att jag var kritisk till det dyra trendiga livstilsmagasinet jag köpt som kurslitteratur fångar det mig redan på omslaget "living a life based on the Essentials is less about minimalism and more about celebrating who and what we value most". Jag har beställt Greg McKeown bok Essetialism på biblioteket. Jag tror det är hit mitt rensande, förenklande har lett mig. Till det som är verkligen viktigt för mig.

Jag kommer aldrig ha ett vitt minimalistisk hem, för färg gör mig glad. Jag tycker om att omge mig själv med saker som påminner mig om min barndom, mina föräldrar, resor, tidigare kapitel av mitt liv, mitt barns teckningar och förskoleprojekt etc. Saker jag skapat (som tavlorna jag målade som 14-åring), saker som inspirerar mig (har skrivit ut bilder från Pinterest och skapat ett moodboard med washitejp)... Foton - Alla minnen som gör mig så glad...

Det fanns även en intervju med Marie Kondo "The Life-changing Magic of tidning up" om att städa, rensa och röja hemma med frågan om saken, plagget skänker dig glädje och positiva känslor. Om inte, skänk bort (trots att det var dyrt eller du fått det i present).

Två nya böcker jag ska försöka läsa när jag har lite tid. Läsa böcker gör mig glad så det försöker jag prioritera istället för att slötitta på tv eller mobilen som mest ger mig ångest...

Näe, nu ska jag väcka mitt barn, njuta lite extra av morgontröttheten, att han fortfarande vill vara liten, krypa upp i min famn och gosa. Älskade unge!

Veckans tips:

1. Intressant läsning om livsstilssiter, Kvinnorna som skapar sin egen berättelse
2. Läs intervju med Greg McKeown i Kinfolk här
3. Fråga dig själv vad som verkligen är viktigt i ditt liv, vad som göra dig glad och lycklig. Prioritera det.
4. Tipsar igen om TED föreläsningen "How to live to be 100+" där Dan Buettner pratar om hur viktigt det är att ha ett "ikigai". Plant based diet, 10% gener och 90% livsstil, röra sig i vardagen, familj, vänner och kärlek. Ikigai (Why I get up in the morning?).


Bild via Husligheter