20 nov. 2015

Wellness, perspektiv och livsstil...

Nedräkningen har börjat. Efter snart 7 veckor ensam med min 4,5-åring märker jag hur jag inte längre orkar hålla uppe fasaden, det finns ingen lust att sila den jobbiga vardagen genom filter. Jag sänker kraven för att orka helt enkelt. Vågar visa upp en verkligare version av mig själv.

Jag läste boken Wellnesssyndromet i helgen, en intressant motvikt mot träningshetsen, utseendefixeringen som handlar om mat, diet, vikt. När jakten på den perfekta kroppen skapar ångest, stress och skuldkänslor. Att aldrig få nå målet, aldrig tillräckligt. Att det positiva tänkandet lägger ansvar på individen, ibland en börda: att jag har bara mig själv att skylla. De skriver intressant om moral och etik, speciellt mot överviktiga och rökare. Att en motrörelse växer fram.

Sociala normer, speciellt i Sverige, när mallen är väldigt snäv. Träningsberoende = produktiv? Jag har ju arbetat i modebranschen där jag kände av företagens "sunda normer". Att säga att jag älskar kolhydrater, äter mycket pasta var lite som att...

Jag började skriva det här inlägget förra veckan. Men så satte händelserna i Paris perspektiv på livet. Det fruktansvärda, den hårda verkligenheten utanför min lilla trygga naiva bubbla. Död och sorg ger mig ett speciellt lugn, som om man får titta på som betraktare i sitt eget liv en stund. Det gav mig ny energi, att vilja leva och sprida kärlek. Att inte gnälla över vardagen, vi mår båda bra och är friska.

Självklart väckte det en massa tankar och funderingar, speciellt om världen mitt barn växer upp. Barnet jag vill skydda mot allt hat, våld och krig. Hur berättar jag om det onda för en 4,5-åring?

Men viktigast av allt att jag r lär mitt barn om alla människors lika värde, om empati och medmänsklighet.

Just nu ligger jag bredvid mitt sovande barn i en hyrd lägenhet i Gracia i Barcelona. Jag ville känna på vardagslivet, kunna handla och laga egen mat. Slippa äta alla måltider ute med en kinkig 4,5-åring. Jag drömde om egentid i Barcelona men tyvärr blev det inte så. Efter 7 veckor ensam letar jag fram energi för ytterligare 3 veckor till. Barnet kommer inte träffa sin pappa på 2,5månad. 10 veckor. Jag känner ansvar och skuld även om det inte är enbart mitt fel.

Jag drömmer mycket om att resa med mitt barn. En weekendresa till en stad jag bott i 4 år, där jag kan språket och känner mig hemma är en lagom första reseutmaning. Men att resa med barn kräver mer tålamod och ingen stress om vi båda ska njuta. Igår tog vi bussen ner genom Barcelona, bra sätt att färdas då man får se mycket av staden. Vi spenderade några fantastiska timmar på barceloneta, stranden med sol, ljummen vind och vårkänslor. Hit skulle jag aldrig gått när jag bodde här, lite av en turistfälla och alldeles för många strandförsäljare men fantastisk med strandliv i november. Jag älskar havet och mitt barn älskar sand.

Min målbild under de senaste veckorna har varit att få promenera ner längs Paseo de Gracia och insupa atmosfären, känna storstadspulsen. Mitt barn orkade promenera 2h och det var länge sen jag kände mig så lycklig och stolt. Mitt barn börjar bli stor och jag älskar detta nya kapitel där jag får visa honom världen och vi reser tillsammans.

Veckans tips:
1. Wellnessyndromet - Carl Cederström och André Spicer. "Denna träffande och humoristiska diagnos av den pågående wellnesskulten bör läsas av alla som någon gång har känt sig misstänksamma mot dagens frenetiska sökande efter det perfekta livet. Istället för att maniskt ängslas för vår personliga hälsa och lycka, borde vi kanske oroa oss mer för den sjuklighet som ligger utanför vår kropp - i samhället och i världen." Adlibris

2.Läs intervjun med Johanna N i nya hållbara onlinetidningen Continuation Magazine - Jag fastnade för de här orden: "Ditt bästa tips för att börja tänka mer hållbart i vardagslivet? Att välja sina strider. Plocka ut en sak som du kan och vill förändra, börja där och var konsekvent... När den lilla saken sen sitter som en självklar vana kliver du på nästa grej och så vidare."

Läs även grundaren till Continuation Magazine - Eko Enkelt inspirerande inlägg om minimalism och frivillig enkelhet och hennes egen historia:
•lyxiga ägodelar definierar inte vem man är.
•det finns faktiskt inga ägodelar som definierar vem man är.


3. Husligheter skriver om miljövänliga värmeljus - För några år sedan läste jag att ljusröken är farlig för småbarn så jag slutade mer eller mindre att tända ljus hemma mer än nån enstaka lördags/söndagsfrukost och vid allahelgona/lucia/jul. Delvis även för att mitt barn inte kunde låta bli att pilla, blåsa ut etc. Men nu när barnet är större tycker han det är mysigt så då kom tipset perfekt om svanenmärkta stearinljus.

4. Sofi Fahrman ryter ifrån om drömlivet i sociala medier "Den här bloggen är till för att inspirera. Sen hoppas jag på ett ansvar från dig som läsare. Att konsumera sociala medier så som du konsumerar all typ av media. Med skarpa glasögon på. Filtrera och inse att ett helt liv inte kan rymmas i några få bilder. Jag vet att ni är smartare än så."

5. "Att det är en konstruktion eller åtminstone en del av verkligheten. Att vi diskuterade mediakritik och för att få mediakonsumenter att förstå konsumtionssamhället. Sociala medier är allt: människor, känslor, reklam, sanning och lögn. Precis som livet utanför." http://www.jeanetteohman.com/2015/11/sociala-medier-ar-fejk-och-sanning.html. Läste ni Peppes inlägg Sociala medier är fejk och sanning?

3 kommentarer:

JohannaN sa...

<3

Anonym sa...

Läsvärt och tänkvärt, som alltid.
Helena

Emma sa...

Mysigt med Barcelona och att resa med barn! Det är härligt när de växer...men oj vad rätt alla har om hur fort det går. Minstingen fyller 4 snart!