31 jan. 2016

Minnen...

Året är ett vägskäl, beslut om vilket håll bygga vidare eller börja skapa ett nytt liv. Läste orden i ett horoskop för Vattumannen året 2016. Veckan bestod av snökaos och tunga svar. Är man någonsin förberedd på att förlora sina föräldrar? Nästa helg är det minnesstund för min mormor, jag tar med min femåring då jag gärna vill träffa släkten. Han är i en frågvis period men döden skrämmer eller oroar honom inte. Hans farmor och farfar är ju döda. Vi går förbi kyrkogården varenda dag påväg till förskolan.

Som mitt barn längtat efter snö. Så många fina roliga minnen. Så få dagar snö han haft under sitt liv jämfört med strand, sand. Glädjen och skratten att åka nerför pulkabacken tillsammans. Jag har träningsvärk efter att ha dragit barnet på snowracer/pulka till förskolan och känner mig så himla svag. Min kropp är svag, jag behöver äta upp mig lite, får lätt yrsel... Jag måste tänka mer på mig, speciellt att prioritera mat. Att äta mycket vegansk funkar inte riktigt just nu. Behöver mer näring. För att orka.

Ibland händer lite för många jobbiga saker samtidigt och jag känner direkt hur jag dras ner under vattenytan. Det tråkiga gråa regniga vintervädret hjälper ju inte precis till.

Jag började skriva förra helgen men tankarna ville bara berätta deppiga saker om rädslan inför mammas demens. Att förlora någon jag älskar, snart. Nu sitter jag på ett hotellrum i Växjö i väntan på att frukosten ska öppna. Barnet tittar på Barnkanalen och leker i sängen. Jag trivs i små hotellrum. Hemma har jag ju ingen tv i sovrummet och iPad/mobilförbud förutom nån mysig helgmorgon med frukost i sängen.

Mormor blev 92. Morbröderna hade gjort ett fint bildspel med bilder från hela hennes långa liv och vi såg likheter, släktdrag. Pratade om minnen, alltså galet vuxen när man säger det måste vara 15,20 år sedan... Fyllde 35 i veckan, ingen åldernoja men det låter så vuxet. Med ett barn på snart 5 år. Tankar på att jag varit mamma i fem år. Jag hade inte planerat längre än hit mentalt. Jag menar att när jag drömde om framtiden, graviditet, bebis, barn så slutade alltid tankarna vid småbarnsåren.

Ibland tar de jobbigaste tankarna över, att mitt barn kommer troligen förlora sina morföräldrar innan han blir vuxen. Mina föräldrar fick ju mig när de var 37 o 40. Jag ville så gärna få barn innan mina föräldrar blev för gamla. Men tanken nu på att han kommer förlora dem, att orka med min egen sorg. Ja, deppigt värre just nu...

Det positiva med att vara medveten gör att jag vill umgås mycket och skapa så många minnen som möjligt tillsammans.

Veckans tips!

1. Ekoenkelts inlägg: 100 saker du kan göra för en mer miljövänlig hållbar vardag och Hållbara mål inför 2016. Läs!!!

2. Bloggen OBESPRUTAT: Läs t.ex 5 snabba tips för ett mer giftfritt hem eller barnkammaren - hemmets mest förorenade rum

3. Nya matvanor kan rädda planeten i DN Näst på tur för mig står minska på mejeriprodukter och slänga mindre mat. Jag är ganska bra på att äta upp rester, frysa in etc men slänger för mycket frukt/grönsaker delvis pga av att barnet inte vill ha mer.

4. Boken Jämlikhetsanden står näst på tur efter Det här förändrar allt av Naomi Klein som jag läser nu. Bokrecension i DN

5. Johanna N Slow Fashion bloggar nu på The waves we make (Läs hennes inlägg om att älska att resa och hållbarhetsdilemmat) och jag upptäcker även de andra bloggarna som flyttat dit. Läser om att pengar är tid hos Spenat i Stan och downshifta hos Rania Maria

18 jan. 2016

Tvåspråkighet och identitetsskapande...

Det dåliga samvetet. Mitt ansvar att lära barnet spanska... Orden ekar. Jag försöker ju så gott jag kan, ska försöka få ihop några lekträffar under våren här i Gbg men jag kommer inte prata spanska med barnet hemma, det känns inte naturligt. Vi läser ofta böcker på spanska och han tittar på Patrulla Canina, Pocoyo, Peppa Pig etc på spanska. Tittar svenska barn på de?

Mitt barn har alltid någorlunda förstått sin pappa men svarade länge på svenska (3,5-4år), så det blev mycket irritation och missförstånd. Eftersom vi inte lever tillsammans, så går språkutveckling i etapper. Barnet behöver nog höra språket i vardagen, varje dag. Under hösten har han knappt pratat nån spanska alls och det märktes tydligt under julen. Två steg fram, ett tillbaka. Men eftersom hans pappa inte pratar/förstår svenska så känner nog barnet att han måste kommunicera på spanska vilket är bra för språkutvecklingen. Men pappan behöver nog lära sig att truga, locka fram språket. Läsa mer böcker och leka mer, berätta historier... men vi har som sagt inte samma uppfattning. Jag känner mer pedagogiskt ansvar.

Barnet kodväxlar inte eller blandar språken just nu. Men hans spanska är på ett mindre (spanskt) barns nivå och det låter lite för "svenskt", fel dialekt liksom. Hans pappa säger att han låter som en "gallego" (från Galicien, norra spanien). Hans pappa är ju från södra Spanien och hans dialekt gör att man inte uttalar/sväljer ändelser, vilket gör det svårare att höra vem man pratar om. Barnet har precis gått vidare från att bara prata i presens.

Det underlättar ju inte precis kommunikationen när barnet talar svenska med mig och jag svarar och pappan inte förstår. Spanska är vårt gemensamma språk, familjespråket, när barnet umgås med båda sina föräldrar. Men barnet vill inte att jag talar spanska med honom, då blir han arg. Hans första språk och vårt gemensamma språk är svenskan. Ärligt talat så använder jag språket medvetet ibland för att... ja, umgås bara jag o barnet, stänga ute pappan. Så komplicerat!

Jag anser att om mitt barn kan prata spanska med sin pappa och sina släktingar så kan han lära sig skriva, stava, läsa när han blir lite äldre. Jag tänker inte traggla med det när han är liten... att hålla nere ambitionsnivån. Han kan ju inte läsa eller skriva på svenska än heller. Han är väldigt intresserad av bokstäver och siffror. Tror de äldre barnen i förskolegruppen förbereds för att börja förskoleklass till hösten. Han är minst i sin grupp.

Jag funderar på identitetsskapande, den sociala samvaro, att umgås på spanska. Jag tror att det hjälper barnet att jag också pratar spanska, känner mig hemma i Spanien men när jag inte trivs påverkas ju barnet. Att jag ofta pratar argt på spanska, använder ett annat tonläge etc. Säger saker som barnet inte borde behöva lyssna på, lära sig. Jag lyssnar mycket på spansk musik hemma. Dansar ensam i köket när jag lagar mat eller diskar.

"De där med att språket inte blir "skäll-språket" var intressant - jag känner tyvärr att jag ofta pratar spanska mycket mer irriterad/arg/gnälligt (med barnets pappa) och svenska väldigt gulligt... + att barnets pappa talar mycket mer "spanskt" (läs högt, grovt etc): Undra om barnet kommer prata "gullig" svenska och "argare" spanska?" (Min kommentar på Casa Annikas blogg)

Jag har nu kommit till nästa orosmoment, att lära barnet mer ord/glosor (köpte en bildordbok: han kan färger, räkna till 15, klädesplagg, frukter, olika djur, saker man gör som springa, hoppa etc men inte lika bra känslouttryck som gråta, arg, glad), om nått år lära barnet skriva/läsa spanska (Hur?!?), modersmålsundervisning i skolan (Borde det vara prio 1 vid skolval?) men även att mitt barn inte lär sig och pratar så hård/grov spanska, som sin pappa - ungen kan visst redan "de puta madre", "coño" etc...

Barnet behöver helt klart umgås mer med jämnåriga spanska barn. Lära sig barnspanska. Han har några sysslingar men jag kände att jag inte ville tvinga mig hem till dem om de nu inte ville bjuda hem oss. Trodde vi skulle umgås mer med dem, som i somras. Ja, viktigast är att finna en spanskspråkig "bästa" kompis. Gärna någon som bor nära oss i Gbg och/eller vårt sommarhus, som kan bli en återkommande vän under hela barndomen.

Hur går det med era barns språkutveckling? Vad oroar er?

Veckans tips:
1. Bortugal skriver intressant om sina barns svenskutveckling sen de bor i Portugal.

2. Casa Annikas gamla inlägg om tvåspråkighet och läs även alla kommentarer...

3. Här finns mina tidigare tankar om tvåspråkighet

UPDATE: 4. Magasinet SMUL online om flerspråkighet, familjeliv med flera språk, lära sig språk genom läsa mycket (för barnen), läxfri skola etc. Hade glömt bort tidningen men hittade dit igen via Åsa/Bortugal - Tack! Ny begreppet "Translanguaging" som Tuvilda kommenterade.

17 jan. 2016

Prioritera och skapa minnen...

"What ever decision, challenge or crossroad you face in your Life, simple ask yourself: What is essential? Eliminate everything else." Sista raderna på en av böckerna jag lånade om att fokusera på det viktigaste och prioritera det. Om rutiner, vanor, sömn, hälsa, relationer, passion, leka och tid att tänka. Ett meningsfullt liv.

Barndomsminnen. Jag minns att jag skapade en tidning som barn, startade skola för grannbarnen, ritade hus, designade kläder. Funderar på mitt barns minnen, att han börjar bli så stor att han kommer minnas. Skapa minnen. Jag minns för några år sedan när skapa liv var överst på min önskelista. Ett barn. Efter cancer, död, sorg. Rensa ut svärföräldrarnas hem förändrade mig. Gav mig perspektiv på livet.

Några fototillfälle dyker upp men jag kan inte fota. Min mobils batteri krånglar. Inser efter min irritation att jag är beroende, vill spara minnen så jag inte glömmer. Men hur många foton är tillräckligt, för många? Varför är jag så rädd för att fotona försvinner, egentligen? Minnena finns ju kvar. Det där med att vara närvarande, uppleva. Har ni en kamera? Som ni använder... Sen några år fotar jag bara med mobilen, den har jag ju alltid med mig.

Jag tittar på flera olika reseprogram, där de reser med barn. Där de flyttar utomlands, bor utomlands. Det finns så mycket som lockar. Ibland glömmer jag bort att jag bott utomlands i 8 år. Att jag inte drömmer om det. Att pendla mellan mina två favoritländer är mer än tillräckligt. Att mitt barn växer upp mellan två länder, traditionen, kulturer, språk. Efter 3 veckor pratar mitt barn spanska med sig själv igen när han leker. Han härmar tecknade figurer och sjunger låtar från spansk tv. Han lär sig visst ganska mycket av att titta för mycket på tv...

Som han längtat hem. Efter sina förskolekompisar och mommo och moffa. Glädjen hos mitt barn smittar av sig. Det känns skönt att vara hemma. Bland mina saker, i min lägenhet. Vardagen. Rutiner. Våra små traditioner som fredagschoklad, målarfrukost, att jag inte leker vissa tider utan läser bok medan han leker själv. Vi läser böcker tillsammans. Barnet ber om musik (tycker inte om tystnaden?) så jag sätter på radion. Lugna favoriter. Musikminnen, mitt tonårsjag lyssnar på kärlekssånger.

Under våren tänkte jag försöka göra mindre men bättre. Koncentrera mig på några få saker. Jag mår bättre när det är mindre multitasking, mindre stress, när jag har tid att bara vara. Oplanerad tid. Att tänka, läsa, fundera och skriva. Förenkla, förtydliga. Det lilla livet.

Läste i Damernas Värld om generation präktig: som inte röker, inte dricker, tycker om att vara hemma, får barn tidigt, drömmer om familj och hem. Trygghet.

Vad behöver jag för att må bra? Sömn, promenera, läsa, yoga. Saknar någon i mitt liv som får mig känna mig trygg, som lyssnar, tröstar, hjälper mig. Ser mina behov. Jag har slarvat med mat under hösten, tappat några kg. Behöver tänka lite mer på mig själv, ta hand om mig och vara snäll mot mig själv.

Veckans tips!

1. Andra säsongen av Familjer på Äventyr!, älskar läsa om och titta på familjer som flyttar utomlands eller reser med sina barn. Jag funderar mycket på hur det är att växa upp mellan två länder. Jag vill så att mitt barn ska känna sig hemma även i Spanien. Just nu fattas spanska kompisar, det är ett måste om vi ska vara där längre perioder för att barnet ska trivas och tycka det är kul. Han saknar sina förskolekompisar och längtar hem för mycket annars...

I Spanien såg jag några avsnitt av Mi familia en la mochila. Första säsongen åker de runt i Sydamerika och besöker t.ex. Machu Picchu och Titicacasjön - vi gjorde en likn. resa när jag var 13 (Bolivia, Peru, Argentina, Uruguay) och energin på Machu Picchu glömmer jag aldrig.) Andra säsongen är de i Kina, Korea och Japan och jag lutar nu, efter att ha sett den, åt att det nog blir Centralamerika för mig o Dani... så vi pratar språket!

2. Lyssnade på en massa TED talks under mina sista dagar i sommarhuset.
- My year of Reading a book from every country in the World. Här hittar ni boklistan
- The Power of introverts, Susan Cain
- What makes a good Life? Lessons from a happiness study
- What Really matters at the end of Life, BJ Miller
PS. Här finner ni mina 12 st favorit TED talks

3. What yours is mine, Tom Slee bok skulle jag gärna läsa men vet inte vart jag kan få tag på den? Intressant om delningsekonomin i SvD, om att ny teknologi gör oss alla till microentreprenörer men försvinner då arbetsskydd och konsumtenträttigheter?

4. Essentialism, the discplined Pursuit of Less - Greg McKeown.

7 jan. 2016

Kulturkrockar och lugn fritid...

Så är vi tillbaka i sommarhuset efter några magiska dagar i Cartagena. Reyes var precis så roligt som jag minns förra året. Jag o barnet gick ner till hamnen för att möta los Reyes Magos (de tre vise männen) som anländer under pompa och ståt i hamnen och sen promenerar längs alla glada barn, stannar för att fotas och det är musik, dansuppträdanden och många sagofigurer. Mitt barn stod på en bänk, på lagom avstånd och tycker mest om att observera, inte deltaga. Väldigt ospanskt. Jag funderar om en spansk uppfostran hade tvingat honom, trots att han inte vill?

La cabalgata de Reyes var en succé, barnet älskade det, det riktigt lös om honom vid godisregnen. Men mest spännände var polisbilarna, brandbilarna som var där för att jobba. När vi kom hem förberedde hans pappa skorna med vattentill kamelen och en banan till Baltasar. Kungen vi valt som Danis kung älskar visst också bananer. Barnet sov som en stock men vaknade tidigt. Hans pappa hade köpt många presenter, jag hade köpt några spanska böcker så den där julaftonsmorgonkänslan uppstod. Magiskt firande utan att jag varken kände stress eller spenderade så mycket pengar.

Som vanligt blir det en del kulturkrockar eller jag irriterar mig på de vattenkammade, väluppfostrade barnen i strumpbyxor o lackskor a la prins/prinsessor som inte får leka fritt. Jag ryser till några gånger när föräldrar ryter till, hotar och ja, drar hår i armen eller är hårdhänta. Det här att barnen ska lyda, inte säga emot etc har jag så svårt för. Så länge barnet bara vill leka och har kul är det väl inte så viktigt. Näe, här väljer man liksom inte sina strider utan skriker lika högt vare sig det är livsfarlig eller bara ett etikettsbrott.

Jag funderar över skillnaden mellan en svensk lugn fridfull hemmajul och en spansk som sker i parken, uteservering, promenera och visa upp sig. Ja, det är inte riktigt min grej att sätta på mitt barn skjorta, finkläder och mig själv klackar för att gått parken...?

Jo, är det bara jag som inte tvingar barnet äta upp tårta/kakor/glass/godis etc? Jag slänger mycket eller lämnar på tallriken när vi är ute och n jag förstår att man trugar med mat, frukt, grönsaker men inte med socker/sött? Sen irriterar jag mig på att pappan försöker få barnet att titta på tv när han leker bra själv? Varför? Prioritera liksom, vad är viktigast???

Vi har knappt träffat några släktingar alls, jag vet att de anser det är mitt fel men nu orkar jag inte känna skuld för det också. Att barnet får en bra relation med sina spanska släktingar är faktiskt inte mitt ansvar. Även om jag fick höra igen att det är mitt ansvar att lära barnet spanska, jag borde alltid tala spanska med honom hemma. Jag funderar över hur lite de vet om min långtidsamning (22 mån), att vi fortfarande samsover. Jag får har att han är väldigt mammig och att för mycket närhet skämmer bort honom... Som jag kommer sakna sova nära när han inte längre vill.

En av sakerna mest irriterar mig är att vuxna sa att om du studerat mycket, fått höga betyg, lyder dina föräldrar så får du många reyesklappar. Stackars barn som har svårt i skolan, de sista de behöver är att inte få stöd hemifrån. Sen är jag ju emot läxor, betyg, prestationspressen för barn i allmänhet. Det är inte förrän till höst jag ska börja besöka skolor och välja men jag har redan börjat fundera. Känns som ett stort val. Ska jag välja samma som de flesta av kompisarna eller Montessori. Planering för nästa kapitel, skolbarn.

Jag läste att flera valt ett ord för 2016. Mitt ord är LUGN. Inte stressa. Bara vara, närvarande. Jag gjorde en testövning där man skriver ett ord och sen gör en mindmap. I år vill jag läsa mer, dansa mer, skratta mer, måla mer, mysa mer, pyssla mer... Mer lugn fritid! Vara snäll mot mig själv.

Under hösten har jag varit väldigt stressad, irriterad, förbannad och kämpat och kännt mig väldigt ensam. Men barnet börjar bli stor och lyssnar, förstår, frågar. Vi hade ett fint litet samtal häromdagen. "Tycker inte du om min pappa?" Jag fick förklara att nej, men vi älskar båda dig. Att din pappa gör mig arg och jag är gladare när vi inte bor ihop. Mamma bor i Sverige och pappa bor i Spanien. "Jag bor i Sverige med dig, mamma... Jag älskar dig"

En sista långhelg i paradiset med sol och 18-20 grader innan det är dags att åka tillbaka till vardagen, vintern och börja längta till vår och påsk i Spanien.

Veckans tips:
1. 2015 mest sedda TED talks

2. Boktips:
Americanah, Chimamanda Ngozi Adiche
De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg
Jag är Malala, Malala yousafzai
Konsten att höra hjärtslag, Jan-Philipp Sendker

3. Linda tipsade om Ekoenkelt inlägg om att konkretisera nyårslöften om ett grönare mer hållbart 2016. Läs! Jag tänkte dela in i 12 månadsutmaningar, precis som jag gjorde under 2014, med en månad utan.

Bästa boken du läst 2015?

2 jan. 2016

Introvert, ensamhet och bara vara...

Jag fokuserade för mycket på vågorna så jag glömde av att simma. Jag vet inte vart jag läste de här orden men de summerar ganska bra 2015. Året då jag tog på mig lite för mycket och höll nästan på att dränka mig själv. Det var en av anledningar till varför jag funderade på att sluta skriva här. Men så insåg jag häromnatten när jag inte kunde sova att det skulle bli väldigt ensamt utan er, i mitt liv. Att få kommunicera med någon, mig själv hjälper mig att hålla rätt riktning. Snälla, fortsätt kommentera, det betyder så oerhört mycket för mig.

Den introverta delen av mig vill sluta skriva, sluta dela med mig av mitt liv i sociala medier. Men, om jag är ärlig så har jag ingen att dela vardagen med. Det blir för ensamt, tomt och deppigt. Jag fick höra att jag vill ju bara sitta i en stol och läsa böcker och sova... Ja, jag skäms inte alls över det! Det är precis vad jag behöver och det gör mig så lugn och glad. Jag har börjat på semesterns 7 bok. Varann dag ledig, varann med barnet. Nästan alla nätter ensam med barnet i sommarhuset, vilket gör att jag, mörkrädd som jag är, sovit dåligt.

Jag funderar över skillnaderna mellan introvert och extrovert i olika kulturer. Hur både jag och mitt barn har svårt för när andra kommer för nära. Näe, här är det ingen som frågar om de får pussas eller kommentera ditt utseende, kropp. Så trött på att höra att jag är så smal, som det vore positivt när det visar tecken på att slarvat med att äta tillräckligt, varit för stressad etc. I Sverige anses jag nog som social och öppen, även om jag har ett stor behov av att vara själv. Jag har svårt för att vi inte kan planera någonting, här hör de av sig samma dag och undrar om vi (eller pappan o barnet vill komma samma kväll, runt 20-21). Jag har sagt nej två gånger, julafton och nyårsafton. Till Reyes tänkte jag försöka förbereda oss på att det blir sent. När man vaknat runt 05 är jag o barnet rätt kvällströtta. På sommaren brukar barnet ställa om bra till spanska tider.

Det positiva är att på natten, tidig morgon i mitt fall, kommer många intressanta idéer. Häromnatten hade jag kluddat ner: samla info, research, analysera, läsa, listor, planera, organisera, dokumentera, skriva, söka mönster, berätta och lösa ekvationen. Jag vet inte riktigt vad det betyder men jag har även skrivit lösa ekvationen nytt jobb, lgh med barnrum och skola.

Nytt jobb finns hela tiden med i bakhuvudet men så länge jag kan jobba med min far, på arkitektkontoret kan jag nte ha det bättre. Förhoppningsvis kan jag vara ledig 3 månader även i år. Lyxen att jobba för min pappa. Jobba 80%. Jag tänker att 2016 ska få bli ett sista lugn år. Jag känner tyvärr att det kan bli jobbigt, traumatiskt. Jag börjar mentalt förbereda mig på att mina föräldrar är gamla, behöver hjälp. Att det som inte får hända kan hända. Om bara några veckor begraver vi min mormor, förhoppningsvis med fest o dans som hon hade velat.

Jag har börjat planera lite mer för våren. Biljetter hit ill påsk är redan köpta men sommarbiljetter. Jag funderar på om jag ska åka till Legoland i april/maj, ta färjan från Gbg. Näe, Paris blir det inte av flera olika anledningar. En egentidsweekend i februari när I kommer för 5-årskalas. Det blir troligen 4+4 veckor ensam innan påsk, vilket känns lätt i jämförelse.

Nyårslöftet: ett grönare miljösmartare 2016
12 utmaningar, en per månad.

Jag tänkte börja med att köpa nytt ekosmink, ekologisk kosmetika. Jag letar efter en mascara, kajalpenna, läpppenna och ny parfym. Några tips på märken eller nätbutiker?

Menskopp! En vän har tjötat i flera år men jag trivdes inte när jag testade. Men nu ska jag försöka igen, hitta en mjukare. Kanske hade fel storlek. Tips?

Jag har ju redan tidigare bytt schampo (urtekram), köpte även deras deodorant. Jag köper miljömärkt tvättmedel, diskmedel, tvål, rengöring etc. Jag köper billiga vanliga miljömärkta, inte några lyxiga förpackningar.