18 jan. 2016

Tvåspråkighet och identitetsskapande...

Det dåliga samvetet. Mitt ansvar att lära barnet spanska... Orden ekar. Jag försöker ju så gott jag kan, ska försöka få ihop några lekträffar under våren här i Gbg men jag kommer inte prata spanska med barnet hemma, det känns inte naturligt. Vi läser ofta böcker på spanska och han tittar på Patrulla Canina, Pocoyo, Peppa Pig etc på spanska. Tittar svenska barn på de?

Mitt barn har alltid någorlunda förstått sin pappa men svarade länge på svenska (3,5-4år), så det blev mycket irritation och missförstånd. Eftersom vi inte lever tillsammans, så går språkutveckling i etapper. Barnet behöver nog höra språket i vardagen, varje dag. Under hösten har han knappt pratat nån spanska alls och det märktes tydligt under julen. Två steg fram, ett tillbaka. Men eftersom hans pappa inte pratar/förstår svenska så känner nog barnet att han måste kommunicera på spanska vilket är bra för språkutvecklingen. Men pappan behöver nog lära sig att truga, locka fram språket. Läsa mer böcker och leka mer, berätta historier... men vi har som sagt inte samma uppfattning. Jag känner mer pedagogiskt ansvar.

Barnet kodväxlar inte eller blandar språken just nu. Men hans spanska är på ett mindre (spanskt) barns nivå och det låter lite för "svenskt", fel dialekt liksom. Hans pappa säger att han låter som en "gallego" (från Galicien, norra spanien). Hans pappa är ju från södra Spanien och hans dialekt gör att man inte uttalar/sväljer ändelser, vilket gör det svårare att höra vem man pratar om. Barnet har precis gått vidare från att bara prata i presens.

Det underlättar ju inte precis kommunikationen när barnet talar svenska med mig och jag svarar och pappan inte förstår. Spanska är vårt gemensamma språk, familjespråket, när barnet umgås med båda sina föräldrar. Men barnet vill inte att jag talar spanska med honom, då blir han arg. Hans första språk och vårt gemensamma språk är svenskan. Ärligt talat så använder jag språket medvetet ibland för att... ja, umgås bara jag o barnet, stänga ute pappan. Så komplicerat!

Jag anser att om mitt barn kan prata spanska med sin pappa och sina släktingar så kan han lära sig skriva, stava, läsa när han blir lite äldre. Jag tänker inte traggla med det när han är liten... att hålla nere ambitionsnivån. Han kan ju inte läsa eller skriva på svenska än heller. Han är väldigt intresserad av bokstäver och siffror. Tror de äldre barnen i förskolegruppen förbereds för att börja förskoleklass till hösten. Han är minst i sin grupp.

Jag funderar på identitetsskapande, den sociala samvaro, att umgås på spanska. Jag tror att det hjälper barnet att jag också pratar spanska, känner mig hemma i Spanien men när jag inte trivs påverkas ju barnet. Att jag ofta pratar argt på spanska, använder ett annat tonläge etc. Säger saker som barnet inte borde behöva lyssna på, lära sig. Jag lyssnar mycket på spansk musik hemma. Dansar ensam i köket när jag lagar mat eller diskar.

"De där med att språket inte blir "skäll-språket" var intressant - jag känner tyvärr att jag ofta pratar spanska mycket mer irriterad/arg/gnälligt (med barnets pappa) och svenska väldigt gulligt... + att barnets pappa talar mycket mer "spanskt" (läs högt, grovt etc): Undra om barnet kommer prata "gullig" svenska och "argare" spanska?" (Min kommentar på Casa Annikas blogg)

Jag har nu kommit till nästa orosmoment, att lära barnet mer ord/glosor (köpte en bildordbok: han kan färger, räkna till 15, klädesplagg, frukter, olika djur, saker man gör som springa, hoppa etc men inte lika bra känslouttryck som gråta, arg, glad), om nått år lära barnet skriva/läsa spanska (Hur?!?), modersmålsundervisning i skolan (Borde det vara prio 1 vid skolval?) men även att mitt barn inte lär sig och pratar så hård/grov spanska, som sin pappa - ungen kan visst redan "de puta madre", "coño" etc...

Barnet behöver helt klart umgås mer med jämnåriga spanska barn. Lära sig barnspanska. Han har några sysslingar men jag kände att jag inte ville tvinga mig hem till dem om de nu inte ville bjuda hem oss. Trodde vi skulle umgås mer med dem, som i somras. Ja, viktigast är att finna en spanskspråkig "bästa" kompis. Gärna någon som bor nära oss i Gbg och/eller vårt sommarhus, som kan bli en återkommande vän under hela barndomen.

Hur går det med era barns språkutveckling? Vad oroar er?

Veckans tips:
1. Bortugal skriver intressant om sina barns svenskutveckling sen de bor i Portugal.

2. Casa Annikas gamla inlägg om tvåspråkighet och läs även alla kommentarer...

3. Här finns mina tidigare tankar om tvåspråkighet

UPDATE: 4. Magasinet SMUL online om flerspråkighet, familjeliv med flera språk, lära sig språk genom läsa mycket (för barnen), läxfri skola etc. Hade glömt bort tidningen men hittade dit igen via Åsa/Bortugal - Tack! Ny begreppet "Translanguaging" som Tuvilda kommenterade.

16 kommentarer:

Anonym sa...

"Jag anser att om mitt barn kan prata spanska med sin pappa och sina släktingar så kan han lära sig skriva, stava, läsa när han blir lite äldre."

Jag, som språklärare, hehe, tror att du tänker helt rätt här då de två språken har lite olika stavningsregler!

Kan du få tag i fler spanskspråkiga böcker? Det lär väl finnas rätt många på Stadsbibblan? Pysselbok på spanska att inhandla i Spanien? Så att han lär sig lite sådana uppmaningar typ "rita en stjärna här", "färglägg tanten" osv..?

Den akademiska världen pratar om skolspråk och vardagsspråk. Han kommer förmodligen lära sig allt skolspråk på svenska + vardagsspråk medan spanskan mest kommer vara på vardagsspråksnivå, vilket alltid är något!

När ni är tillsammans alla tre kanske du kan prata svenska och spanska till honom samtidigt. T ex:

Barnet: Mamma, jag vill ha den!
Du: Ja, jag ska bara fråga vad den kostar. Voy a preguntar cuánto cuesta...
Pappan: Vale, qué bonito...

Då förstår ju alla, plus att du respekterar ditt och din sons språkval och förhoppningsvis snappar pappan upp lite svenska också.

Det allra finaste hade ju varit om pappan hade velat lära sig lite svenska så att han kan förstå sin sons alla register.

Kram från Tuvilda vars sobrino español (7 år) just listat ut att jag inte alls heter [tuve - spanskt uttal](tove - svenskt uttal) utan [tove - stavning](tåve - spanskt uttal)

Tuvilda sa...

Jag kan förresten rekommendera följande bok på ämnet, det var typ tio år sen jag läste den men den var intressant: http://www.adlibris.com/se/bok/growing-up-bilingual-9781557864079

Ana Celia Zentella - Growing up bilingual

Åsa sa...

För mig är det ju svenskan jag känner ansvar för. Drt hänger nog på mig hur pass bra den blir. De kan ju vardagssvenska och så, men språket utvecklas ju inte om de inte läser (och så måste de ju lära sig skriva) Svårt, man vill inte att de ska förknippa svenskan med krav, spanskan i ditt fall alltså. Tror du är på rätt spår med barnprogram och det måste ju finnas massor med spansktalande barn i Gbg? Lycka till med en lekgrupp! /Åsa

A sa...

Jag talar svenska med dottern och sambon katalanska med dottern som är drygt två år. Jag och sambon talar engelska med varandra så hon hör tre språk dagligen. Dock satsar vi bara på svenskan och katalanskan även om vi märker att hon förstår engelska och att hon ibland säger enstaka ord på engelska. Svenskan dominerar men sedan vi var i Barcelona på julen så börjar katalanskan komma mer och mer. Nu blandar hon språken både med mig och med sin pappa.

Vi brukar ibland jämföra ord typ "mamma säger tomat, pappa säger tomàquet och (dotterns namn) säger både tomat och tomàquet". Hon talar i enklare meningar på svenska men endast ord och vissa fraser på katalanska. Hon räknar lite och sjunger både på svenska och katalanska. Ibland säger hon samma sak till oss båda fast på olika språk vilket är roligt.

Det finns en lekgrupp på katalanska som vi tillhör som ses typ en gång i månaden. Sambon läser böcker för henne, ibland tittar de på serier och så skypar de dagligen med iaia och avi. Det som jag tror kan bli svårt är att få modersmålsundervisning då det är ett så pass litet språk vilket är jättesynd.

Just nu känns det hoppfullt eftersom hon börjar tala mer och mer katalanska. Min sambo verkar också bli mer och mer motiverad att prata på och arbeta med språket nu när han får ett så stort gensvar från henne än när hon var bebis och inte pratade alls. Dock är hon ju så liten ännu så vi får se hur det utvecklar sig. Jag tror det kan bli svårt att få till det skriftliga och få till ett rikt språk om vi inte lär känna fler barn och vuxna som talar katalanska och umgås ofta med dem och dessutom får modersmålsundervisning och tillbringar långa perioder i Spanien.

Ibland är det en utmaning då hon ju inte talar rent ännu varken på svenska eller katalanska men pratar på som bara den och förväntar sig att bli förstådd:) T.ex. ibland försöker hon säga något och så hör vi inte riktigt vad det kan vara och då blir det ju till att gissa om det är på svenska eller katalanska:) Jättespännande dock att följa språkutvecklingen. Fascinerande!

Tuvilda sa...

Åsa, du skriver så här: "men språket utvecklas ju inte om de inte läser (och så måste de ju lära sig skriva)"

Jag måste dock påpeka, att språket kan utvecklas ändå, även om de inte läser och skriver på språket, men det blir i så fall ett mer vardagligt språk. Skolspråket och det mer formella/komplicerade får de antagligen bäst genom lästa texter. Jag tror ändå att det är lättast för ett barn att knäcka läskoden på ett språk och lite senare lära sig läsa på det andra, men jag har ingen aning, jag har aldrig testat och inte läst något om det. Kanske finns det någon litteratur i ämnet "lära sig läsa på flera språk".

Jag är nyfiken på vad du skrivit på din blogg om dina barns språkutveckling och ska snart gå in och läsa.. :)

Tuvilda sa...

Frågor till A: Var bor ni? I Sverige eller i ett annat land?

Skollagen kap 10 § 7
Modersmålsundervisning
7 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk om

språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och
eleven har grundläggande kunskaper i språket.
Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska erbjudas även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

Skolförordningen kap 5

10 § En huvudman är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett språk endast om

minst fem elever som ska erbjudas modersmålsundervisning i språket önskar sådan undervisning, och
det finns en lämplig lärare.

Källa: http://www.dalsed.se/leva-bo/barn-utbildning/grundskola/modersmalsundervisning/

Alltså borde du kunna få modersmålsundervisning på katalanska till ditt barn om ni bor i Sverige och om kommunen har minst 5 barn som har rätt till det + en lärare.

Tuvilda sa...

Igår på min kurs i svenska som andraspråk så hörde jag för första gången talas om begreppet translanguaging. Tydligen är det en forskare vid namn Åsa Wedin som har myntat/använder det begreppet och enligt mina anteckningar handlar det om barn som har flera språk som påverkar dem och som de kan använda sig av.

Kanske står det mer i den här boken: http://www.adlibris.com/se/bok/sprakande-i-forskolan-och-grundskolans-tidigare-ar-9789144057507

Bella sa...

Tack Tuvilda för dina kommentarer! Så intressant att läsa, jag funderar en del kring modersmålsundervisning och hur det skulle funka. Måste det finnas flera barn, 5? Får han kanske gå till en annan skola då? Får nog fråga om det när jag börja besöka/söka skolor till nästa vinter.

Spännande uttryck! Ja, tänk så mycket ett annat språk kan utveckla nya sätt att tänka, se världen etc. Jag hoppas ju på att mitt barn även lär sig bra engelska och som jag skrivit tidigare lite kinesiska kanske, framtidsspråket...?

Jag tycker ju spanska var lätt att lära mig skriva, när jag var typ 14-15, de låter ju ungefär som det skrivs så det oroar inte mig så mycket. Då tycker jag nästan det är viktigare att han lär sig skriva engelska som är mer komplicerat.

Mest att han inte kommer efter med för mycket glosor/ord men lär sig en massa dåliga ord, som joder, mierda etc. Ja, att han pratar lite finare liksom. Inte låter så bonnig??? ha ha ha

Bella sa...

Precis Åsa! Jag vill inte att spanska blir en massa krav, både från mig med hemma lektioner etc men även att den inte blir förknippad med att jag låter arg, irriterad etc. Flera språk ska ju vara positivt och glädjefullt...

Ja, jag tror också på lek speciellt med barn i samma ålder. Jag har ju min Sv-Es lekträffgrupp där vi träffas en gång i månaden men jag tror det skulle vara bättre att träffas med bara några enstaka barn så de verkligen prata o leker.

Bella sa...

Ja, det har blivit en del roliga missförstånd genom åren. Ett tag blandade mitt barn språken i samma mening, "en båt en el agua" o liknande. Tror han var runt 2,5 då. Han pratade inte mycket svenska heller innan 2 år men helt plötsligt kom hela meningar på bara några veckor. Nu pratar han svenska som vilket svenskt barn som helst men han pratar lite grumligt så det är lite svårt att förstå honom. Så det är nog normalt. Jag hör ju när han byter språk men det gör inte hans pappa. Tyvärr. Men pappan hör inte skillnad på när jag pratar svenska eller engelska heller så han har nog inget språköra.

Ja, man får ha långsiktiga mål som sträcker sig över hela barndomen och kanske planera in att vara där en längre tid vid några tillfällen så språket verkligen få ta fart. När vet jag inte riktigt men jag påverkades enormt mycket av att vara i spanien när jag var 12,13,14 så som tonåring är man nog väldigt öppen för allt. Världen öppnar upp sig liksom.

Jag tänker att de kommande 5 åren (tills barnet är 10) så fortsätter vi som nu, försöker resa till Spanien ofta men sen vill jag nog även börja resa till andra ställen, länder, språk, kulturer etc. Jag tror jag bestämt mig att det blir en resa till centralamerika i 40-årspresent till mig själv. 10 år är ju barnet ganska stor.

Bella sa...

Läste lite mer om translanguaging i SMUL magasinet och det lät ju intressant, speciellt att försöka införa flerspråkighet i klassrummen. På Danis förskola försöker de prata om barnens alla olika språk och ritat flaggor, lärt sig säga hej på olika språk, tittat i kartböcker etc. Det gör mig väldigt glad!

Ska göra en liten lista med mina viktigaste språkinlärningstips för min egen skull. Som titta på spanska serier, läsa spanska böcker, lyssna på spansk musik, leka spanska lekar. Ha några leksaker som är spanska som måste prata spanska, är ju bra med att han bara tittar på peppa pig, pocoyo, patrulla canina etc på spanska. Även några spel som man bara spelar på spanska. Läsa, läsa, läsa...

A sa...

Vi bor i en Stockholmskommun. Jag tror det kan bli svårt med modersmålsundervisning pga att elevunderlaget inte räcker till. I t.ex. lekgruppen finns det betydligt fler än fem barn men de är utspridda över flera olika Stockholmskommuner och andra näraliggande kommuner. Vi får hoppas att det flyttar in några familjer med barn som talar katalanska i vår kommun när det blir dags för henne att börja skolan.:)

Om sambon valt att tala spanska istället för katalanska hade det dock inte varit något problem tror jag då det finns ett antal modersmålslärare i spanska i vår kommun. Just nu finns det ingen lärare i katalanska.

Angående böcker så har vi flera bildordböcker för olika åldrar. De verkar vara jättepopulära i Spanien baserat på utbudet i bokhandeln. Vår dotter tycker de är roliga och vi läser dem både på katalanska och svenska även om jag föredrar att läsa "vanliga" barnböcker:) Jag tror också mycket på att sjunga särskilt eftersom dottern tycker det är så roligt. Hur gammal var din son när han slutade att blanda ihop språken?

Förstår att det måste vara en rejäl utmaning med spanskan och sonen och att det inte känns naturligt alltid att tala spanska med honom. Min katalanska är inte så bra (förstår och kan läsa och tala men tycker det är svårt med verbformer och blandar ihop pronom feble eller missar ordningen mm) men min engelska är helt ok efter att ha bott i USA. För mig skulle det dock kännas konstigt att tala engelska med dottern då svenskan ju är mitt känslospråk och min historia. Att t.ex. sjunga ro ro barnet eller sankta lucia är ju så mycket mer än bara själva orden - det är ju en del av min barndom. Jag kan inte relatera på samma sätt till de barnvisor som sambon sjunger med dottern även om jag numera kan dem efter att ha hört dem många, många, många gånger:)

Bella sa...

Nu trampar jag kanske någon på tårna men ni vill inte försöka få spanska som modersmål än ingen undervisning alls?

Ja, jag försöker prata både språken ibland, speciellt om barnet råkar säga fel, fråga om nån spanska leksak etc. Han vet att jag talar språket så han frågar ofta vad saker heter etc. Speicellt innan han vet att han ska träffa sin pappa "övar" han lite på mig... Frågar "hur säger jag att jag saknar pappa?" så söt!

Det stora är att jag vill ju dela min tradition, mina barndomsminnen, läsa svenska böcker etc. Det är ju viktigt för mig. Viktigare än spanskan. även om spanska är ett större språk för framtiden.

Jag har flera diccionario infantil men massor av bilder, "diccionario por imagenes de..." Panini books älskar mitt barn. Finns en väldigt fin om barn i världen.

Jag talar flytande spanska, kan många barnlåtar etc men det känns ändå inte naturlig att prata spanska i vardagen, hela tiden. Då förlorar jag nog min egna identitet, kultur, traditioner?

Anonym sa...

Klart att du kan prata lite spanska med din son? Men är det inte lättare att han helt enkelt skypar med sin pappa varje dag? Du skulle fâ lite avlastning i vardagen och din son och hans pappa övar spanska och bygger sin relation? Men de kanske redan skypar ofta antar jag? Annars är ju det ett bra sätt att tvinga barnet att använda sin spanska dagligen eftersom pappan inte förstâr svenska? Vad galet att pappan inte bidrar ekonomiskt? Är det ens lagligt? Kanske svârt när man hör till tvâ olika länder... Fick lite känslan av att jag borde skynda mig att gifta mig med mina barns pappa för större ekonomisk trygghet för mig själv ifall vi skulle vilja separera...

Bella sa...

Jag har inte velat dra det vidare, tvinga pappan att betala. Han har tyvärr en väldigt låg spansk inkomst. Det hade varit skillnad om han hade tjänat mer pengar. Vi får se... Jag hotar med det ibland när vi bråkar men vet inte riktigt hur det fungerar mellan olika länder, när vi aldrig varit gifta/skilda etc. Vi har fortfarande gemensam vårdnad även om jag har barnet mer eller mindre på heltid.

Jag önskar att de skulle skypa oftare, nu blir det nån gång per vecka. Vi lever lite olika tider, när pappan kommer hem, brukar barnet redan sova. Ja, spanskt liv när man kommer hem från jobbet 19.30/20

Ja, svårt när man tillhör olika länder, kulturer etc. även att pappan tycker jag tjänar mycket pengar, med spanska mått mätt.

Jag vet inte vad det kostar att skilja sig i Spanien men allmänt så har man nog mer rättigheter som gift även med ärva etc. Om något skulle hända partnern så får man

Casa Annika sa...

Jag tror att du ska satsa på hemspråksundervisning om det är möjligt! Ditt ansvar blir väldigt stort annars. För det hänger på dig om barnet ska lära sig spanska, har jag förstått?
Bra om ditt barn kan se spanska filmer och tv-program, även att du läser spanska böcker för honom. Att du visar att du är positiv till språket och tycker om det.
Han lär sig nog mest spanska av att vara med sin pappa och den spanska släkten, då han tvingas att prata spanska. Rent spontant tänker jag att du nog borde strunta i att han blir arg om du pratar spanska med honom och vara konsekvent med att spanskan är familjespråket när ni är tillsammans, det är fult att lämna någon utanför som inte förstår språket som de andra faktiskt kan prata, om de har lust. Men jag vet ju inte hur er relation ser ut.
jag vet inte hur det går med lekträffarna, pratar alla spanska där? Det finns en typ av lekträffar här i Sevilla också, där alla vuxna pratar svenska men barnen pratar spanska sinsemellan...