25 mars 2016

Att resa och leva länge...

Så påminns jag om att allt kan förändras på ett ögonblick, jag kramar om de jag älskar lite extra, njuter lite extra av den varma barnkroppen jag trängs med på nätterna och många tankar på världen mitt barn växer upp i. Hur det snart inte går att skydda honom från allt ont, hur gärna jag än skulle vilja... Jag försöker skydda honom mot de blodiga bilderna på spanska nyheterna, vill inte att han ska behöva växa upp så fort. Men, hur länge? Jag brukar försöka svara på frågor, på en 5-årings nivå.

Livet fortsätter, vi hjälps åt med fruktfrukost, salladslunch och varm middag. Jag får några timmar för mig själv med en bra bok (Fyren mellan haven). Vi pratar om att resa, räknar hur många länder de andra varit i. Min far kommer upp i 79 (!), min syster 45 (Jag ca 20, mest Europa när jag växte upp). Jag njuter av att umgås med familjen, äta tillsammans, prata om minnen, livet. De viktigaste.

(Skrev resten tidigare i veckan...)

De blå zonerna inspirerar mig just nu, både för maten, livsstilen och resandets skull. Att resa med barn, både kortare utflykter i närmiljön, upplevelser jag vill dela med mitt barn och längre resor om några år. Just nu sitter jag i sommarhuset på La Manga och tittar ut över havet o regnet öser ned. Om nån timma åker vi till Cartagena och hoppas på bättre väder imorgon. Första dagen var som en varm sommardröm, jag o Dani spenderade några timmar på stranden (med kläder på). Jag inser att jag är som lyckligast på stranden, speciellt när det inte är för varmt, inte är bikiniväder utan att kunna gå dit ofixad i myskläder, ta med lite picknick och bara vara...

Vi pratar om boken "the blue zones" av Dan Buettner (har tipsat tidigare om hans TED talk how to live to be 100+), om att äta mer vegetariskt, ren näringsrikt mat, mycket bönor, linser, nötter, frön, örter, grönt te, alger. Fisk o skaldjur. Odla egna grönsaker, fruktträd, kryddor. Låta magen vila på natten, prioritera sömn, röra sig i vardagen, umgås med familj o vänner, laga och ät mat tillsammans. Skapa egna rutiner/traditioner och skaffa mål och mening med livet. Något som får dig vilja gå upp varje dag. Flow!

Downshifta. Lär dig hantera stress, ta hjälp av andning, meditation, yoga, mindfullness. Träna hjärna, läs, lös problem, prata med vänner, rör på dig via att gå o handla, dans, trädgårdsarbete, promenader etc. Ta hand om sina åldrande föräldrar. Behöver läsa mer om demens...

Skapa egna rutiner och traditioner är någonting jag tänker mycket på, mitt barn börjar bli så stor att han minns, kopplar ihop händelser. Både små vardagsrutiner som fredagsMYS (vi myser i soffan, läser böcker, äter choklad o popcorn. Jag skiter i disken etc och bara myser... Ibland blir det tacos, ibland pannkakor, ibland räkor) eller att vi åker till Spanien på påsk och umgås intensivt med familjen, lagar mat, pratar om minnen och får några härliga soliga timmar på stranden.

Jag hoppas på några timmars egentid med en bok i en solstol. Jag lyssnade på att resa podden om att resa på sitt eget sätt, att alla är olika och vill få ut olika saker. Om värderingar i hur andra reser, vad andra söker, om semesterminnen i sociala medier. Fånga glada minnen. Om att uppleva olika kulturer, traditioner, seder. Om etiskt resande, att stödja lokalbefolkningen, att reflektera över kontraster, ansvar. Att prioritera att resa och spara pengar, att välja upplevelser, skapa minnen. Att resa med barn.

Att resa till Spanien är ju nästan inte som att resa för oss, utan att åka hem till sommarhuset. Barnet bodde här 4-5 månader som bebis under mammaledigheten, vi har varit här 3-4ggr per år sen dess. Hans pappa bor här, mormor o morfar brukar vara med. Vi lever vardagsliv, lagar o äter mat hemma, barnet har leksaker och känner igen sig i närområdet. Ett annat hemma. Att växa upp mellan två länder, städer, platser... och förhoppningsvis känna sig hemma på båda.


Veckans tips:

1. "Sluta sträva efter att vara perfekt! Släpp önskan om att vara den perfekta föräldern. Det är en farlig förebild. Våga bjussa på dina dåliga sidor och lite lathet. Visa att du också har känslor och inte alltid orkar. Budskapet till barnen är att de också får vara mänskliga. De får också ha dåliga dagar, fel och brister. Var med och sänk kraven för oss alla!" 8 tips till en mer jämställd relation i Mama.

2. "Jag vägrar att se mammalivet som ett pussel. För livet med barn är inget problem. Mammalivet är ett konstverk. Upplev skillnaden. När du ser ditt liv som ett konstverk i stället för ett pussel finns inga givna svar. Inga bitar, som någon annan bestämt hur de ska se ut och hur de ska passas ihop. För nu är det du som bestämmer. Du håller penseln... Nästa gång en kvinna (jo, för det är andra kvinnor som ställer frågan), undrar hur du får ihop livspusslet – få inte dåligt samvete, känn ingen stress för att du inte fått ditt ”livspussel” att passa in i samhällets alla normer om hur många timmar du ska hinna träna, städa, hämta, lämna, jobba, ha sex, laga mat, hänga med tjejkompisarna och allt det andra... Det finns ett konstverk som du målar varje dag. Och vet du. Måla gärna utanför ramarna. Tänk utanför ramarna. Lämna trygghetszonen. Och välj att hylla olikheterna. Att alla vi kvinnor målar helt olika konstverk. Gör våra helt olika val." Frida Boisen om livspusslet

3. Att resa podden avsnitt 8 "I dagens avsnitt av Att resa-podden pratar vi om att resa på sitt sätt. För, mitt sätt att resa behöver inte nödvändigtvis vara rätt för dig och vice versa. Eller? I avsnittet diskuteras bland annat begreppet resesnobberi, den polerade ytan på sociala medier, etiskt resande, provocerande citat…"
http://attresapodden.se/008-att-resa-pa-sitt-satt/

4. MatDokumentärer:
- Cocked på Netflix, jag såg avsnittet om vatten, laga mat i grytor/soppor i Indien och luft, om surdegsbröd och hur man bakar bröd traditionellt i Marocko. dokumentären beskriver hur vi traditionellt lagat mat från grunden med naturliga råvaror, från jord till bord. Hur vi (amerikanerna?) förlorat vårt kulturarv att lära sina barn laga mat.
- sockerfilmen av Damon Gameau (fransk dokumentär?) http://www.svt.se/dox/se-program/sockerfilmen-avsnitt-1 Har inte sett den, men tänkte den passar bra i påskgodistider... även om jag tycker det är bättre att dra ner på socker i vardagen än just högtider, barnet äter än bara choklad och är nöjd med 10 små bitar.
- tipsar igen om Forks over Knives, Food inc, Cowspiracy om ni inte sett dem...

17 mars 2016

Mångkulturell vardag, kulturarv och flerspråkighet...

Häromdagen ringde ett barn på dörren "Hej, får jag komma in och leka?" (bor i huset bredvid, samma innegård). Glad men lite förvånad blev jag. Första gången jag inte bestämt lekträff med mamman, barnen har aldrig lekt hemma hos varandra förut. Det svindlar igen om hur stor mitt barn börjar bli. Med egna kompisar, ett eget liv. Ny självständigare fas. Snart kanske jag kommer kunna få egentid när barnet leker själv hemma hos kompisar...

Tankar på vilken förälder jag vill vara, bjuda kompisen på mellanmål/middag (Så konstigt jag minns det kändes när jag var liten att inte bli bjuden på mat, få stanna på rummet när familjen åt) När jag var liten var det alltid många kompisar hemma hos oss, båda mina och min systers. Mina föräldrar bjöd med kompisar på utflykter, till stugan, att sova över, bjöd hela klassen på kalas hemma hos oss. Mitt allra första minne, är när jag första gången jag skulle sova över hos grannen, bästa kompisen. Tror jag är 4-5 år, jag står och tittar på mitt hus, gråter och längtar hem.

Att växa upp i en stor stad är annorlunda mot en liten trygg bullerbygata. Att bo i lgh (utan barnrum) vs hus. Ja, jag har liksom ingen referens... Men vill gärna vara öppen, social och välkomnande mot alla. Jag o Dani följde barnet hem, blev inbjudna på marockanskt te, dadlar, nötter. Kändes lite exotiskt med soffa/soffbord i köket och doften av kryddor. Barnet har förskolekompisar med rötter i Marocko, Frankrike, Thailand, Polen, Kroatien, Serbien, England etc. Barnets ena syssling är halvitalienare - min kusins barn och en av mina bästa vänners barn är halvirländare.

Jag funderar över att nästan hela barngruppen (14st) börjar skolan till hösten förutom två barn. Om det kommer bli tomt för mitt barn när alla kompisarna slutar samtidigt. De har ju gått tillsammans sen han började förskolan vid 18 mån. Att barnet får ett år till att repetera alla förskoleklassförberedelser. Lära sig mer. Öva på praktiska vardagssaker. Att bli mer självständig. Vad behöver ett barn kunna innan förskoleklass?

Veckans tips:

1. Emma skriver intressant om fransmän/spanjorer "Nej, de kan faktiskt inte engelska" språkdilemmat: "sedan utsätts vi för mycket mycket MYCKET mer engelska i vår vardag. I Frankrike och Spanien – bägge romanska språk – dubbar man alla filmer, all TV (typ om Obama pratar på nyheterna så textas han inte utan dubbas) och man lyssnar på mycket mer latinsk-fransk musik etc. Att hela tiden höra den där engelskan gör det lättare att förstå. Det märks när man åker till Portugal eller vissa Sydamerikanska länder (romanska språk) där folk generellt är riktigt bra på engelska." Så intressant om språkutveckling, flerspråkighet. Mina argentinska vänner (+ arbetskollegor) är mycket bättre på engelska än mina spanska vänner, framförallt hur de låter och jag tror det beror på att tv inte dubbas. I Spanien försöker man nu förändra detta med dyra extra engelskalektioner till sina (små) barn, alla skolor är helt plötsligt tvåspråkiga etc. Vi får se... jag blir fortfarande irriterad över alla frågor från släkten om mitt barn kan/lär sig engelska, verkar nästan viktigare än att jag lär honom spanska?!?

2. Mitt mål är att mitt barn ska bli trespråkig: Svenska, spanska, engelska (+ kinesiska som skolval?). Vi lyssnar redan nu mycket på spansk + engelsk musik (Inga barnsånger hemma utan typ lugna favoriter eller mina gamla spanska cd-skivor och dansar, i Spanien tycker Dani om los 40 principales för hans pappa alltid lyssnar på i bilen), tittar på spanska + engelska barnprogram. Barnet sjunger faktiskt fler låtar på engelska än spanska. Jag är så imponerad av Barnkanalen (Älsk på mångfald!) barnet tittar varje morgon (när jag duschar/sminkar mig ifred) och lär sig så mycket. Pick a number, pick a colour - minns ni papperslopporna?

3. URPlay Pregunta ya! - Ritmo en Cuba Jag o Dani fastnade för hur härligt alla dansade i det här programmet. Jag fick lust att gå på mamma-barn danskurs i Salsa /Samba / Reggeaton. Drömmer om den där resan till mig själv när jag fyller 40 och visa barnet Latinamerika. Jag har aldrig varit i Costa Rica, Mexico, Cuba etc. Utan bara i Sydamerika (Argentina, Peru, Bolivia, Uruguay). Musik och dans är en viktig del av spanska/latinamerikanska kulturarvet för mig.

4. Hur tänker ni med att föra vidare kulturarv? Vi är ju i Spanien över påsk och Cartagenas påskprocessorer är stora och kända (man tar ut alla helgonstatyer ur kyrkorna och visar upp på gator o torg). Fram till nu har jag känt att det inte är mitt ansvar att föra vidare religiösa katolska traditioner, delvis pga av att jag inte är religiös men även att det är pappans ansvar. När barnet var mindre tyckte jag det var för läskigt, pga av höga musiken/trummorna, dräkterna och hur många människor vaggar fram längs gatorna men i år funderar jag på om vi ska åka till fiskebyn Cabo de Palos och titta på "Virgen del Carmen / Virgen del Mar" (Havets helgon?)... Barnets pappa är uppfostrad katolik, gått i katolsk skola men även i skola för marinmilitärernas barn (barnets farfar var marinofficer, pappan var marinsoldat innan han blev pilot). Ja, hur tänker ni med kulturarv och religiösa traditioner? Hur firar ni påsk?

10 mars 2016

Tankar och funderingar...

Jag tänkte tipsa en ny vän om min blogg men så hejdade jag mig och kände att jag hellre vill att hon lär känna mig utan att läsa alla mina åsikter. Att få vara ett oskrivet blad. Här öser jag ur mig saker som jag funderar och tänker på men insåg att mina omedvetna analyser kanske ger någon annan ångest. Allt låter kanske så genomtänkt och präktigt nedskrivet medan allt som snurrar runt men inte skrivs eller sägs inte finns. Att få ändra åsikt, förändras, utvecklas, lära sig mer. Eller alla instagrambilder som aldrig publiceras, där jag filtrerar mig själv.

Parallella liv, där vi möts flera gånger i veckan, byter några meningar. Min värld, min historia, min version i min lilla bubbla. Möter någon annans. Jag träffar en gammal vän och vi pratar om vad som hänt sen sist. Summerar de senaste åren med några få meningar. Vi börjar bli så vuxna, livet mycket mer komplicerat. Små barn, åldrande föräldrar, separation, demens, sjukdom, resor, flyttar...

Nya kapitel i livet.

Jag vet att jag lätt känner av och tar ansvar för alla andras välmående. Typiskt kvinnligt. Att jag vill att alla andra ska ha det bra så jag slår knut på mig själv, stressar, har ångest och planerar innan de andra ens hunnit börja tänka. Jag måste bli bättre på att våga lämna över ansvaret. Släppa lite på min kontrollbehov och känna att det ordnar sig. På något sätt. Det måste det.

Jag försökte summera de viktigaste punkterna i mitt föräldraskap. De få sakerna jag inte vill kompromissa. Det hela slutade med drastiska tårögda tankar på ett liv utan mig. Om mitt barn skulle behöva växa upp utan mig. I Spanien , hos sin pappa. Det var jobbigt men samtidigt bra att få skriva ned. Jag hoppas mina ord når fram. att bråken slutar här och vi hittat vägen framåt. Vi vill ju båda det bästa för vårat barn.

Nästa helg är vi i Spanien för att fira påsk. Äntligen är vintern över. Denna helg blir dock att ta hand om ett febrigt, hostigt, snorigt barn. Vi har klarat oss 8 veckor sen i julas utan VAB och jag höll nästan på att ta ut segern i förskott. Kan värsta småbarnssjukträsket vara förbi, vid 5 år?

Den internationella kvinnodagen skapade ett spännande flöde i mina sociala medier. Tycker om att jag har någorlunda bred bekantskapskrets som breddar min bild av världen. Jag fastnade mest för artiklar om hur jag ska uppfostra min son jämställd. Maximera försöken att göra honom empatisk, omhändertagande, snäll, hjälpsam etc. Utan för mycket fördomar, stereotyper, normer om hur Både han och andra borde vara. Så nöjd med miniversionen av världen runt honom på hans förskola, med många olika kulturer, språk etc. Men redan ångest inför skolvalet, som verkar vara mycket mer segregerat i Göteborg.

Veckans tips:

1. "Jag tror att stunder med de egna tankarna är värdefulla för vuxna men ännu viktigare för våra barn. Det händer något i unga medvetande när aktiviteter inte bara magiskt skapas av sig själv från vuxnas kreditkort. När barn själv ritar drakar på immiga fönster och diktar upp egna sagor tillsammans med Lego-gubbar. ”Försumma” gärna dina barn med din egentid. Då får de chansen att lära sig rita, studera och fantisera på ett sätt som de bara kan lära sig själva. För att ditt barn ska lära känna alla fantastiska väsen i sin inre värld behövs en gåva bara du kan ge som förälder – din frånvaro." Linus Jonkman nya bok Själv - Kraften i egentid får hamna på min vill-lånalista...

Läs även hans inlägg "Ta ansvar för barnens självbild"
"-Att inte berömma eller kritisera mina barn för deras utseende.
-Att prata så lite som möjligt om mitt eget eller andras utseende.
-Jag kommer prata med dem om mobbing och sviterna det ger.
Ifall vi slutar att behandla utseende som det mest relevanta hos en människa kan våra barn få chansen att gå igenom livet och känna sig vackra hela tiden."

2. "Så här enkelt är det: Kvinnor är starka och svaga och stora och små och trötta och modiga och fega och allt annat. Alla kvinnor, människor, förtjänar respekt och ett jämlikt bemötande, oberoende av om de är starka eller inte. På samma sätt ska män få vara svaga, ledsna, glada, starka, roliga, trötta och allt annat." Livet & LA

3. Så uppfostrar du din son till att bli jämställd:
Uppmuntra honom att visa känslor, få din lilla pojke att tidigt uppskatta omvårdnad och erbjud alternativ till stereotypa pojkleksaker (min tar hand om sina gosedjur). låt honom bära alla möjliga färger och klä sig i vad han vill, tänk efter hur du pratar om flickor, tjejer, kvinnor. Visa honom bilder på olika familjekonstellationer. Lovorda din son när han är snäll och omtänksam. Låt honom leka med flickor, ge honom kvinnliga förebilder. PS. Vi såg filmen Zootropolis i helgen och jag tyckte den var jättebra, alla världens djur lever tillsammans, om fördomar och stereotyper samtidigt som huvudpersonen var en tjej, kaninpolis (min pojk vill bli polis).

"Börja tidigt med att få honom att förstå att hans kropp tillhör honom och att andra måste ha hans okej för att röra vid den. Låt honom veta att han aldrig någonsin behöver krama någon han inte vill krama – och att han ska respektera andras kroppar på precis samma sätt." Det här är anledningen till varför jag har så svårt för i Spanien när släktingar, grannar etc inte respekterar hans nej, att han inte vill pussa/krama etc. Jag vet att det anses otrevligt och ouppfostrat men här står jag på mig. Han pussar/kramar de han vill, när han vill.

4 mars 2016

Förebild, socialt resande och ägodela...

Under veckan har jag funderat mycket på viljan att vara en bra förebild, en hälsosam, miljömedveten, pedagogisk, feministisk, empatisk (vad mer?) god förebild för mitt barn. Jag har sååå höga krav på mig själv och jag funderade på om det är där skon klämmer när det gäller barnets pappa och att han inte bryr sig alls om att barnet härmar, lär sig, gör som han gör. Jag försöker lära barnet om allting, i vardagslivet. Har tålamod och förklarar, berättar, svarar på alla frågor, gör research på allt från framtida skolval till kläder, leksaker och roliga utflykter. Läser böcker varje dag, vi spelar spel, övar på alfabetet/siffror, målar o pysslar, vi hemmatränar + sängyogar, jag leker (just nu lego/ tågbana/ kurragömma) med barnet, fryser ensam på lekplatser under vintern... Förra veckan ville barnet baka och jag kände spontant -Näe, så kladdigt/stökigt men vill gärna följa barnets intresse så vi bakade glutenfria muffins o scones (som han inte tyckte alls var goda).

Tack för alla kommentarer på förra inlägget. Att välja mina strider men även att försöka plocka russinen ur kakan är slutsatsen. Fokusera på det positiva med två länder, kulturer, språk etc. Jag känner mig ju hemma i Spanien, tycker om spansk musik, det sociala livet, att umgås över generationerna, att vara mycket utomhus, strandliv, spansk mat som all färsk frukt/grönsaker. Tyvärr känner jag mig ibland lite för mycket som en svensk turist eller att jag bara vill ha de positiva soliga glada semesterlivet (Nån som känner igen sig?). Läste en intressant bok i veckan (Hela världen på min soffa) om socialt resande, skillnaden mellan att känna sig turist och resenär. Att vilja lära sig mer om landet, kulturen, bo hemma hos människor, äta lokal mat, lära sig språket etc. Sociala färdigheter, fördomar och stereotyper om olika nationaliteter. Så intressant med etnologi o antropologi, speciellt med fokus på trendanalys. Framtidens världsmedborgare.

Jag läser Naturskyddsföreningens bok Ägodela, väldigt intressant om hur människors konsumtion och levnadsvanor håller på att förändras. Jag märker stor skillnad på vad som inspirerar mig och fångar mitt intresse. Även hur mina tankar de senaste åren har förändrat mitt sätt att leva, hur jag planerar framtiden och speciellt vem jag vill vara för mitt barn. Eftersom barn gör inte som du säger, de gör som du gör.

Veckans tips:

1. Boken Ägodela - Köp mindre, få tillgång till mer: "Människors konsumtionsmönster håller på att ritas om. Att äga prylar ger inte längre självklart status, utan ses i allt större utsträckning som slöseri med jordens resurser. Istället är trenden att hyra, låna, byta, skänka bort, köpa begagnat och att skapa gemensamma lösningar. Det är ett nytt fenomen som kallas för kollaborativ konsumtion eller delandets ekonomi. Vi kallar det att ägodela." Naturskyddsföreningens bok

2. "Baksidan av att leva i en konsumtionskultur som vår, där vi bedömer oss själva och andra utifrån vilka ägodelar och upplevelse som konsumeras, är mycket mörk. I en konsumtionskultur lär vi oss att uttrycka vilka vi är och vad vi känner genom att köpa produkter och upplevelser." Skriver Cecilia Soler, docent i marknadsföring i Expressen

3. "Om att vi fortfarande lever i en kultur där män har vissa förutbestämda (aktiva) roller och kvinnor (passiva) andra. Alla dessa tillsynes gulliga traditioner bygger nämligen tillsammans upp en helhet som skapar kulturen vi lever vi och därmed hur vi ser på människor. Inget fel på traditioner, bara vi först synar dem." och "...innan man gör det kan man fundera på varför man vill det, handlar det om tradition, att alla andra gör, för att man gör så i Hollywoodfilmer eller för att man själv hittat på det?" Läs mer inne hos Livet & LA och hennes Amerikablogg

4. Miss Marie hade flera intressanta artiklar i sitt söndagssvep t.ex. You Should Never Tell Your Kids “He’s Mean Because He Likes You” eller utlandssvenskar är lyckligare. Boken Svenska Utlandsröster finns att läsa som pdf.

5. Läs om hur du kan Minska matsvinnet inne hos Think Organic t.ex. Bättre planering vid matinköp, Titta-lukta-smaka-metoden, Ta tillvara på matrester, Värdesätt maten.

6. Bortugal om levnadskostnader i Portugal, jag kommenterade jättelångt om mina tankar om levnadskostnader i Spanien, hur jag tror många svenskar inte förstår hur låga spanska löner faktiskt är, att många spanjorer har väldigt snåla levnadsvanor om man jämför med svenskarnas konsumtion men även att jag sparar 20% av min lön varje månad för att kunna resa, göra utflykter etc.


Nyårslöftet - ett mer hållbart 2016:
Under mars kommer jag delvis ha köpstopp, snåla lite extra (3v) för att inte spendera sparade pengar på semestern utan av månadens lön men även göra en ny utrensning/omflyttning hemma. Jag flyttade ut en garderob/hylla ur sovrummet häromveckan (finns en fast garderob i hallen precis utanför där jag har mina o barnets kläder) och bestämde mig att ändra om i klädkammaren/förrådet jag har i lägenheten så garderoben går in där så allt blir lite bättre organiserat. Var sak har sin plats. Ska även äntligen ta tag i att sälja/ge bort de större barnsakerna som vagn, bebisskydd etc. Borde ha gjort det för flera år sedan när jag säkert hade fått mer betalt. Nån som är intresserad av en svart Mountain Buggy Swift + babyskydd Akta Graco så hör av dig!