10 mars 2016

Tankar och funderingar...

Jag tänkte tipsa en ny vän om min blogg men så hejdade jag mig och kände att jag hellre vill att hon lär känna mig utan att läsa alla mina åsikter. Att få vara ett oskrivet blad. Här öser jag ur mig saker som jag funderar och tänker på men insåg att mina omedvetna analyser kanske ger någon annan ångest. Allt låter kanske så genomtänkt och präktigt nedskrivet medan allt som snurrar runt men inte skrivs eller sägs inte finns. Att få ändra åsikt, förändras, utvecklas, lära sig mer. Eller alla instagrambilder som aldrig publiceras, där jag filtrerar mig själv.

Parallella liv, där vi möts flera gånger i veckan, byter några meningar. Min värld, min historia, min version i min lilla bubbla. Möter någon annans. Jag träffar en gammal vän och vi pratar om vad som hänt sen sist. Summerar de senaste åren med några få meningar. Vi börjar bli så vuxna, livet mycket mer komplicerat. Små barn, åldrande föräldrar, separation, demens, sjukdom, resor, flyttar...

Nya kapitel i livet.

Jag vet att jag lätt känner av och tar ansvar för alla andras välmående. Typiskt kvinnligt. Att jag vill att alla andra ska ha det bra så jag slår knut på mig själv, stressar, har ångest och planerar innan de andra ens hunnit börja tänka. Jag måste bli bättre på att våga lämna över ansvaret. Släppa lite på min kontrollbehov och känna att det ordnar sig. På något sätt. Det måste det.

Jag försökte summera de viktigaste punkterna i mitt föräldraskap. De få sakerna jag inte vill kompromissa. Det hela slutade med drastiska tårögda tankar på ett liv utan mig. Om mitt barn skulle behöva växa upp utan mig. I Spanien , hos sin pappa. Det var jobbigt men samtidigt bra att få skriva ned. Jag hoppas mina ord når fram. att bråken slutar här och vi hittat vägen framåt. Vi vill ju båda det bästa för vårat barn.

Nästa helg är vi i Spanien för att fira påsk. Äntligen är vintern över. Denna helg blir dock att ta hand om ett febrigt, hostigt, snorigt barn. Vi har klarat oss 8 veckor sen i julas utan VAB och jag höll nästan på att ta ut segern i förskott. Kan värsta småbarnssjukträsket vara förbi, vid 5 år?

Den internationella kvinnodagen skapade ett spännande flöde i mina sociala medier. Tycker om att jag har någorlunda bred bekantskapskrets som breddar min bild av världen. Jag fastnade mest för artiklar om hur jag ska uppfostra min son jämställd. Maximera försöken att göra honom empatisk, omhändertagande, snäll, hjälpsam etc. Utan för mycket fördomar, stereotyper, normer om hur Både han och andra borde vara. Så nöjd med miniversionen av världen runt honom på hans förskola, med många olika kulturer, språk etc. Men redan ångest inför skolvalet, som verkar vara mycket mer segregerat i Göteborg.

Veckans tips:

1. "Jag tror att stunder med de egna tankarna är värdefulla för vuxna men ännu viktigare för våra barn. Det händer något i unga medvetande när aktiviteter inte bara magiskt skapas av sig själv från vuxnas kreditkort. När barn själv ritar drakar på immiga fönster och diktar upp egna sagor tillsammans med Lego-gubbar. ”Försumma” gärna dina barn med din egentid. Då får de chansen att lära sig rita, studera och fantisera på ett sätt som de bara kan lära sig själva. För att ditt barn ska lära känna alla fantastiska väsen i sin inre värld behövs en gåva bara du kan ge som förälder – din frånvaro." Linus Jonkman nya bok Själv - Kraften i egentid får hamna på min vill-lånalista...

Läs även hans inlägg "Ta ansvar för barnens självbild"
"-Att inte berömma eller kritisera mina barn för deras utseende.
-Att prata så lite som möjligt om mitt eget eller andras utseende.
-Jag kommer prata med dem om mobbing och sviterna det ger.
Ifall vi slutar att behandla utseende som det mest relevanta hos en människa kan våra barn få chansen att gå igenom livet och känna sig vackra hela tiden."

2. "Så här enkelt är det: Kvinnor är starka och svaga och stora och små och trötta och modiga och fega och allt annat. Alla kvinnor, människor, förtjänar respekt och ett jämlikt bemötande, oberoende av om de är starka eller inte. På samma sätt ska män få vara svaga, ledsna, glada, starka, roliga, trötta och allt annat." Livet & LA

3. Så uppfostrar du din son till att bli jämställd:
Uppmuntra honom att visa känslor, få din lilla pojke att tidigt uppskatta omvårdnad och erbjud alternativ till stereotypa pojkleksaker (min tar hand om sina gosedjur). låt honom bära alla möjliga färger och klä sig i vad han vill, tänk efter hur du pratar om flickor, tjejer, kvinnor. Visa honom bilder på olika familjekonstellationer. Lovorda din son när han är snäll och omtänksam. Låt honom leka med flickor, ge honom kvinnliga förebilder. PS. Vi såg filmen Zootropolis i helgen och jag tyckte den var jättebra, alla världens djur lever tillsammans, om fördomar och stereotyper samtidigt som huvudpersonen var en tjej, kaninpolis (min pojk vill bli polis).

"Börja tidigt med att få honom att förstå att hans kropp tillhör honom och att andra måste ha hans okej för att röra vid den. Låt honom veta att han aldrig någonsin behöver krama någon han inte vill krama – och att han ska respektera andras kroppar på precis samma sätt." Det här är anledningen till varför jag har så svårt för i Spanien när släktingar, grannar etc inte respekterar hans nej, att han inte vill pussa/krama etc. Jag vet att det anses otrevligt och ouppfostrat men här står jag på mig. Han pussar/kramar de han vill, när han vill.

Inga kommentarer: