21 apr. 2016

Orden tog liksom slut...

eller lusten att dela med mig?

Först fick jag influensa, sen blev barnet sjuk, nu jag dålig igen... + jobb, vardag, det ensamma mammalivet. Ni som följer mig på Instagram har kanske märkt av alla mina frågor, funderingar och jobbiga känslor...

Jag hade nog en liten kris där i feberyran. Om alla dessa val. Jobb. Boende. Mammalivet. Skola. Framtiden.

Jag funderar över människor som inspirerar mig, nästan enbart kvinnor. Som går sin egen väg. Som vågar. Som söker inspiration i TED-talks, artiklar, böcker, dokumentärer, filmer. Som står upp för sina åsikter. Som skriver. Som driver egna företag. Den där drömmen om att i framtiden få jobba med en blandning av allt som inspirerar mig (design, arkitektur, inredning, mode) och främja en hållbar livsstil. Får nog börja kolla upp andra typer av företag i Göteborg där jag kan tänka mig jobba...

Skulle vilja gå på en massa inspirationsmöten, workshops, föreläsningar. Nyfiken på hållbarhetskommunikation. "Vad ska jag bli när jag blir stor"-känslor = Vad ska jag jobba med???

Blev inspirerad av YogaGirl som startat nån typ av hjälporganisation där hon samlar voluntärer och åker runt och hjälper människor med t.ex. tillgång till vatten eller skolgång? Hon visade några videos där hon pratar spanska med barn i Nicaragua och det väckte en känsla i mig... svårt att förklara men spanska språket får mig att känna en global gemensamskap och lust att ta med mitt barn (om några år) på långresa i Centralamerika/Sydamerika för att träffa andra spanskspråkiga barn. Visa honom världen och vad det spanska språket kan tillföra i hans liv. Tänk att ca 495 miljoner människor har spanska som första språk - Galet många!

Såg ett svenskt litet företag som skapar hantverksprodukter i Sydamerika (av kvinnor) och en del av mig önskar att jag fortsatt driva SMiD: hantverk, hjälpa andra kvinnor, socialt entreprenörskap. Drömmen lever kvar. Att få göra allt: designa, skapa, hjälpa. Det där jag skulle våga... *om jag blev miljonär?*

Trendrapporter är en stor inspirationskälla, både modebranschens som jag samlar på pinterest DesignBella Inspiration & Colours till jobbet där jag väljer färger till hyreshus/lgh/inspirationcollage etc. Men även samhällstrender, livsstilstrender. Så får jag ångest för jag är så ytlig. För att jag har det så bra men gnäller och klagar. Med sociala medier blir konstrasterna mycket tydligare. När man kan följa alla andras liv. När någon på andra sidan världen kan smygtitta in i våra lyxiga bortskämda liv...


Veckans tips:

1. Tittade på Kodknäckarna - "Hitta språket" sista avsnittet för barn 4-5 år och de hade många bra tips. Hoppas ni kan se det från utomlands. Jag summerar snabbt här mina anteckningar: Läs böcker, Rimma, gruppera ihop ord (typ be barnet säga olika typer av fordon, frukter, namn), motsatser (lång/kort), hitta på en egen saga, "ett skepp kommer lastat med..." (Namn, frukter, ord som börjar på samma bokstav), ljuda ord, uppmuntra skrivförsök (tangentbord på datorn/mobilen) och klappa eller hoppa stavelser...

2. Läste Sandberg (tapeter) trendrapport där du kan göra ett personlighetstest för att finna "din inredningsstil". Jag känner mig en blandning av: Upptäckaren som inspireras av upplevelser, berättelser och resor till storstäder, att samla på konst, design, hantverk gärna från små designers.
Sökaren När omvärlden känns orolig och stressad söker jag trygghet, hemkänsla, lugn och harmoni. Rensa ut och bara behålla det som gör dig glad. Hållbar livsstil och långsiktig konsumtion. Intressant att bokhyllan inte längre är samma status- och kunskapssymbol... Som vanligt är det mest orden som sätter igång min inspiration - inte bilderna, produkterna eller köplusten.

3. Aftonbladets serie Sweatshop om modebranschen och Fashion Revolution Week (Läs mer inne hos Slow Fashion-Johanna). Kolla in hashtaggarna: #fashrev #whomademyclothes #askforslowfashion #stilmedveten

4. Via Krickelin hamnade jag här: Stina Gustafsson In och läs om att downshifta, leva hållbart och massor med grafisk design, mat, TED talks och annat som inspirerade mig...

5.Bucket list
Inspirerad kommenterade jag inne hos Livet & La:
1. Långresa i Centralamerika, spansktalande länder (förhoppningsvis om 5 år när jag fyller 40, barnet 10 – sparar redan pengar)
2. Asien: Tokyo, Singapore, Bali
3. Spenderar ju redan mycket tid i Spanien men jag skulle kunna tänka mig bo i Barcelona igen…
4. Besöka storstäder med mitt barn London, New York etc.
5. Bila/Åka tåg i Spanien, södra Frankrike, Italien…

Just nu längtar jag bara till dagsutflykter i ett vårigt grönt Sverige. Snälla, låt majmånad bli solig o skön.

Vad finns på eran bucket list? Vad inspirerar er?

5 kommentarer:

Åsa sa...

Ja det finns en ångest över att man har det för bra och för att världen är orättvis och för att man gör för lite för att förändra. Jag tänker att jag försöker göra så lite skada som möjligt om jag nu inte direkt gör ngn nytta, men kanske gör man skada -skapar avund till exempel - genom att skriva om ett liv många drömmer om. Så är det nog. Ibland känner jag att jag kanske i alla fall när jag skriver om skillnader mellan Sverige och Portugal att det kan ge perspektiv men någon nytta i världen kan jag inte säga att jag tycker jag gör tyvärr. Antagligen gör jag mer skada. Ångest. Fast att skuldbelägga sig själv är ju bara destruktivt. Antingen gör man något eller inte.
Vad gäller dig och allt du vill - du verkar ju kunna massor - så handlar det nog mycket om att bestämma vad du vill av allt det där. Vill man en massa kanske det inte blir av men fokuserar man på ett mål går det mesta att förverkliga tror jag.
Ta hand om dej och se till att få andrum.

Tuvilda sa...

Utflyktstips: Åk till Sävedalen och titta på vitsipporna. Jag tror att de blommar nu!

Anonym sa...

Bucket list vet jag inte just nu. Men sola och bada. Mer semester och större lägenhet. Lära barnet cykla.

JohannaN sa...

Tack för att du tipsat om min blogg! <3 Blir alldeles glad ända in i hjärteroten!

Svar: Så himla fina tips! Just de där andningshålen - att ta tillvara tråkigheten med att åka buss etc är en så bra grej. Och ja, jag har ju inte direkt någon annan att tänka på vilket gör sådana här perioder lättare. Att stänga av allt annat och bara fokusera på sig själv och det som ska göras funkar ju. Men att som du ha ansvar för ett barn också. Men jag hoppas att du kan släppa alla tankar på perfekthet. Jag tror ärligt inte att något barn kommer minnas om maten var perfekt hemlagad eller om det var superstädat hemma. Däremot små stunder tillsammans, typ 5 minuter där en umgås här och nu. Själv minns jag bara sådant från när jag var liten, och jag tror också att jag helt saknade tidsuppfattning. Men visst, sen det där med att komma ifatt på jobbet osv...

Frida sa...

Är inne och spejar varje dag efter dina uppdateringar. Du är saknad så du vet!