19 juni 2016

Tacksamhet och språkutveckling...

Efter nästan 3 månader utan att ha träffat sin pappa är barnet peppad, saknaden går upp och ned. Att försöka trösta, finnas där. Förklara om och om igen denna annorlunda situation, att växa upp med en pappa på långdistans. De har pratat mindre på Facetime, jag har läst färre spanska böcker, barnet sett mindre på spanska serier. Så språkutvecklingen har stannat av, tagit ett steg tillbaka. Jag försöker acceptera att det kommer gå i perioder. Att inte lägga allt tungt ansvar på mig. Tur ändå att pappan inte talar svenska. Spanskan är ett måste för att kommunicera. Vi får se hur många dagar det tar, innan barnets språk flyter igen. Håller tummarna att de slipper för mycket irritation och missförstånd.

Jag har istället fokuserat på att lära barnet uttala konsonanter på svenska. Lära barnet alfabetet. Vi har gjort övningar hemma nästan varje dag och det märks stor skillnad. Läst böcker. Rim, ramsor, sång och öva olika ljud. Svenska språket har ju en del konstiga skj, sch, kj, stj etc. även om barnet har lite svårt för k, r, p, t etc. Fick en remiss på BVC så får vi se om han behöver gå hos en logoped. Jag känner att jag skulle vilja ha hjälp av en spansk lärare för spanskan, så hoppas på modersmålsundervisning i skolan. Skönt att barnet har ett år till att repetera all kunskap på förskolan. Jobbigt som mamma när man känner att barnet inte riktigt hänger med. Att utvecklingen går för snabbt. Ingen av oss hänger riktigt med. I denna nya självständigare fas.

Jag lånade "Tillsammans är det nya själv, att leva ett gott liv som förälder" Cajsa Tengblad när jag var på biblioteket för att lämna tillbaka kokböckerna jag lånat. Sen jag blev mamma har jag kännt ett stressande kontrollbehov. Men nu handlar inte längre föräldraskapet om att hålla ungen vid liv. Utan mer om att vägleda, stödja, ge mod att våga prova. Barndomen som förbereder oss för livet. Jag har nog varit (för) mycket skyddsnät och skulle vilja bli mer språngbräda. Att barnet vet mina få tydliga regler om att inte slåss, inte göra andra illa, inte såra andra med fula ord. Lyssna. Bjuda in alla till lek. Vad är viktigast att han får med sig? Kärlek! Empati, omsorg och medkänsla. Integritet. Att vara ärlig, be om hjälp och våga berätta sanningen.

"Det vi älskar som barn, lever vidare i hjärtat föralltid" Mary Jo Putney

Jag tyckte mest om kapitlet om kreativitet. Barn är naturligt kreativa. Att lära barnet hämta kraft, glädje och energi i böcker, musik, film, dans, pyssla, baka, leka med lego. Skapa för skapandets skull. Lekfullhet. Om att ha ett kreativt medicinskåp när man behöver tröst och ny energi. Skriva hjälper mig. Musik och dans. Böcker och film.

Jag har funnit bättre balans denna långa period utan egentid. Accepterat. Lagt mindre energi på disskutioner och mer tid på mig själv. Behöver fortfarande bli bättre på att unna mig själv. 11 veckor utan en enda dag ledig utan barnet. Mig fyller det med mer energi att få åka på utflykt tillsammans med barnet och mina föräldrar. Jag väljer hellre det. Ja, jag jobbar tillsammans med mina föräldrar och träffar dem på helgen... och åker på semester tillsammans. Barnet får mycket tid med sina morföräldrar, accepterar att mormor inte orkar. Respekterar. Att man får leka lugnare. Det gör mig varm i hjärtat.

Jag kämpar fortfarande med känslan av otillräcklighet. Försöker känna mer tacksamhet. Inte fastna i dåligt samvete. Att det är okej att behöva vila. Att säga: nej, mamma orkar inte. Mamma är sjuk. En lugn sista vecka då jag hostar illa. Blev lite orolig för mig själv häromdagen när jag fick ont i lungorna, hade feber... Men nu mår jag bättre. Snart redo för semester. Ska bara storstäda, rensa ut kylskåpet, äta upp alla rester, packa klart... och spara alla bilder, jobb på en extern hårddisk. Gå på Liseberg!

Pratade med en mamma på gården medan våra barn lekte. Såg hennes förvånade ansikte när jag berättade om 5 veckors semester i Spanien - Lyxen! Kom att tänka på hur bra ändå det är att sommarhuset och barnets pappa hem ligger nära. En plats som känns hemma, för alla tre. Tacksamhet för livet - hur komplicerat, påfrestande och tålamodsprövande det än är. Att barnet får två språk, två länder, två kulturer. Två hemma.

Veckans tips:
Sänk kraven! Sluta sträva efter perfekt - Du duger! Snegla inte på andra. Välj dina strider. Försök njuta av nuet i de små sakerna. Andas. Pusta ut. Unna mig själv.

8 kommentarer:

Åsa sa...

Ja det är nog bra att fokusera på den positiva biten av det hela, som du gjorde på slutet. Och sänker kraven på dig själv, men det har du ju redan förstått. Tycker ni verkar ha mysigt, med lek på gården och alla utflykter!

Emma sa...

Upplyftande att läsa! Den positiva sidan av allt är viktig att se...och kunna uppskatta när det går. Det ger energi till när det är mer tungrott.

Casa Annika sa...

Tänkvärda meningar.
"Det vi älskar som barn, lever vidare i hjärtat föralltid"
Kreativt medicinskåp.
Hoppas att du skriver från Spanien.
Lustigt, jag gör tvärtom och åker till Sverige istället.
Vi försöker ses i Göteborg efter er Spanienresa!

Linda sa...

Vad bra du är! Både att du finner njutning i din vardag och att du sänker kraven. Way to go! Ha en fin semester!

Bella sa...

Åsa: Vi har haft väldigt fina sista veckor, mycket pga vädret. Att kunna spendera varje eftermiddag utomhus, barnet lekandes med andra barn... Även om jag har lite dåligt samvete att jag knappt lagat middag alls he he... Men han lider ju inte av det. Min mamma berättade hur hon skämdes när jag var med i tidningen som liten typ 6 år på en 4H gård, alldeles smutsig i omatchade kläder. Jag minns det som så roligt lov, vi pysslade och tog hand om djur medan min mamma skämdes över att nu visste hela Borås att hon jobbat på lovet och lämnat bort sitt barn på fritidsgård. Ja, mina föräldrar jobbade alltid, jag hämtade alltid sist. Dani klagar över att jag hämtar honom för tidigt kl.16 - han vill gå till kl. Fem som många andra....

Emma: ja, att försöka se det positiva, känna tacksamhet och vara i nuet hjälper mycket. När jag glömmer bort det, hur bra jag har det... Ja, det är jobbigt att vara själv men jag har ju skapat ett drömliv till mig. Med massor med tid i Spanien. Massor med tid med mina föräldrar. Jag har umgåtts med några nya mammor, barnets kompisar, som är ensamstående och oj, vilket lyxigt liv jag har trots att vi tjänar lika mycket pengar. Sommarhus i Spanien, börjar dock redan fundera på hur jag kommer ha råd att ha kvar det... Annars blir det nog en liten lgh. Ja, att vara i nuet... Inte oroa mig så mycket för framtiden.

Casa Annika: ja, det är lite komiskt, men intressant. Hoppas du får en underbar härlig vistelse i Sverige. Ja, vi måste ses i augusti. Ja, min tanke är att skriva en krönika i veckan. Ska bara försöka att det inte bara handlar om hur vi badar, äter, gör mest ingenting etc. Du borde skaffa instagram, du tycker ju om att ta bilder... Såg bild på din Disa på Carins konto häromdagen. Så kul att ni träffats IRL.
Ja, jag tyckte boken gav mig ett nytt perspektiv som jag behövde. Speciellt om kreativt medicinskåp. Göra saker som gör mig glad! Men även att försöka sluta vara så mycket skyddsnät. Försöka börja acceptera att barnet har ett eget liv, som bara han kan leva. Inte leva för mitt barn utan tillsammans. Jag behöver också mer än bara vara mamma... Får kanske börja sy igen?

Linda: tack! Ja, att måla istället för pussla hjälpte mitt tänkande. Jag målar själv, väljer motiv och färger själv.

Kram allihopa!

Tuvilda sa...

Min semester börjar imorgon... Med en resa till mitt favoritland Spanien! Jag unnar mig detta och jag ska pusta ut och vila, precis som du skriver i "veckans tips"! Jag har med mig tre böcker och kanske en virkning... Hoppas ni får det bra!

Christin sa...

Vilken fin blogg, hittade precis hit. Fint att läsa om andras tankar om småbarnslivet, även om alla situationer är olika såklart. Men fint att läsa om och fundera kring.

JohannaN sa...

Veckans tips! Borde vara Livets tips! istället. Så bra, så sant och så irriterande att jag inte har det i ryggraden utan glömmer bort om och om igen. Men det är väl det som är livet iofs! Kram

Svar: Många böcker och värme o bad i Spanien låter helt fantastiskt. Jag tycker att ditt liv överlag låter himlans fint och sant mot dig själv - sen kanske du inte känner så när du står där i vardagskaoset men ändå! 5 veckor är ju dessutom en bra bit på vägen mot 3 månader, heja dig! <3