6 juli 2016

Bad feminist, hållbar livsstil och att vara en förebild...

För första gången på länge, på flera månader, kanske på år... Sen mitt barn föddes? Börjar jag komma tillbaka till mig. Hon jag är när jag inte bara är någons mamma. Det är ju väldigt intensivt att vara ensam med barn så bara några timmar själv känns så lyxigt. Att kunna tänka och fundera i lugn och ro. Att få flera timmar, flera dagar i rad. Som jag njuter. Sträckläser böcker i skuggan på terrassen med utsikt över Medelhavet. Är inne på 5:e boken på två veckor.

Just nu Bad Feminist, nån som läst? Väldigt intressant speciellt att få läsa från någon annans perspektiv, om populärkultur, etnicitet, priviligier, politik och att vara kvinna. Väcker många funderingar, om mina egna tonårstankar, att vilja vara sexig, att försöka bli som mina förebilder, som tyvärr mest handlade om utseende. Den snäva amerikanska bilden från tv-serier, böcker, filmer, MTV och musikvideor som formade min syn.

Igår spenderade jag en halv dag i sängen, med öppet fönster och djävulsk mensvärk. Jag lyssnade på sommar i P1 med Gunhild Stordalen. Lyssna! Väldigt intressant om hennes organisation EAT - mat, hälsa, matproduktion, livsstilssjukdomar, folkhälsa och hållbarhet. Om livet, sjukdom och döden.

Lyssnade även på Eko Enkelt-Pernilla i podden Andra Sätt. Om minimalism, Normer, prioritera, medvetna val, konsumtion och hållbar livsstil. Ett enklare liv, att umgås utan att spendera så mycket pengar, att vilja resa, uppleva andra kulturer och modebranschens onda cirkel. Vill låna/läsa hennes bok när jag kommer hem.

Jag lyssnade också på UnderbaraClaras intressanta svar på frågor om bloggvärlden, reklam på hennes blogg, att inte vilja vara en förebild. Kraven på att alltid vara "perfekt" - alltid ta genomtänkta kloka beslut, att bygga sitt varumärke. Att allt ska passa in i bilden läsarna skapat sig av henne.

Så fortsätter jag läsa min bok, om att hellre vara dålig feminist, inte vilja satt på en pedistal, förväntas posera och handla oklanderligt. Att inte få vara mänsklig, klanta sig, göra misstag, vara osympatisk... nätkulturen där vi reflexmässigt ska klicka gilla. Ständigt behov av bekräftelse, bli gillad och följa regler och normer för hur vi ska bete oss. Som kvinna.

Som får man klaga på semestern? Hur jobbigt det kan vara att umgås med sin unge och roa honom hela dagarna (i 6 veckor, 4 kvar). Att längta lite tillbaka till att få lämna på förskolan och gå till jobbet, vardagen ensamma...

Jag älskar vara här i sommarhuset, mitt paradis, det är 28-30 grader o sol varenda dag. Jag trivs att gå runt osminkad i en gammal trikåklänning/bikini och bara vara hemma. Att göra så lite som möjligt, läsa och låta tankarna vandra. Laga mat, äta och umgås. Men ibland kommer känslan att jag njuter för lite, gör för lite, dagarna går för fort, semesterveckorna. Tyvärr finns några mörka moln som spökar. Svårt att njuta när livets gång gör sig påmind. Åldrande föräldrar.

Jag försöker ge mig själv mycket tid, de 3-4 dagarna i veckan som barnets pappa bor här. Försöker att inte bråka, att finna nån slags balans i att vara vänner för barnets skull. Barnet vill så gärna ha oss båda nära, samtidigt. Det känns så självklart på ett sätt. Så många år tillsammans. Att känna varandra så väl. Men samtidigt ett stort svart hål av ilska, sårade känslor och allt som skulle bli men inte blev...

Framtiden vi drömde om lever vidare i vårt barn. Mellan Sverige och Spanien. Vare sig vi vill eller inte. Allt det här komplicerade är normalt för honom. Hans barndom. Han säger till mig när han hör irritationen stiga i min röst. Han vill inte att vi (läs jag) bråkar. Att få älska båda sin mamma och sin pappa. Även om de inte älskar varandra, längre.

Veckans tips:
Förutom ovannämnda poddar/youtube läs Casa Annika intervju inne hos Freedom Travel. Många gemensamma tankar trots våra lite olika perspektiv. Om barnuppfostran, om krisens Spanien, arbetsvillkor och låga löner, att få familjelivet att fungera, sociala livet på gatan och tryggheten i den stora "tjocka feta" släkten...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker väldigt mycket om att din blogg saknar bilder, saknar utseendesfixering, saknar konsumtionshets. Det är dina tankar, inte yta.
Tycker er semester lâter ljuvlig.
Har lite oro inför om vi ska klara av att göra roliga saker med barnet utan att det blir för mycket trots, gnäll eller slitna, sömnbristiga, sura föräldrar... Ibland har vi haft fantastiska lediga dagar och ibland har vi önskat oss att kunna skicka iväg barnet. Nyligen en söndag kändes det som att dagen var förstörd. Vi försökte cykla, barnet ville inte, vi försökte promenera, barnet ville inte, vi drog igâng fotboll med barn i lekparken (var självgoda där) men vâr unge var dâlig förlorare och blev sâ arg att vi knappt visste hur vi skulle komma därifrân (han gömde sig bakom ett träd och försökte sparka mig i rena ilskan), och tjatade sedan om godis?
Sâ det bli väl kanske samma under semestern? Himmel och helvete?

Bella sa...

Tack! Det har liksom inte varit ett aktivt val utan orkade inte komplicera mig med bloggen längre men fortsätta skriva av mig, kommunicera med er bloggläsare. På instagram har jag bilder så det blir ett komplement om än mer privat.

Ja, semestern är precis som jag vill att den ska vara enkel, lugn, med värme och bad men ungen är igång från 08 till 22/23 och behöver aktiviteter, så jag försöker dela in dagen i ca 2 timmars perioder så vi hinner med mycket om än enkla saker. Äntligen får jag tid att lata mig, läsa böcker och lyssna på poddar, se på dokumentärer men tror jag snart samlad ihop energi för att vilja göra nån utflykt. Uppleva något. Tid att fundera och börja planera hösten...