26 juli 2016

Sista dagarna i paradiset...

Jag njuter lite extra för äntligen är det sommarvarmt i medelhavet. Badar flera gånger om dagen. Leker med barnet i vattenbrynet, hoppar i vågor och bygger sandslott. Njuter av små saker som att duscha med öppet fönster, hänga tvätt i pation och torka håret i den varma vinden. Sommarens första värmebölja (35 grader) väntar till helgen när vi åker hem. Förra sommaren var ju galet svettigt varmt men inte (än) i år. Jag försöker att bearbeta känslorna att semestern är slut med att sommaren är ju faktiskt inte det. Att tänka på utflykter i ett grönt sommarsverige. Att mota bort höstkänslorna under de kommande 1,5 månaden tills vi åker hit igen.

En veckas semester väntar oss hemma innan sista året på förskolan börjar. Jag hoppas på skärgårdsutflykt, besök i bästa vännens kolonistuga, träffa en kompis (som bor på Irland) och hennes bebis och träffa min kusin med barn som flyttat hem till Sverige efter 5 år i England. Barnet längtar efter att leka på gården och träffa alla kompisar. Som han saknar sina vänner. Tyvärr har han inte riktigt funnit några spanska kompisar denna sommaren. Han lekte bra en vecka med ett svenskt barn och de verkligen klickade. Fann varandra direkt. Ja, det går ju inte tvinga barnet umgås även om han leker tillsammans med andra barn i poolen och på stranden.

Jag känner att sommaren inte riktigt nått förväntningarna, delvis pga av blåsiga svalare vädret, förorenade lagunen, färre vackra solned/uppgångar men även vad som pågår i världen och att alla runtom mig inte är helt friska. En oro som inte riktigt låter mig njuta. Jag har gått ner i varv, slappnat av, läst flera böcker. Känner mig påfylld med energi och tålamod.

Barnet har tittat (för?) mycket på tv/netflix/film och jag kände hur jag blev lite provocerad av hashtagen childhoodunplugged (är barndomen det om mamman samtidigt fotar/instagrammar?). Ja, ångesten kom krypande... men jag försöker acceptera att det blir för intensivt att leka och underhålla barnet i 5 veckor. Från morgon till kväll. Varje dag. Jag behöver den tiden för att få pusta ut, speciellt under siestan när resten av familjen vill vila och barnet helst ska vara lugn och tyst. Kanske är det känslan att sitte inne när solen skiner som spökar... Jag har delat in dagen i ca 2-3 timmars pass. Barnet vaknar runt 9, vi äter långfrukost och kl. 11 öppnar poolen. De flesta (spanjorer) går till stranden på förmiddagen (11-14) så då får vi poolen för oss själva.

Barnet brukar äta innan oss... Alltså tema mat, jag skäms lite för att barnet mer eller mindre (över)levt på bananer, bröd med Philadelphia, cruasan med sylt, makaroner med ketchup, paella, chips och glass. Mjölkchoklad. Barnets pappa har haft matansvar de dagar han är här så ja... Jag har försökt inte klaga men har sagt till barnet högt (på spanska). Jag saknar förskolan för att slippa mitt dåliga matsamvete. Jag försöker en ny strategi "Du måste smaka 10" men ja, det är inte helt lätt att laga vegomat (grytor/ i ugn) som passar alla och barnet. Jag har även försökt att det alltid finns nått som barnet gillar typ makaroner, ris eller frukt/grönsaker i bitar (ej ihopblandade) men näe, hoppas den här fasen går över snart...

Jag och barnet håller oss vakna till 23-tiden och vi får uppleva mer av SpanienS nattliv. Grannbarnen leker kurragömma i trädgården, cyklar på strandpromenaden och det är fullt liv till minst tolv. Vi tittade på stjärnhimlen häromdagen och det är så fint att få upptäcka livet tillsammans. Så mycket som barnet aldrig gjort, som jag liksom inte tänkt på att visa. Ja, barn formas av oss omkring och det är kul att se någon annan influera. Så mycket barn lär sig hela tiden.

Såg dokumentären "The beginning of Life" häromdagen, om de första åren i ett barns liv och hur vi kan skapa ett bättre samhälle. T.ex. så är det stor skillnad hur många ord barn lär i olika samhällsklasser och det påverkar deras skolgång och liv. Ja, studier visar att jämlika samhällen är bättre för alla, att alla länder i världen skulle vinna på bättre barnomsorg och föräldraledighet.

Veckans tips
1. Dokumentären the beginning of Life http://www.unicef.org/media/media_91198.html (Jag såg den på Netflix)

2. Dokumentären Happy - lyssnade på Roko Belic TED talk för några månader sen och tror jag tipsade? I filmen intervjuar de forskare och reser runt i världen och undersöker vad gör oss lyckliga. Att rika länder med hög konsumtion inte har lyckligare människor. Självklart finns det en gräns, vi behöver mat, trygghet, basala behov men när vi når en viss nivå gör ett mer lön, större hus etc oss inte lyckligare. Familj och vänner är viktigast. Kärlek.

Inga kommentarer: