18 sep. 2016

Cartagena, spanska släkten och mitt tvåspråkiga barn...

Första gången vi lämnar ett varmt Sverige i t-shirt för samma temperatur (25-27) i Spanien. Annars så brukar det vara rejäla väderskillnader - regnkläder till sommarkläder. Barnet berättar ofta om det varma soliga Spanien vs kalla regniga Sverige. Han älskar båda, säger det utan bedömning. Efter en lång jobbig resa trots att barnet sov mer eller mindre hela (inte helt lätt att väcka, gå o hämta bagage, vänta på hyrbil mitt i natten) så kom vi fram till sommarhuset 03 och jag fick totalt 4h sömn. Men att bli väckt för att barnet vill uppleva soluppgången på stranden är allt förlåtet och glömt.

Efter frukost på en uteservering väntade vi på barnets pappa. Som barnet saknat o längtat. Hans pappa brukar möta oss på flygplatsen och det märktes att barnet var ledsen o missnöjd med att inte få träffa honom direkt. Jag försöker trösta men just då känns ju livet vi lever med en pappa på långdistans inte bästa valet. Jag funderar på om jag kommer få det slängt på mig i ilska i framtiden - Att jag borde ha valt Spanien, för barnet skull. För att slippa växa upp med saknat.

Pappan kom till sist och det blev kram, pussar och tårar. Så fint! Jag fick sova siesta medan de lekte och sen tog jag en lång strandpromenad med de åkte och handlade. Inga problem med varken spanskan eller följa med sin pappa. Skönt! Allt kändes ganska självklart och enkelt utan diskussion, bråk eller tårar. Äntligen!

I lördags åkte vi till Cartagena. Började med att gå till frisören. Vi brukar klippa barnet i Spanien delvis för att det är mycket billigare (kostar mellan 5-8 euro mot 250kr i Gbg) men även för att göra vardagssaker med barnet. Det där med att växa upp mellan två länder och känna sig hemma i båda. Jag förklarade hur jag ville att han skulle klippas och frisören sa: Corte de cazo? (Cazuela) Jag nickade ja till en modern pottfrisyr;)

Nyklippt, parfymerad med talk (och en chipspåse som muta) åkte vi till släktens brudklänningsbutik för att visa upp barnet. För första gången kindpussade och svarade barnet på spanska med alla tanterna. Han gjorde succé! Så väluppfostrad ha ha. De öste beröm och komplimanger. Förundrades över att han är lång som en spansk sjuåring (124cm). Vi blev hembjudna till kusinen (som har barn) på eftermiddagen för att leka.

Sen gick vi och åt lunch. Så god indisk! Barnet åt kyckling tikka massala. Jag åt två olika vegetariska, en med paneer (indisk ost) och en curry med kikärtor. Indiskt är verkligen perfekt varm, mättande krämig vegomat. Det var faktiskt flera spanska barnfamiljer på restauranger och vi pratade om att den nya generationen växer upp med fler utländska matinfluenser. En generation senare än i Sverige?

De flesta av släktingarna har ju kännt mig sen jag träffade I, barnets pappa när jag var 18-19 år. Jag blev ganska snabbt presenterad för spanska familjen och släkten. Jag har varit med på bröllop, dop, begravning, jul etc under de senaste 10-15 åren. Jag fick höra att jag inte förändrats alls. Igual de guapa y delgada. Att kommentera andras vikt och utseende är vanligt i Spanien, även när personen gått upp eller precis fött barn. Inte helt PK!?!

Väldigt intressant var det att höra mer om det moderna Spanien från mostern (barnets farmors syster) som äger brudklänningsbutikerna. Hon berättade att många fler skiljer och gifter om sig. Flera är novios i många år men när de sen gifter sig och får barn så funkar det inte. Så bruden kommer tillbaka och är mycket snyggare och vill ha en mycket sexigare klänning vid sitt andra bröllop. Eller att abort inte längre är tabu enligt henne.

Medan vi pratade lekte barnet med kusinerna och det gjorde mig så glad att se att dem. Mitt tvåspråkiga barn! Vi tog en promenad genom Cartagena, tittade på den romerska teatern och såg flera utklädda i romerska kläder, både krigare, gudinnor och staden förbereder sig för Cartagineses y Romanos (googla för bilder, jag försökte smygfota men svårt). Vi ska åka dit några gånger till nästa vecka för att visa barnet, sin andra hemstad i sitt andra hemland.

Veckans tips:
1. Motherhood around the world - Cup of Jo

1 kommentar:

karinistan sa...

Skönt att det verkar ha gått så bra, det var ju inte så länge sedan sist ni var där så han har kanske inte "kopplat bort" sin spanska sida. Eller så är det åldern, han börjar bli stor! Självklart kommer du att få dina val slängda i ansiktet på dig i framtiden (hej, hej, tonåren...) men han kommer nog att förstå det också. Ella har redan gått igen en sådan period när hon anklagade oss för att flytta från Israel, det kommer nog att komma fler omgångar av det även om det just nu är ganska mycket frid och fröjd. Ha en riktigt skön semester!