16 okt. 2016

Att uppfostra en pojke...

Vilken skitvecka! Jag kom igång att storstäda, rensa förra helgen men fick tyvärr nackspärr som höll i sig hela veckan. Min mamma fick åka in till akuten igen och vi har pratat mycket om att inte sluta leva. Att fortsätta våga planera och göra saker även om det inte blir fler resor jorden runt. Att försöka acceptera livets gång.

Barnet saknar sin pappa och det verkar spegla av sig på våra lämningar. Vi har pratat om att det är okej att sakna, vara ledsen, gråta - känna alla olika känslor. Jag funderar mycket över mitt ordval för jag vill inte föra vidare att pojkar inte gråter, inte visar känslor. Jag har ett känsligt, empatiskt socialt barn som jag mjukt lugnt sakta får att bli mer självständigt och våga mer. Han hade medlat i ett bråk på förskolan och det gör mig så stolt.

Jag läste om att uppfostra en son som dotter eller får jag uppfostra min son som en pojke - Till snäll, empatisk, som respekterar andra, hjälper till hemma, läser böcker, duktig i skolan, visar känslor... kompensera för samhällets bild av hur han som pojke förväntas vara. Jag funderar över vad som hade varit skillnaden om barnet varit en flicka eller om jag haft/fått ett till barn, en flicka. Jag gör ett tankeexperiment för att fånga mina fördomar. Att inte acceptera dåligt beteende från pojkar typ "boys Will be boys". Jag vill försöka ge 100 möjligheter istället för två. Kanske får läsa om den boken med mitt nya perspektiv av ett lite äldre barn.

Barnet har börjat leka/titta på Nexo Knight + Ninjago LEGO och jag hurrar väl inte precis... men jag bestämde mig för att försöka vrida våra lekar (när vi leker ihop) till att berätta om de modiga, kloka, smarta, starka, snälla som är goda, hjälper andra etc. "att vara hederlig och rättfärdig i allt du gör. Du kämpar för rättvisa och godhet. Du är en trofast och god kamrat. Du hjälper andra och tar alltid fram dina bästa sidor." (Lego Nexo Knight)

Så försöker jag spinna vidare - Knights, Riddare! Googlar och finner Unga Fakta. Bröderna Lejonhjärta. Don Quijote. Västra Götalands landskapsvapen med ett Lejon (barnet älskar kattdjur speciellt leoparder). Ja, lära barnet mer i allt vi gör. Att inte förbjuda (motsatt effekt) utan erbjuda fler alternativ. På förskolan har jag sagt till att de gärna får styra hans val ibland mot pyssel, måla, teater istället för lego, klossar, sand varenda dag.

Barnet tycker verkligen inte om att gå i butiker men kände att han var tvungen att prova för att få rätt storlek t.ex. mäta fötter för vinterskor. Jag har fram till nu köpt alla barnets kläder utan att han har varit med. Ett bra sätt att styra, så kan jag välja ekologiska utan plasttryck. Gärna randigt och färglatt! Han älskar mysbyxor, mjuka kläder (tycker inte om jeans). Hatar att klä ut sig inkl. tomtedräkt på Lucia (vilket jag hade skapat en barndomsvision om men som varje år slutat i tårar). Han är inte ens intresserad av supermän-dräkter, masker etc. Livrädd för Halloween. Älskar sina poliströjor som han gärna tar på sig varje dag om han själv får välja, vilket han oftast får i mitt försök att undvika onödiga bråk och göra honom mer självständig. Igår fann han en spansk fotbollströja, med spanska flaggans färger och jag kunde inte neka honom den ha ha... Tog på sig den direkt, min halvspanjor!

Jag läste inne hos Casa Annika om (spanska) barn och smuts, om barnparfym och vattenkammade hår. Att låta barn leka fritt, smutsa ned sig och överbeskyddande föräldrar. Läs! Funderade vidare över klassskillnader i tidigare generationer - fattig, smutsig, ärvda kläder. Jag kollade på vinterkläder till barnet på Tradera och förvånades över min pappas blick när jag pratade om second hand, loppis etc. Han undrade om jag behövde låna pengar... Jag förklarade mitt miljötänk men lämnades med en jobbig känsla. Ser mitt barn fattigt ut? Kommer det märkas att han växer upp med en ensamstående mamma? Kommer jag kunna eller ens vilja ge honom statusprylar?

Jag sparar pengar varje månad, 20-25% av min inkomst. Jag köpte en biljett hit till barnets pappa. Han som inte ger mig nått underhåll för barnet eller betalat någonting alls sen barnet föddes. Ni förstår nog att bråk om pengar är en av våra stora konflikter. Jag är spara, han slösa (trots att han har en osäker låg spansk inkomst.) Vi har på det sättet en tvärtemot stereotyp relation där jag har pengamakten men även det kan bli en kvinnofälla. Där jag är hjälpsam, tänker på barnets bästa, är alldeles för snäll... en vecka i november kommer barnets pappa iallafall hit, får sova på bäddsoffan i vardagsrummet och leka. Barnet får gå 15h på förskolan.

Jag framkallade foton. Att minnas gör mig så glad. Våren och sommarens alla utflykter. Jag har börjat att tänka på nästa år. Köpt biljetter till Spanien i påsk. Funderar på Disneyland och Paris, innan förskoleklass (ny lag om skolplikt?). Funderar över vardag, rutiner, traditioner. Saker vi gör varje dag, varje vecka, varje helg, nån gång i månaden, 1 gång om året och så de där sakerna som bara händer en gång under barndomen...

Veckans tips:
1. Unga Fakta Massa lättläst fakta, pyssel, ramsor, spel, färgläggningbilder

2. Köpstoppsbloggen om enklare liv för barnen: Rotera leksaker (plocka undan/fram), pyssla och skapa egna leksaker, skänka bort eller byta leksaker, fritid utomhus - leka fritt, skänka bort urvuxna kläder. Att säga jag gillar/tycker om istället för jag vill ha. Att förklara min köpprocess - hur jag resonerar, väljer att spara/spendera.

3. Mitt inlägg om genus, jämställdhet och åsikter http://backstageimodebranschen.blogspot.se/2016/02/genus-jamstalldhet-och-asikter.html

1 kommentar:

Casa Annika sa...

Så tungt med din mamma. Jag hoppas att hon får det lite lugnare nu framöver.
Förstår om det kan bli konflikter om pengar. Men bra att du köpte biljetten så att pappan kommer. Fint för ditt barn.