30 okt. 2016

Barndomsminnen...

Vad minns du från din barndom? Förskoleålder (5-6år)? Jag minns små detaljer, dofter, känslor, ögonblick... Jag älskade äta fil med massor av socker, minns hur det knastrade mellan tänderna. Min farmor brukade komma en vecka på hösten och hälsa på. Minns hur det doftade när hon bakade, äppelpaj och kanelbullar. Jag minns tryggheten jag kände hemma, speciellt när hela familjen var samlade framför tv:n. Söndagskvällsmat, te och mackor i soffan. Trots att min mamma lagade hemlagad mat varenda dag minns jag min pappas plättar och korv & pommes. Jag minns att jag alltid blev hämtad sist från dagis, ensam kvar med fröken väntandes. Mamma drev eget inredningsföretag och jobbade alltid kvällar, helger. Jag funderar över hur det påverkat mig.

Efter 5 veckor med allt ansvar, lämna och hämta från förskolan börjar mitt tålamod påverkas. Jag behöver perspektiv. Men hur jobbigt det än är så skrattar jag mycket just nu, barns befriande löjliga barnslighet. Deras förmåga att leva i nuet. Vi dansar mycket, lyssnar på musik. Vi var på musikteater på operan - gratis - gick därifrån sjungandes "Lek, lek, lek - sluta aldrig leka". Jag funderar över vad barnet kommer minnas av allt vi gör.

Redan nostalgisk över förskoleåren, att hämta ett glatt sandigt barn, våra korta promenader när vi pratar om livet, femåringens alla knasiga frågor, idéer och funderingar. Så mycket han lär sig hela tiden, av allt vi gör. Att uppskatta det lilla i livet. Vardagliga ögonblick. Att få så mycket kärlek, kramar, gos och närhet.

Vi pratar om hösten, löven, mörkret, kylan, vintern, snön. Barnet längtar efter snö. Vi minns tillsammans förra vintern. Snökaos i Göteborg. Att jag drog snöracer/ pulka till och från förskolan, några få dagar. Att vi åkte tillsammans i backen i Slottskogen. barnet styrde medvetet så att jag skulle trilla av. Som vi skrattade. Jag frågar om han vill testa åka skridskor denna vintern. Jag funderar över alla dagar på stranden vs de få snöiga vinterdagarna. Ja, jag är ju ingen vintermänniska.

För att inte deppa ihop över en lång mörk kall vinter med ytterkläder, vantar etc så försöker jag fokusera på jul. Då tänker inte jag på julafton som kommer firas otraditionellt i Spanien, förhoppningsvis med familjen på en solig terass. Utan på myset, pynta, ljus, julstämning hemma, jul på Liseberg, julmarknad, tivoli i Köpenhamn och Lucia (i min fantasi med glada barnröster utan tårar).

November. Jag vill köpa en biljett långt bort, snappspola förbi regnrusk, blöta sandiga ytterkläder och VAB. Nej, nu ska jag försöka inte gnälla mer. Köpte mig en ny varm ullhalsduk, invigde ullunderställ och rensar lite mer i förrådet, skänker bort urvuxna barnkläder och ska försöka att även skapa fina (höst/vinter)barndomsminnen. Det kommer liksom inte naturligt. Ingen kommer tacka mig för alla timmar frysandes (trots varma kläder) på lekplatser. Men, jag får hoppas det skapar ett barn, en vuxen som uppskattar säsongens skiftningar.

Veckans tips
1. How to raise a wild child Make New Habits (more time outside in nature), Open Senses and Expand Awareness (lyssna och titta), Free Play Rules!, Questioning, Snap Some Nature Photos (encourage kids to take a camera outside), Discover Your Own Nature Passion.

2. Boken Det vilda Göteborg - att vara ute i naturen med barnet är något jag försöker bli bättre på. Jag försöker varje helg ta med barnet till nån lekplats t.ex. Trädgårdsföreningen eller Slottskogen men har som mål i höst att upptäcka flera lekplatser och komma ut mer i naturen (Delsjön, Härlanda Tjärn, Botaniska). För några veckor sedan åkte vi till Angeredsparken och barnet tyckte den lilla linbanan var så kul. Vi gjorde en väldigt lyckad utflykt till Göteborgs södra skärgård och promenerade runt södra slingan på Vrångö även om barnet tyckte det var tråkigt med bara natur och natur ha ha. Imorgon (studiedag) ska vi till Hisingsparken och 4H gård.

5 kommentarer:

Miriam sa...

Kul med så många roliga aktiviteter! Kanske november går fortare i år!

Anonym sa...

Jättesvâr frâga. Vad minns man. Är det efterkonstruktioner? Minnet är ju inte sâ pålitligt. Hur gammal var jag? Vad hände när. Jag minns när jag bytte dagmammor och mina olika vänner och en del pyssel men tiden flyter ihop. Jag minns när pappa kom hem och lekte med mig, mina leksaker, att mamma läste sagor och gosade med mig. Att vi byggde snögubbar. Lucia minns jag. Jag minns nog att jag var glad, rädd... Sommarhuset. Bada i pool med badring. Gâ i skogen. Att mamma skjutsade mig pâ cykel. Att jag nog tyckte det var tråkigt att åka bil när vi bilade att det tog sâ lång tid att komma fram. Tandläkarbesök, frisör. Jag minns kanske ganska mycket men det är fragment. Efter skolstarten vid 7 blir nog mina minnen tydligare och speciellt vad gäller tidsbegreppet. Men sedan flyter det ihop lite igen med resten av lågstadiet? Känns som jag minns "förändringar" bättre än vardagen?

Simone sa...

Åh, julmyset <3 Älskar det svenska julmyset. Inte alls samma sak i Spanien, enligt min åsikt.

karinistan sa...

Tack för länken till artikeln, passar väldigt bra till min son! Det får bli en utflykt efter skolan idag, om det inte spöregnar iaf. Och bara använda telefonen till att fota...

Tove sa...

När jag var liten så lekte vi väldigt mycket i skogen som låg intill där vi bodde. Den var ganska liten och avgränsad (av en liten väg och vårt bostadsområde) men ändå tillräckligt stor för att ha som olika "rum" eller landskap, kan man säga. Vi "byggde kojor" vilket gick ut på att vi bestämde att här är köket, här sover vi, här är vardagsrummet, typ. Utan att egentligen bygga nåt mer än att kanske luta någon pinne mot något träd... Det var alltså inte så mycket bygge utan mer fokus på att leka olika lekar. Ibland vad vi indianer, ibland var vi föräldralösa osv.

Vi var också ofta ute i södra skärgården med vår båt. Där lekte jag och syrran att vi var strandsatta barn men som tur var hade vi vår mormors hemliga receptbok. I den stod hur man skulle överleva på ön. Allt på låtsas, såklart.

Det är nog sådant som man gjorde ofta som man kommer ihåg. Jag minns inte varje båtutflykt i sig utan mer båtutflykterna som vana/fenomen under barndomen.

Om din son tycker att det bara är natur och natur så kanske ni behöver levandegöra den. Titta på någon nyckelpiga eller låtsas något om någonting. Blommorna, stenarna. Om man ser ett litet hål kan man fråga sig vem som skulle bo där. Skulle du vilja bo där om du var ett litet djur? Vad hade du varit för djur i så fall? Sånt brukade jag fundera på i lågstadieåldern. Kanske blir det roligare om man gör utflykter med andra, någon förälder med barn i samma ålder. Då kan barnen hitta på och leka och föräldrarna kan tjöta och duka upp picknick.

Nu är det dock höst och grått och kallt och inte lika kul med utflykter till naturen. Kanske är det museum och sånt som gäller nu.

Hoppas ni har en bra höst!

/Tuvilda, nu på ny blogg: http://tovetankar.blogspot.se/