2 okt. 2016

Spanien, kulturkrockar och skolvalångest...

Jag hade precis nattat barnet när mobilen ringde. Jag visste direkt att något hade hänt. Det blev ambulans med min mamma först till närmaste vårdcentral, sen till cartagenas sjukhus mitt i natten. Jag mindes känslan. När livet känns skört men vackert. Tystnaden. Vakumet som uppstår när livet står på paus. Jag körde min bil hem ensam, mitt i natten. Jag var inte trött, oron och rädslan höll mig vaken. Jag Kröp ner bredvid barnet, njöt av närheten. 3h senare ringde väckarklockan och känslan fanns kvar. Känslan av att livet är påväg att förändras.

Jag brukar säga att man inte upplevt ett annat land på riktigt förrän man varit med på begravning, bröllop, BB etc. De stora händelserna i livet. Nu har jag erfarenhet av spansk sjukvård. Fått höra att de har problem med berusade och drogade ungdomar på akuten, varje helg. Bilolyckor. Jag har ju haft mina egna åsikter om t.ex. Att många spanjorer kör berusade men inte med egna ögon sett konsekvenser. Jag har även jämfört min tonårstid i Sverige och Spanien och ansett att spanjorerna hanterar alkohol bättre. Men det verkar ha förändrats, på 15-20 år.

Min mamma blev utskriven efter 12h timmars observation. Tyvärr är detta bara början på slutet. Det är inte första gången jag ringer ambulans eller spenderar natten på akuten. Med hjärtat i halsgropen fortsätter livet...

Pappa följer inte trafikregler säger barnet. Han blir arg på sin pappa när han inte gör rätt. Inte går över på övergångsstället, går trots röd gubbe. Jag försöker ju undervisa barnet i allt vi gör men troligen kommer det från förskolan. Jag fortsätter min strategi att säga till barnet på spanska för att undvika bråk med pappan. Om t.ex. Mat, glass, choklad och läsk. Socker. Pappan tycker jag har sockerrädsla. Vill gärna att barnet testar allt från chokladmjölk, kakor, churros, nutella. Läsk har varit mitt stora nej men i somras fick 5,5-åringen smaka på min nestea/aquarius. Jag vill inte förbjuda men gärna undvika. Inte köpa hem men ok att smaka på kalas eller när andra bjuder. När fick era barn smaka på läsk? Känns som det är svårare att undvika ju större barnet blir.

Att vilja eller inte vilja vara en bra förebild för sitt barn. Det är det vi diskuterar mest just nu.

Jag irriterade mig även på att pappan inte berättar om sitt land, sin stad, sin kultur. Barnet frågade massor men pappan liksom lyssnar inte eller svarar inte med lärorika svar. Vi var inne i Cartagena för Cartagineses y Romanos stora barnparad. Barnen är utklädda till romerska krigare, gudinnor och det finns uppbyggda tempel och jag försöker förklara historien. Men det blir liksom min svenska version. Jag vet inte, men vi bråkar iallafall om att det även är mitt ansvar att lära barnet om sitt spanska arv.

En annan sak som jag reagerar på i Spanien är den könsstereotypa reklamen. Reklam till barn på tv. Tyvärr leks det nu ninjor hemma, med hopp, låtsassvärd och vapen. Jag som fram till nu klarat av att undvika Spider-Man, Star Wars etc. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera och effekterna av mina förbud? Jag är väldigt anti våldslekar men det verkar jag tyvärr vara ganska ensam om på förskolan, grannarna etc. Hur mycket ska man styra barns lek? Vart går eran gräns?

Jag köpte Ken Robinsons bok Escuelas creativas på spanska och den väckte tankar om barndomens fria lek, kreativitet för att hitta på nya idéer, att lära sig genom att testa/prova/känna. Problemlösning, kritisk tänkande, ifrågasättande, kommunikation, projektbaserat, att blanda ämnen, olika människor och våga göra misstag. Han kritiserar dagens skola där det handlar om att lära sig utantill och få alla rätt på ett prov. I det nya samhället kan man googla till sig fakta. Han skriver om att alla barn är olika även syskon med samma föräldrar, uppväxt är olika. Unika. Att försöka finna sitt barns intresse och genom det lära barnet mer. Play, passion, purpose. Creating innovators.

I Spanien finns det nu en hel generation ungdomar där universitetsstudier inte är tillräckligt för att få jobb. Jag minns vännernas föräldrars, som ville att de studerade men bara 3-4 olika program som ansågs tillräckligt fint. Jag har flera spanska vänner som har dubbla universitetsutbildningar. För mig handlar nog alla dessa tankar om skolvalångest. Barnet står nu i kö till två Montessori friskolor. Efter jul ska jag även besöka de olika kommunala skolorna.

Fann en väldigt intressant spansk blogg om barn, utbildning, pedagogik och boktips El blog de Manu Velasco.
Fann även en annan blogg Desarrollo del Talento om att utveckla kreativitet hos ditt barn. Jag tycker det är spännande att följa hur sociala medier påverkar trender även inom barnutveckling/uppfostran i olika länder då dagens mammor följer mammor som bor i andra länder och som påverkar deras sätt att tänka. Som ni redan vet tycker jag inte om diktatorisk uppfostran eller de katolska traditionella värderingarna i Spanien men nu märks att en förändring är på väg även där med escuelas libres, ninos creativos och malas madres...

Veckans tips:

1. TED TALK - Play, passion, purpose: Tony Wagner

2. Ken Robinsson, Escuelas Creativas (Creative Schools). Jag läste Ken Robinsson El Elemento (The Element) i julas

3. The Kids Meny, Joe Cross (dokumentärfilm) - om att lära barn att laga mat, odla, hälsosamma val, läsa etiketter, näringslära och att få en egen röst. Jag har börjat försöka förklara för mitt barn om att välja frukt, grönsaker, riktigt mat framför godis, glass etc som man får unna sig ibland (fredagsmys/lördagsgodis). Under veckorna försöker jag hålla hårt på mitt nej även att man inte kan gnälla/grina till sig choklad.

8 kommentarer:

Åsa sa...

Man kan googla fram fakta men inte kunskap och förståelse och inte färdigheter och kompetens.

Bella sa...

självklart behöver man lära sig kunskapen men inte rabbla för att lära sig exakta årtal etc. Han beskriver mer om skolor i t.ex Asien där barnen lär sig utantill men kan inte använda kunskapen för att utveckla ett resonemang eller ifrågasätta. Att de bara memoriserar för att få alla rätt. Ja, han ser ett skifte i att nu när man kan googla till sig fakta så behöver man kanske inte lära sig samma saker som tidigare...

Han skriver även om PISA studier i Asien som toppar listorna och hur stressen/pressen gör att självmorden hos barn/ungdomar har ökat. Ja att hela utbildning går ut på att förbereda barnen för proven, inte för att lära dem kunskapen.

Anonym sa...

Jag är ledsen för din och din mammas skull!
Marijuana är den drog jag starkt associerar med Spanien? Jag säger till mitt barn saker som, du har hjälm därför att mamma inte vill att du ska gå sönder. I Sverige har alla hjälm. Vi kan gå mot rött tillsammans om vi tittar noga men en fyraåring kan aldrig gå över gatan själv. Socker tillåter vi. Jag uppmuntrar bakverk och att baka men kämpar emot godis. Läsk och glass tror barnet att han inte tycker om. Vi har inte medvetet påverkat. Barnet har en pilbåge och en vattenpistol. Mycket motvilligt från oss. Lasersvärd har vi sagt nej till. Det är väldigt fysiskt här. Barnen tar hårt. Det är min gräns och jag ber min sambo säga till främmande barn ibland. Det är mycket kampsport och fäktning och leksaksvapen. Mitt barn är det snällaste barnet i sin skola. Omhändertagande och hänsynsfullt. Är det bra eller dåligt? Slag i luften tillåter jag men inte kroppskontakt mot mig. Med andra barn delvis kroppskontakt men jag försöker avleda iaktta att bägge är glada? Vi har pratat om vad man gör när man blir slagen eftersom det händer varje vecka. I högstadiet i den här kommunen blev en lärare riven på halsen av en elev... Så vi kommer flytta.
Angående skola tror jag på arbetsro, betyg, prov och läxor men anpassad undervisning. Jag tror svenska barn är kreativa och snarare behöver lära sig följa instruktioner... Jag vet att vid universitetet är studienivån lägre i Sverige än England Tyskland Holland Frankrike och jag tror att svenska tonåringar skulle klara av lite högre studietakt. Vissa ämnen som svenska engelska matematik kemi skriva en uppsats och berätta inför grupp kan man inte googla sig till? Men vem vet hur arbetsmarknaden ser ut om 20 år och vilka intressen egenskaper ens barn har.

Bella sa...

Ja, röka porros är väldigt vanligt i Spanien. Jag hade så svårt för det när vi bodde i bcn - att halva kompisgänget rökte på, varenda helg. Speciellt att det var så normaliserat. De flesta var ju ändå ganska vuxna 25-30år, hade universitetsutbildning, jobb etc. Jag vet inte hur vanligt det är bland tonåringar idag men troligen väldigt vanligt.

Jag har sååå svårt för våldslekar! På förskolan har jag sagt till flera gånger att de inte får slåss ALLS. Fram till nu har barnen lekt väldigt sådana lekar men det har varit en del bråk, slag etc och jag har om och om igen sagt till att detta inte är ok speciellt med tanke på alla småbarn som ser. Men jag är orolig över lekarna som leks på innegården och när barnet nästa höst börjar skolan och klimatet blir mycket hårdare. Ja, jag är så glad att mitt barn inte slåss och är snäll och omhändertagande men jag vet inte heller om det är bra eller dåligt. Speciellt med tanke på mobbing etc. Min unge skvallrar även mycket vilket jag har tyckt varit bra när det gäller om andra barn slåss, är taskiga etc.
Blir barnen slagna/slåss varje vecka? Jag vet inte om jag hade klarat av ett sånt hårt klimat.

Självklart kan man inte googla till sig allt utan han menar exakta årtal etc. Att länge har utbildning handlat om att memorisera exakta datum och inte lära sig utveckla, ifrågasätta, tänka kritiskt etc. Ja, skola är verkligen ett tema som alla har egna åsikter om och det spelar ju betydelse vad man själv har för utbildning, jobb och vad man tror att barnet kommer vilja göra i framtiden. Om framtiden vet vi ju som sagt ingenting men troligen kommer det inte alls vara som vi tänker, tro och då är det ju svårt att förbereda barnen. Läste ett bra inlägg om det på spanska faktiskt för nått år sen, där de beskrev vad våra mor/farföräldrar hade tänkt om att en del jobbar som programmerare, datorer, internet etc.

Jag är nog faktiskt lite anti läxor, prov i lägre åldrar då jag anser att det skapar för mycket stress/press på barn men det betyder inte att jag inte vill ha arbetsro, lugn, att barnen lyssnar på lärarna etc. Ja, svensk skola är ju väldigt annorlunda mot andra länders och jag vågar inte uttala mig själv än då jag inte har någon egen erfarenhet av hur dagens svenska skola är men jag växlar mellan att välja den kommunala skolan med dåligt rykte där alla kompisarna går (som ligger nära) eller en friskola med montessoriinriktning... Skolvalsångest! Jag vill att mitt barn ska tycka om skola och speciellt som pojke få vara duktig i skola, lära sig massor etc.
Ken Robinson skriver bra om hur alla barn inte passar in i systemet och då kanske tror att de inte är tillräckligt bra och kommer på fel spår i livet, när det egentligen handlar om att alla inte är läshuvuden men har andra kvaliteer och kanske blir bra på något helt annat...

Ja, det är så spännande att följa sitt eget barn intressen.

Anonym sa...

Haha. Jag vet inte hur vilt det är men 150 2-6 åringar... Jag ser mer i lekparken och där är kanske de stora barnen värre. Så svårt att avgöra om det bara är lek. De brottas och kittlas och jagar varandra bara på skoj ibland är det verkligen brottning. Kanske ska man tänka att det är otroligt lugnt med tanke på hur många små barn som samsas. Det är högstadiet föräldrar här oroar sig för. Då skickar de ofta barnen till katolska skolor. Montessori här blir vanligare bland mindre barn och vi borde säkert ha valt det från början men det anses inte som att man kan gå i Montessori i mellan och högstadiet. Så resonerar föräldrar i Frankrike just nu tror jag? Jag tycker den Montessori skolan som finns här verkar jättemysig och extremt stor skillnad. Som svensk förskola? Men tja kanske är det jag som är mer häpen över fransk skola än barnet. Han har anpassat sig och inte jag. Men det hade varit bra om han varit januaribarn just eftersom kraven är högre?

Bella sa...

http://politica.elpais.com/politica/2016/09/30/actualidad/1475255474_320079.html

Delade artikeln på FB och Carin kommenterade: "De värsta konsekvenserna är att barnen är skoltrötta i väldigt tidig ålder och hur ska de kunna lära sig något om de inte känner någon glädje alls? Och att bristen på fritid innebär att barnen inte utvecklar sin kreativitet över huvudtaget. Vad ger det för vuxna? Vilka innovationer får vi se i ett sådant land? Fullt med barn som hatar att lära och som bara lärt sig att upprepa fakta... Men det finns bra alternativ, dock är de nog oftast privata och läxfrihet, lek och kreativitet blir alltså en klassfråga. Sorgligt."

Jag håller med!

Colombialiv sa...

Åh vad svårt med pappan, när du inte når fram och när det inte verkar finnas särskilt mycket vilja till att samarbeta, eller kompromissa, heller.

Vi är inte så hårda på socker alls, men läsk dricker G inte, han tror inte att han tycker om kolsyra så vi fortsätter på det spåret ("det här har kolsyra, det gillar inte du").

Bella sa...

Ja, irritationen är enorm! Eller även som nu när det är 3 månader till jul, 12 veckor och jag tittade på en billig flygresa (november är svindyrt) för pappan att komma hit en vecka i nov/dec men han tycker det är för kort tid, nära jul och du funderar på allt låta bli och komma överhuvudtaget... Alltså han tänker inte alls på sitt eget barn vilket känns så jobbigt;(

Ja, det här att vara en bra förebild krockar ju verkligen med mig som försöker nästan för mig, har alldeles för höga krav och vill göra allt så korrekt och bra som möjligt...

Dani tycker inte heller om kolsyrat så han har inte smakat läsk men dricker juice/saft/festis på helgen/kalas etc. Jag kämpar nog emot pappan + morfar så därför låter jag hårdare än vad jag är i verkligheten. Om det är fint väder så äter vi en glass mitt i veckan och på semestern äter barnet en glass varje dag. Men jag försöker erbjuda bättre alternativ först, säger ofta om du äter en banan får du sen... Alltså frågar inte om barnet vill ha en glass utan väntar om barnet ber snällt. När jag själv känner för chips/osthjärtan/choklad/godis så får barnet alltid smaka men jag har tur att han inte tycker om smågodis. Han öppnade/tog inte ens med sig godispåsen hem efter fiskedamm på barnkalaset i helgen?!? Han tycker bara om choklad, så kinderägg får han köpa på fredag när vi handlar och en liten påse lysemilk och han är SÅÅÅ nöjd! Jag vill inte att det blir en stor grej, varken åt ena eller andra hållet...