23 jan. 2017

Ärligare, ofiltrerade kommentarer...

Ibland kanske mina kommentarer på andras bloggar blir ärligare, mer ofiltrerade...

Linnea i USA om kvinnofällan där jag kommenterade "Det här väckte självklart mina tankar då jag separerade från mitt barns pappa… och vi nu bor på lååångdistans till honom i Spanien. Det var inget lätt beslut och jag försökte få det att fungera och funderade i över ett år innan jag gick ut med beslutet och bestämde mig för en framtid för mig och barnet i Sverige. Vårat förhållande fungerade nog bara när vi bodde i hans land, med hans språk, kultur, vänner etc

Livet & LA på samma tema där jag kommenterade "Jag tror ingen som är gift med barn separerar av tristess, tröttnat etc utan vanligtvis finns det ju större anledningar som otrohet… i vårt fall var det alkohol, jag ville inte att mitt barn skulle växa upp och vara rädd/orolig för sin berusade pappa. Jag ville kunna lita på min partner. Vi hade varit tillsammans i 12 år innan vi fick barn men ja, saker händer som förändrar allt…"

Kommenterade även inne hos Hanna som skrev om att döma andra föräldrars sovmetoder "Min unge sov knappt alls till han var nästan två år, nattamning, nattskräck, vaknade hela tiden, vårt förhållande kraschade delvis för att pappan under sina nätter körde ”låta skrika tills barnet somnar” och jag stod inte ut… Min snart 6-åring samsover forfarande tätt intill mig varenda natt, jag nattar honom varje kväll med att ligga bredvid och sjunga vaggsång tills hans somnar."

Hos Tovetankar kommenterade jag "Mitt bästa råd är att unna varandra egentid, sovmorgon, gå ut själv med vänner etc. Försöka vara generösa mot varandra! Jag tyckte vårat förhållande gick åt helvete när jag tog alla nätter efter han lät barnet skrika sig till sömns (satte på sig öronproppar, sov i annat rum)... Ja, några av de där nätterna förändrade så mycket. Med spanska familjen skulle jag försöka inte diskutera alls första åren. Så mycket ilska och irritation det hade besparat mig. Att bara nicka och svara si si (och göra som NI vill)... sen när barnet blir äldre, har barnet egna åsikter och ja, det blir enklare, mer självklart. Barnets pappa har gjort massor med bra med, som att barnet älskar hans mat, speciellt paella (Barnet äter fortfarande inte min goda vegetariska mat). Han fick bebisen att äta frukt (och massa annat...) Han kommer faktiskt hem till sommarhuset och plockar ur diskmaskinen, åker o handlar (med mina pengar), går iväg med soporna etc. utan nån disskution alls. Det finns det tyvärr andras respektive som inte gör, även om de är tillsammans..."

Kommentera gärna mera, det är kommunikationen i att blogga som jag tycker allra mest om och saknar när jag inte skriver, delar med mig. Två inlägg på bara några dagar, kanske jag har fått lusten tillbaka...

4 kommentarer:

Åsa sa...


Visst är det roligt med kommentarer och dialog!
Fast jag råkade visst kommentera så folk blev arga på mig nyligen. Det var apropå att någon skrev att hen kände förakt för par som inte delar på föräldraledigheten.
Hoppsan..

Bella sa...

Ja, det är ju lätt att missförstå varandra på sociala medier och man kan ju ha väldigt olika syn på saker. Jag försöker låta bli att diskutera, för några år sedan var jag nog mycket mer svart/vit med mina åsikter men försöker jag låta bli om jag bara blir irriterad. Men däremot tycker jag det är intressant att läsa när har andra åsikter än mig själv, för det brukar vara ögonöppnande. Men nu vill ju många provocera. Jag tror jag bara försöker skriva av mig mina åsikter istället för att fortsätta diskutera med t.ex. barnets pappa.

Tove sa...

Ja, visst är det kommunikationen via bloggarna som är det roliga! Att läsa vad andra skriver om ens egna text och att själv skriva små "svar" till andras texter. Det är roligt. Som ett samtal.

Jag försöker tänka när jag skriver på min blogg att jag ska kunna stå för vad jag skriver och att min man inte ska bli arg över det jag skriver. Därför försöker jag inte skriva så mkt detaljer om t ex vad vi bråkar om. Men jag tycker ändå det är okej att skriva att jag tycker det är tufft ibland, utan att gå in på allt vad det innebär. Han läser iofs inte min blogg, men ändå. Han vet ju att den finns.

Mina päron läser också min blogg, tror jag. Så ja... Men jag har inte berättat för min spanska familj att den finns än. Det är mest för att jag vill ha möjligheten att reflektera fritt när jag är där, utan att begränsa mig för mycket utifrån vad de ev. tycker. Det är ju lättare att skriva om kulturkrockar om inte de som man krockar i ska lägga sig i vad man skriver...

Fint att du är tillbaka!

Anonym sa...

Jag tycker sâ mycket om din ärlighet och dina funderingar och din inställning. Du vet inte, men du funderar och är väldigt ödmjuk inför olika perspektiv och väljer din egen väg :o) Och jag tycker sâ mycket om att det faktiskt saknas filtrerade bilder. Jag tycker om inspiration i bild, men det kan ibland bli lite för mycket. Här är det som om jag bara tar del av dina tankar inne i ditt huvud :o) Det känns personligt pâ ett väldigt fint sätt.