26 nov. 2017

Förskoleklass, nytt kapitel och nostalgi...

Orden tog slut, lusten att dela med mig. Nostalgin över småbarnsåren, förskoleåren. Att börja skriva ett nytt kapitel, förskoleklass, lågstadiet. Barnet fick plats på skolan jag hade som förstahandsval- Estetisk. En stor skola där han inte kände nån. En skola som ligger längre bort vilket betyder spårvagn + buss varje dag. Stor kontrast mot att kunna promenera till förskolan och sen vidare till jobbet. Efter några veckor av känslomässig bergodalbana landade vi i den nya vardagen. Barnet trivs, jag är nöjd och pusselbitarna för vårt nya liv börjar falla på plats.

För att summera de senaste månaderna. Vi har haft en fantastisk sommar, flera härliga varma veckor i Spanien, dagsutflykter till Skärgården, Marsstrand, Varberg. Fiskat krabbor. Vi har varit i Örebro (barnet älskade trampbilarna i Stora Holmen), Helsingborg - Helsingör (Tropikariet, Danmarks Tekniska Museum etc), Ängelholm (bodde i en liten stuga och upplevde svensk sommaridyll).

Sen kom den stora dagen, mitt lilla stora barn skulle börja skolan. Förskoleklass. Temat för första året är årstiderna. De fokuserar på ett och samma ämne (svenska eller matte) i två veckor. De använder sig av naturen, naturvetenskap och lär sen barnen räkna, former, mäta med hjälp av löv, djur, pinnar etc. Mest praktiska övningar och pyssel. Jag blev inspirerad och lånade flera böcker om utomhuspedagogik. Försöker bli bättre på att ställa frågor och uppleva med alla olika sinnen. De har gympa en gång i veckan då de själva byter om, duschar etc och barnet älskar gympa. Skolmaten verkar jättebra, internationell inspiration med Tacos, kebab, falafel, indiskt, thai, italiensk och svenska klassisker. Mycket vegetarisk och fisk 1ggr/vecka. Han älskar fiskbullar i dillsås.

Vi har börjat med en ny liten tradition, att låna böcker tillsammans. Var tredje vecka lånar barnet 10-15 böcker. Många lättlästa. Barnet kan nu skriva alla bokstäver, uttala och har börjat ljuda. Läser enkla ord. varann vecka lånar barnen böcker i skolbiblioteket och får hem läsläxa.

Precis som med förskolan så känns det så skönt att inte behöva kompromissa på mina värderingar. Jag känner mig trygg med lärarna och är klar med mitt beslut om svensk skola till barnet. Han har börjat med modersmål, 1,5h/vecka tillsammans med 7-8 andra barn lär han sig skriva, läsa och lyssna på spanska. Undervisningen är på skolan under fritids. Läraren är från Argentina och det har väckt en del tankar om att lära sig ett språk vs lära sig en kultur. Rötter, arv, barndomsminnen. Att acceptera att han inte kommer prata som ett barn som växer upp i Spanien. Att det är ok med en lagom nivå av flytande där han kan kommunicera med sin pappa, spanska släkten. För barnet har det svåraste varit att sitta still i skolbänk i 90 minuter. De har lärt sig vokalerna utantill och rim, ramsor och sånger. Han har skola mellan 8-13 och sen fritids tills jag hämtar mellan 16-16:30. Vi kommer hem ca 17 och får 3h varje dag till laga/äta kvällsmat, leka, läsa böcker och kl. 20 är det läggdags.

I år har vi varit i Spanien 2 v i påsk, 5 v i somras, 1v på höstlovet (Bcn/ Sitges) och så Blir det 2,5 vecka över jul, nyår, Reyes. Det blir en repris på förra julen då mina föräldrar, min syster (hennes spanska kille) och vi firar jul i sommarhuset. Barnets pappa bor ju nära så även han kommer dit. Att skapa nya egna traditioner. Som passar oss.

Häromdagen gick jag ut och åt med en vän, efter 9 långa veckor utan egentid. Vi pratade om att vara mamma till ett skolbarn, ett äldre barn. Om att hitta tillbaka till sig själv eller finna sitt nya jag. Vi pratade om en mognare version av oss själva. Om 40-årskris (fyller 37)... Alltså om att låta sig själv ta nya beslut, förändras. Göra nya val. Hon ska börja plugga igen, jag... Ja, vad ska jag göra...?

Just nu handlar mitt liv mycket om att ta hand om och hjälpa min mamma, jag fortsätter jobba med min pappa som grafisk designer på arkitektkontoret. Jag vet att den här tiden, åren är räknade. Jag försöker leva i nuet. Inte fundera, planera och tänka lika mycket på framtiden. Så kapitel lågstadiebarn, åren innan jag fyller 40, har börjat. 2017-2021.

2 kommentarer:

Agnes sa...

Tack för ett fint inlägg. Du ligger några år före mig kan man säga. Jag har ett yngre barn, jag bor med pappan nu men är inte så säker på att jag kommer att göra det om några år... Så din blogg är som en inspiration för hur mitt liv skulle kunna se ut om några år. Även om det verkar tufft med mycket tid som ensam förälder så lyser hela tiden kärleken och omsorgen om ditt barn igenom i bloggen och det är fint att läsa om er vardag. Dina funderingar är också intressanta. Hoppas att du vill fortsätta blogga!

Anonym sa...

Vad avundsjuk jag är pâ modersmâlsundervisningen. Skolan lâter helt fantastisk och vilken lättnad att barnet trivs. Vad duktig han är som byter om och duschar. Inte klokt vad snabbt barnen blir stora. Det gâr för fort.