BACKSTAGE I MODEBRANSCHEN

Behöver inte sin överbeskyddande mamma...

2012-01-28T11:48:00.007+01:00

Nån gång mellan att mina föräldrar rullade iväg med min son och nu förstod jag att han blivit stor. Ja, ingen liten bebis längre som behövde mina överbeskyddande ögon, armar, bröst.

Detta är framtiden. Dani kommer gå på förskolan. Jag jobba. Jag kommer lämna, skiljas, hämta. Varje dag. Någonannan kommer ta hand om min son. Mitt barn!

Med tiden kommer jag nog vänja mig. Inte skapa skräckscenarion i huvudet. Inte kolla att telefon funkar hela tiden. Inte snegla genom skyltfönstret för att se om de kommer gående med en gråtande, skrikande Dani på armen...

Vänja mig. Med att liten har blivit stor. Att han inte är bara min längre.

Jag vet att jag inte behöver höja I till skyarna för att han tar hand om Dani. Är hemma o pappaledig. Men. Han växer i mina ögon. Pappa till mitt barn. Jag vet att jag har dragit det tyngsta lasset. Snart har vi tagit oss igenom det första året. Tillsammans. Jag var inte alltid säker på det...

Mamma kom förbi. Dani sover lugnt i vagnen. Inga problem!

Löjlig man är. Tror sig... outbytbar. Dani klarar sig utan mig. Jag har fött upp ett barn. Svindlande. Med mina bröst. Ja, det där med att försöka sluta amma. Ser mig ammandes min treåring;)

I är hemma i Spanien. Vi pratar gratis via ipadarna. I löjlar sig och Dani skrattar. Vi ska prata med de spanska släktingarna med. Gammelfarmor. I har sparat ned en hög videos som han ska visa. Dani går med gåvagnen. Dani tittar ut genom fönstret och berättar (dä,ba,bi,e - pschyy) vad han ser. Dani åker runt i tvättkorgen med hjul. Dani leker (läs kastar) med klädnypor. Dani...bla bla...

Jag fick en hög böcker av mina föräldrar i födelsedagspresent. Så, nu ska jag bara finna tid att läsa. Jag fortsätter med att läsa några kapitel när Dani sover siesta. Läser istället för att slötitta på tv. Njuter av egentiden. Känner att jag gör något. Nyttigt!

Idag tänkte jag göra hemmagjord glutenfri pizza. Serranoskinka o pesto. Hoppas att Dani roar sig på köksgolvet med kastruller, flaskor och smakprover... tillräckligt länge...

Eftersom det är min födelsedag tänkte jag be om en önskning. Kan inte ni som (fortfarande) läser hojta till i kommentarsfältet - jag är så nyfiken - Tipsa mig vad ni vill läsa, veta mer om + jag lovar att svara...

Kram på er!

Drömmen slutar inte här...

2012-01-27T12:28:00.007+01:00

Jag har funderat över ett inlägg som jag mentalt kallat "här slutar drömmen", bloggens sista inlägg, när jag ger upp, går vidare...

Men drömmen slutar inte. Drömmen finns kvar. Detta är bara inte vägen dit.

Jag läser om unga designers i DI weekend. Får nyhetsbrev om årets Rookie. Läser om Stockholm Fashion Week och det svider lite i hjärtat. En liten tagg. Sitter kvar.

Jag kommer nog försöka igen. Nån gång i framtiden. Att starta och driva eget. Troligen inte under småbarnsåren. När jag behöver ekonomisk trygghet. Men. En dag.

SMiD. Mitt älskade SMiD. Mitt lilla barn.

Jag funderar på hur jag ska gå vidare. Hur jag slutar känna att jag misslyckats. För det har jag ju inte. Jag har varit på upptäcksfärd och lärt mig. Livets skola.

Det finns en designer i mig som vill ut. Jag har börjat skissa igen. Modedesignern i mig vill tillbaka. Ut i den kreativa fria världen...

Jag googlar på svenska modeföretag. Som designar saker jag tycker är snygga. Följer mitt eget råd om att söka mig dit jag känner att jag skulle passa in. Där plaggen skulle kunna vara designade av mig. Acne. Filippa K. = STHLM.

Göteborg? Jag har jobbat på ett stort företag. Jag har jobbat på ett mini. Så "mellan" är nästa steg. Gärna ett företag som har lite socialt, etik, ekotänk - Nudie?

Vad finns det för modeföretag med bas i Göteborg? Borås?
Jag som ALDRIG skulle flytta tillbaka till Borås, ha ha!

En kund kommer in. Jag berättar igen. Om SMiD - Mitt klädmärke. Ja, det är egendesignat. Ja, jag gör mönstrena. Syr upp provplagg. Nej, de är uppsydda i Bulgarien. En miniproduktion. Jag berättar om drömmen. Hon ger mig komplimanger. Peppande ord. De värmer. De tänder hopp.

Det var drömmen. Att kunder skulle köpa det jag designar. Ta med sig en bit hem.

PS. Telefonen ringer konstant. De flesta får mig att skratta: - Nej, det går inte att bo! Jag håller fortfarande tummarna. Annars blir det en till i GP.

PS2. I åker till Spanien snart o stannar en vecka. Kommer troligen vara tyst här på bloggen och jag hoppas jag kommer iväg hit, och kan öppna. Det beror på Dani o mormor. Nån gång ska ju vara den första, som mormor passar barnbarnet...

Vad gjorde du för 10 år sedan?

2012-01-26T12:31:00.007+01:00

Jag fyller snart år. 31. Jag läste den här listan hos flera av er och tänkte på vad jag gjorde när jag fyllde 21. 26. 30. Hur livet utvecklar sig, hur drömmar blir verklighet och hur verkligheten inte alltid blir som man tänkt sig...

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Jag pluggade modedesign andra året på Istituto Europeo di Design i Madrid. Bodde tillsammans med min syster och hennes spanska (ex)kille i en svinkall lägenhet (har aldrig frusit så mycket) vid Puerta de Toledo. I jobbade som marinsoldat i Cartagena och vi pendlade 5 timmar per tåg var o varann helg för att träffas. Under veckorna kämpade jag med olika kreativa galna designuppgifter, som oftast tog halva natten att färdigställa. På helgerna upptäckte jag o I Madrid. I hjälpte mig och fotade mina provplagg, jag stod modell. Jag letade användbara saker på el Rastro. Gick på bio i originalversion. Följde Operacion Triunfo (Idol) slaviskt. Gjorde det mesta på VIPS (framkallade foton, köpte modetidningar, åt helgmiddag...)

Vad gjorde du för 5 år sedan?
Jag bodde i Cambrils, en liten fiskeby nedanför Barcelona. Eller, vi bodde nog fortfarande i Gracia i Barcelona, flyttade inte förrän efter sommmaren... I jobbade som flyginstruktör i Reus. Jag hade tröttnat på trafiken, avgaserna och vår lilla mörka lägenhet som jag spenderade hela dagarna i då jag försökte få igång mitt lilla klädmärke. Hade storslagna planer! Skapade en logga, etiketter, hemsida. Åkte på olika mässor för att leta tygleverantörer. Sökte till massor av olika designtävlingar t.ex. Fresh Fish. Letade fabriker för att kunna sy upp SMiD första kollektion... Skulle jag våga? Var i Rom. New York. Köpenhamn. Stockholm. SMiD blev omskrivet i GP och Habit. Jag var påväg, mot mina drömmar... Men vardagslivet var tråkigt. Ensamt. Instängt. I jobbade jämt, även när han inte behövde var han på flygklubben och jag började längta bort, hem till Sverige...

Vad gjorde du för 1 år sedan?
Jag satt här, i min lilla klädbutik med en alldeles för stor mage. Funderade på vem det var, lillen, som bodde där inne. Jag jobbade extra på arkitektkontoret och sov långa siestor i en fåtölj, åt gröna äpplen o vaggade runt. Till slut hittade jag någon som kunde ta hand om butiken så jag kunde vara mammaledig, vilket kändes väldigt skönt. I jobbade i Spanien så han fick aldrig se den riktigt stora runda gravidmagen... samma dag som han skulle flyga hit, bestämde sig lille Dani (en månad för tidigt) att nu var det dags.

Tänk att det snart gått ett år. Ett år som känns som flera.

Vad gör du om 1, 5 eller 10 år?
Jag kan inte låta bli att fundera över de kommande åren... Vart vill vi vara? Vart kommer vi vara?

Livet blir ju aldrig som man tänkt sig så vi kanske hamnar i Asien till slut ändå. I flygkapten på nått asiatiskt flygbolag och jag, arbetandes med mode, produktion och fabriker i Kina? Dani med en svensk nannie... Vem vet!

PS. Minns ni att jag skrev att jag skulle kolla mina födelsemärken? Tyvärr fanns det ett som kommer att tas bort om nån vecka...

BloggSHOP - silversmycken...

2012-01-21T13:51:00.009+01:00

Ringar i äkta silver 925 skapade av silversmed 750kr/st

Örhängen 900:-/st Unika silversmycken skapade av min argentinska vännina. De två nedre är mörkblått plexiglas...

Halva priset, 50%, om du är bloggläsare (och tipsar dina läsare om min bloggshop;) Om du är intresserad, maila mig: info (at) svenskdesign.eu

PS: Snön öser ner i Göteborg. Jag känner förändringens vindar, det pirrar lite härligt i magen. Som det brukar göra när man (vågar) ta steget. Mot det okända. Mot framtiden.

Dani somnade tidigt igår och vi fick en lugn middag. Vi pratade framtiden. Jobb. Lägenhet. Jag fylldes med idéer, tankar och hopp. Om en framtid i Sverige. Tillsammans.

Jag forsätter stryka saker från min dåliga samvetes lista (20 punkter har blivit 10) och känner verkligen hur jag lättar. Det fungerar. Det får mig att må bättre...

Hoppas ni får en mysig snöig helg!

Första steget i fel riktning...

2012-01-20T14:49:00.006+01:00

eller rätt, beroende på hur man ser på det...

Jag har även lagt ut 7 for all Mankind jeansen. För wow-priset 1200kr/st. . Skynda och fynda!

7 for all Mankind jeans. Seven. Amerikanska märkesjeans original. Nya oanvända. Klassisk femficksmodell dragkedjegylf. Stretch Denim 98% cotton 2 % elasthan/spandex

- BootCut our original fit, färg NYD (mörkblå) med orange söm st. 25, 27, 28, 31

- BootCut our original fit, färg MNE (ljusblå tvätt) med orange söm st. 27

- Roxanne classis skinny with a higher waist, färg NOI (svart- ej tvätt) svart söm. st. 26, 27, 29 OBS! 60% cotton 40% polyester

- Roxanne classic skinny färg SOU (mörkmörkblå), grå sömmar st. 30

- Straight färg NYD (mörkblå) beiga sömmar, st. 31

- Straight färg NRI (utan tvätt) orange söm
st. 25, 26, 28, 29.

1200kr / st (tidigare 2400:-)

Ja, det är dessa jag har kvar. Jag har köpt st.27 till mig själv;)

Hör av dig på info (at) svenskdesign.eu om du är intresserad så mailar jag bilder på "din" modell...

Jag startar en ny kategori på bloggen, BLOGGSHOP, där jag lägger ut saker till försäljning. Köper gör du genom att maila mig på info (at) svenskdesign.eu så skickar jag mer info hur du betalar. Du kan även ringa mig, min mobil står på SMiDs hemsida www.svenskdesign.eu

Vill du prova eller titta på produkterna IRL kom förbi SMiDs Butik på Vasaplatsen 10 i Göteborg tors-fre 12-18, lör 11-15.

PS. Då börjar jag fota, ska även gå igenom min bildmapp i datorn...

Dagens tankar...

2012-01-19T11:00:00.004+01:00

Jag sitter i butiken o väntar på att rörmockaren ska bli klar. Det är väl typiskt att nått dyrt går sönder i januari. Jag skriver på annonser. Letar liknande på blocket. Försöker dra in lite extra. Jag funderar på att starta en kategori här på bloggen. Bloggshop. Bloppis. Så kan ni maila mig om ni ser nått ni är intresserade av.

I o Dani kommer förbi med mat. Gårdagens rester: Pisto con carne.(köttgryta) Han börjar bli en riktigt duktig kock. Vi tycker båda om att laga mat. Så nu har vi ett gemensamt intresse som skapar tillsammanstid. Vi tittar på matlagningsprogram. Söker nya recept. Lagar mat ihop och äter tillsammans med Dani. Med Dani kör vi med en egenpåhittad BLW-liknande metod (typisk spansk?) - han får smaka på fingerstora plockbitar, knager själv... Nej, min hemmalagade puré vägrar han så det blir tyvärr mest burkar. Han första riktiga måltid var paella, vilket han älskade. Svalde för första gången bitar. (Tidigare hulkade han ALLT) Ja, vi äter både spanska, svenska och typiska familjerecept. Skapar en gemensam framtida hemmameny. I håller ju fortfarande hårt på sin nya livsstildiet med smala veckor och 2 fria dagar.

Jag vet inte om ni minns men jag hade långa funderingar på hur vårt framtida spaniensvenska liv tillsammans skulle se ut. Hur det blir för barn att växa upp med föräldrar från två olika länder. Två kulturen. En bloggläsare svarade: - helt normalt! Hon har så rätt. För honom är det inget konstigt att äta paella ena dagen och köttbullar nästa. Eller att mamma pratar svenska och pappa spanska. Så har det ju alltid varit. Sen han var liten;)

Vi tog med Dani till öppna förskolan (Spira) och han tyckte det var så spännande. Lite blyg men väldigt nyfiken. Vi ska försöka få in det i rutinerna och komma iväg minst en gång i veckan. Helst två. Vi har inte så många vänner med barn så nu ska jag aktivt ta tag så Dani får träffa andra. Lekmöte på söndag bokat. (Det fanns med på dåliga samvetes - listan)

Jag läste en artikel i ELLE igår. Camilla Björkman hade skrivit om att lyckas som frilansare. Några ord fastnade: "ditt arbete bara är en liten del av dig. Man säljer sin produkt, inte sig själv. Ta inte nej personligt." Jag behövde läsa de där orden. Jag har kännt att SMiD och jag är samma. Mitt företag ÄR jag.. Att om inte SMiD finns, finns inte jag heller. Men. Jag är jag. SMiD är mitt jobb. Hon skrev även: Vad har mottagaren (arbetsgivaren) att vinna? Profilera sig, Nischa. Gör en marknadsanalys. Jag googlar jobb i modeindustrin, modebranschen. Söker på löner för olika jobb. Som egenföretagare måste man dra in nästan det dubbla än vad man får ut. Vilken lyx med fast lön varje månad. Ekonomisk trygghet! Funderar på hur många företag det finns som inte syns. Som inte är de där kända modemärkena. I Göteborg. Funderar på att flytta till Stockholm...

Blogg till Bok. Där man enkelt, lätt, snabbt o billigt kan skapa en bok av sin blogg. Tänkte testa...
UPDATE: 5 böcker på 300 sidor var, 2000 spänn... Då är inte min gamla blogg medräknad. Nja, det är väl lite väl... Får nog välja ut vilka inlägg om det ska bli EN bok.

En spanjor i Sverige...

2012-01-14T11:50:00.009+01:00

Nån undrade hur det går för min spanske I att bo i Sverige. I har aldrig varit i Sverige mer än några veckor innan vi fick Dani. Då stannade han i tre månader. Nu har han varit här sen i oktober...

Det lustiga är att jag alltid velat att I skulle ta del av min kultur, den svenska precis som jag av hans. Jag har varit i Spanien varje sommar sen jag var liten. Levde väl integrerad i Spanien under 8 år med nästan bara spanska vänner, studier på spanska, jobb på ett spanskt modeföretag, tittade endast på spansk tv, lyssnade på spansk radio. Pratade och drömde på spanska.

Jag, precis som min syster kan alla gamla spanska sommarplågor utantill. Vi dansade på bardiskarna under halva 90-talet. Vet vem som är vem i den spanska kändisvärlden. Ja, det gäller att läsa skvaller om man ska hänga med i svängarna...

En rolig anektod är när jag var på bröllop med mina arbetskompisar på Massimo Dutti, framåt småtimmarna börjar dj:n spela gamla plågor t.ex. Camilo Sexto "Ya no puedo mas" och jag skuttar upp på dansgolvet och sjunger högt. Mina arbetskompisar var chockade, att den där blonda (blyga) svenska guirin kan texten, utantill...

I det här fallet är låten en kärt minne till mig och I. I:s mamma undrade i början av vår relation varför vi bara var vänner "solo amigos" och så nynnade hon på: "vivir asi es morir de amor... soy su amigo, y quiero ser algo mas que eso..." I fick låten på hjärnan, jag lyssnade och the rest is history...

Iallafall. Nu vet I vem Carola är. Kan sjunga sommartider hej hej. Gör handrörelserna när jag sjunger imse vimse spindel för Dani. Känner igen människorna på tv. Spenderar sena kvällar med att titta på svenska matlagningsprogram. Utan att egentligen förstå svenska. Tycker om Laila Bakar. Älskar Landgång. Tjuvtittar på pinsamma program som Böda Camping, Ullared etc. Följer Masterchef slaviskt...

Under jul var min syster hemma. Hon som också förälskat sig och lever tillsammans med en spanjor. Vi fyra pratar nästan enbart spanska med varandra. Så mina föräldrar känner sig lite utanför. De kan, konstigt nog, inte mer än turistspanska. Försöker få oss alla prata engelska. Men till slut blir det alltid en härlig språkblandning...

I försöker ta seden dit han kommer. Äta svensk mat i Sverige. Han älskar t.ex. semlor, chokladbollar, räkmacka, köttbullemacka... svenskt godis. Men under sängen gömmer han spanska läckerheter på burk. Musslor, sardiner etc. Habas - en typ av rostade bönor. Köper spansk serrano skinka, chorizo...

Dani babblar för fullt. Har massor av olika ljud för sig. Nynnar med när jag sjunger. Han första ord är MaMa! Han vet att han får som han vill om han kallar mig MaMa Jag tror han är medveten om de två olika språken men jag hör ingen skillnad än på vilket språk det är han babblar... Säkert en salig blanding. Jag och I fortsätter prata spanska med varandra. Sen kör vi på one person - one language. Min syster blandade hejvilt mellan språken under jul och Dani reagerade inte. Förstod båda. Mormor tror att han tycker mer om svenskan. Vi får se...

Dani har verkligen hoppat ett enormt utvecklingssteg sista veckorna. Både i förståelse. Prat. Gång. Pekar o frågar "e de?" - Han börjar bli stor, min lille kille... Ska ta med honom på öppna förskolan för att leka med andra barn.

I har köpt en biljett och ska åka och hälsa på en vecka. Jag hade tankar på att följa med, med Dani men det känns för mycket för för lite. Jag får se hur jag klarar Dani och butiken samtidigt under tiden...

Att ta ett steg framåt och ett bakåt...

2012-01-13T12:25:00.007+01:00

Jag trodde jag skulle tycka det var mycket jobbigare, att börja jobba, att vara ifrån Dani men det är faktiskt ganska skönt... Att bara vara Bella! Jag hann med otroligt mycket igår, mer än jag gjort de senaste månaderna. Shit så effektiv man är när man har barn. Jag mindes hur trött jag var när jag kom hem från butiken under graviditeten men igår flöt jag in på moln hemma. En ny, gladare version av mig själv. Jag behövde nog lite egentid mer än vad jag vågat erkänna...

Jag håller på att skriva ett kommissionsavtal till de nya designerna. Men det är lite klurigt då flera inte har F-skattsedel. Hur funkar det då? Kan man som privatperson sälja saker på kommission till butiker. Ja, det verkar så men det är lite komplicerat. Man driver då en såkallad hobbyverksamhet som inte får ha vinstdrivande syfte och man får inte tjäna mer än x per år. Har för mig jag har skrivit om det förrut. Men t.ex. second hand butiker drivs ju på det sättet. Där butiken säljer privatpersoners saker på kommission. Inlämningskvitto.

Jag har tittat lite på Designtorget. De arbetar med designers och säljer på kommission med provision. Min nya idé var att driva butiken och sälja unga svenska designerns kollektioner på kommission men eftersom de flesta inte har eget företag, inte är momspliktiga, kan man inte dra av ingående moms i skattedeklarationen... Jag kan inte fakturera dem eller de mig, så enkelt som jag tänkt så nu vet jag inte riktigt hur jag ska lösa det hela... Jag googlar. Lär mig. Funderar.

Jag klurar också på hur jag ska ta första steget i fel riktning, ett steg bakåt utan att... Ja, hålla uppe fasaden medans jag försöker sakta plocka ner bakom. Hoppas ni kan läsa mellan raderna för det kommer nog behövas de kommande månaderna...

Tillbaka i SMiDs Butik...

2012-01-12T13:39:00.010+01:00

REA - jag startar med stor rea 30-50%

Tillbaka i MIN butik. Blandade känslor. Jag älskar min lilla butik. Mina lilla värld. Drömvärld? Jag har designad det mesta som finns här... det är en stor del av mig, av vem jag är, har varit de senaste åren.

Jag lämnade Dani hemma, sovandes. Tog min bärbara och gick hit som jag gjort så otroligt många gånger. Jag trodde det skulle vara värre. Jobbigare. Men hitills har de senaste två timmarna vara så sköna. Att bara vara Bella. Tror inte jag varit ifrån Dani två timmar sen... sen jag var på sjukhuset med alla komplikationer efter snittet... Förutom när jag eller han sovit. I ska passa Dani när jag är i butiken under våren. Han ska vara "pappaledig", väldigt svenskt av en spanjor...

Nu kom Dani o hälsade på;)

Nu sitter han här, på butiksgolvet, min lille Dani, som jag fantiserade...

Tänk när jag sist satt här i mitten på februari med min enorma mage och funderade de kommande månaderna. Hittade de sista fotona jag tog några dagar innan. Vilka minnen! Så pang - förändrades livet och nu kan jag inte tänka mig mitt liv utan Dani. 10 månader som känns som flera år...

Så var min mammaledighet slut. Nu skulle jag har börjat jobba. Heltid. Känns ganska skönt att planerna förändrades. Trots allt. För Danis skull. Det är ganska perfekt att driva egen butik då I o Dani kan komma och hälsa på. Om det skulle bli panik eller köra ihop sig är det bara några hundra meter hem. Eller hit!

Ja, blandade känslor. Det är lättare att ta beslut när man inte sitter här. Mitt i drömmen. Bland alla minnen, saker och tankarna på vad som skulle kunna ha blivit...

Nej, nu måste jag sluta. Har alldeles för mycket att göra. Måste ju använda min "egentid" till nått nyttigt. Stryker sakta fler saker från min dåliga samvetes - lista. T.ex. har jag bokat tid att kolla mina födelsemärken och skickat efter papper för att göra mitt spanska körkort svenskt. Ja, den där rosa papperslappen blir förhoppningsvis ett svensk körkort som jag även kan använda som ID-kort. Dos pájaros de un tiro!

Projekt Lycka

2012-01-04T15:44:00.015+01:00

För er som inte googlat boken Projekt Lycka handlar hennes lyckoprojekt om att göra små förändringar, förbättringar efter "föresatser" som: identifiera problemet, bråka rätt, be om hjälp, sjung eller mer sömn (jag är lyckligare sen jag rensat ut allt bråte) i sitt eget liv för att försöka må bättre. Vara lyckligare.

En av de viktigaste är att vara sig själv, "Be Gretchen", svårare än det låter - (t.ex. inte det du önskar skulle intressera dig, utan det som gör det) - och fokusera på det som är viktigt för dig (inte för alla andra)...

Vara Bella.

Jag fortsätter...

Mademoiselle Moyenne kommenterade: "Intressant det där med att göra det man mår bra av och tycker om, inte det man vill tycka om."

För många gånger är det lite för lätt att snegla avundsjukt på andra när man egentligen inte skulle vilja göra det själv. Leva det livet. För det passar, som sagt, inte mig!

Dani är förkyld o väldigt mammig så jag fortsätter senare...

Lära känna sig själv helt enkelt. Jag, mitt vuxna jag. Jag gör ett test: Vilka böcker läser du? Vad gör du på fritiden? Vad drömde du om att bli som liten? Vem inspirerar dig? Vem gör dig avundsjuk - varför?

Jag läser mycket om personlig utveckling. Entreprenörskap. Fritid? - var flera år sedan då jag jobbat med min hobby: designa, göra mönster o sy kläder. Modedesigner. Framgångsrika entreprenörer. Samma som inspirerar mig. Att de nådde målet.

Vad är viktigt för att jag ska må bra? Ekonomisk trygghet. Osäkerheten i att driva eget får mig att må dåligt. Jag oroar mig och ältar FÖR mycket. Jag borde undvika en för högpresterande och stressande miljö då jag nästan gick in i väggen som 25-åring. Min kropp fungerar inte utan kolhydrater. Glutenfri pasta. Ingen GI för mig! Dani, jag är mamma = flextid!

Jag njöt verkligen av vägen hit. Att starta upp. Att vara på väg. Att känna flow. Nya utmaningar. Nu känns det som om allt står still. Det passar inte mig att "bara" driva butik. Jag vill mer. Men. Har inte ekonomi att fortsätta. Tror inte tillräckligt på att jag kan få det att fungera för att våga låna pengar. Är så otroligt glad att jag inte är skuldsatt pga av SMiD. Skuldkänslorna mot mina föräldrar är mer än tillräckliga.

En liten del av mig drömmer fortfarande om att jobba som modedesigner på ett stort modeföretag men eftersom modebranschen ser ut som den gör så jobbar jag hellre på ett litet eller mellan företag som verkligen designar kläder. Inte kopierar. Den stressiga miljön får mig att tveka. Jag lider av duktig flicka syndromet. Vill mer än jag, min kropp klarar av.

Jag funderar på att lära mig kinesiska. Söka jobb som har att göra med produktion. Inköp. Rättvisa villkor. Uppförande koder. Rättvis handel? Socialt ansvar. Kvalitetskontroll. Produktionskoordinator... Följa plagget från idé till färdig produkt.

Jag gick igenom SMiDs varulager. Ska försöka sälja av så mycket som möjligt. Dra in pengar. Jag = ingen duktig säljare som heller skänker bort än att tjäna några hundralappar... På blocket säljs mycket till underpris och jag får inte ens tillbaka det jag lagt ut. Privatpersoner dumpar priserna.

Jag hittade mina teckningar på SMiDs logga. Etiketter. Papperspåsar. SMiD - Mitt varumärke. Jag har etiketter för flera år. Resten av livet? Jag funderar på att använda alla tygprover från inredningskontoret och sy kuddar av. Lapptäcketeknik. Återbruk. Kakelproverna till mosaik.

Komma igång och designa nya saker. För det gör mig lycklig. Även om det bara är till mig själv. Mitt framtida hem. Som hobby!

Vad är jag duktig på? Driva projekt = Projektledare? Spindeln i nätet. Organisera. Planera. Hålla koll. Jag är analytisk. Strukturerad. Har affärssinne. Gillar förhandling. Helhetsyn. Inköpare?

VARA BELLA. Ja, allt kanske inte måste vara svart eller vitt. Gråzonen är ok. Jag behöver inte vara så domedags... Jag kan tyvärr inte leva på mitt drömföretag. DET var drömmen. Punkt slut.

Lyckans år

2012-01-03T10:56:00.022+01:00

Nytt år. Nyårslöften. Nya mål.

Året 2011 var Danis år. Året jag blev mamma. Mammaledig. Året jag upptäckte hur mycket jag tyckte om att leva nedkopplad. Att glömma bort att jag har en mobil. Att bara vara. Utan krav. Utan stress. Leva enkelt. Mindfulness. Ska försöka ta med mig det, i livet...

Under julhelgen har jag läst Projekt Lycka av Gretchen Rubin. Jag har klottrat små anteckningar. Skapat mentala blogginlägg. Gjort en framtidsplan: Ett steg framåt, två tillbaka... Ja, beslutet är fattat. Jag går vidare. Avslutar detta kapitlet i mitt liv. Men det kommer nog ta några jobbiga månader att plocka ner det jag byggt upp.

Orkarintebloggaomhurdrömmenslutar.

Men jag har bestämt mig att fortsätta blogga. När jag har öppet butiken (tors,fre 12-18. lör 11-15). När mina tankar kan bli ord utan att det tar bort tid från det viktiga. Dani. I. Läsa en bok i soffan medans Dani sover...

Jag har lagt ner väldigt mycket jobb den här bloggen. TID. Bloggen har hjälpt mig växa som person men inte professionellt som var målet. Den är en stor del av det senaste åren. Att sluta så här skulle kännas fel. Så jag tänker skapa en blok. Spara ned. Skriva ut. För min skull... Sen om nån vill läsa. Köpa?

Min syster frågade varför jag inte försöker mig på att skriva krönikor. Till modetidningar. Om modebranschen. Kritisk granskande. Det lockar... Men att jobba som frilansande journalist (utan utbildning) - Nä? - Jag fortsätter hellre ha skrivandet som min hobby. För det gör mig lycklig!

Lyckans År. Starta mitt egna lyckoprojekt. Här nedan lite saker som jag ska ta tag i för att förhoppningsvis bli lite lyckligare:
Vara Bella (Göra det som jag vill, inte snegla på andras önskemål)
Bråka rätt (Klaga, tjata, älta mindre - låsa munnen).
Mer kärlek!!!
Unna mig att slösa LITE. Samla på livssaker till framtida hem.
Mindre socker
Läs en bok istället för slötitta på tv.
80/20-regeln angående föräldraskapet - ok att vara good enough
Sälj för att dra in pengar - mindre skuldkänslor
Gör det som kan göras direkt! Småplocka varje dag
Hushållsekonomi - veckomatsedel - laga mat!
Don´t hate - Congratulate! (skippa avundsjukan!)
Fokusera på det som är viktigt för mig - Tacksamhet!
Gratisnöjen som att leka med Dani...

Det första är att ta tag i "dåliga samvetes"-listan. Gör lite varje dag. Gör det som måste göras. Rensa bort källor till irritation. Ta tag i ryggsäcken jag bär med mig. Uppgifterna som hänger över mig. Identifiera problemet och se lösningen. Förändra.

Jag skapade en "viktigast i livet"-lista. 5 saker. Tjäna mer pengar = Egen lgh. Vägledande mål. Nu ska jag bara försöka ta mig ur det här. Vilket är svårare än det låter. Att plocka ner utan att allt faller ihop. Utan att jag förlorar FÖR mycket. Vågar inte fortsätta. Utan fallskärm.

Jag har fått tillbaka nyckeln. Nu kan jag börja om.
Med tanken ett steg framåt, två tillbaka...

"Ingen kan gå tillbaka och skapa en ny början.
Men vem som helst kan börja idag och skapa ett nytt slut."

PS: Jag öppnar butiken igen torsdagen den 12 januari med REA! Rejäl utförsäljning! Tänkte även försöka sälja saker via bloggen. Blocket.

Jag kommer vara mammaledig även under våren. Dani får förhoppningsvis förskoleplats till augusti. Jag nytt jobb? En av de nya designerna kommer stå deltid i butiken. Så får vi se, vart de nya besluten tar oss...

God Jul!

2011-12-24T13:28:00.002+01:00

Jag har inga ord kvar...

2011-12-11T11:30:00.006+01:00

...ingen lust att dela med mig av vardagslivet. I, jag o Dani, min lilla familj lever bebisliv. Rutinerna sitter. Dagarna ser mer eller mindre likadana ut. Jag mår bättre än jag gjort på länge. Lugnt lycklig! Får sova flera timmar i sträck varje natt. Har tid att äta, duscha, kolla mailen, läsa en bok...

Men blogga?

Är det nått ni undrar över, funderar på - fråga så svarar jag. Kanske är det lättare att komma igång igen, tillbaka då...

Två veckor till julafton. En stor perfekt disneyjulgran står redan klädd i vardagsrummet. Adventljusen lyser i varje fönster. Några paket till Dani är inköpta. Familjen kommer samlas. Idag tänkte vi besöka några julmarknader och insupa atmosfären...

Jag låter funderingarna, tankar och idéerna kring butiken stå med pause-knappen intryckt så länge. Tills jag bestämt mig. Till jag vet. Tills avtalet går ut och jag - ensam i butiken - städar, fixar och (kanske) kan börja om på nytt...

2012.

Årets bokklappar till mig själv...

2011-12-08T07:53:00.009+01:00

I min bokhylla står Jag vill förändra världen, Percy Barnevik och Steve Jobs, Walter Isaacson och väntar på att bli lästa. Just nu läser jag: Elsas hemlighet av Sofi Fahrman.

Det senaste åren har jag gett mig själv bokklappar. Det har blivit en kul grej då jag försöker få så många som möjligt för en viss summa. Helst för bara 39, 42 eller 44kr/st.

Bomull - en solkig historia, Gunilla Ander
När börjar det riktiga livet?, Fredrik Lindström
Pattern Magic, Tomoko Nakamichi
Projekt lycka: eller varför jag lade ett år på att försöka sjunga på morgonen, röja i mina garderober, bråka rätt, läsa Aristoteles och på det stora hela ha mer kul, Gretchen Rubin (Typisk Bella-bok?)
Niceville, Katryn Stockett
Gåvan, Cecelia Ahern
Skit i mössan 59 myter kring barn o föräldrar, Åsa Erlandsson
Vill ha mer: om barn, tid och konsumtion, Katarina Bjärvall
Ditt kompetenta barn, Jesper Juul.

Köpte även några bokklappar till andra:
Jag är Zlatan
Stina om Stina Dabrowski
Skriv ditt liv (handbok i livsberättande)
Min stroke Jill Bolte Taylor hjärnforskaren som fick en stroke...

När jag läst blir det förhoppningsvis några inspirerande inlägg...

UPDATE: Även Dani älskar böcker så han har fått flera nya fotografiska pekböcker till sin lilla boksamling. Han är så söt, sitter intresserad o "läser", vänder blad och studerar bilderna... smakar, tuggar på hörnen o kastar dem i golvet;)

Att gå tillbaka i bloggarkiven...

2011-12-04T21:18:00.011+01:00

Ur min blogg december 2010:
"Jag planerar för min mammaledighet men vet ju egentligen inte vad det som väntar mig...

Målbilder:
Min älskade lille bebis i famnen. Frisk. Mätt. Lugn. Sovandes...
Hjärtat fyllt av kärlek. Kroppen utvilad. Lycklig.
Jag o I. Sol. Vår. Uteservering. Promenader. Vagn.
Ljumna vindar. Havsbris. La Manga. Bara vara, lugn o ro.
Mysiga stunder. Underbara ögonblick. Halleluja-moments...

Verklighet?
För lite sömn, skrikande otröstlig bebis, amning 24/7, blöjbyte, ingen egentid..."

"Jag fick lyssna på min sons hjärtslag idag. Jag kan inte låta bli att undra över hans personlighet, karaktär, utseende, drömmar...
Vem är han, han, lillen där inne?

Jag längtar så efter att få se honom. Lära känna honom. Den lille människan vår kärlek skapat. Vi två. Undra vad han ärver från mig? Dig?
Farfar? Morfar? Farmor? Mormor?
...andra släktingar..."

"Det känns lite som mitt liv står på pause, tills bebisen är född. Tills jag vet att allt gått bra. Jag håller liksom mentalt andan. Väntar på ögonblicket då jag får hålla om honom. Min lille Dani. Vårt mirakel..."

"Efter 11½ år tillsammans, är vi två redo att bli tre."

Jag kan inte låta bli, fastnar i bloggarkiven... Mina graviditetstankar! Min mage! Måste spara ner allt, skriva ut. Spara!

Svindlande tankar. Att han, den jag bar inom mig. Drömde om. Nu ligger o sover så sött i rummet bredvid. Hur han är mitt allt och så mycket mer...
Hur livet utvecklat sig, fortsätter, förändras...

Om kapitel 11 var Danis födelse, mammaledigheten... Vad kommer då hända i mitt livs kapitel 12? Nya målbilder?
(Läs kapitel 1-7 här Gbg till Bcn via Madrid)

PS: Läser även januari, februari - de där veckorna, dagarna innan... Dani föddes! Update: Läser sen sept, okt, nov...

Då: "och mitt i allt: en spark, en rörelse, liv...
Ingenting annat är viktigt. Du är mitt allt.
Kärleken till dig...
drömmen om framtiden..."

Nu: och mitt i allt: Ett leende, ett skratt, liv...
Ingenting annat är viktigt. Du är mitt allt.
Kärleken till dig...
drömmen om framtiden... tillsammans!

Vardagsminnen...

2011-12-01T15:58:00.006+01:00

Dani studerar adventljusen, luciatåget och I:s julkrubba...

Jag har framkallat fler foton från sommaren och hösten. Klipper o klistrar. Skapar ett bildcollage för varje månad. Till Danis bok. Skulle vilja visa men. Det blir för privat... Albumet har blivit så bra!

Vardagsminnen. Jag blir nästan nostalgisk och fylls av minnen. Från min barndom. Vi skapar historia... Ingen stor grej för världen. Men för Dani. I boken samlas vardagsminnen från hans första år i livet. Månad för månad.

Jag tittar tillbaka... Så liten! Det är kul att se att han alltid varit han. På nått konstigt sätt. Är det nu, när man ser tillbaka, så självklart. Men då, hade jag aldrig kunnat föreställa mig hur han skulle se ut, nu...

Jag minns små detaljer från min barndom. Små saker som sticker ut från vardagen. Som gångerna jag var sjuk och fick följa med mamma till kontoret. Leka med tygprover o kakelplattor. Eller när mamma var borta och pappa gjorde plättar eller korv med pommes frites. Löjligt överlyckliga! (stackars mamma som lagade hemlagad mat till oss varje dag men det pappas skräpmat jag minns bäst)

En gång, skolkade jag (o mamma) från skolan. Jag minns inte vart vi åkte. Eller exakt vad vi gjorde. Men jag minns det som en av de bästa dagarna. Jag slapp skolan och fick följa med på äventyr. En vanlig tisdag.

Minnena får mig att fundera på framtiden. På vad som är viktigt. Traditioner.

Jag överöstes med julklappar när jag var liten. Mamma fick knappt en enda som barn och ville att vi skulle ha de mest perfekta av jular och få allt vi önskade oss... Ibland orkade vi inte ens öppna alla.

Vi pratade om julafton häromdagen. En av de jag minns mest är när en vän till familjen kom och var tomte. Tomten (utklädd pappa) hade ju redan varit hemma hos oss. Men jag hade inte fått det jag mest av allt önskade mig. Ett "my little pony"-slott. Mamma tyckte det var för dyrt o plastigt. Men. Den riktiga tomten kom med det... Vilken lycka! (tomten visste precis vad jag önskade mig då mamma berättat för vänninan vad hon verkligen INTE tänkte köpa hur mycket jag än tjötade...)

Det är många år sedan vi slutade med de där riktiga jularna. Då mamma städade, lagade mat, köpte julklappar och var så trött på julafton att hon somnade i soffan. Varje år. Jag prioriterar och väljer hellre ut några saker. Var och en får önska några egna jul-måsten. Resten skiter vi i...

I år har I önskat en julgran. Så det ska vi skaffa, så tidigt som möjligt för att hinna njuta (och ta julkort). Min julfavorit - adventljus, levande ljus, ljus i granen, juleljus på stan, ljusen på Jul på Liseberg... Stad i ljus (låten!)

Julklappstips: Digital fotoram (Dani älskar den, jag använder den som "pekbok" + mormor o morfar älskar den då de får se alla bilderna på oss barn o barnbarn...)

När man vill olika...

2011-11-26T12:09:00.007+01:00

Jag läser ett gammalt inlägg på Köpstoppsbloggen När bara en vill leva enkelt och kommentarer från läsarna...

Jag funderar väldigt mycket nu på hur jag vill leva mitt liv. Vad som är viktigt, för mig! En vän kommenterade att jag inte tänker, bryr mig så mycket hur I vill leva sitt liv... Någonstans på vägen hit, där vi är nu, vill vi olika. Har olika visioner om vårat framtida liv. Men jag kan inte gå med på att med dyra lån leva en livstil som jag inte tror på. Vill leva.

Jag vill leva enkelt. Jag nöjer mig med ganska lite. Mina boendedrömmar är ganska små. Bor gärna i compact living i stan. Resten av livet.

I tittar på villorna i GP bostad och undrar om vi kommer bo i hus nån gång. Jag säger nej, inte jag iallafall! Han undrar, frågar, försöker övertyga mig. Men jag vet. Hur det skulle sluta... Han är ingen fixarperson, som kan måla om, påta i trädgården, skotta snö, renovera etc. Det skulle sluta med att jag fick göra ALLT. På min fritid. Istället för...

Det är jag inte beredd på. Jag vill ha fritid att göra det jag drömmer om. Tid att vara kreativ. Tid att sy, pyssla... Tid att driva eget företag. Tid att laga mat, baka glutenfritt bröd. Tid att leka med Dani. Tid att lära mig nya saker. Tid att göra ingenting. Jag vill inte ha måstena som kommer med att bo i hus...

För mig handlar inte leva enkelt om ett torp på landet, självförsörjning, sluta konsumera utan om att uppskatta de små sakerna i livet. Jag vill leva i normalstandard 2011, ha pengar att köpa det jag behöver och önskar mig men inte sitta fast i ekorrhjulet där man hela tiden önskar sig mer, bättre, större... där man ALDRIG nått tillräckligt långt. Tjänar tillräcklig mycket. Har tillräckligt många lyxprylar. Reser tillräckligt ofta. ETC.

I tror, som många andra, fortfarande på drömmen, i den där perfekta av världar; drömhuset, drömfamiljen, drömjobbet - förväntningssamhället...
att man kan köpa sig lycka. Att om jag bara... så.

Jag tror på verkligheten. Jag vill vara vardagslycklig i verkligheten. Jag sparar gärna till frihet. Bor enkelt för att kunna utveckla nya ideer, planer och drömmar.

Jag brinner för att starta eget, driva eget och det går inte riktigt ihop med att ekorrhjulet och tjäna pengar för att spendera. När man under flera år levt med pressen att tjäna pengar (på sin dröm)... förändras man. Jag är mycket mer medveten om ekonomi. Om hur mycket pengarna kostar i min tid. Hur mycket jag måste jobba för att få in dem...

Om det är värt det? Leva i ekorrhjulet för att kunna spendera mer...

PS: Jag älskar tv-program som Lyxfällan, Arga Snickarn, Rent hus etc. En vän sa jag skulle passa som programledare i t.ex. maniska samlare... he he... hon har så rätt -det är en knasig dröm;) Jag älskar att planera, organisera, städa och har alldeles för många åsikter om hur andra borde röja, rensa, fixa...

Hon gav även en komplimang: att jag nån dag kommer göra stordåd som spindeln i nätet på nått företag - Tack!

Ta hand om mammakroppen...

2011-11-25T11:51:00.016+01:00

I bloggvärlden pågår en vild disskution angående mammakroppen - jag har haft tur och redan gått ner mina graviditetskilon naturligt... Kroppen har förändrats men förutom ärret efter snittet så är jag ganska nöjd. Hur brösten kommer se ut efter amningen har jag ingen aning om. Men. Jag känner, ungefär som Ebba von Sydow, att det finns viktigare (och roligare) saker att lägga tid, energi o pengar på...

Vilket träningspass det är att gå runt och köra barnvagn. Långa (2h) dagliga barnvagnspromenader. Bära runt en 12-kg bebis. Shit, vilka smala tränade överarmar jag börjar få... Jag som HATAR att träna börjar för första gången i mitt liv få en vältränad (mamma)kropp...

Jag har lovat mig själv att minst en gång i veckan ta en timmes hemma spa-tid, låser in mig i badrummet. Skrubbar huden. Rakar benen. Fixar fötterna. Hårinpackning. Smörjer in mig. Klipper naglarna, målar. Ögonbrynen. Sätter mig sedan med en tidning. En kopp te. Njuter av att göra ingenting! (om jag har tur sover Dani fortfarande)

Efter pappas TIA kör vi striktare diet. GI. Mindre kolhydrater. Jag älskar pasta, ris o potatis + jag ammar så jag fuskar men går ändå ner... På kvällen är det bara fisk/kött/kyckling o grönsaker. En av favoriterna är squashlasagne (efter recept i "våra bästa GI-recept"). Köttfärssås, stekt squash + auberginer, pesto, mozzarella, parmesan. Italienskt inspirerat - Mättande, gott o nyttigt!

Jag kände mig väldigt träffad i Landet Brunsås (måste ses av er utlandssvenskar!) att man köper kokböcker men man använder aldrig mer än 3 (?) recept... så vi bestämde oss här hemma att gå igenom kokböckerna, som står i bokhyllan, välja ut recept o provlaga... Förhoppningsvis hitta nya favoriter!

Årets julklapp - matkassen? Que? Är det verkligen så mycket "hjälp" att behöva läsa nya recept o laga rätter man aldrig lagat tidigare varje kväll. Att få en matkasse hemskickad är väl ungefär som att själv veckohandla efter en genomtänkt matsedel. DIY-matkassen! Hur vet jag att recepten passar min familjs (barnens?) smaklökar? Och billigare det är det ju inte heller... så jag fattar inte riktigt grejen. Hemskickad kock däremot...

UPDATE: I bloggvärlden pratas även bebissömn, angående UnderbaraClaras inlägg om att lära barn sova hela natten, ensam i eget rum - Written by Alex och Försök att inte se så snygg ut skriver intressant och jag kan inte mer än att hålla med...

PS: Dani (9mån) sover nu minst 6h i sträck OM han får samsova med mig - jag prioriterar att få sova och skiter i alla regler och andras åsikter...
(t.o.m I:s spanskinfluerade sova hela natten - åsikter)

Dagens funderingar...

2011-11-24T11:47:00.009+01:00

Köper jag leksakerna för Danis eller för min skull? Han är ju mest förtjust i köksredskapen, modetidningarna, o allt annat som är mammas eller pappas... (På Danis önskelista skriven av mig finns t.ex. en gåvagn - som jag själv tänkte köpa - men annars tittar jag alldeles för mycket på snygga designersleksaker, träleksaker som kanske inte alls är så roliga???)

I undrade varför jag inte är som andra och önskar mig ett platt-tv? Jag skrev en lista med kökredskap jag önskar mig (och behöver*) till min "framtida lgh" - ja, att bara ha små önskningar gör visst andra förvånade men jag behöver inte så mycket (onödiga prylar!) + jag älskar ju att laga mat...

Trots att jag hatar köphysterin, julklappshetsen och inget gör mig lyckligare än att få spendera julafton i myskläder framför tv:n (med köttbullar, risgrynsgröt o knäck) så märker jag att julklappsstressen "Mitt barns första julafton" kryper sig på...

Konsumtion.

PS: Jag försöker hålla huvudet kallt (plånboken hårt) och funderar på att köpa köksredskapen till mig och låta Dani få leka med dem;)

*Jag skänkte precis allt till min syster när jag flyttade hem från Spanien, inget att frakta hem tyckte jag då men nu - om, när jag får ett eget kök så kommer det eka väldigt tomt...

UPDATE: Hela lägenheten skulle eka tom - Att jag knappt äger några möbler har också med att göra att jag bott i möblerade hyresrätter i Spanien sen jag flyttade hemifrån... Det är ju både positivt (nu kunna köpa nytt / genomtänkt) o negativt = dyrt att börja från noll!

Önskelistan - framtidsmål...

2011-11-22T12:10:00.012+01:00

När jag rotade lite i mina lådor (efter gamla betyg o referenser) hittade jag en livslista med framtidsmål. Efter att ha läst boken The Secret om lagen om attraktion LOA, att du drar till dig det du vill (eller inte vill?!) genom vad du tänker, vad du ber om, vad du önskar dig.

Skrev jag en mycket seriösare ÖNSKElista. Med t.ex. gravidönskning, nollor på sparkontot, målvikt, egen lägenhet... (publicitet, kunder och lönsamhet för SMiD).

Kul att se hur livet utvecklat sig. Hur en del punkter blivit verklighet... Hur mycket lyckligare, mer tillfredställd, jag är med livet, idag = det är väl bästa betyget!

Jag är väldigt förtjust i Oscars ekonomifunderingsar i sina gästinlägg på Köpstoppsbloggen. Han pratar om hur ens mål är kopplade med ekonomi och hur man borde fundera på hur man vill leva sitt liv för att uppnå sina drömmar. T.ex. större hus= större lån= mindre pengar till annat.

Han skriver även om att köpa sig frihet (spara pengar). Om man t.ex. drömmer om att starta eget kanske man inte samtidigt kan köpa drömhuset, bilen, utlandssemestern, sommarstugan etc.

Prioriteringar!

Övervägda val. Hur vill vi leva? Hur ska vi jobba? Vart ska vi semestra? Vad vill vi göra på fritiden? Vad är viktigt för OSS??? Hur vill vi att framtiden ska se ut...?

När man söker ett nytt jobb börjar tankarna självklart snurra. Arbetsvillkor? Lön? Pendla? (Nej, tack!) Flytt?

Jag skriver en ny önskelista med nya framtidsmål. För en del livsval har jag redan gjort. Jag vill inte ha ett barn till, nu. Jag vill jobba! Jag känner att jag står o stampar (professionellt) med SMiD och söker nya utmaningar. Jag vill bo o leva i Sverige (inte Spanien). Jag vill att Dani ska gå på svensk förskola och växa upp nära mina föräldrar...

Att mina nya mål förändrar framtiden, inte bara för mig utan även I och Dani, är jag väl medveten om. Att jag, vi, är väldigt flexibla genom våra tidigare val. Skulle kunna packa våra väskor och flytta, precis vart vi vill -
eller dit ett framtida jobb för oss...

Tillbakablick i bloggarkiven...

2011-11-20T11:30:00.005+01:00

Jag går tillbaka i arkiven på bloggen. På min gamla blogg läser jag om önskan att visa upp mig för världen (nov 2006), ett blogginlägg som kommenterades av Fresh Fish grundaren Davoodi som tyckte att jag skulle söka. Sagt o gjort. I maj året därpå ställde jag ut SMiDs första kollektion.

I november 2007 har jag fått en plats på modemässan CIFF på Bella Center i Köpenhamn för SMiD och börjar planera. SMiD är även med i Habit!

I november 2008 öppnade jag efter flera månaders renovering min klädbutik SMiD på Vasaplatsen 10 i Göteborg. Har nästan glömt de där månaderna av renoveringsproblem med en sliten vacker butikslokal...

I november 2009 hade jag en jätteduktig praktikant, butiken firade 1 år och jag och I började prata om "framtiden"...

I november 2010 växer magen, jag planerar för att kunna vara mammaledig, jobbar extra på arktitektkontoret och syr lappstäcke o barnkläder på fritiden...

November 2011: Jag skriver CV och funderar över de senaste åren om egenföretagare, bergodalsbaneresan. Så mycket jag lärt mig. Så mycket jag gjort. Så jag har utvecklats. Förändrats. Blivit vuxen (t.o.m mamma!)...

Jag kan inte låta bli att fundera över de kommande 5 åren. Framtiden!

Livet kom emellan...

2011-11-18T12:14:00.003+01:00

Jag har försökt publicera några inlägg här på bloggen men tyvärr så har bloggen krånglat. Nu försöker jag via safari istället för internet explorer.

Tankefunderingarna kring framtida jobb fick mig att kolla in olika jobberbjudanden i modebranschen. Jag fastnade för ett och filar nu på min CV och personliga brev. Ett bra sätt att komma igång. Jag har lärt mig en hel del av alla CV:n jag får skickade till SMiD om vad man INTE ska skriva...

Det är snart 1 månad sedan jag la ut en förfrågan efter nya designers, formgivare, konstnärer på bloggen, facebook, nätverk etc. Jag har pratat med flera olika. Lovade att höra av mig med ett avtal. Kommissionsavtal. Jag började fundera, skriva och så vips: Dani blev sjuk, jag sov dåligt, pappa...

Livet kom emellan!

Designerna börjar höra av sig och undra vad som hände. Svaret: Jag är mammaledig! En del dagar, veckor bara försvinner...

Jag pratade med I om butiken. Det nya konceptet. Han sa: Det som inte får hända är det som hänt nu under mammaledigheten, att du tar omvägar för att slippa gå förbi. För att du tycker det är för jobbigt. Irriterande. - Det är DIN butik. Du bestämmer!

Han vill att butiken ska ge mig glädje. Förståss! Göra mig lycklig. Det har den inte gjort det senaste månaderna. Det har bara vara irritation och problem. Så långt har det gått att jag undviker att gå dit.

Jag undviker t.o.m temat här. På bloggen. Som handlar om butiken. Driva butik. Entreprenörskap. Både de positiva och negativa. Det svåra och det enkla. Vägen.

Lärdomen är iallafall att alltid skriva allt i avtalen. Även det som aldrig skulle hända. Det oväntade. För. Det blir aldrig som man tänkt sig...

Min underbara älskade solstråle...

2011-11-13T22:35:00.006+01:00

Min bror tog en bild på Dani med sin iphone, lekte med hipstamatic och publicerade på Facebook. Jag tycker Dani är så söt att jag inte kan låta bli att vara lite överdrivet mammastolt och visa upp honom för (hela) världen...

Nya karriärsmål?

2011-11-13T21:19:00.009+01:00

Tankarna snurrade länge igår kväll. För första gången sen Dani föddes var jag frivilligt vaken efter tolv. Funderingarna på framtiden. Valmöjligheter. Att skapa nya mål. Kanske inte bara 5 år framåt. Utan 10 år. Vart vill jag vara, jobba med, när jag är 40?

Vet inte hur jag ska sammanfatta det men att bli omskriven i en modetidning är inte längre en dröm... För nu vet jag att det inte behöver betyda att jag kan leva på drömmen. Att den fungerar i verkligheten. En illusion. En fasad. Fina ord. Men.

Att bli omskriven i en ekonomitidning, i detta fallet - DI - betyder att siffrorna är viktiga. Här handlar det om att tjäna pengar. Företagande. Framgång?

Jag trodde längre att det viktigaste för mig att få designa, att skapa, vara kreativ men drömmen om ett eget klädmärke handlar även om att att leva på drömmen. Överleva. Att lyckas är viktigare än jag först trodde. Starta. Driva. Kämpa. Tjäna pengar. Utveckla. Förverkliga idéer. Leda projekt. Nå mål.

Jag funderar på livet som designer. Samma jobb. Samma lön. Olika klädföretag. Men. Att jag skulle nöja mig med det de kommande 35 åren... Resten av mitt yrkesliv? Kanske jobba mig upp till Chefsdesigner.

Men. Vill jag det? Är det det jag drömmer om? Skulle det få mig att känna flow? Vilja gå upp varje morgon? Skulle jag kunna låta bli att lägga mig i hur företaget drivs, nya marknader o mål...?

Har intresset för att driva företag. Företagande. Tagit över. Få vara med och bestämma. Besluta. Finns det kanske en chef i mig?

Jobba med företag- o affärsutveckling, ledarskap, kommunikation, marknadsföring, ekonomi, organisation... Näringslivet. Vill jag det? Vad skulle det innebära? Vart kommer mode, design, arkitektur, inredning - min erfarenhet och utbildning in? Måste jag utbilda mig mer? Kan jag klättra dit?

Jag googlar för att försöka ta reda på vad det är jag vill bli då? Hamnar på IHM Business School...

Nu märks det helt plötsligt så tydligt att jag inte pluggat i Sverige. Att jag flyttade utomlands när jag var 19. Innan man pratade yrkesval. Yrkesbanor. Vet inte ens vad jobbet kallas på svenska;) Projektledare? Textilekonom?

Hade jag utbildat mig till modedesigner om jag var tonåring igen, med den erfarenheten av modebranschen jag har? Med det jag lärt mig? Om jag fick välja om...

PS: Nu tänker jag inte under småbarnsåren. Men vad jag söker, letar för jobb nu kanske förändrar vart jag hamnar sen...? Strategiskt tänkande. Målmedvetenhet. Framtiden.

Entreprenörsbloggen...

2011-11-12T22:10:00.009+01:00

Det är väl typiskt mig att vid 22-tiden en lördagskväll hamna framför datorn. Under reklampausen på Så mycket bättre bläddrar jag igenom DI Weekend. Läser om Elin Kling. Jag läste hennes blogg för nått år sedan... Style by Kling. Sen dess har hon gjort en kollektion för H&M, stylist, webbtv, startat flera olika modesiter, startat eget klädmärke, startat en modetidning...

Jag hamnar på hennes "entreprenörsblogg" - tycker det är lite väl mycket reklam från sponsorn SEB men... jag fortsätter läsa. Funderar. Antecknar. "Framgångsrik är ingenting man är utan någonting man blir"

Dubbla känslor. Lite sund avundsjuka. Jag vill inte vara hon. Men jag vill nå (ännu?)längre. Nytt mål: artikel i DI weekend;) - Bygga mitt personliga varumärke. Marknadsföra mig själv. SMiD? (över)Leva på drömmen...

Vet inte vilken väg jag ska välja. Har under flera år drivit "Backstage i modebranschen". En entreprenörsblogg? Men tror jag blivit mer en "mentor" för unga tjejer som drömmer om modevärlden än. Det som var mitt mål. Ett starkare varumärke. Göra mitt klädmärke "känt". Sprida SMiD.

Kanske är det mitt sätt att ge tips och råd. Mitt sätt att skriva. Är jag duktigare på att sälja mig själv än sälja det jag gör? Mina tankar och funderingar. Är bloggen vägen mot målet eller kanske en ny väg. Mot någon annanstans. Än vad som var tänkt.

Jag står fortfarande där. I det där vägskälet. Vad vill jag? Vart är jag påväg? Har målet förändrats? Vad har jag lärt mig?

Ena foten står kvar i entreprenörsvärlden, att driva eget - den andra är påväg. Men jag vet inte riktigt vart. Vet ni? Ser ni något som inte jag ser (skogen för alla träden?)

Min blogg oroar mig lite. Speciellt den sista mer personliga mammalediga biten. Har jag tagit ett steg för långt? Bortifrån den professionella "fasad" jag byggt upp tidigare. Är det negativt för framtida jobb. Vill jag jobba med bloggar, sociala medier, marknadsföring? Vill jag verkligen synas? Är det kanske nödvändigt t.o.m ett måste för att nå målet???

Vill jag jobba med mode? JA! Vill jag designa för andra? Nja...

En tjejkompis undrade vad som jag trodde gått fel med SMiD. Jag svarade min design. Jag tror jag gjort det mesta rätt men kläderna jag designar, tycker om, vill skapa säljer inte. Fel material, fel passning. För komplicerade att bära? Hon undrade om jag inte kunde, borde ändra min design då. Jag kommer ju ändå få designa trendplagg om jag börjar jobba som designer hos ett modeföretag? Just det jag egentligen inte vill... Eller?

Jag får nog sova på saken. Återkommer...
Typisk att inlägget inte går att publicera;)

PS: Dani sover nästan hela nätter. WOW! - Jag har fått tillbaka mitt liv! Jag har tid o ork att tänka egna tankar, vara Bella och inte bara trött sömnfokuserad mamma...

Vardagsminnen - höstpromenad

2011-11-10T18:01:00.005+01:00

Vi tar långa barnvagnspromenader i det härliga höstvädret...

Att stjäla de andra skänker?

2011-11-08T11:31:00.008+01:00

Vi tog en långpromenad i söndags. Gick förbi utanför Myrorna vid Järntorget. Där stod människor och rotade i lådorna som andra hade skänk. Lämnat vid dörren.

Ok att Myrorna inte var öppet. Men. Hur kan man med?

Tanken med att handla på Myrorna borde väl ändå vara att pengarna går till välgörande ändamål? Att cirkeln sluts.

Vet inte om det räknas som stöld men jag skämdes.

Det var alltså inga "fattiga uteliggare" som stal.
Utan unga modemedvetna(?) tjejer.

Vad har vi skapat för värld?

Bakterieskräck, bacillfobi o bebisar...?

2011-11-07T12:22:00.014+01:00

Läste en äcklig artikel i ELLE om bakterierna (jag=bacillskräck) i sminkväskan. Gammalt smink. Så en annan sak jag ska unna mig är en ny sminkväska. Mascara. Ögonskugga. Läppglans. Efter att ha legat oanvänt i snart ett år borde det inte vara så fräscht...

FORTS: Jag tog med mitt gamla smink när jag skulle handla nytt, så t.ex. färgen på läppennan skulle bli så lik den jag har som möjligt. Känns så fräscht! Lyxade även till det med en snygg sminkväska. Tjejen berättade även att man kan tvätta puderborsten med schampoo. Helst en gång i veckan!? Hon skrattade när jag berättade att jag inte tvättat den sen jag köpte den för två? år sedan;)

UPDATE: Jag blev förvånad när en kompis inte visste att den lilla teckningen på en öppnad burk med texten t.ex. 12M är bäst före datum... Finns på de flesta skönhetsartiklar. Såg nu att min nya mascara håller bara 6M men kajalpennan 36M.

UPDATE: Dani suger på allt. För precis ALLT till munnen. Jag äcklas av att han suger på t.ex. fjärrkontrollen. Vilken bakteriehärd. Jag stoppar ned den i en plastpåse. Tänker på allt äckligt på mobilen. Tangentbordet. Bara att vänja sig. Det är nog bara börjar.

UPDATE: Appropå bacillskräcken så undrade jag om böckerna på biblitekets barnavdelning rengjordes. Men de gör de inte. BLÄ! - Nej, tyvärr kommer jag nog inte låna hem så många bacillfyllda böcker till Dani och krypa ner i sängen med...

UPDATE: Min pappa hade med sig sina innetofflor till sjukhuset. Nu går han runt här hemma och släpar runt sjukhusbakterierna. Dani ålar efter. Nej, jag får nog köpa nya tofflor till min pappa i farsdagspresent...

UPDATE: Detta är anledningen till att jag aldrig, ALDRIG, skulle handla på loppis. Saker som stått på en vind. Gamla grejer. Mina egna gamla leksaker eller familjens (brorsbarnen) går an....

UPDATE: Jag tvättar Danis leksaker. Varje månad. De som inte går att slänga in i tvättmaskinen. Diskmaskinen. Handtvättar jag.

UPDATE: Vill inte ha husdjur. De är söta på bild. Hatar kryp!

Ja, ni märker... Jag har lite lagom fobi;)
Det är även därför jag är ett städfreak...

UPDATE: Har inga problem med att byta blöjor, torka spyor etc. Bara jag får tvätta händerna, tvätta kläder o lakan etc.

UPDATE: Emma svarar "RENT men inte sterilt". Jag har nog hittat en balans mellan min fobi o en normalt vardagsliv... Lite skit rensar magen, som sagt!

UPDATE: Nästa oro är alla konstiga farliga ämnen i mat, skönhetsartiklar, leksaker...

Att unna mig själv...

2011-11-07T11:40:00.006+01:00

Såg en passande lägenhet. Med en fantastisk stor lummig innegård med lekplats. Gungor. Sandlåda. Min fantasi skenade snabbt. Långt bort. Till framtiden.

Tyvärr fanns det ingen hiss. Tredje våning. Tre trappor upp. Utan hiss. = Nej!

Jag har få men viktiga krav. Jag vill ha tvättmaskin i lägenheten. Om den inte får plats i badrummet får den gärna finnas i köket. Som i Spanien. Men jag vill ha tvättmaskin hemma. Speciellt när man har barn.

Låg Avgift. Jag sitter och dagdrömmer på hemnet. Tycker inte det är så stor skillnad på en avgift på 2någonting och 3någonannat. Men det är det. Varje månad. På ett år blir det mycket pengar...

Att Dani ska få ett krypin. Hörn. Jag tror han kommer bli som jag som lekte överallt. I hela huset. Jag hade både eget rum o gemensamt lekrum. Men drog ändå med alla leksakerna till både köket, vardagsrummet, hallen etc.

Jag har en framtidsdrömmapp på datorn. En mapp med inspirerande bilder. Jag skrev ut allt jag hade för nått år sedan. I miniformat på A4. Finns nånstans i bloggarkiven.

De överstylade perfekta hemmen. Flinar åt den nya bloggtrenden där man börjar visa hur det egentligen ser ut. Verkligheten. Vardagen. Inte den opersonliga städade ytan.

Jag drömmer om vardagen. Det är den som är viktig. Frysa på en innegård med lekplats. Närhet till förskola. Skola. Slippa släpa upp unge o matkassar tre trappor. Slippa beställa tid o gå ner i källaren för att tvätta de nedspydda, nedsmustade, sönderlekta kläder. Ha lite plats att få undan allt annat så man har plats att leva. Leka.

Jag köpte en present till mig själv. En julklapp. Kalla det vad du vill. Jag tyckte jag var värd det. En framtidspresent. Till mitt framtida kök. En praktisk funktionell pryl. Som förhoppningsvis kommer göra mig vardagslycklig.

I somras lovade jag mig att börja unna mig själv små saker. Har inte köpt saker till mig själv på flera år. Saker till mitt framtida hem. De behöver inte vara dyra. Utan små vardagssaker som t.ex. en osthyvel eller en kniv. Saker man behöver och har användning av. Varje dag.

Jag borde klippa mig. Slinga. Fixa fötterna. Måla naglarna. Leka lite hemmaSPA. Kanske en ansiktsmask. Börja sminka mig. Ja, ta tag i mig själv helt enkelt...

Tänk på livet!

2011-11-04T10:51:00.004+01:00

Allt kan förändras på en kort stund... Fick en påminnelse om att livet är skört. Min pappa.

Han mår bättre nu. Får komma hem idag. Vi andas ut.

Jag reagerar visst bra i akuta situationer. Jag blir lugn. Förstår allvaret. Tänker klart och agerar snabbt. Tur det!

PS: Lär er AKUT-testet!

Modebranschen skvaller....

2011-10-31T23:11:00.004+01:00

Ryktet går att H&M kommer köpa Odd Molly?

(kom ihåg vart ni läste det först;)

Jag är ingen bebis längre...

2011-10-31T21:54:00.015+01:00

Dani 8 månader - jag ser nästan min framtida tonårspojk...

Dani har efter några oroliga veckor hoppat fram ett utvecklingssteg. Det märks så tydligt. Han pratar som bara den: Papapa, bababa... Klappar händerna. Vinkar. Skakar på huvudet. Vet vad han vill. Kniper ihop munnen när han är mätt. Skrattar. Busar. Hoppar fram i gåstolen. Upptäcker och drar ut allt i hyllorna: tidningar, dvd-filmer, köksredskap... (Dags att barnsäkra?)

Han är väldigt kärleksfull. Älskar kramar, pussar, gos o mys. Dani gör mig så galet lycklig. Helt uppöveröronen-förälskad är jag!

Han håller upp händerna när han vill att jag ska ta upp honom, kramar mig hårt om halsen, gosar ner huvudet i min hals, smeker mig med sina små händer... Jag saknar honom när han sover (som nu). Så otroligt mycket kärlek barn ger... En liten tand tittade fram. Jag o I blev båda spralligt löjligt lyckliga. Tänk att sådana små saker kan göra en så glad...

Detta inlägget är mest för min skull - fotot bjuder jag på då en bild säger mer än tusen ord: Dani är ingen bebis längre!

UPDATE: Dani älskar gå på kafé - studera människor. Har jag blivit en (choko-)lattemamma mot min vilja?

UPDATE2: Vi behöver väl inte ens gå in i barnklädesdebatten? Könsneutrala. Könskodade. Det märks kanske tydligt att jag klär Dani "pojkigt" i såkallade killfärger men det gör jag för att jag själv tycker om dem. Skulle troligen aldrig köpa rosa till min flicka utan blått, rött, turkost (som till Dani). Dani kommer säkert få en rosa piketröja a la ralph lauren av sin far, som en äkta (konservativ - enligt Yo...la Madrileña!?!) spanjor Jajajaja;)

SVAR till La Madrileña: Jag tänkte mig precis en sån där äkta spansk PIJO - med rosa skjorta/pike! Gräsligt;)

Många spanjorer klär sina barn väldigt pijo - t.o.m nästan från början av 1900-talet med korta byxor, höga strumpor, skjorta, kofta etc. Eller hur?

Jag är inte alls för det men vet att nån gång kommer I eller spanska släkten bestämma Danis outfit;)

Nytt i bokhyllan - Jag vill förändra världen, Percy Barnevik och Steve Jobs, Walter Isaacson. Det finns en längtan i mig att läsa om framgångsrika människor. Livsöden. Vi får se när jag får tid. Tar mig tid.

Leva nedkopplad, trygghet o ekonomi...

2011-10-29T10:07:00.008+02:00

Jag läser i flera tidningar om den senaste trenden att logga ut - leva nedkopplad. Jag har nog aldrig varit helt beroende även om jag under en tid skrev väldigt många blogginlägg dagligen. Har aldrig skaffat en iphone eller likn. just för att slippa "alltid vara uppkopplad"-stressen... (har en gammal nokia)

Men just nu känner jag jag ännu mer för att leva nedkopplad. T.o.m utan tv (Ja, stor grej för mig som älskar tv:n). Läsa en bok. Tidning. Sy. Pyssla. Bara leka med Dani. Vara helt närvarande...

Min och I:s iphone, ipad disskussion fortsätter. Jag anser att man behöver inte kolla mailen, FB etc en gång i kvarten, timmen. Om man nu inte väntar jobbmail. Så mycket intressant kan inte ha hänt? För mig är lagom att kolla datorn några ggr om dagen...

Jag spenderar väldigt mycket mindre tid slösurfandes sen jag blev mamma. Är mycket mer effektiv. Gör det jag ska.

Ekonomi och pengar är väl inte ett tema jag tänkte prata om för mycket här på bloggen men när man är mammaledig har man mindre pengar + det kostar att ha en bebis. Så då är t.ex. 40 kr för en kaffe mycket pengar. Jag dricker varm choklad och vill gärna amma inomhus när vi tar en promenad. Ett ställe där man får ta in vagnen. Men att spendera 40+40kr varje dag blir ganska mycket pengar = dåligt samvete!

En kompis har en ekonomistrategi. Hur många timmar är du beredd att jobba för den där saken du vill köpa? Tjänar du t.ex. 300kr/h så måste du jobba X antal timmar för att köpa den - vill du fortfarande ha den? Nu räknar jag tvärtom: Shit - nu har jag spenderat 1/8-del Gaaahhh! När man har lite pengar blir man mycket mer medveten om vad saker kostar. Räknar. Säger jag som redan innan var ekonomisk. Men unnade mig gärna små vardagslyx-saker som kafébesök, en tidning...

Min tankar på framtiden fortsätter. Läste ett inlägg hos Emma om ett hem där mina barn kommer växa upp. Trygghet. Så känner jag. Jag vill ha ett "hem" där Dani kommer växa upp. Få grannkompisar. Leka på gården. Ha ett litet hörn, eget rum. Närhet till förskola.

När man får barn och märker att de är små personen. Personligheter. Som såsmåningom kommer skaffa ett eget litet liv. Med vänner. Grannar. Förskola. Så känner jag att jag har skyldigheten att ge honom så mycket trygghet jag kan...

Men även låta honom finna trygghet i andra människor. Jag har skapat en liten mammig pojk. Väldigt lugn. Nästan blyg. Det kommer troligen märkas. I framtiden.

Att börja bli mig själv igen...

2011-10-25T14:31:00.005+02:00

Sakta börjar jag komma tillbaka. Känna lusten. Att driva. Att kämpa. Att fortsätta...

Jag börjar få respons. Få kontakt med andra designers. Vi har mycket gemensamt. Drömmen om att skapa något eget... Starta eget. Driva eget. Leva på drömmen. Överleva.

En av designerna undrade om jag inte borde dra igång det här till jul och hon har ju helt rätt. Så nu är min tanke att få ihop designers och produkter till 1 december. Skapa en liten designersjulmarknad i butiken. Vi får se om jag klarar det...

Jag har äntligen tagit fram symaskinen. Sytt om lakan till Dani. Saknade att sy. Saknar vara "mig". Inte bara vara mamma...

För att få saker gjorda skapar jag dagslistor. Det här ska jag försöka hinna med idag. En del saker ta en vecka att få gjorda. Pinsamt! Jag behöver fortfarande sova en stund varje dag när Dani sover. Vi tar en lång barnvagnspromenad. Mat. Lek. Ja, dagarna bara försvinner...

Jag bestämde mig att skita i alla "regler" och låter nu Dani sova bredvid mig halva natten. Tätt intill. Liggammar. Han och jag sover bättre. Jag börjar bli mig själv igen. Har ork. Tre i en 1.40 säng är lite trångt men...

Jag har även fortsatt med fotoalbumen. Både Danis lilla egna och familjealbumet. Så mysigt att gå tillbaka i minnet. Låta tankarna flyga iväg. Men. Jag vill inte tillbaka. Gick verkligen igenom ett helvete första månaden. Jag. Min kropp. Undrar om jag kommer vilja graviditet, våga förlossning igen?

Så. Jag börjar bli mig själv igen. Komma ut ur sömnbristdimman.

Jag har bestämt mig att lämna bebis - mammalivsbloggandet bakom mig. Sluta tjöta om sömnbrist, amning, bebisrutiner etc. Kommer fortsätta berätta lite personligt, mina tankar o funderingar men sakta börja blogga mer om SMiD, butiken, designers etc. Där jag känner mig lugn. Inte går igenom varje inlägg halva nätterna. Oroar mig för vem som läser. För om jag är för personlig. Privat?

Kram på er! Saknar er...

SMiD söker oetablerade designers...

2011-10-22T09:36:00.006+02:00

Jag söker designers, formgivare, konstnärer till min lilla butik i GBG!

Mina killar sover. Jag har en stund för mig själv. Har läst flera intressanta inspirerande reportage. Ta varje motgång som en erfarenhet. Gräv där du står. Våga mer. Drömmen att kunna försörja mig på min kreativitet...

Jag har funderat på vad jag lärt mig av SMiD. Att driva butik. Utveckla ett koncept. Skapa ett eget klädmärke. Man lär sig mycket mer av motgångar... Ensam är inte stark. Samarbete. Jag behöver hjälp! Nån som hjälper till att dra, delar... Måste finnas många (därute) som drömmer om en egen butik? Som vill satsa på något eget... Vågar?

Går igenom veckans anteckningar. Leta designers! Sälja på kommission i butiken. Tänkte göra en skiss. Posta på olika nätverk. Facebook. Designskolor. HDK. Tillskärarakademin. Börja söka kreativa skapande entreprenörer...

SMiD söker svenska oetablerade designers, formgivare, konstnärer till SMiDs Butik & Ateljé i Göteborg.

Har bestämt mig att förändra konceptet. Att till våren göra SMiD till en butikslokal för unga oetablerade designers o formgivare. Konsthantverk. Mode, kläder, accessoarer, smycken, inredning, tavlor, glas, keramik, konst... Vem jag nu hittar?

En unik presentbutik med utvalda handplockade konsthantverk från svenska designers. Svensk Design. Handgjorda. Begränsad upplaga. Snyggt. Coolt. Tufft. Stilrent. Innovativt. Originalitet.

Helst skulle jag vilja hitta några designers som letar butikslokal och är intresserade av att dela lokal / öppettiderna med mig. Som redan har eget företag. Skapar en egen produkt. Ett utbyte - Så SMiDs Butik kan ha öppet hela veckan...

Hör av dig till mig om du eller någon du känner är intresserad av att sälja sina saker på kommission i SMiDs Butik på Vasaplatsen 10 i Göteborg våren 2012:
info (at) svenskdesign.eu

WWW.SVENSKDESIGN.EU

Vika tvätt...

2011-10-16T13:14:00.005+02:00

Tänk att man kan bli så glad av att få vika tvätt - Danis underbara små (stora? st.80-86) bebiskläder... Randigt rules i tvättkorgen!

Familjemys o vardagslyx...

2011-10-15T11:16:00.005+02:00

En av anledningarna att Sverige är mitt val för framtiden är något som gör mig vardagslycklig. Fredagsmys. Jag vet, hatar att ordet kommer från chipsindustrin men... det kvittar.

Jag älskar att komma hem till ett nystädat hem på fredagar. I framtiden ska jag plocka o städa på torsdagar. Mamma köper blommor. Rosor för min skull. Lösgodis. Smågodis. Cashewnötter. Med chocklad. Nya tidningar...

Glutenfritt bröd. Bageribakat. Köttbullemacka. Hemlagade köttbullar. Känns nästan som jul...

Vi har inte firat jul på flera år. Men i år. Då ska vi ha gran redan i början av december. Det har jag lovat I. Danis första jul. En riktigt lugn svensk hemmajul. Utan krav, stress, press. Utan julklappshysteri. Bara mys. Familjemys.

Fil. Fil o glutenfria frukostflingor är en av de andra anledningarna. Som gjorde att jag bestämde mig för Sverige. Så enkelt. Så viktigt. För mig! Svensk frukost.

Kanske låter löjligt för andra svenskar. Men ni utlandssvenskar vet nog vad jag pratar om. Bara det att få gå och handla på Hemköp. Vilken lyx! Jag uppskattar det varje gång...

Så nu vet ni. Det stora beslutet var väldigt enkelt att ta. Egentligen. Små vardagssaker är jätteviktiga för mig. Vardagslyx!

Tack!;)

2011-10-14T10:58:00.010+02:00

Tack för era gulliga uppmuntrande kommentarer. De värmer verkligen...

Jag vilar mig lite och kommer tillbaka när jag har nått att skriva om som inte handlar om sömnbrist. Ska försöka att komma tillbaka. Till mig. Mina tankar och funderingar.

Genom era kommentarer insåg jag att vi är många som funderar över livsval, karriärsval, framtidsval. Alla dessa valmöjligheter. Igår pratade jag med en tjejkompis. Hon skrattade åt mig och sa: - Du kan ju vänta några år med att oroa dig för Danis gymnasieval!!!

Jag ska försöka koncentrera mig på de val som jag måste ta nu. Inom några månader. Butiken. Dela eller inte dela lokal. Stå själv i butiken under våren? (I ta hand om Dani) Sälja? Designa nytt? Sy upp själv? Leta upp andra svenska designers, formgivare... Sälja på kommission?

Jag är egentligen inte intresserad av att använda butiken som showroom, galleri etc. utan anser att jag måste ha öppet för att få in kunder. Egentligen hela veckan. Men då måste jag hitta nån (annan) som vill dela på öppettiderna? Sälja sina saker...

Om jag skulle hitta ett gäng unga designers, formgivare som vill dela butikslokalen, stå själva i butiken t.ex. en dag i veckan, så skulle jag kunna ha kvar den även när jag hittar ett nytt jobb...

Hur hittar jag intressenter? Designskolor, modeskolor? Skulle det fungera? Vara värt det? Jag skulle ju få ha kvar min dröm, ett tag till...

Men jag måste ha en fast inkomst. Tjänar tyvärr inte tillräcklig på butiken. SMiD. För att (över)leva. Vill ha ekonomisk trygghet. Spara pengar är viktigt för mig. Jag drömmer fortfarande om en egen lägenhet. Ett hem. Men så länge jag är mammaledig så får den, tyvärr, vänta...

- Egen lägenhet ingår i min femårsplan.

Nästa steg är att leta jobb. Nytt jobb! Till nästa höst när jag vet att Dani har dagisplats. Men hur jag vill rikta min karriär funderar jag fortfarande på...

Nytt spännande utvecklande jobb. Gärna som har med design, mode, marknadsföring, produktion att göra. Mellanstort företag. Vill få vara med i hela ledet. Utveckla. Följa med från idé till färdig produkt. Göteborg. Vill inte pendla. Inte jobba i butik, mot kund. Jag vill inte (behöva) utbilda mig mer. Kanske nån kurs men vill inte helt byta spår. Modedesigner är nog vem jag är. Vill vara.

Ska googla runt lite. Vad finns det för jobb i modebranschen, klädföretag i Göteborg?
http://www.modeindustrin.se/
http://www.modeverket.nu/hem.shtml

Oroar mig lite om min blogg är en fördel eller nackdel? Mina åsikter om modebranschen. Måste nog hitta ett företag som jobbar med frågeställningarna som intresserar mig. Fairtrade. Rättvist mode. Arbetsvillkor. Närproducerat. Söka jobb på rena kläder? http://www.gizeto.com/fairworld/lankar.htm

PS: Nu är inget bra tillfälle att avsluta (läs överlåta) drömmen...

Att orka...

2011-10-09T10:27:00.004+02:00

Jag sitter ensam vid datorn. Ensam med mina tankar. Läser "Somna utan gråt" när jag har lite tid. Dani sover bättre. Några timmar i sträck varje natt. Jag börjar få tillbaka min hjärna, mina tankar. Man blir verkligen galen av sömnbrist.

Jag går tillbaka i bloggen de senaste veckorna, månaderna. Ser att jag nästan bara skrivit om sömn. Att få sova. Jag har blivit en av de där. Ointressanta mammorna som bara vill sova. Behöver sova.

Som bara pratar, tänker, lever bebisliv. Som inte...

I har köpt en biljett och kommer hit om nån vecka. Jag har bett om tid. Egentid. För att bli mig själv igen. För att ta tag i SMiD. I butiken. Ta beslut. Orka...

Jag har bestämt mig att jobba halvtid i vår. Fortsätta vara mammaledig största delen av tiden. Ibland blir det inte som man tänkt sig... Krisen.

Framtiden börjar redan nu. Livet efter SMiD? Efter mammaledigheten...

Jag känner mig. Sårad. Behöver samla ihop delarna. Trodde aldrig att mammalivet skulle vara så tärande. Krävande. Sömnbristen så förödande. Trodde jag skulle orka jobba. Tänka. Leva. Så blev det tyvärr inte...

Jag har bara orkat vara. Leva vardagsliv.

Jag känner att jag inte har så mycket att säga. Här. Kan inte. Borde inte. För många inblandade. Alla kan läsa. Skulle nästan vilja försvinna från nätet. Sudda ut. Funderade t.o.m häromdagen att bara ta bort allt. Min blogg. Den som betydde (betyder?) så mycket...

För att kunna börja om. På nytt. Det där om Ave Fenix. Pånyttfödelse. Alltså inte på nätet. Utan i livet.

Behöver samla mig. För att orka kämpa ett tag till. Även om luften, lusten gått ut. Jag pratar alltså om SMiD. Min butik. Min klädmärkesdröm. Mina entreprenörsdrömmar. Mitt företag. Mammas företag.

Till slut står jag framför det enkla faktum om att allt handlar om pengar. Tjäna pengar. För mig slutade drömmen för flera månader sedan... När allt slutade vara drömlikt. När jag gav upp... Tron. Hoppet?

Nu måste jag avsluta. Jag kan inte bara lämna. Måste rensa upp röran. Jag själv ställt till med. Det är det som är så jobbigt. För jag har inga nya mål. Inget nästa steg.

Jag velar. Velar mellan att ha mod, ork att ge upp. Drömmen. Avsluta. Gå vidare... Och våga, kämpa, orka... ett litet tag till...

Tips på roliga leksaker?

2011-10-06T10:28:00.008+02:00

Danis favoritleksaker!

Dani leker med köksprylarna - visp, plastburkar etc. Han älskar att upptäcka nya (lek)saker men jag vet inte riktigt vad mer jag ska ge honom - prassliga tidningar är stor favorit...

Han har även fått smaka, suga på en stor äppelbit eller brödkant. Vad mer kan jag ge? Han klarar inte av att svälja småbitar ännu...

Vad har era barn för favorit(lek)saker?

Nära föräldraskap - jag en hippiemamma?

2011-10-05T11:23:00.008+02:00

Jag läser inne hos "När du inte orkar ringa en vän"-Hanna om att hon, trots fördomar, är en hippie-mamma...

Jag ler igenkännande - Jag med!

Och trots även mina fördomar så är nära föräldraskap, AP Attachment Parenting, det jag gjort, gör med Dani helt naturligt sen han föddes... Lyssnar på barnets signaler, mina instinkter.

Jag - en hippiemamma? Vem skulle trott det?

Att få sova halva natten...

2011-10-05T10:24:00.010+02:00

kopierar min FB-status här:

Tänk att ens böner så snabbt kan gå i uppfyllelse - efter ett allvarligt snack angående nattamningen med Dani så sov han 5½ timma i sträck inatt - Jag är människa igen!!! (håller tummarna att det fortsätter...)

Ja, igår var jag så trött, slutkörd, utsliten att jag "hotade" med 5-minuters metoden. Jag låter dig skrika sa jag (på skämt) till Dani. Jag bönade och bad. Jag erbjöd att ge honom så mycket tutte han ville bara han lät mig sova några timmar i sträck. SNÄLLA!

Gissa om jag var chockad när jag vaknade vid 05.30 (med onda hårda bröst) och upptäckte att Dani (och jag) hade sovit halva natten 00-05.30

Att jag inte tänkt på att prata med Dani om nattamningen tidigare - så enkelt! Jag behövde verkligen få sova ut då jag började bli smått galen av sömnbrist;)

PS: Tror Dani har lidit av nattskräck?!! Vaknar gallskrikandes, okontaktbar..

UPDATE: Ville bara berätta att Dani sov lite mer än 6 h i sträck inatt, båda dagarna har han fått vara med under familjemiddagen 20.00, nybadad i pyjamas och ätit lite mer mat... somnat i min famn runt nio... sovit 11h totalt, frukostamning vid 06. Vaknat vid 08.

Har inte varit så här utsövd sen, ?, iallafall innan Dani föddes...

Hur tänkte jag?

2011-10-03T21:40:00.010+02:00

En del dagar undrar jag hur jag tänkte när jag valde att åka hem tidigare...

Varmt, medelhavet, solsken, blå himmel, blommande blommor...

Citronträdets citroner är nog gula nu...

Jag o Dani på kvällspromenad i solnedgång...

Jag tittar igenom sommarens alla bilder. Så stor Dani blivit. Så mycket han utvecklats. Så lugnt, skönt o härligt vi haft det, trots sömnproblem. Myggor!

Jag håller på och skapar ett familjefotoalbum. Ja, ett riktigt gammaldags med framkallade foton. Det första, år 2011. Dani föds - Vi blir en familj.

Att lyssna på andra...

2011-10-01T10:22:00.009+02:00

fundera, bli osäker men bestämma sig för att man vet bäst själv!

Tankarna snurrar runt. Jag har nog läst för mycket, både böcker, internetforum, bloggar, tidningar och lyssnat på andra. Jag oroar mig för amningen, mat. Dani går ju upp väldigt bra i vikt med amningen. Nästan för bra, enligt BVC. Borde försöka trappa ned och börja med mer mat...

Jag funderar över rutiner. Mat och sovrutiner. Blir rejält irriterad på att i nästan alla böcker om sömn, sova hela natten, hyllas 5-minuters metoden. I en bok var den visst svaret på allt. Låt barnet skrika. Men - det finns inte för mig. Jag vill inte. Kan inte. Försöker att ta bort tutten innan han somnar. Sjunger, smeker, buffar på baken - få honom att somna om, själv!

Vill gärna få sova, mer, men får väl "skylla mig själv" som inte lärt Dani somna om själv. Jag söver honom med bröstet. Det är så enkelt. Bekvämt. Snabbt! Mysigt...

Jag blev nästan orolig när jag läste inne på anna wahlgrensforum. Gör mammor verkligen så mot sina barn? Där läste jag även om hårda strikta rutiner. Nästan på minuten. Passar inte mig heller. Känner som Lars H Gustafsson i boken Växa - inte lyda. Tror att barn är medvetna. Förstår.

Till slut hamnade jag iallafall på amningshjälpen och blev så glad att läsa att amningen (ersättning) ska vara en stor del av barnets kost under hela första året. En mamma undrade. Som jag. När barnet bara småäter lite, ½-1dl flera gånger om dagen men inga hela stora portioner. Att amningen fortfarande är största delen. Vilket är helt normalt vid 7 månader.

Men, där ser man hur lätt man jämför, sneglar på andra, läser för mycket, lyssnar på alla andras åsikter och tappar bort sig själv. Blir ängslig.

Jag funderar över kvällsrutinen. När han ska sova. Fram till nu har han fått somna i min famn. Jag har gått o lagt mig med honom vid 22. Senaste dagarna har han vaknat tidigare och somnat vid 20. Men då äter vi middag. Med en halvspansk familj kommer vi nog aldrig äta middag vid "svensk tid" 17-18. Jobba heltid? Laga hemmalagad? Jag vill ju att vi ska äta ihop, hela familjen men...

Dani får väl, tyvärr, äta lite tidigare. Nu får han gröt vid 18. Kanske få smaka lite på maten, om han fortfarande är vaken. Det måste ju funka för vår familj. Hur gör man i Spanien? Får nog fråga mina vänner...

Nu vaknade Dani - appropå fasta sov rutiner så sover Dani en del förmiddagar 20 min, andra 45, andra 1.30 och igår sov han två timmar. Nej, jag väcker honom aldrig. Tror han sover det han behöver. När han behöver det.

Läste även nått lugnande på babycenter - som för övrigt skickar ett väldigt intressant nyhetsbrev varje vecka om mitt barns utveckling, 7 mån andra veckan ( denna gången om att vilja äta själv) - om förr i tiden, hur man samsov med sina barn, lät de sutta när de behöver...

Efter mycket funderingar har jag gjort ett enkelt sov o matschema. Tänkte låta det ligga som grund. Mat: 6,9,12,15,18,20 (friamningen, sövning, tröst efter Danis behov). Vaknar 08 - somnar 20. Ungefär. Sen blir han trött ungefär 2h efter han vaknat under dagen så dagsvilan beror på hur länge han sover varje gång.

UPDATE: Ville bara säga att i Spanien så ammar många bara de första 4 månaderna då de är mammalediga, sen trappar de ner eftersom de börjar jobba. Där fick jag frågan väldigt många gånger om varför jag fortfarande ammade... Min tanke var att amma tills Dani är 1 år. Men Dani älskar bröstet så han får bestämma när det är dags att sluta...

Jag är medveten om att jag ger mig in på "farlig" mark när jag skriver om barnuppfostran så tyck gärna till!!!

UPDATE 2: ParisLisa undrade om jag läst Somna utan gråt. Men nej, den är alltid utlånad på biblioteket - bra tecken;) Nu googlade jag, läste lite och den verkar intressant... TACK för tipset!!! Läggningsrutin: lugnt, låg ljudnivå, svagt ljus. Flexibla förutsägbara rutiner. Somna på olika sätt (i vagnen, med napp). Ta ut bröstet. Samma vaggvisa, sovsignal. För sömnlogg. Utvärdera efter 10 dagar. Källa Wendela i Aftonbladet

Tre dagar har jag kört på min egenpåhittade metod, som liknar lite somna utan gråt (att få Dani att inte associera bröstet med sömn) och det verkar som den fungerar ungefär två steg framåt, ett bakåt. Två bra kvällar/nätter, en dålig/sämre? Men nu har jag bestämt mig och tänkte köra på några veckor så får vi se... Jag håller er uppdaterade;)

Så vad gör jag när jag inte bloggar...

2011-09-27T21:36:00.005+02:00

eller SOVER: Jo, jag läser tidningar och böcker!

Dani sover. Jag fick mig en kort siesta så jag stupar inte i säng ikväll. Dani vaknar mer eller mindre en gång i timmen. Hela natten. Varje natt. Skriker. Ingenting fungerar förutom bröstet. Då slocknar han direkt. Jag lägger ner honom. Somnar. Vaknar av skriket. Han har aldrig skrikit förut. Nu tror jag han vet att om han inte skriker får han inte bröstet. Får inte komma upp.

Jag försöker söva om honom i sin säng. Lära honom somna om själv. Med smek, buff, sång. Allt möjligt. Allt förutom bröstet. Gungar honom i famnen. Men nej, inte förrän jag ger bröstet får han som han vill. Somnar. Jag är hans slav. Han vet att vid 3-4 tiden orkar jag inte längre...

Inatt sov han ganska bra. Vaknade BARA 4 gånger. Jag hoppas förändringen är över. Att han vant sig. Vid sitt nya liv...

På dagarna är han sitt vanliga goa glada jag. Älskar dans, rörelse, sång, rim, ramsor och vi spelar Barnkammarbokens visor och Hujedamej av Astrid Lindgren och jag sjunger högt, falskt, och minns sakta alla texterna...

Jag har länge funderat på ett inlägg om mat, sömn och nya rutiner. Dani vill inte äta de svenska barnmatburkarna. De utan salt;) Smakar för lite? Han äter gröten, fruktpurén. Fick suga på en brödbit. Men maten. Har testat alla olika märken. Sorter. Det mesta hamnar i soptunnan. Antingen så hulkar han för småbitarna. Eller så spottar han ut. Grimaserar. Har hittat 2-3 sorter som funkar. Typ Majs, Potatis, Morot. Jobbigt! Han behöver ju annan mat.

Funderar på att börja laga mat själv igen. (När I kommer...) Kanske börja prova med hela bitar. Han suger ju på allt. Annat!

Det är fullt upp. Att vara ensam hemma med en bebis. När man inte (aldrig) får sova ut. Jag har gått runt som en zombie sen jag kom hem. Förkylningen vill inte riktig ge med sig. Så bloggen hamnar sist på listan.

Jag har iallafall handlat allt vi behöver. Tar långa barnvagnspromenader i det fina höstvädret. Älskar att få sova med tjockt duntäcke. Ha på mig kläder. Dricka varmt te. Slötittar lite på svensk tv. Funderar på att hyra film. När och om jag nu hinner se den...

Måste gå ner till min butik. Ja, det är fortfarande MIN även om det inte känns så. Vill inte. Svårt att förklara varför. Känns jobbigt. Orkar inte. Ta tag i. Besluta. Bestämma. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Lärdom: Skriv allt i avtalet. Även det som du aldrig tro kommer hända. Det oförutsägbara.

Dani skrek till. Ropade. Ond cirkel jag hamnat i med bröstet som napp. Dani suger inte på napp. Inte på tummen heller. Utan på mig. Bröstet är tröst. Så borde det inte vara... Måste orka försöka förändra. Hjälp!

Funderingarna. SMiD. Jobba halvtid i vår? Butiken. Mammaledig. Förskola. Nytt jobb? Framtidsplaneringen... Ge upp drömmen???

Att skapa en 5-års plan...

2011-09-23T09:41:00.006+02:00

Jag anmälde ju Dani till förskola i Göteborg via nätet. För att börja när han var 1 så jag kunde börja jobba. Heltid. Fick aldrig någon bekräftelse att Dani nu står i förskolekö så igår ringde jag:

- Men det har ju bara gått en månad! (lång handläggningstid...?)

Iallafall. Jag frågade. Det man egentligen undrar. När hon trodde att Dani skulle få förskoleplats. I centrum. Svaret kom direkt: Augusti 2012. När han är 1½...

Tips! Om ni vill ha plats till barnet är 1½ i centrala Göteborg, ställ de i kö redan nu, så får ni ett tidigare könummer och mer troligen förstahandsvalet!

Det förändrade mina planer. Får nog ta mig en funderare... Ska I ta hand om Dani medan jag jobbar heltid, deltid, i butiken? Hur blir det nästa sommar om jag jobbar i Sverige och I i Spanien? Vem tar hand om Dani?

Även fristående privata förskolor börjar barnen vid 1½ men så kom tanken att Dani ska ju faktiskt gå på förskola tills han börjar skolan. Shit! Om fem år? Halva hans barndom. Stort beslut. Viktigt att det är en bra förskola.

Söka förskola i andra stadsdelar? Beror ju på vart jag kommer jobba?

Stora barngrupper på kommunala? Ska kanske söka föräldrakooperativ? Har jag tid med det? Heltid i modebranschen + ensam med barn? (jag skriver ensam då I troligen inte kommer jobba i Sverige utan någon annanstans och om han jobbar som pilot är han borta halva tiden / hemma halva?) Städa, fixa, hjälpa till? Följa med på utflykter? Mmh...?

Vilket typ av mamma kommer jag vara, vill jag vara? Hur mycket vill jag ha att säga till om? Hur delaktig vill jag vara? Dani är ju viktigast!

Dagmamma? Dagbarnvårdare? familjedaghem? Vad googlar man: pedadogisk omsorg?

Om jag bara jobbar deltid under våren? Är i Spanien nästa sommar? Är mammaledig tills Dani är 1½? Hur blir det då med lägenhetsdrömmarna...?

Jag får nog göra en 5-års plan: jobb, boende, livstil, ekonomi - förskola

Tyvärr får jag inte ihop det med att driva eget, butik, utan fast inkomst, ekonomisk trygghet...

Blir nog att söka nytt jobb tills nästa höst, men vad? Nej, modedesigner står inte högst på listan men gärna något annat i modebranschen, designbranschen...

Puh! + lite för lite sömn de senaste nätterna, nattamningshjärnan funkar sisådär;)

Nya "svenska" rutiner...

2011-09-21T11:58:00.011+02:00

Jag googlar "feber av vaccin" - "kräks upp alvedon", behöver inte berätta mer eller? Jag ler åt mina tidigare googlingar: tripp trapp stol, sjal upp till 20kg, ergo vs manduca, kalorier förbränner amning (500-700 kcal/dag), bebis förstoppning (ger redan katrinplommonpuré till gröten), hur mycket vatten 7 månaders bebis?

(Dani dricker mellan 10-30ml vatten till maten o gröten men här är det ju inte lika varmt som i Spanien + jag kör fortfarande på friamning - kan förstoppningen ändå vara vattenbrist? Intolerans? BVC rekommenderade att byta ut majsvällingen mot havre, ska sakta börja introducera gluten nu...)

Det gick jättebra hos BVC. Dani är en stor frisk kille. Inte undra att st. 74 var för liten. Hade tur och fick en läkartid samtidigt. Han fick sin 5-månaders vaccin som 7-månaders. Tyvärr hade han feber (38,4) inatt och är lite grinigare än vanligt. Spyr upp alvedonen. Allergisk? Nu sover han till slut...

Det är första gången Dani har feber, första gången han är sjuk. Jag är en mycket lugnare mamma nu, än för några månader sedan. Orolig men inte rädd. Skönt!

Förändringen tog tre jobbiga nätter sen så sov Dani bättre. I sin nya spjälsäng. Jag i sängen bredvid. Jag ammar 2-3 ggr. Borde försöka sluta enligt BVC. Dani är även lugnare, nöjdare på dagarna. Tillbaka till sitt goa glada vanliga jag!

Vi flyttade om i mitt rum. Rensade, röjde, städade och fixade. Ställde undan mina flyttkassar, mitt porslin, så länge. Köpte förvaringslådor. Böckerna åkte in i bokhyllan. I:s alla burkar i ett skåp i köket. Ja, i älskar sina spanska skaldjursburkar: sardiner, sardeller, bläckfisk, musslor, berberechos - vad heter det på svenska?;)

Har varit flera små rundor på stan. Dani vänjer sig sakta vid att åka längre stunder i vagnen. Somnar (utan bröstet - wow!). Köpt resten av min långa inköpslista. Nu fattas bara en ny bilbarnstol. Sparkdräkt och pyjamas är favoriterna. Hos Dani. Det känns väl ungefär lika fritt som i blöja. Ja, så jag letar bekväma, praktiska, funktionella plagg. Hade en lista där jag prickade av. Lätt att förköpa sig. Köpa saker man inte behöver. Inte kommer använda. Bara för att barnkläder är så söta. Onödiga utgifter!

Dock så vill Dani helst vara i famnen. Börjar få riktigt snygga armmuskler, dock är det väl inte så bra att bära runt på en elva kg - bebis hela dagarna. Funderar på att köpa en Ergobaby eller Manduca. En bärsele, bärsjal upp till 18-20 kg. Nån som rekommenderar? Det skulle vara skönt att bara kunna springa ner till Hemköp.

På BVC pratade vi nya rutiner, nattningsrutiner, sova hela natten, nattamning. Mat - rutiner. Vad, när. Hur jag ska lägga upp dagen! Att han sover länge och somnar sent. Nej, det ska barn inte göra i Sverige;) Jag funderade på när barn äter de olika målen på dagis? Nån som kan svara? Nästa googling... Matrutiner för en 7-8 månaders bebis?

Jag har gått ner ännu mer i vikt, är nu på startvikt - 2kg. Därför googlade jag hur många kalorier man egentligen förbränner när man ammar. 500-700 kcal per dag. Undrar också hur mycket bröstmjölk andra har, producerar nog lite men ofta vilket gör att Dani småäter. När jag pumpat blir det ungefär 100ml- båda brösten. Vet att alla inte går ner i vikt under amningen men jag får nog försöka äta ännu mer. Tycker jag äter jämt. Men jag har i och för sig ansträngt mig, rört mig mer den senaste veckan, jag som bara brukade sitta stilla, i en solstol...

Jag o I skypar. Så han ska få se lillen. Dani höra I:s spanska röst. Han tittar sig frågande omkring och undrar vart ljudet, rösten, kommer ifrån. Han förstår inte videon. Ser kanske inte I:s ansikte? Tyvärr. Men det är ju ändå spännande och kul med den nya teknologin... Så långt borta men ändå så nära!

Så är det när man levt halva livet i bara blöja...

2011-09-17T07:23:00.011+02:00

Bara en snabb lägesuppdatering: Vi är hemma! Resan gick bra, Dani sov nästan hela tiden men jag fick bara 3h timmars sömn (ej i sträck) och vi fick köra förbjudet med Dani i min famn (som bara grät) för att hinna med flighten...

Nästa natt snittade jag 5 timmar (ej i sträck de heller) - Dani var väldigt orolig och vaknade minst en gång i timmen. Gallskrikandes! Frös? Tyckte inte om filten, pyjamas. Ville bara ligga i min famn vid bröstet. Så där fick jag sitta i sängen, nynnandes och gungandes, hela natten.

Så jag har vandrat runt här som en levande zombie med en dunderförkylning. Ja, lite sjuk på det som det inte var tillräckligt. Näsan rinner, ögonen röda, ont i halsen. Kände mig pinsam ofixad i kön på hemköp när några upppiffade mammor stod bredvid, stylade, sminkade, i höga klackar - jag med en gnällig bebis på armen. Ja, för Dani gnäller som han aldrig gnällt. Vill bara vara i famnen. Hela tiden. Knappt ens sitta i vagnen. Mammig.

Jo, för er som undrar så märker bebisar av förändringar. Speciellt om det är 15 graders skillnad. Om de levt i blöja i 30 grader halva livet och helt plötsligt ska ha kläder på sig. Frysa?

Det blev ett snabbt besök på stan. Varma kläder till Dani eller kläder. st. 74-80. In och ut i några butiker. Nej, hittade inget. Tycker varken om mönstrat 70-tal eller färgglatt barnsligt så... Fick lite panik. Beslutsångest. Välja personlighet till Dani. Vem ska han vara genom sina kläder. Vill tycka om det jag köper. Till slut shoppade jag en halv vintergarderob + overaller på åhlens. Svart - blått, tufft och funktionellt! Allt matchar allt - går att tvätta ihop.

Dani tycker inte om den svenska barnmaten. Osaltad. Osockrad. Vilken skillnad, det märks. Jag smakade. Här smakar barnmatsburken ungefär som hemmagjord. Gröten o vällingen funkar iallafall för de är ju samma som min pappa köpte med ner.

Så jag har fullt upp. Min mamma stannade iallafall hemma i två dagar och hjälpte mig. Kommer ju inte ens ut ur lgh utan hjälp. Man kan inte köra in vagnen i hissen utan måste fälla ihop. Det är inte lätt med en bebis på armen o vang på den andra.

Mina supergulliga föräldrar hade köpt och monterat en spjälsäng, som Dani nu sover sina siestor i för att sakta vänja sig... En barnmatstol. Hoppgunga. Gåstol (som man även kan gunga i). Så Dani har massor av nya roliga spännade leksaker! De stod på min "att köpa"-lista men det där att hinna gå i butiker när man är ensam med en gnällig bebis...

För att inte tala om kaoset i mitt rum. Alla flyttkassar. Alla saker. Det kommer ta ett tag att komma iordning, få sova ut, bli frisk, finna nya rutiner så det kommer nog vara lite lugnt här nån vecka...

Hejdå sommarparadiset!

2011-09-11T11:17:00.003+02:00

Så är det sista dagen. Jag har just simmat en lång stund i Medelhavet. Legat raklång och flutit med öronen under vattenytan. Lyssnat på mitt dunkande hjärta. På plaskandet. Studerat den klarblå himmelen. ett sista dopp.

En varm dusch senare, en tvättmaskin. Sitter jag nu här. På terassen. I skuggan. 26grader. Jag borde sitta i solstolen. Inte vid datorn. Men.

Jag saknar redan den färska frukten varje morgon. Att duscha med öppet fönster. Soltorkad tvätt. Att laga mat med havsutsikt. Att vara ute nästan hela dagen. Den underbara doften av blommor, gräs, tång och saltvatten. Solen. Värmen.

Myggorna kommer jag dock inte sakna... Dödade flera st. Inatt. Dani vaknade bara 2 ggr. Ena gången la jag honom vid bröstet för jag stod inte ut längre med silikontuttarna,..

Så, jag städar. Tvättar. Torkar. Allt måste rengöras. Här kan man inte råka lämna nått. Glömma.

Imorgon åker vi till Cartagena. Hälsar på gammelfarmor. Släkten.

Om några dagar tar jag Dani, vagnen, bilbarnstolen, min stora väska, skötväskan och tar den supertidiga flighten hem. Till Sverige. Där väntar mormor o morfar. Mamma o Pappa.

Så om det är tyst några dagar vet ni varför. Jag har fullt upp med den spanska släkten. Jag ska försöka ladda upp några foton. Som avslut. Som hejdå till den långa härliga mammalediga sommaren...

Sova hela natten?

2011-09-09T11:53:00.004+02:00

För första gången på flera veckor vaknade jag utvilad. Efter att ha sovit väldigt dåligt börjar jag fundera på drastiska lösningar. Men så kom jag ihåg att Dani sov ju väldigt bra när vi kom hit och vi sov i I:s dubbelsäng. Han sov nån gång 6h i sträck vill jag minnas... Sagt o gjort. Han är nog för stor, tung för vaggan. Är obekväm. Den är ju bara en resevagga. Som vi fått låna. för på dagen sover han 2h på förmiddagen och två timmar på eftermiddagen i soffan... Utsträckt och nöjd.

Inatt sov vi i mina föräldrars dubbelsäng. Jag o Dani. Dani sov 4h, mat, 3h, mat, 2h mat, 2h - totalt 11 h. Från 22-09. Somnade om vid bröstet. Jag sov. Ja, för även om Dani sover så sover inte alltid jag...

Att bara behöva vakna 4ggr. Wow! Tror jag har varit uppe säkert 8- 10 ggr de senaste nätterna...Dani brukar vakna till några gånger. Tror när han kissar. Sen inte kunnat somna om själv utan väckt mig med sina rörelser. Så jag fått söva honom med tutten. Börjar förstå det där de säger med att lära barnet somna om själva...

Nya rutiner snart. Vi får se hur Dani reagerar på hemresan. Sverige. Allt nytt. Även om han bott där tidigare så minns han nog inte det... Han får samsova med mig dagarna som är kvar. Så får vi se hur det går att sova i den nya spjälsängen när vi kommer hem...

Anledningen till att jag inte vill samsova är att hemma är sängen bara 1,20 och då får jag väldigt lite plats bredvid. Sover inte så bra. Att I och jag inte kan sova ihop. Sova alla tre. Tillsammans.

Har läst att snart början en oroligare period och att det kan vara bra att hålla på fasta sömnrutiner. Läggning. Funderar på hur de ska se ut i Sverige. Här går jag och lägger mig med Dani vid 22. Och så vaknar vi vid 09. Myser en stund i sängen... Funkar jäätebra för oss nu men kanske inte så bra sen, med jobb, dagis etc. Dani tar nästan alltid en liten lur vid sju- halvåtta. Då kanske det är bra att vara nattklar. Badad. Med pyjamas etc.

Jag är inte mycket för hårda strikta rutiner. Men det känns ändå bra att ha lite koll. Göra ungefär lika varje dag. Dani är nästan en klocka. Äter samma tider. Sover. Etc. Han har skapat sina egna rutiner. Som nu är våra. Frukt vid 10. Lunch vid 13. mellanmål vid 16. Gröt vid 19. Välling innan läggdags. Ja, dani får nu en halv portion gröt och en halv portion välling innan läggdags. Sover bättre. Han är så söt när han ligger och suger på nappflaskan... Så vuxen. Vill hålla själv. Ja, han vill hålla i skeden själv när han äter med. Så nu får han en egen sked. Ber om påfyllning genom att ge mig skeden. Är det normalt för en 6 1/2 månaders?

Ja, tröttheten. Sömnbristen. Jag som älskar att sova. Hade sova som fritidssyssla... Jag hoppas Dani snart sover hela natten. Iallafall 6h timmar i sträck. Läste nånstans att bebisar som sover mellan 00 -05 anses sova hela natten... Sen gäller det att även jag sover. Vanan att vakna var och varann timma sitter i. Ligger vaken och studerar Dani sovandes. Hans lugna ljudlösa andetag. Den lilla kroppen. Hans ansiktsdrag. Så söt. Så fridfull. Hjärtat fylls av kärlek. Min son. Mitt barn. Min. Mitt allt!

Gravid- o mammatankar i bloggarkivet...

2011-09-08T10:45:00.004+02:00

Jag klickar på februari månad i bloggarkivet nere i högerspalten. Finner bilder på en nyfödd Dani. På en artikel om mig i GP. Gravidmagen. Tankarna och funderingarna...

Jag älskar att blogga just av den här anledningen. Att man kan gå tillbaka. Läsa. Återuppleva. Minnas.

Har nästan glömt hur det var att vara gravid. Min stora magen. Hur det kändes när Dani rörde sig därinne. Oron. Förväntningarna. Frågorna.

Ja, för helt plötsligt är bebisen bara här. Så självklart! Ligger där på ditt bröst och sneglar på dig. Du har blivit mamma. Den där abstrakta magen är nu ditt älskade underbara lilla barn. En färdig perfekt liten skapelse. Som liknar dig. En miniatyr av er. En blandning. En personlighet.

Jag ska skriva ut alla gravid och mammatankar. Skapa en liten bok. Spara för framtiden...

Leva i nuet och tankarna på framtiden...

2011-09-07T16:32:00.002+02:00

Det kanske låter konstigt det där med att samtidigt som jag pratar om giftermål med I pratar jag om att köpa lägenhet ensam. Ett liv i Sverige, med eller utan honom. Jag och I lever nog av flera olika anlednngar i en modern relation. Lite som särbo med delad ekonomi. Var och en har egna mål i livet. Vi vill olika saker men samtidigt vill vi vara tillsammans.

För mig är det väldigt viktigt att få göra det jag vill. Jobba med det jag drömmer om. Design. För I att få flyga. Jag skulle aldrig be honom att ge upp sina drömmar för min skull medan jag var beredd att ge upp mina för hans. Men. Jag ångrade mig. Levde ett år, i en liten spansk kuststad. Cambrils. I jobbade och jag väntade...

Så plötsligt en dag tog jag ett beslut. Att sluta vara den typiska tjejen, som ger upp sina drömmar för kärleken. Den stora kärleken. För barn. Hem. Så jag tog mitt pick o pack. Flyttade hem till mina föräldrar i sverige och bestämde mig för att satsa på mina drömmar...

3 år senare. Sitter jag här med en liten bebis, tillsammans med en spanjor och vi på bor på långdistans. Sverige - Spanien. Jag har jobb i Sverige. Han har jobb här. Egenföretagare. Båda två. Med massor av jobb drömmar. Ja, för båda våras drömmar handlar om att få jobba. Med det vi vill. Det vi alltid drömt om.

Mammaledigheten har varit en paus i mitt liv. Jag har verkligen stannat upp. Reflekterat. Funderat. Ältat. Haft tid att tänka. Varit helt närvarande. Här och nu. Njutit.

Jag och I pratar om butiken. Min dröm. Mitt klädmärke. Så många års slit, tid, tårar... Ja, under flera år har jag lagt min själ i detta projektet. Mitt lilla livsprojekt. Gjort allt. Själv. Är jag beredd att ge upp? Lämna och gå vidare...

I pratade om el ave Fenix - Fenix fågeln som reser sig upp ur askan... Börjar om pånytt...

Det är inte ofta man får chansen att stanna upp. Verkligen tänka igenom ett beslut. Börja om från början. Gör om gör rätt.

Ni som har hängt med ett tag vet hur döden påverkat mig. På hur jag nu bara fokuserar på det som gör mig lycklig. På att göra mig själv lycklig. Att fokusera på det som är viktigt livet. Kärleken. Familjen. Dani. Ja, att få barn var min största dröm...att föda liv. Skapa liv.

så vad gör mig lycklig. Jobba. Flow. När kreativiten flödar och hjärnan är full med inspirerande idéer. Det är det jag drömmer om. Lever för. Kämpar för. Känslan av kreativt flow. Då mår jag som bäst!

Jag drömmer om att design, formgiva. Genomföra projekt. Jobba med det jag brinner för. Att få leva drömmen. Att den fungerar. I verkligheten. Fylla hjärnan, hjärtat, själen...

Ja, det gör mig lycklig.

Jag plöjer tidningarna, sommarnumrena, läser om entreprenörer. Människor som drivs av en inre dröm. Att skapa ett livsprojekt. Ignorerar den där tvivlande rösten och vågar. Njuter av äventyret. bergodalbanan. Livet.

Så kommer den stora frågan. Vart vill jag vara om 10 år?

Någon säger att det viktigaste är att hitta sin plats i livet. Veta vad man är duktig på. Gör bra. Vad man vill... Vad som gör en lycklig!

Jag klottrar ner idéer på A4 sidor. Funderar. Skriver här. Det är mitt sätt att komma vidare. Mitt bollplank. Med mig själv.

Många bloggare har beskrivit sig själva uppe i högerspalten. Jag börjar: modedesigner. Egenföretagare. Butiksägare. Entreprenör? drömmare... Ja, vem vill jag vara? Hur skulle jag beskriva mig själv.

Mamma. Ja, det viktigaste är att jag aldrig vill tillbaka till ekorrhjulet. Stressen. Till att allt snurrar så fort som det gjorde i modebranschen. På Massimo dutti. Pendla till jobbet. Nej, tack! Jag vill vara en närvarande mamma till dani. Ha tid. Lugnet att sitta på en lekpark i timmar. Njuta av att leka på golvet. Studera och upptäcka världen tillsammans. Tid att uppleva mitt barn. Lära känna honom. En liten personlighet växer fram framför mina ögon.

Så en natt dålig sömn. Sömnbristen gör mig till en levande zombie. Tillbaka till de fysiska behovet. Sömn. Mat. Drömmer om att få sova en heö natt. Jag lyssnar på kroppen. Min kropp. Idag tar dani en siesta ensam. Jag orkar. Utan.

Det är ett heltidsjobb att vara hemma med ett bebis. Många av sommarens diskussioner mellan I och mig handlar om saker som sömn. Att jag behöver få sova. Jag har tagit alla nätter. Alla. Ja, jag ammar... Orättvist? Eller att I nästan aldrig är helt närvarande. Han har svårt att släppa iphonen. Njuta av att bara vara med Dani. Jag tycker han missar det mest fantastiska...

Att vara här och nu. Njuta av stunden. Mindfullness. Leva i nuet.

Säger jag som har 17 listor om allt som ska göras, tas med, inte glömmas, städas, köpas... Men det är just så jag får bort alla andra tankar. Genom att skriva av mig dem...

Mitt stora feta spanska bröllop

2011-09-06T12:15:00.003+02:00

Har ni sett filmen "mitt stora feta grekiska bröllop"?

Jag skrattade. Igenkännande. Ja, för I:s släkt är precis så påträngande. Bullrig och hög. Alla pratar i mun på varandra. Alla tycker om allt. Har åsikter. Lägger sig i. Kommenterar. Pratar bakom ryggen, skvallrar.

Min svärmor, som tyvärr inte lever längre. Önskade sig över allt annat ett stort katolskt kyrkbröllop. Där hon fick bestämma. Allt. Bjuda in gästerna. Boka kyrka. Döpa och konfirmera mig. Banketten skulle självklart hållas i marinofficerarnas sal. Menyn skulle vara spansk.

När vi pratar stort pratar vi inte med svenska mått mätt. Här är ett normal bröllop runt 150-250 gäster. Alla släktingar, grannar, föräldrarnas vänner och arbetskamrater. Jag har varit på bröllop med 500 gäster. 500!

Att I:s familj har flera brudklänningskedjor gör det hela inte lättare. Jag skulle få välja vilken klänning jag ville. Det skulle vara deras present. Under flera år har jag visats bröllopsklänningar. Spets, volanger, broderad. Har ni sett SMiD? Jag är modedesigner...

Jag totalvägrade.

Ett tag funderade vi på att gifta oss i Sverige. Då skulle ju inte de kunna bestämma. Men jag fick panik genom att bara tänka på logistiken. Att flyga hem 100 spanska släktingar som aldrig rest tidigare. Hotell. Restauranger. Buss. Lite turistande. Som sen klagar... Nej, det var inte vad jag drömde om.

Så vi lever i synd. Dani är en oäkting. Vi fick för övrigt erbjudande att döpa honom, vi behövde bara komma dit;)

Jag har organiserat flera stora fester. Och jag anser inte det är värt jobbet. Pengarna. För en enda dag.

Men. Det är ju min privata åsikt!

Frånmadridtillhimmelen kommenterade inlägget under att nu ligger de man skänker brudparet på 160-190 euro per person. Vi brukar ge 100 per person (men murcia är inte madrid) men bara till de bröllop vi gått på och som varit nära vänner. Jag brukar inte heller gå med i kyrkan. Allt resande, sittande, böner. Nej, jag är ju agnostiker - ateist. För några år sedan hade alla brölloplistor. Eftersom man inte får bo tillsammans innan man gifter sig så har man troligen köpt en lägenhet som mer eller mindre möbleras med hjälp av bröllop. I Barcelona eller Madrid är "reglerna" inte lika hårda som på "landet".

Våra vänner tyckte vi skulle göra samma sak, tjäna lite pengar på släkten. Fy fan! Jag som bad min pappa till sin 70 års fest be de inbjudna att skänka pengar till hjärt-lungfonden. Han har ju opererat sitt hjärta. Nej, inga presenter eller pengar vill vi ha. Vi vill att ni kommer.

Så, hur ska vi nu fira? Jag sa drinkar på strandbaren, dans i sanden och nattdopp. Med närmaste familj och vänner. I undrade hur släktingarna skulle reagera. Han vill gärna gifta sig på båt. På havet. Så nu funderar vi på att bjuda in spanska släkten på en båttur (turist båt) med lite tapas och vin. Sen drinkar på

Vi får se... Jag tänker inte lyfta ett finger. Kanske sy mig en vitt sommarklänning. kanske köpa en billigt. Bara njuta. För vi gör ju det för kärlekens skull. Allt som har med den stora feta spanska släkten får I ta, organisera, bestämma och fixa. Precis som med dop av Dani. Om det är det du vill, organisera, betala, bjud in så kommer jag....

I Sverige går vi nog till rådhuset en vanlig torsdag...eller tisdag...

Stunder av lycka....

2011-09-04T09:32:00.008+02:00

Dani hade inte lust att sova inatt. Vaknade en gång i timmen och var även vaken två gånger, 1h mitt i natten. Låg i vaggan och jollrade. Provade rösten. Snurrade runt. Ville inte somna om. Dani sover nu. Jag kan inte sova. Typiskt. I jobbar. Så jag har en hel dag, ensam att se framemot. Borde försöka sova...

September kom med regn, svala vindar och jag fick riktiga höstkänslor. Sådana där mysiga. Hemma. Uppkrupen i soffan. Varmt te. Regnet smattrar. En bra film. Längtar hem.

Efter 4 månader med solsken och värme längtar jag till hösten. Att få ta på mig kläder. Undra om Dani kommer vänja sig vid att ha kläder på sig. Han har ju levt i bara blöja i flera månader. Jag måste snabbt springa och handla kläder när vi kommer hem. Höst - o vintern kläder till Dani. Funderar på vad som är bäst att köpa. Lutar åt en fleeceoverall och åkpåse. Han behöver nog inte en funktionsoverall denna vintern. Han kan ju inte gå än. Vilken storlek? Han växer ju så det knakar. Mysiga raggsockor. Tofflor. Mössa. Vantar. Fuskpolo.

Ja, jag planerar och funderar. Är mentalt redan hemma. Har börjat packa. Städa. Tvätta. Röja. Oroar mig lite för hemresan. Ensam med dani. Hur jag ska få med mig allt. Vagn. Bilbarnstol. Väska.

Njuter av de sista dagarna. Sparar stunder av lycka:

Jag och I satt på terassen häromdagen och tittade på sommaregnet. Njöt av nuet. Varandra. Pratade om åren vi varit tillsammans. 12. Att jag varit tillsammans med honom hela mitt vuxna liv. Träffade honom när jag var 18. Att det varit en bergodalbana. Flera olika liv. Glädje och sorg. Men vi är fortfarande vi. Så hur vet man? Man bara vet.

De senaste månaderna har varit påfrestande. För vår relation. Bebistiden tär. Som renaramagrekiskan sa. Flera gånger har jag undrat om vi kommer klara oss igenom det här. Tllsammans. Funderat över livet som singelmamma. Tagit beslut som en singel. Tänkt på vad bara jag vill.

Men så där. Under några lyckliga minuter. Under sommarregnet. Hittade vi tillbaka. Fann våra nya jag. Som föräldrar. Som mamma. Som pappa. Som par. Beslutade oss att ta ett nästa steg. Att gifta oss. För kärlekens skull. Vi skrattade och kom fram till att vi har ju redan tagit det största steget. Dani. Våran lille underbara älskade Dani. Vårt allt!

Ringen sitter redan på mitt finger sedan flera år tillbaka. Sen en dag. En stund av lycka. På stranden. I Cambrils. I solnedgång.

Nästa sommar. På La Manga. På havet. I solnedgång.

Att tycka och trampa andra på tårna...

2011-09-03T12:00:00.011+02:00

Oj, vilken respons! Först vill jag säga att jag absolut inte vill döma andra livsval. Eller ifrågasätta. Tror alla vet bäst själva. Så länge de verkligen gör det de vill och inte det som alla andra förväntar sig. Att man följer med i det rullande hjulet utan att stanna upp och tänka efter. Vad man egentligen själv vill. Och inte vill. Det är det inlägget handlar om. Vad JAG vill! (inte vad ni vill;)

Att jag irriterar mig på att många i Sverige bara förväntar sig att nu blir det husköp, trädgård, bil etc. Att det är idealet. Det alla gör. Vill. Gärna ett barn till inom två år. Föräldrapenningen styr barnafödandet. Vi vill ha flera år mellan våra barn. Ingen kritik mot er som anser annat.

Att många i Spanien inte kan förstå att jag inte vill ha ett stort katolskt kyrkbröllop. Att jag inte drömmer om att klä mig i vitt. Lova inför Gud. Vi har haft flera bröllop i sommar som vi förväntades bara betala, även om vi inte skulle gå. Nån kusinskusin. Att vi blev the badguys för att vi inte betalade. Släkten klagade.

Men. Om det är det du drömmer om. Dröm! Lev din dröm! men det här är ju faktiskt min blogg... Mina åsikter! Förstår inte varför alla är så rädda att tycka o tänka, trampa andra på tårna. Så du tycker inte som jag. Ok!

Jag anser inte man är sämre förälder för att man vill ha egentid med sin partner. Att gå ut pch äta eller gå på bio. Men det passar inte oss. Efter 12 år tillsammans vet jag hur vi fungerar. När vi planerar blir det aldrig så bra som när vi hittar på nåt spontant. Jag skulle bara prata om dani och känna mig skyldig för att mina föräldrar tog hand om honom. Att de får stanna hemma för att jag ska gå ut på egentid. För mig är det ingen avkoppling. Vi har haft flera middagarna när dani sovit. Hemma eller i vagnen. Haft tid att prata. Umgås. Jag vet inte vad jag kommer tycka om några år men just nu, känns det helt fel att göra något utan Dani. Lämna bort honom. Åka bort utan honom.

Självklart vill jag att dani ska känna sig trygg med andra. Speciellt med mina föräldrar. Men det blir han nog eftersom vi kommer fortsätta bo tillsammans ett tag till. Generationsboende. Han umgås nog mer med sina morföräldrar än många andra barn.

Det jag kritisera är hajpen, kring egentid ja, att det blir som nån tävling om vem som har mest egentid. Gör mest själv. Utan sina barn. Att man ska vara den "perfekta" mamman, frun, sexpartner... Att man ska åka iväg, bort, vara ensamma, för att ta hand om sin relation.

Och Lattemammorna. Umgås med andra mammor. Självklart. Utbyta erfarenheter, självklart. Låta dani leka med andra barn. Sälvklart. Mammagrupp. Öppna förskolan, självklart! Men att sitta på kafé hela dagarna...

Bara det här med graviditetskilona. Jag har nått min startvikt. Min målvikt. 6 månader efter snittet. Kroppen har förändrats. Jag har blivit mamma. Jag ammar. Men jag har tröttnat på att min vikt, min nya kropp, ifrågasätts. Att man måste snabbt bli fit igen. Att man ska se ut som innan. Direkt.

Att jag skulle döma andra med mina åsikter. Självklart. Men olika åsikter har vi alla. Vad tråkigt livet skulle vara om vi alla lät bli att tycka och tänka... För att vi är oroliga att trampa andra på tårna. Typiskt svenskt!

Att veta vad man inte vill....

2011-09-02T12:24:00.004+02:00

Tyck gärna till. Tyck annorlunda. Jag tål det. Jag vill det. Tycker om debatt. Tycker om ärlighet... Men inlägget är absolut inte riktigt till er, mina bloggläsare utan handlar om de senaste dagarnas irritation...

Ni kanske tycker jag bladar på om vad jag inte vill. Inte drömmer om. Men jag tror att det är bra att veta vad man inte vill. Speciellt när man har barn och alla andra känner att de har rätt att tycka och tänka. Så många gånger jag fått höra. Men ni måste ju bara köpa hus. Ha en trädgård. Låta Dani vara ute och springa. Men nej, det måste vi inte...

Jag har inga drömmar om ett eget hus. Varken nybyggd, renoveringsobjelt eller Egenritat. Nej, renovera är inget som passar mig. Oss. Jag målar gärna om, bygger ihop möbler från Ikea, fixar lite och är lite kreativ. Men där slutar mina renoveringsambitioner. Ja, även om det betyder att jag inte får bestämma. Allt. Inte får som jag vill. Drömmer om. Ja, för självklart kan jag dagdrömma om det snygga perfekta arkitektritade huset. Min pappa är arkitekt. Men. Det är ingen dröm jag vill uppfylla. Inga drömmar om eget hus. Egen trädgård. Landet. Att bestämma allt. Min syster har byggt sitt drömhus. Shit va mycket jobb. All fritid under flera år. Nej, är inte vad jag vill...

bröllop. Mycket tjöt om bröllop nu när vi fått barn. Men va, är ni inte gifta....? Ja, det är den spanska släkten som undrar. Jag drömmer inte om det stora perfekta romantiska bröllopet. Jag erkänner. Jag har drömt. Jag har mentalt planerat. Men. Nej, det är ingen dröm jag vill uppfylla. Vi pratar nu om att fira. Att bjuda in familj o vänner. Att fira kärleken, att ha kul. Att vara tillsammans. Att göra det enkelt. För det viktigaste är kärleken. Inte allt runtomkring. Speciellt här när man planerar bröllop för att tjäna pengar på sina gäster. Alla som kommer betalar, skänker 100 euro. I bröllopspresent. Ja, pengar som sätts in på bankkonto. Bankkontonumret står vanligtvis redan på inbjudan. Även om du inte kommer gå förväntas du betala... Nej, ett stort dyrt kyrkbröllop där de flesta spanska släktingar ändå kommer klaga är inte vad jag vill. Det är inte värt pengarna enligt mig. Vi har en liten budget. Inte för att vi inte har råd. Utan för att vi inte vill spendera mer pengar än det.

Avundsjukan. Jag är så trött på att man jämför. Allt man måste ha. Borde ha. Allt. Som bara är för syn skull. Utanpå. För att visa. Lite som solsidan. Tror inte det gör en lyckligare. Vet. Det gör iallafall inte mig lycklig:are... Barn. Dyr vagn. Dyra kläder. Dyra bl.a. Bl.a. Bl.a. Och allt man måste göra även om man precis fått barn. Även om man egentligen inte har råd. För jag är medveten om att de kommande åren inte är "mina" år. Att jag inte kommer först. Dani är först, andra , tredje,...

Lattemammor. Att dricka upp sin föräldrapeng. Att prata med sina vänninor istället för med barnet. Gör istället saker för barnet skull... Det är så otroligt kort tid det behöver dig till 100%. Det är väl därför man är mammaledig. Inte för att förverkliga sig själv. Inte för att ha betalat semester med sina vänninor. Jag är nog en eremit mamma;) sorry om någon tar åt sig....

Sist. Det här med att ta hand om relationen. Egentid. Att göra saker utan barnet. Åka bort. Spaweekend. Jag förstår att man måste vårda sin relation. Självklart. Men att jag nu skulle lägga pengar på att åka bort ensam. Utan dani. Inte en chans. Aldrig i livet. Inte utan mitt barn. Det har blivit en sån stor grej av att föräldrar ska göra romantiska saker. Utan barnen. Såkallad egentid. Jag tror inte på beställningsromantik. Jag tror på vardagsromantik. Laga mig middag. Låt mig ta sovmorgon. Fixa ett varmt bad till mig. Krama mig. Pussa mig. Kyss mig. Varje dag.
Förlåt om jag klagar. Obegripligt. Andra halva delen av historien behåller jag för mig själv...

Borde nog radera det här inlägget men jag trycker nog på publicera...

Att veta vad man vill....

2011-09-01T12:01:00.003+02:00

Irritaras mig rejält på ipaden. Den ändrar mina ord och jag kan inte skriva snabbt. Utan att tänka. Det är det jag tycker om, att tankarna går direkt ut...

Jag funderar på en bankreklam där de pratar om balansen. Ja, större hus, lgh betyder mindre pengar i fickan. Ett dyrt lägenhetslån. Vad det betyder för min ekonomi. Jag läser inne hos writtenby om deras köpstopp. Att tänka efter före. Jag planerar nogal nästan allt jag köper. Tänker. Tittar pa olika alternativ. Innan jag bestämmer mig. Köper det jag vill ha. Men. Inte köpa bara för att köpa.

Just nu funderar jag paå spjälsäng till Dani. Han sover ju i vaggan här och jag vill gärna att han fortsätter sova själv om än precis bredvid mig. Jag kom pa att jag kunde köpa en billig och såga bort benen. Ja, min stelopererade rygg kan ju inte böja sig ner över kanten. Måla den.
En med öppningsbar sida.

Tänkte leta magra barnsaker pa blocket. Som en tripp trapp stol. Måla.

Tillbaka till reklamen. För pengarna jag köper en lgh i centrala göteborg far jag en Villa. Men. Jag vill inte bo i hus. Knasig rädsla om att vara ensam. I móoörkret. Att ingen skulle höra mig skrika... Vem vill bo ensam i ett stort hus?

Jag funderar pa mina olika jag. Vem jag vill vara? Jag vill inte leva mitt liv som mitt Spanien-jag. Det skulle vara en billigare lösning. Men. Jag vill inte jobba i Spanien. Vill inte vara hemmafru. Vill inte bo i Cartagena.

Jag fragade I vad han dróömmer om. Han svarade ett eget flygplan. Och en e gen vingård.

Jag drömmer fortfarande om ett eget klädmärke. En e gen butik. Egenföretagare. Att kunna leva min dröm. Att leva pa det jag designar...

Vi pratade om pengar. Köpstopp. Spara pengar. Om vad vi vill göra för pengarna vi tjänar. Ingen drömmer om att resa. Inga thailands semestral. Vi kommer nog nästan alltid åka till Spanien. Vilket ocksa kostar. Men med gratis boende. Ingen drömmer om en proppfull walk in closet. Eller spendera allá pengarna pa krogen.

Men vi vill bada ha tv, internet, DVD, böcker, tidningar.... Dator, micro, köksprylar. Kök och mat är viktigt. Jag handlar gärna mat pa saluhallen. Färskt. Ekologiskt. Närproducerat. Bra hälsosam mat. I vill gärna kunna ga pa restaurang ibland. Han tycker om att äta ute.

Det är viktigt att veta vad man vill. Vad som är viktigt. Jag vet att man inte kan fa allt så vad vill jag verkligen...

Ja, så har snurrar det i mitt huvud...

En liten lägenhet central. Nära till allt. Då behöver vi ingen bil. Kan åka kommunalt. Sparvagn. Dani behöver Inget eget rum pa nagra är men om det kommer ett syskon. Inom säg 5 år. Så en 2 1/2 -3 behövs nog. Om jag ska jobba hemifrån. Ett stort ateljebord. Matsalsbord. Ett stort vardagsrum. Mysigt kök. Förvaring. Har väldigt mycket SMiD saker.

Jag har nog uppfyllt de fiesta Av. Mina drömmar. Den senaste mammaledigheten i Spanien. Lugnt enkelt billigt lyxliv. Dani.

Vad drömmer ni om?

24h amningsuppehåll

2011-08-30T12:08:00.004+02:00

Jag mår bättre. Ett helvete med 24h amningsuppehåll. Bara det att få dani att äta något som inte är bröstmjölk. Köket såg ut som ett slagfält när I kom hem fram åt kvällen. Först mat, sen ersättning, sen fruktpure, sen välling, sen gröt, sen vatten och till sist var han nöjd. Men så han grät när jag inte söv honom med bröstet. Inget bebisskrik utan hjärtslitande gråt, nästan som på film... Buhuäääää... Jag bara grät! Men efter att ha gått runt och vyssat, gungat och sjungit. Somna in, Dani min iii bädden så fiiiin....

Gud så jobbigt det är när man vet vad han vill. Han är ju bara trött. Han vill ju bara somna. Men man inte får ge honom det. Brösten bara rinner. Han känner lukten av mat. Men. Aj, mitt hjärta....

Jo, att försöka få bort såret på bröstvårtan med luftning gav mig mjölkstockning så här satt jag i 28 graders värme i luv tröja och huttra... Jag måste vara väldigt noga med att inte bli kall. Ja, vi pratar bli kall även mitt i heta spanska sommaren... Jag är väldigt frusen av mig kan tilläggas men det funkar inte för mig att ens ha kvar den blöta bikinin på i säg 5 min. Då märker jag det direkt och får ont...

Ja, den jävla myggan som bett mig. Den var en envis jävel och jag letade efter den halva natten. En tigermygga. Supermyggan. Som är inteligent. Som gömmer sig. Som flyger så fort att du inte ens ser den... Den bet mig säkert 15 ggr. Som tur bara mig. Dani klarade sig utan ett enda bett. Vid fe tiden sprejade jag hela sovrummet och bytte rum. Tror den dog?

Nästa dag kliade händerna speciellt. Sen började de svullna upp. Bli röda. Onda. De blev som oanvändbara... Jag gick till farmacian, men eftersom jag ammar kunde de bara ge mig en gel... De sa att om det blir värre får ni åka till akuten. Jag gick och la mig och vaknade upp vid 1 när dani ville ha mat och gick på toa. Gissa om jag blev chockad? Näsbenet och ögonens var helt svullna... Bara att packa in en trött grinig dani i bilen och en ännu tröttare och grinigare I som hade jobbat hela dagen och skulle upp tidig.

Efter några riktigt jobbiga dagar mår jag bättre. Ingen mjölkstockning, såret är nästan läkt (ja, det är som pest eller kolera vad är värst - såret gjorde ondare men man måste ju tömma bröstet...) , inga svullna händer eller annat. Dani är nöjd, glad och verkar ha nya rutiner - en ny utvecklingsfas - och sover två längre perioder varje dag. Vilket ger mig väldigt mycket tid att göra annat. Egentid. Bloggtid. Bara njuta tid...

Allergichock, akuten, mjölkstockning...

2011-08-27T11:07:00.004+02:00

Jag tycker synd om mig själv. Blev så myggbiten igår natt att jag fick en allergisk reaktion och händerna och ansiktet svullnade upp. inatt vid tvåtiden blev det besök pa akuten och en kortisonspruta. Men nu kan jag inte amma. Så stackars lille Dani gráät hejdlöst hjärtslitande och jag försökte vyssa. tur att papa köpt med gröt, välling och Dani tycker om fruktpure och barnburk maten

Som det inte var nog med mitt köttiga sår på ena bröstet, mjölkstockning och feber...
Skont att jag Har en bröstpump!

Stackars mig!

PS Medelas kräm Purelan hjälper iallafall mot såriga bröstvårtor om man nu inte vill lisa med citronsaft
PS 2 Har inte riktigt lärt mig skriva med I ska IPad - en del ord ändras tyvärr...

Framtidens livspussel...

2011-08-25T15:09:00.003+02:00

Mina flyttlådor står färdigpackade. Eller det är egentligen flyttkassar. Som om några timmar ska in i mina föräldrars bil påväg hem. Till Sverige.

Jag har köpt biljett hem. Mitten på september. Tidigare än tänkt. Jag längtar hem. Vill kunna börja fixa. Med butiken. SMiD. BVC. Vaccinering. Jobb. Lägenhet. Framtiden.

I kommer stanna några veckor till. Jobba. Jag åker hem till mina föräldrar. Ja, trots att jag får dra hela lasset några veckor är jag hellre hemma i Göteborg. Tror jag.

Jag har ställt Dani i förskolekö. Flera olika i centrum. Fr.o.m hans 1-årsdag. Jag oroar mig för inskolning. För hur det nya livspusslet kommer att se ut med hämtning och lämning på dagis. Hur vi kommer leva? Vart vi kommer bo? Jobb!

Jag vet att ni är nyfikna på hur det går med butiken... Vad jag ska göra med SMiD. Eliza kommer fortsätta driva den under hösten. Vårt avtal är till 31 december. Sen? Ja, försäljningen har varit kass... Jag ser inte hur jag ska kunna få det att fungera. Med framtida lägenhetslån. Dani. Egenföretagare. Längtar efter ekonomisk trygghet.

Drömmen finns kvar. Funderar på sätt att få ha den kvar. På hur det skulle kunna fungera. Dela på hyran. Andra designers. Kanske sälja nått annat. Byta koncept.

Eller så slutar drömmen här...

De senaste månader har vi levt billigt enkelt lyxliv utan fasta utgifter. Utan att ha köpt något annat än mat och Dani-saker. Jag har sparat resten. Tänker på mitt framtida hem. Ja, mitt. För jag kommer hyra eller köpa själv. En av sidorna av att leva med någon från ett annat land. Att man vill olika saker. Investera i någon annans land, hem.

Funderar på att spara föräldradagar till nästa sommar. Om I kommer jobba här igen. Om han inte hittar något jobb i Sverige.

Jag kommer fortsätta jobba med SMiD. På arkitektkontoret. Med mina föräldrar. Mer med inredningsdesign med mamma. Delen av SMiD som går bra... Tills jag vet. Tills mina föräldrar går i pension. Tills det dyker upp ett spännande jobberbjudande. Tills jag vet vad jag vill...

Ja, jag står i ett vägskäl. Stora beslut. Men nu har jag bestämt riktning. Valt väg. På skylten står Sverige. Göteborg. Egen Lägenhet. Ekonomisk trygghet. Förskola till Dani.

Vad jag ska göra med min lilla butik funderar jag fortfarande över. Hur jag ska få den att fungera. Jag måste ju kunna leva, på drömmen. Tjäna pengar. Varje månad. Speciellt nu när jag har Dani. Man prioriterar om livet när man får barn. Andra saker är viktiga. Barndomsdrömmarna får kanske vänta. Jag får leva föräldralivet de kommande 15-20 åren. Med allt vad det innebär. Ansvar.

Så, efter 11 år i Spanien flyttar jag tillbaka mina kära ägodelar. Till Sverige.

Vardagsminnen - Dani 6 månader

2011-08-23T16:55:00.006+02:00

Äkta vardagsminne som jag egentligen inte alls borde visa här. Osminkad, oduschad, nedspydd men överlycklig. Tur att jag inte längre har en klädnypa som hårspänne utan I köpte riktiga... - Jag bjuder på det;)

Flera gånger har jag visat kort på när I flyger förbi sommarhuset men här kommer ett på vad han ser. Mamma, mig och Dani. Dani ser nu flygplanet och vi pekar och säger pappa.

Vi var ute på restaurang och Dani sov i vagnen hela middagen. Sen vaknade han lagom till glassen och var enormt nyfiken på alla människor, ljus och rörelse...

Nybadad och helt ljuvlig! (Ja, jag är hans mamma men...)

Idag fyller min lille Dani 6 månader. Tänk att det redan är ett halvår sedan den där dramatiska dagen... Då Dani förändrade mitt liv föralltid!

Barnmatburken 1 - 0 Mammalagade

2011-08-22T20:25:00.005+02:00

Vi gav Dani en spansk barnmatsburk. Ternera con zanahoria. Oxkött med morot. Han älskade den. Åt upp halva burken (½ av 250gr). Väntade tålmodigt med öppen mun på nästa sked. Njöt och smackade.

Jag är glad men känner mig löjligt besegrad. Han ville varken äta min fisk med ärtor eller kycklingen med brocoli. Konsistensen blev liksom kornig när den varit fryst. Vattnig med bitar. Varför? Jag kyler snabbt i iskallt vattenbad och sen in i frysen...

Barnmatsburken hade perfekt len, mjuk konsistens. Den smakade mycket kött. Nästan för mycket. Den innehöll salt. Även majsstärkelse. Den var liksom luftig men ganska tjock. Som en alioli. Min barnmat är bra nygjord men inte tinad och värmd.

Jag tänker inte låta mig besegras. Jag vill vinna kampen mot barnmatsburken men. Jag vill även att Dani ska äta. Mer. Så imorgon åker vi och köpa fler. Olika smaker. Märken. Utan gluten. Tillsatser. Färgämnen. Utan SALT!

I läser inte på innehållsförtäckningen som jag gör. Burken innehöll även ganska stor del ris. Undra om riset också skapar konstistensen.

Det kanske är därför man gör sås till barnmaten? Har i lite vetemjöl, maizena i kokvattnet och reder...?

Dani hade ätit mindre bröstmjölk och var väldigt hungrig kan tilläggas. FYI: Jag har fått en härligt köttigt sår på ena bröstet efter mina maraton nattamningar och googlade (Tack igen Dr Google!) och läste rådet om citronsaft... Ja, det sved så in i helvete... men under dagen med hjälp av lite toppless, lufta, så har det nu börjat läka...

Kampen har bara börjat!
Forts. följer...

Att söka förskola till en 6 månaders...

2011-08-20T15:25:00.000+02:00

Jo, Förskola. Dagis. Har googlat. Satt mig in. Tänkte söka på Danis 6 månadersdag nästa vecka. Så han kan börja runt sin 1-års dag. Göteborg Centrum. Reggio Emilia + Kommunalt. Nära hem. Det är en hel vetenskap med dagis. Ja, jag fortsätter kalla det dagis. Min tanke är att börja jobba efter jul. I får ta hand om Dani. Då ska jag slutat amma på dagen. Under hösten tänker jag ta med Dani på öppna förskolan. Kanske gå med i BVC mammagrupp. Dani har ju knappt träffat andra barn.

Vi hade en liten pojk i grannhuset under 1 vecka, samma ålder. Men de var inte så intressade av varandra. Tyvärr. Däremot älskar Dani att titta på de spanska barnen som bor bredvid i 3,5,7 års-ålder. Han studerar dem nyfiket. Funderar. Skrattar. Han är så vuxen. Inte alls som en bebis. Dani sitter i barnmatsstolen och pratar med oss. Vill vara med. Vi får t.o.m titta på honom, så han tror att vi talar med honom. När vi pratar med varandra... annars söker han uppmärksamhet. Han älskar stå i cenrum.

Min älskade lille Dani. En liten personlighet. Nyfiken. Pratglad. Fundersam. Livsnjutare. Lättskrämd (Ja, höga ljud - skrik). Han älskar frihetskänslan. Flyga. Sitta på mitt knä med armarna som i titanic... Sjunga. Dansa. Busa. Jag har börjat sjunga imse vimse spindel med rörelser och han hänger med fascinerad... Med det måste vara rytm. Gärna att jag gungar i takt med benet. Finns det barnsånger med pop/rock bakgrund? (synd att jag inte har nån sångröst. Totalt tondöv - ja, stackars alla andra. Jag bryr mig inte och Dani älskar min falska sångröst)

Ja, ni märker. Jag är helt förälskad! I min lille Dani...

Laga egen barnmat - Tips på recept!

2011-08-20T14:35:00.005+02:00

Åh va roligt med så många kommentarer på det förra inlägget. Dani sover som han gjorde tidigare så min hjärna är tillbaka. Sov 2½ h siesta + 12h natt (med bara 3 nattamningar). Gud va det är jobbigt när man inte får sova.

Jag lusläste boken från BVC och hittade att måtten är:
1 potatis /½ dl mackaroner / 5msk ris
½ dl grönsaker
2 msk kött, kyckling eller fisk
sås
1 tsk flytande margarin eller olja (jag använder olivolja)
+1dl frukt till efterätt

= 1½ dl mat + 1 dl efterätt. Detta för 6-8 månader. Ganska lite protein alltså. Undra hur många matskedar det går per dl. 2 msk = 1/4dl?

Jag tror Dani kommer äte fler mål men lite mindre i varje under en tid. Min mamma skrattar och säger att han är en slattare... Han får bröstet lite hursomhelst. När han ber om det. Jag tänker att han kanske bara är törstig och tar en slurk.

Jag tänkte nu vid 6 månader introducera frukost, två mål mat och gröt. Så får han i sig det han ska men i två gånger. Han ska ju ändå äta två matmål senare. 5-6 mål om dagen enligt BVC-boken.

Vi har provsmakat frukt med en taster, en stor napp med ett nät. Så Dani själv fick suga i sig frukten. Han har testat allt möjligt men var mest förtjust i melon, två olika + vattenmelon. Ananas. Persika. Tyckte kiwi var lite surt. De senaste dagarna har jag mixat fruktbitarna och gett honom fruktpure, fruktsmoothie med sked. Han älskar det och äter därför nästan 1dl till frukost. Jag vet att han borde äta frukt till efterätt men just nu funkar inte det. Ska testa och mixa och frysa in fruktpure så det är enkelt att ta fram.

Jag kan inte lämna Dani ensam på filten längre. Han är för stor för babysittern. Kan sätta sig upp rakt i den. Livsfarligt! Inuti lapptäcken har jag lagt en 5cm tjock polyeter. Skumplast? Madrass. Så den blir mjuk att ligga på. Men nu vill han helst inte ligga på rygg längre utan försöka sitta (med mitt stöd) eller vända runt och försöka krypa. Dani ligger bara still när han sover. Så just nu sitter han bäst i barnmatsstolen. Läser bok. Slänger saker i golvet. Slår och dunkar. Men det funkar ungefär en kvart sen han han tröttnat. Så iallafall. Jag har inte tid att stå för länge i köket. Varken för att fixa mat till honom eller mig själv. Därför är det bra med fryst. Som jag tinar i micron. Det kan jag göra med honom på höften.

Min tanke är fortfarande att undvika barnmatsburkar. Inget ont om er som gör det men jag är emot all färdig mat etc så då vill jag inte ge mitt barn det. Men jag funderar på hur jag ska kunna ta med min egna hemmagjorda mat när vi åker iväg någonstans. Tips? Det kanske få bli barnmatsburkar när vi åker bort. Funderade en stund och kom fram till att det kanske är bra att han då äter sånt som jag aldrig eller sällan lagar. Jag äter t.ex. väldigt lite oxkött. Vilt. Etc.

Jag försöker koka mat av samma ingredienser som jag använder till mig själv. Så rätten blir en variant på min mat. Ikväll ska jag testa lax, torsk, grönsaker i tomatsås. Vi äter den med pasta men Dani får den med potatis. Utan salt etc. Så jag lättare kan få honom att äta det jag lagar sen. Jag äter ju hemmalagad mat nästan varje dag. Köper nästan ingenting färdigt pga av min glutenintolerans, min (ibs?)tarm och att jag blir magsjuk väldigt lätt när jag får i mig konstiga bakterier...

Jo, ni som lagar egen barnmat får gärna ösa på med favoritrecepten i kommentarsfältet. Behöver lite inspiration. Kollade på flera hemsidor och länkar men vill laga vuxenmat till honom så jag kan äta samma, så småningom.

UPDATE: Jo, appropå välling i flaska så blir det väl ett måste när jag trappar ner, slutar med amningen. Att äta innan läggdags eller om han vaknar på natten, eller tidig morgon. Det är ju mysigt och han älskar ju verkligen att suga, sutta.

Nattamning och barnmatsfunderingar...

2011-08-16T17:54:00.004+02:00

Jag har ammat mig igenom de senaste nätterna. Dani har varit orolig, kanske kommer det en tand snart. Det är varmt, säkert 25 grader på natten, så han är törstig. Förutom hungrig. En ny utvecklingsfas. Vad vet jag? Vanligtvis ammar jag ungefär var tredje timma dygnet runt. Men under helgen har jag varit uppe säkert en gång i timmen. 5,6,7,8 gånger per natt - vilket gör att jag knappt sovit nästan något alls. Jag som behöver mycket sömn för att fungera som en normal människa...

I jobbar mer nu i augusti så han har knappt varit hemma. Åkt tidigt och kommit sent. Så skönt att mamma är kvar. Hon har fixat mat, tvättat, passat etc. Dani börjar försöka krypa. Ja, han kryper inte med vänder om på mage och trycker upp rumpan. Försöker åla sig frammåt. Han sitter några korta sekunder utan stöd. Blir stadigare för varje dag.

Jag googlade nattamning. Hur många ggr är normalt att amma en 6-månaders per natt. Om Dani behöver mer mat? Pappa ska köpa med gröt så det ska vi börja ge Dani på kvällen. Men jag kommer fortsätta amma för jag tror det är värmen. Dani är törstig. Om jag dricker en halvliter varje natt så...

Hur mycket äter en 6-månaders? Hur många dl, ml är en 6-månaders barnmatsburk? Jag helammar Dani fortfarande med min grädde. Han äter lite puread frukt ½-1dl samtidigt som vi äter vår sena frukost, sen två ggr (vid lunch, middag) ½ dl hemmalagad barnmat. Jag ökar lite varje vecka...

Men nu när han snart fyller 6 månader. Shit va fort tiden går! Tänkte jag byta ut hela måltider. Att han äter sig mätt på maten och inte på bröstet.

Jag lagar all barnmat själv. Vi testade och köpte en barnmatsburk med frukt. Men den sötsliskiga oranga sörjan ville jag inte ge honom. Den innehöll för övrigt även morot, äpple och vindruvor trots att innehållet skulle vara banan, päron och mandarin?

Jag googlar recept på barnmat. Laga egen barnmat. En del recept är så löjligt enkla. Typ Brocolipasta - koka pasta och brocoli. Purea. Behöver man verkligen recept för det?

Jag funderar på är hur mycket protein, kolhydrater etc man borde ha när man lagar egen barnmat. Jag hittar både recept med ungefär en tredje del av varje. Kött, potatis, grönsaker och 20%, 40%, 40%. Alltså mindre protein.

Sen förvånas jag över att man i Sverige lagar sås till puread barnmat. Sås med vetemjöl. I Spanien introduceras inte gluten förrän vid 8 månader så jag ska köra på det. Vänta tills vi är hemma i Sverige. Tills Dani själv kan äta små smörgåsbitar eller liknande.

Dani är tycker om nästan all mat vi bjuder på. Mest tycker han om majskyckling (potatis morot). Jag lagar både barnmat med frysta grönsaker. Typ ärtor. Och med färska. Beroende på vad vi ska laga själva. Kokar bredvid. Purear och fryser in. Har testat det mesta i grönsaker nu. Har potatis som bas i all mat. Väntar lite till med ris och pasta. Kött, kyckling. Fisk är nästa...

Funderar lite på framtida mattider. Svenska tider. Fasta tider när man har barn. Nu äter vi ju frukost vid 11-12 så det borde bli en bra lunch. Mellanmål vid 3. Middag vid 6. Kvällmål gröt vid 20? Dani somnar vid 22 och vaknar vid 10... Amningen tänkte jag börja dra ner på när vi kommer hem till Sverige i början av oktober. Vill försöka undvika ersättning o välling på flaska. Dani är snart uppe i 10-kilos klassen så för lite mat får han inte. Han är lång med 72-73cm tror jag. Mäter själv med tumstock så det är ungefär;} Som en spansk 1 åring!!!

Ja, tyvärr får ni stå ut ett tag till med glesa uppdateringar och enbart mammatankar. Det är ungefär vad min amningshjärna klarar av, just nu.

Dolce far niente - att njuta av mammaledigheten...

2011-08-08T17:52:00.006+02:00

Jag njuter. Är där jag drömde om att vara. Spenderar mammaledigheten i Spanien. Ett enkelt underbart lyxliv. Vaknar sent. Simmar i ett kristallklart medelhav. Äter långfrukost med färsk frukt. Läser böcker. Tidningar. Äter god mat. Sover siesta. Sitter uppe sent och pratar om allt och inget. Livet. Drömmer.

Njuter. Av att göra ingenting. Av att bara vara. Av det enkla (billiga) lyxlivet. Här finns ingenting att göra, köpa, inga måsten. Ja, jag har till slut hittat balans. Funnit mig själv i min mammaroll. Dani är en självklar del av min familj. Vår vardag. De nya rutinerna börjar sakta sitta. Jag får lite egentid. I tar mer ansvar... utan att jag behöver tjöta...

Det är augusti. Spanjorernas juli. Området är fullt. Det är högtryck överallt. Men vi lever i en liten skuggig sval bubbla. Vi har varit på favoritstrandbaren. Dani var nyfiken på alla de andra gästerna. Flirtade hejvilt! Men det var för varmt. Svettigt hett. 30 grader. Säkert 35 i solen. Så det får vara en engångsgrej, denna sommaren. Nu stannar vi på terassen. I skuggan. Med medelhavets svalkande ljumna vindar. Njuter av att göra ingenting.

Jag studerar de svenska grannarna som steker sig illröda i solen. De är lite komiskt hur många känner sig så nyttiga när de solar. Som om de gör något. Viktigt. Jag är nästan lika blek som när vi kom. I är solbränd. Som en äkta spanjor blir han brun första dagen. Mitt intresse för att försöka bli bränd försvann för många år sedan... Jag skyller på cancerrisken för de som undrar. Frågar.

I har upptäckt google translate knappen nere i högerspalten. Han läser den halvdåliga spanska översättningen och utbrister: "- Men du skriver ju bara om Dani. Vem vill läsa det här?" Han undrar om (vart?) jag skrivit om honom... Men "I" blir I på engelska och översätts sedan med spanska YO så... alla I blir jag! Hängde ni med? Jag svarar att han inte kommer finna mitt hjärtas hemligheter på bloggen om det är det han väntar sig... Han klagar även på att jag är väldigt kritisk mot Spanien, hans familj, vänner etc. Det har han nog rätt i.

Vet inte hur eller när det blev så... När slutade Spanien vara drömmen? Eller när blev Sverige målet? Framtiden.

Vardagsminnen från La Manga...

2011-08-01T12:52:00.011+02:00

När solen gått ner och det är svalare tar I en promenad med Dani längs strandpromenaden medan jag o mamma lagar mat. Mina killar!

Jag badar fotbad. Fotbadet vann I:s mamma på lotto för en massa år sedan. Nu kommer det äntligen till användning.

Vi grillar, sitter ute på kvällarna. Det är svalare än normalt så det är perfekt för Dani. 25-28 grader. Härligt i skuggan. Ljummen bris. Svala nätter.

Jag packar mina saker. Bestämmer mig för vilka som får följa med nu och vilka som får komma hem senare, nästa sommar. Åh, va jag har saknar mina saker!

Dani har börjat äta samma mat som familjen. Eller jag kokar utvalda ingredienser i en kastrull bredvid. Här kyckling, grönsaker och potatis. Han tyckte det var jättegott! Jag har även börjat testa ge honom lite vatten att dricka. Det är varmt och tillräckligt med mat (bröstmjölk) får han, min lille tjockis;) Han äter frukt till frukost och efterätt. Tänkte be min far köpa med lite gröt när han är hemma en sväng i Sverige. Utan socker. Helst utan gluten. Hoppas att det får Dani att hela natten. Jag börjar undra om det här med friamning var en så bra idé. Får kanske försöka söva honom med nappen så han inte får i sig så mycket grädde. Han väger 9kg min Dani.

Spanska dagis och svensk förskola...

2011-07-28T15:03:00.003+02:00

En bekant till mina föräldrar som bor här nere sedan många år fick sitt första barnbarn. Efter 4 månader skulle mamman börja jobba och de satte den snälle lugne lille bebisen på spanskt dagis. Bara några dagar senare var han helt förändrad. Grät. Ville bara vara nära. Ville aldrig leka ensam. Ligga ensam i sängen. Skrek! De måste vara dagis kom de snabbt fram till. Där lät de visst bebisen på 4 månader ligga i vaggan hela dagarna. När han skrek (bara var 4:e timma) togs han upp, matades och lades tillbaka. Ingen lek, ingen som pratade, ingen underhållning. Mormor tog ett beslut. Jag tar hand om honom. Han får följa med mig till butiken... det får bära eller brista!

Alla dagis är säkert inte sådana. Men. Eftersom vi inte har någon farmor eller farfar som kan ta hand om Dani i Spanien. Vilket de hade älskat! Så känns beslutet om flytt till Sverige mer självklart. Jag kan inte låta bli att tänka på att min älskade lille nöjde Dani skulle få ligga utan att någon tog hand om honom hela dagarna. Jag tror jag skulle sagt upp mig från jobbet för att vara hemma om det hade hänt mig.

Jag började på dagis själv när jag bara var 7 månader så jag är absolut inte emot dagis. Men. Det måste vara ett BRA dagis, förskola! Där de har liknande livs- och uppfostringsfilosofi som en själv! Där spenderar ju ändå ens barn största delen av sin barndom. För mig är det viktigt att jag tycker om förskolelärarna. Att det finns en bra gård att leka ute på.

Jag har börjat söka på olika förskolor i centrala Göteborg. Googlar. Funderar. Ur o skur, Reggio Emilia, Montessori, kommunalt... Stora val! Vad vill jag, vi. Vad passar Dani?

Skämma bort, bebisskrik och musik...

2011-07-28T14:06:00.003+02:00

Jag har tröttnat på att höra kommentarerna från den spanska släkten om att jag skämmer bort Dani. Att han fortfarande, 5 månader gammal, sover med mig. Att han får bröstet på natten. Att jag bär runt honom. Att han får sitta i knäet. Att jag underhåller honom... Allt sånt skämmer bort honom, enligt dem. Bla bla bla. Jag blir otroligt irriterad på alla som tjötar när de samtidigt säger att han är den nöjdaste, gladaste, lugnaste bebisen de träffat. Då kanske jag gör rätt, i att skämma bort honom med närhet, kärlek, omtankte och bröstet.

Ja, jag får även väldigt många förvånade frågor om att Dani kan ha blivit, vuxit sig så stor (min lille tjockis) på bara bröstmjölk. Med mina små bröst??? (jag himlar med ögonen för att de fortfarande tror att små bröst har mindre mjölk än stora)

Vi tittade på allsång på skansen förra veckan (Åh, galenskaparna!!!) och jag har aldrig sett Dani så exalterad. Han satt med var sitt ben på mitt och jag rörde mig i takt. Sjöng i kör pinsamt dåliga allsånger och Dani skrattade högljutt. Denna veckan blev det repris. Jag sätter även på MTV. Dani diggar Dance-musiken i takt med armarna och gurglar av lycka. Dani älskar musik, dans och rörelser - precis som sin mamma, mormor och gammelmormor.

I morse låg vi alla tre i sängen och mornade oss. Så mysigt! Dani har börjat öva spanska läspljud som en riktigt andalus. Efter att i nån vecka bara jollrat vokaler så är det nu ccccc,zzzz,ssss med tungan utanför som gäller. Så söt! Han härmar sin spanske pappa. Undra om svenska barn gör liknande ljud? Att upptäcka världen är annars vad som pågår just nu. Att föra allt, precis allt, till munnen och smaka. Kärleken är lite hårdhänt då han börjar dra i håret, näsan, stoppar fingrarna i munnen, sticker i ögonen etc. Säkert bara början...

Jag och I har till slut lagt ned vapnena och slutit fred. Efter flera veckor, månader, av dagliga diskutioner (jag av trötthet och I av hunger?) satte vi oss ner (som vuxna) och pratade igenom hur det nya familjelivet ska fungera. Hur vi vill att det ska vara. Jag orkade inte längre dra nästan hela lasset. Ta hand om Dani 24h. För jag anser att trots att I jobbar så måste han hjälpa mig. Kan inte vänta sig att bara vila på sina lediga dagar.

Så nu, efter att I pratat med flera av sina vänner som är pappor. Kom svaren: Att män förstår sig inte på kvinnor. Vet inte vad de vill om de inte säger det. Spanska män behöver få direkta order. Iallafall enligt I. Så fr.o.m nu pekar jag med hela handen. Säger vad jag menar. Vill. Med ord. Inte väntar mig att han ska förstå mina signaler...

Vuxenprat, framtidslådan och att bara vara...

2011-07-25T11:51:00.007+02:00

Jag blir bättre och bättre att fortsätta vara jag. Göra saker som jag brukade göra. Ha lite tid för mig. För att behålla förståndet. För att inte bara vara Danis mamma. Utan även Bella.

Jag pratar vuxenprat med mina föräldrar. Om Dani. Framtiden. Butiken. Jobb. Funderar och diskuterar framtiden. Vad jag vill. Att välja. Besluta. Bestämma mig. Känna mig trygg och nöjd med mina val. Göra det som gör mig lycklig.

Jag tar hand om mig själv. Fixar fötterna. Gör hårinpackning. Rakar benen (ja, pinsamt långa hårstrån). Jag läser modetidningarna som kommer med eftersändningen av posten. Läser fler pocketböcker. Just nu EN DAG av David Nicholls.

Istället för att jag tar hand om Dani medan mina föräldrar lagar mat etc. Försöker jag, när det är möjligt, låta de ta hand om Dani så jag får sköta vardagssysslorna. Jag saknar laga mat. Saknar städa, fixa och röja. Saknar vara mig.

Jag försöker verkligen inte bli sittande. Att när Dani är mätt, vaken, lugn o glad. Ta mig tid att läsa en bok, tidning medan han ligger och studerar löven på citronträdet, de vackra blommorna, den blå himmelen. Han älskar ligga på hans lapptäcke som jag sytt.

Vi är ute i den ljumna medelhavsluften från kl. 11-11, nästan 12h varje dag. Ja, från att vi vaknar tills vi ätit sen middag a la spanska tider och går o lägger oss. Dani sitter med vid bordet, när han är vaken, även vid de sena middagarna. Han älskar uppmärksamheten. Jollrar, leker och studerar oss. Det är nog inte många små bebisar som får så mycket frisk havsluft.

Jag går igenom mina flyttlådor igen. Rensar. Slänger. Varje år hittar jag mer saker som jag sparat men som jag egentligen aldrig kommer vilja ha. I mitt framtida hem. Jag har alldeles för många teckningar, modeskolarbete, provmodeller etc. Det slår mig att jag inte behöver fler prydnadssaker. Tänk va mycket pengar (lyxfällan?). Jag har tillräckligt många, snygga men onödiga, för att fylla flera hem. Det jag behöver är praktiska vardagssaker. Skänkte allt vi hade i Barcelona till min syster. Onödigt att släpa billiga saker över halva Europa. Funktionella köksbestyr står på min köpa-lista. Ska börja köpa på mig kvalitetskökssaker. Stekpannor, kastruller, knivar, bestick, porslin... Som kommer hålla många år.

Jag organiserar om en låda. En flyttlåda som mina föräldrar ska ta med hem i bilen. En låda med mina favoritprylar. Till mitt framtida hem. Framtidslådan.

Mamma har bestämt sig för att stanna några veckor till med oss. Åka hem senare. Hon älskar verkligen att få vara så nära Dani. Se honom varje dag. Hur han utvecklas. Lär sig. Växer. Mitt framför ögonen på oss. Generationsboende är underbart! (om alla hjälper till, man får storhushållet att fungera rättvist så alla är nöjda). Mina föräldrar spenderar största delen av dagen i var sin solstol med en bok.

Jag har inte sminkat mig på flera veckor. Går runt halva dagen i amningslinne och kjol. Byter till bikini när det är dags för bad och byter tillbaka för att inte bli kall om brösten. Jag lever Dani liv. Gör vad som är bäst för honom. Det är hans tid nu. Jag är tillfreds med mig själv att ge honom den. Ge honom tryggheten, lugnet, närheten, kärleken och ha all tid i världen att mysa, busa, gulla, prata och bara vara.

Sjukstuga och vaccinfunderingar...

2011-07-22T14:00:00.003+02:00

Ja, jag har varit lite dålig och spenderat några dagar a la bebis. Endast göra det nödvändigaste. Sova, äta. Är fortfarande inte på topp men nu börjar hjärnan fungera igen. Jobbigt att må dåligt och fortsätta amma halva nätterna. Aldrig få sova ut.

Jo, vi var och frågade angående Danis 5 månaders vaccin och barnläkare här i Spanien tyckte inte vi skulle ta vaccinet här utan vänta tills vi kommer hem igen. Vi skulle få köpa varje dos separat då man ger fler vaccin här. Sen ger man de inte samma månader så det är andra doser. Och ta alla i olika sprutor. Stackars Dani!

Jag ringde till svenska BVC och blev uppringd av en jättegullig hjälpsam sköterska. Hon undrade hur jag kände. -Jag skulle känna mig tryggare, lugnare att ta dem i Sverige. Hon skulle fråga barnläkaren och höra av sig om det var ok att vänta med 5 mån vaccinet tills Dani är 7½-8 månader. Det är så skönt att kunna ringa och få prata med någon. Jag saknar BCV!

Jag visste inte att bröstmjölken, amningen skyddar mot mosquitos, myggor. Men Dani får bara små röda prickar och inte kliande bölder. WOW! Jag är så imponerad av amningen. Att de skyddar bebisen. Det är väl det enda med att vänta med vaccineringen. Dani har inte 100% skydd mot de (ovanliga?) sjukdomarna tills vi ger dos 2.

Jag läste inne hos UnderbaraClara häromdagen om att inte be om något tillbaka av ditt barn. Att inte skylla på dem över vad du gav upp. Som många föräldrar tyvärr gör. I Spanien går en movistar-reklam på tv. Där en mamma ligger och gullar med sin bebis och säger allt hon ska lära, visa och göra och sen slutar det med att hon säger - A cambio, no te pido nada. För det, ber jag inte om något tillbaka. SÅ känner jag. Jag vill ge Dani allt. Men jag väntar mig inget, tillbaka. - Solo, que estes conmigo! Bara att du är med mig!

Jag använder inte spjälsängen. Dani sover i sin vagga, eller i våran säng. Det funkar inte med min stelopererade rygg. Jag kan liksom inte böja mig över kanten. Jag funderar på vilken säng jag ska köpa när vi kommer hem till Sverige. Så I slipper sova på en obekväm madrass på golvet. Jag skulle vilja köpa en växa säng men även en man kan öppna ena sidan på. Förslag?

Annars räknas det mycket kalorier. Alla är så chockade över att I gått ner i vikt. 30kg. Alla spanska vänner frågar vad han har gjort och vi funderade till slut ut ett standard svar: Nada de aceite! Ingen olja. Vill säga, inget stekt, friterat, drypande... I förklarar hur många kalorier en chipspåse, en påse pipas (solrosfrön), nötter har för sina vänner. Hur man kan äta en hel hälsosam måltid för samma kalorier. Många spanjorer äter väldigt mycket skräpmat. Min far undrar hur många kalorier sprit - alkohol har? Väldigt många!

Jag behöver inte räkna, äter väldigt sunt men man fastnar lätt när man börjar titta bak på paketen (kcal)... och äter lite mindre, små förändringar som förändrar...

Det lugna härliga livet...

2011-07-16T13:08:00.003+02:00

Det lugna livet fortsätter. I jobbar. Min mamma lagar jättegod mat. Min pappa grillar. Dani älskar mormor. Sprattlar, jollrar och berättar... Dani busar med morfar. Skrattar så han får hicka. Jag blir omhändertagen. Får lite tid för mig själv. Så skönt!

Dani har börjat greppa tag i saker. Jag letade fram en mjuk skallra, en snuttefilt och lite annat som han nu lär sig ta, hålla i och föra till munnen. Han sitter med i sin barnmatsstol vid matbordet och håller själv i en liten sked som han för till munnen. Banan var en stor hit. Det får nog bli mellanmålsmat i framtiden...

Min mamma skämtar och säger att jag är som de afrikanska kvinnorna, där bebisen ligger vid bröstet och suttar hela dagarna... Nej, vi leker, busar, upptäcker, sjunger, dansar tills Dani gnyr att nu behöver han en powernap.

Vi pratar mycket om barnuppfostran. Om hur de tänkte med sina barn, oss. Hur mamma alltid pratat med sina barn, berättat. Hur alla tyckte hon var så löjlig och sa till henne. Men barn förstår väl ändå inte. Men jag gör precis som hon. Behandlar Dani som vuxen, som om han skulle förstå. Berättar. Säger till vad jag ska göra. Vad som kommer hända. Försökte förklara mitt tänk för I med att du vill väl inte bli uppdragen ur sängen när du sover, eller att vakna av att några letar kusar i din näsa, så varför gör du det mot din son...?

Jag har fortfarande ont av alla bebisar som skirker. Av att många spanska föräldrar inte bryr sig om att barnet gallskriker. Vill ha närhet, tröst. Trygghet. Igår sprang en liten flicka efter sin pappa och grät. Hon var säkert bara 1½ och orkade inte gå hem vid 10 på kvällen...Varför tar man inte upp sitt barn? Om det hade varit din fru eller vän som var trött, hade ont hade du väl stannat och hjälpt till? Varför gör du då så mot ditt lilla barn? Jag kanske är speciell, tänker annorlunda???

Vi träffade I:s kusin, hans bästa kompis med fru och treårig flicka. Tänk vilken skillnad det blir när man får barn. Speciellt om man inte delar uppfostringstankar. De frågade om vi kört ut Dani ur sovrummet än. Att de är viktigt att tidigt lära bebisen att sova ensam. Jag sa att jag kört ut I. De tittade på mig som jag vore galen... men vem behöver mig mest just nu. Vuxentänket igen. Om jag skulle vara liten bebis. Vart skulle jag vilja sova? Hos mamma, självklart!

Skrika är bra för lungorna eller vad är det de säger??? STackars bebisar tänker jag. Tänk om ingen skulle lyssna på mig, ignorera mig när jag är hungrig, törstig, ledsen...?

I berättade även att vi låtit Dani smaka på brocoli, som han inte tyckte om. Då sa frun, varför skulle han tycka om det, barn tycker bara om sött. Så varför ger ni honom inte sött? Jag försökte förklara den svenska metoden... Just precis därför. För att de inte ska neka all annan mat. De tittade igen på mig... Här har man även honung och socker i välling etc. För att bebisarna tycker om det. Sägs det.

Ja, det är skillnader. Det är nog bara de första ex. på skillnader i våra barnuppfostranmetoder.

I:s kusin i Barcelona har fått sitt första barn. Hon är en av mina bästa vänner. Hon ringde från sjukhuset och var orolig. Lilla flickan tog inte bröstet. Hon hade gått ner i vikt. Jag kände igen mig. På en sekund flyttades jag tillbaka till de där dagarna på sjukhuset. Med en nyfödd bebis. Jag tror ingen förstagångs förälder är beredd på det. Det är så omvälvande. Så mycket kärlek, rädsla, oro, trötthet... Jag och I skulle vilja vara där. Stötta. Men jag har har sagt att hon gärna får ringa, när hon vill. Behöver nån.

Nej, nu vaknar nog snart Dani. 40 minuter senare. Vi ska ut och leka på filten i skuggen. Vända oss. Lyftas tillbaka till rygg. Vända oss. Titta nyfiket upp med huvudet. Vilja tillbaka på rygg för att vända tillbaka till mage. Han försöker göra kryprörelser. Drar sig i filtkanten. Vill frammåt. Han är så söt! Min älskling! Min Dani!

Vardagsminnen fran Spanien

2011-07-12T15:10:00.009+02:00

I fyller min kamera med härliga kustbilder. Vilket turkostblatt vatten!

Korta pauser med tapas har vi vagat. även nagra restaurangbesök. Men bara de som finns pa omradet med enkla uteserveringar pa parkeringen. Sa att jag kan amma, ta en promenad eller t.o.m ga hem om det skulle behövas.

Ett snabbt dopp i poolen har jag hunnit med. Mest sitter jag och Dani i skuggan. Nästa ar, da ska Dani fa plaska i poolen.

Dani sover siesta pa en solstol i skuggan. Nu när han lärt sig vända sig gäller det att ha koll sa nu sover han pa en madrass pa golvet...

Dani äter smakprover pa terrassen. I matar eftersom jag ammar. Idag melon!

Det lugna mammalivet...

2011-07-11T18:50:00.003+02:00

Dani övar att vända sig hela dagarna. Han klarar det nästan men kämpar med ena armen. Han är stark, envis, bestämd. Samtidigt som trygg, lugn och glad. Han liknar min pappa, sin morfar i personlighet tror jag.

Dani pratar. Ja, det känns fel att kalla det jollra för det låter som han säger saker. T.o.m så jag tror att det är någon annan. Han kommunicerar med oss. Långa meningar med olika ljud. Ajo, atjo, acho... Hej, jej, hhee... Ma...ma... Iiiiooo. Mina föräldrar säger att han inte låter som svenska barn. Undra om han låter som spanska?

Så skrattar han. Helt underbart skratt. Ögonen lyser och han ler med hela ansiktet. Sprattlar med ben och armar. Kommunicerar med hela kroppen. Det har hänt så otroligt mycket på de senaste två veckorna... 4½ månad är han nu, min älskade lille Dani.

Jag har fått höra vem andra tycker han är lik. Han är helt synligt likt I men han har min ögonform, mina öron, min mun. Knasigt. För helheten, huvudformen, är lik I men om man tittar på var och ett av ansiktsdragen är de mer lika mig? Ska bli så spännande när han blir lite äldre...

Det är lite svalare. 28 grader. Perfekt behaglighetstemperatur. Dani har inte längre värmeeksem. Som han haft konstant under halsen de senaste veckorna...

Jag börjar känna att min kropp börjar se ut som den gjorde. 3kg kvar till startvikt. Utan diet, träning etc. Bara amning. Jag har gjort sma fÖrändringar som en skiva mindre ost. En chokladbit mindre. En naturell yogurt istället för sötat. Ingen saft utan äppeljuice. Jag måste fortfarande äta och dricka rejält för att amningen ska fungera. Jag dricker nog 3 liter om dagen.

Min pappa frågade hur mycket Dani äter och jag började räkna enligt ersättningsmodellen 150ml * kg vikt. Det blir mer än 1 liter per dag. Inte konstigt att jag är törstig. Min far har så roliga men intressanta funderingar...

Nej, annars händer inte så mycket. Vi tar det lugnt. Har det bra. Följer mer eller mindre samma rutiner varje dag. Så jag inte bara blir sittande i soffan. Den är nu utbytt mot en solliggstol i skuggan...

Fritt ur tankarna...

2011-07-09T18:35:00.000+02:00

De senaste dagarna har varit helt underbara. Jag har kunnat njuta av nuet. Läst två böcker. Bestämde mig att alltid ha en på gång och läsa när jag ammar. Jag tyckte ju om när jag läste alla de där böckerna om barn. Fick lite stimulans. Tänkte på annat. Sa nu är jag inne på sommarens tredje chicklit-pocket.

Jag har skrattat sa jag gråtit med min syster och hennes spanske kille. Vi växlar mellan svenska, spanska och engelska. För att alla ska förstå, även mina föräldrar har vi infört engelska som matbordsspråk. Men det blir en knasig kul blandning.

Dani älskar all uppmärksamhet. Så länge man håller en ok ljudvolym har han inga problem med familjen. Han skrattar sa han far hicka. Jag sjunger: Marcha, marcha, queremos marcha, marcha... en spansk gammal sommarplåga. Typ: Vi vill ha hålligång, fest... Jag dansar med Dani knäet. Rör mig rytmiskt. Han gungar glatt med. Undra om han lär sig dansa som en spanjor?

Dani har vänt sig om för första gång. Har legat i typ en vecka på sidan och sen igår helt plötsligt tog han sats och landade på mage. Sen grymtade och bökade han och tog sig runt och stack upp huvudet med armbågarna som stöd. Sen gjorde han om det när vi filmade sa nu finns det sparat.

Dani äter lite smakportioner varje dag. Idag blev det majspuré. Han smackade och svalde. Brocolipurén var ingen succé. Morotspurén tror jag han reagerade på och fick lite röda prickar runt munnen. Nu tänkte jag börja med frukt.

Jag försöker ha bestämda rutiner för att jag inte bara ska bli sittande hela dagen i soffan. Senaste är dag tv-förbjud förutom till nyheterna. Mys i sängen med mamma o pappa på morgonen. Morgonrutin - Dani har bara blöja på sig! Frukost för oss och egenlek för Dani. Bad i havet för mig. I tar en strandpromenad. Dani får lunch. Jag äter lunch. Vi sover siesta. I tar en till strandpromenad. Jag duschar, badar i poolen, bloggar (som just nu). I lagar mat medan jag söver Dani. När Dani behöver ber han om mat eller sömn... Jag lär mig att jag bestämmer hur dagen ser ut!

Jag mår bättre, är mindre rastlöst. Får lite stimulans av böckerna. Kul att umgås med familjen. När alla hjälper till. När man delar på ansvaret. När de förstår att jag har en 4 månaders bebis att ta hand om och jag inte orkar eller kan. Serva andra! Laga mat som jag brukar...

Jag skulle vilja tjuvkika på framtiden. Ha facit redan nu och slippa ovissheten att inte veta. Ha svaren. Men. Livet är vägen och inte målet eller hur var det??? Det får vara okej att inte ha alla svaren just nu.

Njuta av att se Dani utvecklas varje dag. Finna min nya roll som mamma. Bara vara. Göra det jag brukar göra på La Manga. På sommaren. På "semestern".

Bloggen får gå på lågvarv. Jag uppdaterar nån gång per vecka. Skriver utan stress. Utan krav. Bara rakt på. Direkt genom tangentbordet till er. Från mig. Kram!

Starta företag som mammaledig...

2011-07-05T17:40:00.005+02:00

Det är säkert därför sa manga startar företag när de är mammalediga. Man har tid att fundera, älta. Man kan bestämma en ny riktning i livet. Man stannar upp. Känner efter. Har tid. Att tänka.

Men starta företag. Har jag redan gjort. Det är inte alls vad jag vill. Jag funderar mer i totalt motsatt riktning. Ett jobb. Bara ett jobb. Med ok lön. Ekonomisk trygghet. Inget daligt samvete? Inga sömnlösa nätter? Inga bokföring, kvitton och tjäna penga-funderingar...

Har jag till slut landat med fötterna pa jorden??? hi hi... Blivit vuxen?

Om jag skulle starta nagot nu skulle det vara natt som genererar pengar medan jag sover. Typ en iphone-app!

Drömmer du om att starta eget under mammaledigheten?

Jag ältar och har daligt samvete...

2011-07-05T17:00:00.007+02:00

Det daliga samvetet. Igen. Jag ältar. Som vanligt;) Nu har jag äntligen lärt mig att göra saker när Dani är vaken. Han far vara med. Titta pa. Läser modetidningarna i mitt knä. Kollar pa just nu, fran höger arm, när jag bloggar. Med vänster hand. Han sitter i babysittern eller i barnmatsstolen när jag lagar mat. äter mat. Jag försöker leva ett vanligt liv. Mitt liv. Med en bebis.

Det tar tid att bli förälder. Att hitta sin roll. Att fortsätta leva. Att inte hamna i ett vakum. Fastna i babybubblan.

När han sover försöker jag njuta. Av att inte ha en bebis klängande, hängande, sprattlande. Inte ha daligt samvete för att jag inte roar, pratar, stimulerar. Jag tänker nästan för mycket pa andra. Tänk om Dani har trakigt? Tänk om jag inte stimulerar honom tillräckligt? Tänk om jag inte är en bra mamma?...

Jag ältar. En tjejkompis fragade efter den sista tidens blogginlägg: Varför har du sa daligt samvete? Jag har inget direkt svar. Enkelt svar. Det är allt. Butiken. Att jag inte jobbar. Att jag inte vill göra natt. Att jag bara vill sova. Att jag inte hjälper till. Att jag inte vet vad jag vill. Att jag inte orkar. Att jag inte ens vill träffa nan. Att jag inte längre är hon. Hon jag var. är. vill vara.

Jag trodde det skulle vara underbart att vara ledig i Spanien i flera manader. Men jag vill bara att tiden ska springa iväg sa jag kan börja leva. Livet efter mammaledigheten... Framtiden.

Men jag vet inte vart jag ska. Har inget mal. Famlar. Funderar. ältar. Vill bara ha natt att göra. Natt som far dagarna att inte flyta ihop. Som far mig längta till fredag. till den lediga lata helgen?

I fragade den där fragar som man inte borde fraga. Men vad skulle du göra om Dani inte fanns? Vad skulle vara annorlunda? Svaret kom snabbt utan tanke: Ingenting. För det har inte med honom att göra... egentligen. Jag har redan gjort allt det där jag drömde om. Bott utomlands. Rest runt halva världen. Jobbat pa ett stort modeföretag. Startat eget klädmärke. Drivit klädbutik. Drömmarna är uppnadda. Kanske är det det som skrämmer mig...? Stressar???

Att jag borde kunna njuta av att bara vara här och nu. En paus mitt i livet. Men nej, jag maste älta... ha daligt samvete...

PS: Missförsta mig inte. Dani är det bästa som hänt mig. Jag skulle inte förändra natt av det senaste aret i mitt liv. Jag bara ältar mig fram till vilken riktning mitt liv, vart liv ska ta nu... Vart och hur jag ser mig i framtiden?

UPDATE: Om ni undrar varför det inte alltid är Stor Bokstav där det borde vara är det för att det är svart att fa till det med bara vänster hand. Att jag inte har nagra prickar över mina a är pga av I:s spanska dator och att jag far till ö:na är för att där är knapparna närmare varandra...

Mammatankar...

2011-07-05T09:37:00.007+02:00

Dani hänger pa min arm, sittande pa mitt ena ben och sprattlar. Antingen sa star han nu och hänger pa min axel, tränar benmusklerna. Eller sa vill han sitta upp i knäet. Jag haller honom. Det gör det lite svarare att skriva...

Dani blev rädd igen igar för I:s morbror och fru. Grinade till rejält när de (för?) högt pratade med honom, vill halla honom. Jag fick radet att fler skulle bära runt pa honom. Träffa fler människor. Ta med honom till lekparken. Kul kontrast mot mina föräldrars rad om ensamhet o lugn. Kanske därför svenska o spanska barn är sa olika?

Det verkar som Dani inte tycker om höga ljud, röster... Blir livrädd, hoppar högt!

Jag är lite orolig för Danis värmeksem under hakan men alla jag fragar säger att det är helt normalt. Här. I gick till farmacian och fick radet att köpa talk, talquistina. Det ser lite bättre ut. Men jag saknar den svenska sommaren där vi skulle kunna vara ute. Här försöker vi stanna inne under dagens varmaste soligaste timmar. Ska försöka ta mig ut pa morgonen o kvällen med vagnen sa jag inte bara sitter pa terrassen och i soffan.

Självklart gör vi saker. Men inget är sa intressant just nu. Vi var pa ett jättestort köpcenter och kollade in rean men jag behöver inga sommarkläder och vill fortfarande ga ner de sista 3 kg innan jag handlar nytt. SMiD? Jag lovade ju att jag skulle tänka pa mitt klädmärke, min butik. Jo, jag har tänkt, funderat, haft daligt samvete... Eliza har inte salt alls mycket sa jag gar back:(

Berättade jag att en okänd kvinna kom fram och sa till mig att en sa söt bebis fick jag halla extra ögon pa sa att inte nagon tar honom...??? Sa nu är jag livrädd att nagon ska kidnappa honom. Som jag inte var tillräckligt orolig innan...

Vi har inte kunnat fixa natt BVC här. Man är tvungen att betala per ar för försäkringen sa det har vi inte rad med. Ska försöka fixa sa vi kan ge honom 5 manaders vaccinet om nagra veckor. Mot betalning. Tänkte ga dit och fraga idag.

Jag glómde nog att berätta att man INTE kunde fixa inskrivning (registro civil) av Dani i Spanien om han är skriven i Sverige. Sa jag fick prata med spanska ambassaden i Sthlm och fick papper hemskickade som mina föräldrar tog med. Massor av papper för pass, ID-nr etc. En rolig detalj var att det stod att alla utländska förnamn maste översättas. Plus man far bara ha tva förnamn och man maste ha tva efternamn. Mmh? Vilket förnamn tar vi bort? Min pappas? Jag väntar nog med allt det där fór jag orkar inte sätta mig in och sen maste man skicka med passfoton pa Dani och da är det nog bättre att vänta tills han är 8 manader. Kan sitta upp själv. Sa det inte blir som med det svenska passet...

Imorgon aker vi tillbaka till La Manga.

PS: Va kul med 5 intressant! Jag som bara blurrade. Kul att ni fortfarande läser...

SVAR@Emma: En tvabarnspappa sa till mig att 1+1 blir liksom inte 2 när det gäller barn;) - Jag tror även att det handlar om rädslan för en ny graviditet, akutsnitt, komplikationerna etc. Inte lika mycket om en till Dani! Saknar redan när han var nyfödd. Ville mest dela med mig av att alla varken vill eller orkar ha tva pa raken... även fast det är trendigt och fördelaktigt för föräldrapenningen. Och berätta att nej, hemmamamma blir det inte av mig... även om jag trodde det, ett tag... Ska ställa Dani i förskolekö direkt när vi kommer hem. Sa han kan börja när han fyller 1. Kanske kan ga halva dagar i början eller inte alla dagar i veckan...?

SMiD - min butik - Ja, vad ska jag göra med de? Jag har nästan bestämt mig men behaller det för mig själv ett tag till...

Framtiden - Att vaga köpa?

2011-07-04T13:16:00.004+02:00

Ett hem. En lägenhet. Göteborg.

Spenderar internet-tiden pa hemnet.se. En av anledningar till att jag inte bloggar. Har statt i boplatskö sen jag flyttade hem till Sverige för tre ar sedan. Men det verkar nästan omöjligt att fa en hyresrätt. Nagorlunda centralt. Kanske jag maste köpa för att kunna bo i Göteborg?

Nu är jag ju vuxen. 30. Har t.o.m barn. Men ända. Banklan är väldigt manga fler vuxenpoäng;)

Jag drömmer. Vänjer mig vid tanken. Funderar. Skriver kravlistor: Centralt. Barnrum? Hiss. Tvättmaskin. Förrad. Närhet till sparvagn, snabbköp, dagis.

Mammatankar - blöjor, amning och sömn...

2011-07-04T12:29:00.008+02:00

Jag har funderat pa om jag ska ursäkta mig för...ja, varför? För att jag inte orkat uppdatera. Inte vetat vad jag ska berätta. Jag har läst en hel bok, ja nästan sträckläst. Varje gang jag ammade, Dani sov. Pa morgonen. Jag har läst en hel hög svenska tidningar som mina föräldrar tog med. Suttit i en solstol med Dani nyfiken i knäet. Ja, han börjar vara intresserad av böcker, bilder, foton. Vi har pratat om framtiden. Efter mammaledigheten. Mina föräldrar har gullat, lekt och myst med Dani som alltid är glad och nöjd. Han vaknar t.o.m med ett underbart leende pa läpparna...

Dani börjar fa svart att koncentrera pa att t.e.x bara äta. Han tittar nyfiket runt omkring sig. Reagerar pa ljud, röster. Lättskrämd. Han blev rädd för gammelfarmor och mostern nu i helgen. Innan har okända varit intressanta men nu bara pa avstand. Helst i mammas knä. Min familj har kunnat leka med honom utan problem. än sa länge.

Dani blaser bubblor med munnen. Börjar dregla rejält. Suger och smakar pa allt och alla. Har börjat kunna greppa tag i saker men leker fortfarande inte med leksaker. Prylar. Utan bara med sina händer, fötter. Mig.

Ja, allt det här berättar jag mest för min skull. För att minnas. Jag tittade pa fotona jag tog med fran Sverige. Sa liten Dani var. Sa stor han är nu. Börjar nästan tröttna pa att alla kommenterar att han är sa stor. Googlade t.o.m hans vikt, längd för att kolla om det är normalt. Ja, normalt för Sverige men inte Spanien. I Spanien är bebisarna mycket mindre... Han är stor för att vara förtidigt född! Löjlig man är. Som jämför? - Han är ju frisk och sund sa varför oroa sig?

Trodde aldrig jag skulle ha tillräcklig mycket bröstmjölk... Men amningen funkar perfekt. Dani älskar bröstet. Njuter. Känns nästan lite sexuellt när han slickar, stönar etc;) Vet inte hur jag ska kunna vänja av honom. Tänkte vänta tills vi är tillbaka i Sverige med att sluta amma. Vid 8 manader. Lata det ta tid, eftersom det funkar... Amningen gör att jag känner mig är väldigt fast, + jag är vralhungrig var tredje timma sa jag längtar lite att fa tillbaka min frihet, inte bara tänka pa amma, äta, sova, amma, äta, sova etc. Jag maste försöka sluta att amma Dani till sömns under dagen. Han suttar hela dagen... Mina föräldrar skrattade at mig. Men nu igen. Du ammade ju nyss. Ja, men nu... Fri amning - när barnet vill?

Jag hade manga tankar om hur mammalivet skulle vara. Men allt och inget är som jag trodde. Allt det där alla säger stämmer men. Det är mer. Mer när man upplever. Lever i det. När man är mitt i. Jag kommer nog vänta flera ar innan jag vill ge Dani ett syskon... Inte för att jag inte njuter, älskar mammalivet utan för att jag känner mig skyldig som inte hjälper till, fixar, sköter, donar. Klättrar pa väggarna. Längtar till att fa börja jobba igen...? Intellektuellt utbyte? Prata om annat än bajsblöjor, amning, sömn och Dani. Min älskade lille Dani!

Efter att ha sovit väldigt bra pa nätterna i en manad slutade jag sova siesta. Men nu, när Dani vaknar var 3-4 timma igen. Behöver jag ta igen sömn. Sa nu har jag bett I om att varje dag fa sova en stund. Ensam. Jag fungerar inte normalt om jag inte far sova... är ingen rolig person att leva med. Är alltid hungrig och trött - Stackars alla andra!

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

2011-07-02T16:34:00.005+02:00

Vi är tillbaka hemma hos I i Cartagena. Det blev för mycket för mig. Orkar inte behöva tänka pa nagon annan än mig själv och Dani. Jag minns när jag var gravid hur jag funderade pa om Dani skulle grata hejdlöst hela nätterna sa att ingen annan kunde sova men verkligheten är tvärtom. Alla andra stör Dani sa han inte sover. Vilket betyder att jag inte sover. Vilket resulterar i att jag är en irriterad zombie. Som inte orkar hjälpa till, laga mat, fixa och vara sällskaplig.

Dani är van vid lugn o ro sa det hjälper inte mig att de högljudda sma kusinerna busar med morfar. Jag angrar lite att vi har haft det sa väldigt tyst hemma de senaste manaderna. Knappt träffat nan. Det gör att Dani inte är van vid massa ljud, röster, lek och bus.

Det är varmt inne i stan men väldigt skönt. Jag sovit, sovit och sovit... Dani med! Sa finns det gratis wifi;) Vi stannar tills nästa vecka da vi kan bo ensamma igen. Halva familjen har akt hem.

Bara det att ingen väcker Dani när han efter tva timmars slit äntligen somnat.

Jag är verkligen ingen lattemamma, som umgas med andra nyblivna mammor. Som orkar ha ett fullspäckat schema. Som hittar pa en massa saker. Gar pa babyaktiviteter. För mig är det tillräckligt att bara ta hand om mig själv och Dani.

Sa jag har bytt sommarhusets soffa, inkl. hela min familj och medelhavet mot I:s soffa med sommarheta Cartagena utanför dörren... Känns (konstigt nog) som ett jättebra beslut.

Jag njuter av nuet...

2011-06-26T12:52:00.005+02:00

Mitt blöta har är uppsatt i en slarvig knut. Huden kliar lite härligt av saltvattnet. Dani sover lugnt i skuggan pa en solstol. 27 graders enligt termometern. Ljummen sval medelhavsvind.

Jag skulle vilja kunna spara det här nuet, den lugna känslan, i mitt minne. Ta fram det när det behövs...

Om nagra timmar kommer (äntligen) mina föräldrar. De längtar sa efter att fa träffa lille Dani. De följde ju hans första 3 manader pa (väldigt) nära hall men nu har de inte sett honom sen vi akte fran Sverige. För 1 manad sen. Ska bli spännande att höra vad de tycker har hänt.

När man ser utveckligen dagligen tänker man inte lika mycket pa det. Men han har gatt fran en bebis till en liten personlighet. Jag gar tillbaka i bloggarkiven och läser. Bara det att han nu sitter upp och äter smakportioner. Men även att han reagerar när man talar med honom. Skrattar högt. Kommunicerar. Gurglar. Jollrar. Det hade han bara precis börjat med när vi akte. Det later som han säger: Ajo, Hej och Mama. Men det kanske bara är min fantasi?

Dani hittade glatt sina fötter häromdagen och har börjat trycka ifran med benen när man ställer honom upp i knäet. Han greppar tag i mig, mitt har, min tröja. Försöker halla sig fast, känns lite som om han kramas. Sa mysigt!

Snart är vi samlade i sommarhuset hela familjen. Tva intensiva veckor väntar. Sa om det är lite tyst, vet ni varför...

Supersize me...

2011-06-25T10:23:00.003+02:00

Häromdagen sag vi SuperSize Me pa tv och hade langa funderingar angaende snabbmat. Jag är väldigt emot medan I tycker det är gott, roligt och ok. Jag är medveten om att allt som man förbjuder blir extra spännande...

Dokumentären var verkligen en chockerande upplevelse. T.ex. att snabbmatskedjorna serverar mat i amerikanska skolor. Att pommes frites anses vara grönsaker. Hur mycket kalorier man dricker via t.ex. läsk, juice, saft. Hur manga kalorier per dag en del (tjocka) amerikaner äter (6-8000 - 3ggr dagsbehovet). Hur lite amerikanerna gar, rör pa sig - aker bil överallt. Häftigt att dokumentären gjorde att man nu kan se precis vad varje meal innehaller direkt pa ladan. Bara det att man har stämt snabbmatskedjorna för att man blivit tjock av att äta där. Kan ju bara hända i USA!

Jag har nog väldigt manga idéer och "regler" angaende en sund hälsosam kost. Vill t.ex. laga hemmagjord mat precis som min mamma gjort. Varje dag. Att Dani lär sig laga mat. Far vara med i kóket. Jag lagade mat till mig själv efter skolan när jag gick i lag- och mellanstadiet. Medan i Spanien finns det manga vuxna som inte lärt sig eftersom deras mamma gjort allt. Servat. Eller bara lärt flickorna.

Daliga vanor finns i bada länderna och endel skulle jag vilja försöka undvika. Som att sma barn dricker kolsyra medan jag tycker det är ok med juice och saft. Att jag tycker det är ok med lördagsgodis men inte med bollo industriales (donuts etc) efter skolan varje dag. Hellre en macka. Eller att jag inte tänker ge Dani chips som mellanmal, vilket är ganska vanligt i Spanien. Bara det att inte använda sa otroligt mycket olja. En matsked är 140 kalorier? I Spanien finns väldigt manga överviktiga barn. Tredje landet i Europa efter England och Ryssland.

När vi var sma gjorde mamma hemmagjorda hamburgare, pizza etc. Vilket jag fortfarande gör. Lika gott men mycket mer hälsosamt. Eller hemmagjorda pommes frites. Hemmagjorda bullar. Undvika de största sockerfällorna. Försöka ge frukt som sötsaker.

Ni som följt mig ett tag vet att jag inte köper snabbmat, färdigmat, pga av min glutenallergi. Undviker E-nummer och konstiga ingredienser. Handlar färsk frukt, svensk kött etc pa saluhallen. Köper gärna ekologiskt. Närodlat. Betalar gärna extra för bra mat. Mat är väldigt viktigt för mig.

Svensk vs spansk barnuppfostran...

2011-06-25T09:38:00.004+02:00

Jag svarar i ett nytt inlägg. Det finns flera saker som jag tycker om i den spanska uppfostran. Som att alla umgas över generationsgränserna. Jag har aldrig förstatt det där med att man inte kan ta med sina barn. Eller att man vill ha egentid utan sina barn. T.o.m aka pa semester utan sina barn.

Jag älskar att gammelfarmor leker med Dani. Att den spanska släkten umgas och att de firar helgdagarna allihopa ihop. Speciellt att barnbarnen umgas sa mycket med sina farföräldrar. Att gammelfarmor alltid har nagon av sina barn, barnbarn pa besök.

I tycker inte det är ok med örfilar, ta hart i armen etc men ser det (tyvärr) inte sa farligt med en dask i blöjan. Vi är överens om att den typen av uppfostran inte fungerat pa honom sa varför göra om det? Här tycker jag det är skönt att jag inte behöver disskutera uppfostran med svärföräldrarna.

I later mig bestämma det mesta. Jag tycker t.ex. inte det är ok att Dani är i solen utan försöker undvika den sa gott det gar medan jag redan fatt höra att han borde sola lite för att fa lite fin färg. Eller det här med att röka nära sina barn som är vanligare än man tror även i Sverige.

Jag tycker ocksa att det är väldigt kul i Spanien att alla pratar, att man lätt skaffar vänner, att man pratar med okända i t.ex. hissen. Att Dani snabbt kommer hitta vänner i poolen pa varat omrade om nagra ar. Att han inte blir svenskt blyg. Bryr sig sa mycket om vad alla andra tycker o tänker. När jag skrev att jag tyckte det var jobbigt var för att okända även kommer fram när jag ammar. Eller att de pussar och jag har lite bacillskräck.

I Spanien är man ju även väldigt öppen. I berättade för alla släktingar om kejsarsnittet och lite väl detaljerat om alla komplikatinerna. Skönt att man fragar mig direkt istället för att ga bakom ryggen som jag tycker manga gör i Sverige. Där man glor, stirrar istället för att rakt pa vaga fraga.

Min brors fru blev t.ex attackerad av en rottweiler förra sommaren. Hon har 120 är ¨ver hela kroppen speciellt pa armarna som hon skyddade huvudet och halsen med under attacken. Hon tycker det är väldigt jobbigt att alla stirrar sa i Sverige medan här har skulle man vaga fraga: - Men gud, vad har hänt dig?

Vi ska försöka ta det bästa fran bada kulturerna och skapa var egen. Det finns bra och mindre bra med bada och vi maste hitta vart gemensamma sätt. Där vi bada är överens.

Spansk vs svensk barnuppfostran...

2011-06-24T09:34:00.004+02:00

Det är daligt väder - molnigt, blasigt och svala sköna vindar. Perfekt väder för Dani. Kanske inget "göra svenska vänner avundsjuka"-väder. Men enligt mig perfekt. Sa skönt att inte känna nagra "fira en perfekt midsommar"-krav. Är ingen högtidsfirare - dricker ju aldrig alkohol och hatar att alla bara ska bli berusade, fulla.

Jag hade inte tänkt skriva natt idag. Men sa blev jag sa irriterad pa de spanska nyheterna där de pratade om semester och barnuppfostran. Att barnen även under semestern borde ha "arbete". I Spanien är det inte alls lika fri uppfostran som i Sverige och man har "läxor" t.o.m pa dagis. Iallafall sa irriterade det mig att de sa att läsa böcker, rita och pyssla var arbete. Inte lek. Va?

Jag vill lära Dani att läsa, skriva, rita, pyssla är roliga lugna lekar. Jag tror pa att allt kan bli en lek för barn om man gór det roligt. T.o.m plocka undan pa rummet.

Jag och I diskuterade skillnader mellan spansk och svensk barnuppfostran. Bada är vi överens om att min fria uppfostran har fungerat bättre. Jag är minst. Bortskämd. Fick allt jag pekade pa. Lekte alltid. Hade inga stränga regler. Inga krav. Inga harda rutiner. Sov hos mina föräldrar tills efter jag börjat skola. Somnade i soffan hela min barndom. Sov med lampan tänd. Levde pa fil och risgrynsgröt flera ar. Etc. Och jag är helt normal - t.o.m väluppfostrad;)

Tror att det har att göra med mina föräldrar. Jag tror pa att förega med gott exempel. Vara en bra förebild. Att barn gör som sina föräldrar.

Jag tror pa att ga pa egen intuition. Följa vad som känns rätt för oss. Att acceptera att Dani är den han är. Han är väldigt lugn och kommer nog bli en liten ensamlekare. Som sitter pa sitt rum och leker själv. Fundersam. Eftertänksam. Blyg?

Sen tror jag jag maste lära mig att sänka kraven. Inte försöka vara en perfektionist. Sa himla duktig hela tiden. Lära mig vara good enough. För det är nog omöjligt att vara en perfekt förälder. Känna att jag duger. Att jag maste leva med... Att Dani far lära sig att mamma maste jobba, sköta vardagssysslor, laga mat etc. Att han far vara med. Bredvid. Att han gärna far hjälpa till. Eget ansvar.

Det viktigaste är att ge barnet självförtroende. Trygghet i sig själv. Jag tror Dani redan nu är väldigt trygg i sig själv. Han är inte alls nervös som jag och I. Utan mer som morfar. En filbunke. Han grater inte ens när han vaknar pa nätterna. Jag vaknar av hans gurglande, smackande och fäktande med armar och ben. Att jag alltid tillfredställer hans önskningar innan han ber om det hjälper nog...

Jag och I pratar om att lata Dani leka sa mycket han vill. Inte ha nagra konstiga spanska regler om att man inte far lata sig. Eller att man maste sitta still o tyst. Inte far smutsa ned sig. Att man inte far leka pa golvet. Eller inte fa vara överallt i hela lägenheten. I Spanien har manga fortfarande sakallade finrum fulla av kristall och vaser som barnen inte far vara i.

I Spanien är barnuppfostran mycket hardare, striktare... men jag tror inte det funkar. Barn som inte far leka av sig som sma blir vuxna som bara vill leka...

Jag tyckte om att läsa raden jag fick via mail idag. Att Dani ska passa in i var familj. Bli en del av den. Läs Libero rad om barnuppfostran här

En glad glupsk 4-manaders pojk...

2011-06-23T16:55:00.011+02:00

Dani smakade glatt pa potatispure pa sin 4man-dag, at flera skedar - Dani är fortfarande en liten ängel. Nästan alltid nöjd o glad. När han ler, skrattar smälter mitt mammahjärta. Min lille pojk har blivit sa stor.

Att fa prata av mig med min bror och hans fru lugnade ned mig rejält. Jag har nog saknat nagon att prata med. Tyckte om att ga till BVC. Ställa alla mina fragor. Jag har nog funderat för mycket den senaste veckan. Maste försöka sluta "äta upp huvudet" som man säger pa spanska och lugna ned mig. Dani mar bra. Jag mar bra.

Snart kommer mina föräldrar och det är nog precis vad jag behöver. Sällskap. Nagon som tar hand om mig o Dani. + mina föräldrar har bilen fullastad med böcker sa jag kan börja läsa. Roa mig själv!

Glad Midsommar pa er! Här ska vi fira väldigt lugnt med bara middag. Jag ska försöka hinna laga mat till 7. Ett stort steg bara det - att laga mat igen. Vi far se hur det gar... Kram!

UPDATE: Yes! Vi klippte av det lilla som var kvar av Danis fina mörka kalufs. Han hade stora kala fläckar och fällde rejält. Det nya haret verkar ljusare...

Jag chillar med min bebis i skuggan...

2011-06-22T11:06:00.005+02:00

Ja, det är skillnad... pa att njuta av nuet och inte. Att acceptera. Tack för era gulliga kommentarer. De hjälper. Peppar! Jag ska försöka se det fran den ljusa sidan. Inte vara avundsjuk. Känna att det är helt ok, att bara vara.

Dani är inne i en ny fas. Eller sa haller han pa att fa tänder. Eller sa är han törstig i värmen. Han sover iallafall inte hela nätterna längre. Vaknar o äter var 3h. Det var skönt sa länge det varade.

Efter en jobbig mer eller mindre sömnlös natt (Typisk att mjölkproduktionen gatt ner lagom till att han vill äta pa nätterna igen) bestämde jag mig att göra det bästa med en morgonpigg bebis. Ga ut och ta en lang promenad sa länge det är svalt och solen inte gatt upp. Sen sov Dani och jag simmade nagra längder mellan nagra batbojar. Tog en varm dusch. At en lang frukost. Hoppas pa att Dani sover en längre siesta sa jag kan sova med. Just nu sover Dani bara 30min i stöten och da hinner jag knappt lägga mig.

I har svarare att acceptera läget o vill hitta pa saker. Han tar langa strandpromenader medan jag stannar i skuggan pa terassen. Eller framför tv:n. Han vill ga ut o äta. Jag vill inte sitta o amma pa en restaurang en hel kväll.

Dani är verkligen hur lätt som helst att ta hand om. Hör fortfarande min mamma säga att jag inte vet hur det är att ha en bebis. Men. Han är fortfarande en liten bebis som helst vill spendera dagarna vid bröstet. Att jag tycker det är jobbigt att amma offentligt gör det hela inte lättare men nu vagar jag iallfall amma pa terassen. I ett hörn i skuggan. Försöker undvika nyfikna grannar.

I Spanien är bebiser nästan allmän egendom. Ja, helt okända stannar oss pa gatan och fragar, gullar etc. Grannar, som jag aldrig pratat med, kommer glatt ända fram och pratar. Gammelfarmor var noga med att vi skulle följa sägnen sa ingen ger Dani det onda ögat. Mal de ojo, är nagot man tror pa i Spanien, skapar olycka, sjukdom etc. Därför ska man glatt visa upp underverket för hela världen.

Nu ska jag fortsätta chilla med min bebis i skuggan och njuta av att inte ha nagra andra masten än ta hand om honom. Inte bry mig om att behöva tacka Nej till alla roliga trevliga erbjudanden fran vännerna.

Vi far se hur det gar när hela min familj kommer. Nej i sommar blir det ingen sol. ingen strand. ingen bat. inga restaurangbesök (vi har testat 1 gang). Men det betyder inte att jag inte tänker försöka njuta....

UPDATE: Jag har en sjal som jag hänger o döljer vid amningen, jag gör det men känner mig inte bekväm... De flesta vi träffar är I:s familj o vänner. Det funkar bra mitt pa dagen men t.ex. sa vill Dani ligga vid bröstet under 2-3h innan han somnar för natten och här träffas man vanligtvis pa kvällarna, gar ut o äter vid 22.00 - Da är jag helt slut!

Att sakna Sverige...

2011-06-21T15:39:00.002+02:00

Ibland blir det inte alls som man tror. Tänker. Hoppas. I flera manader har jag längtat hit. Till solen. Värmen. Stranden. Men. I min fantasi var Dani inte sa liten. Det var inte sa varmt. Solen brände inte sa starkt. Stranden var inte sa bebisovänlig.

Det är värmerekord. 38 grader i Murcia. 30 grader här. Cartagena igar var olidligt. Dani svettades. Fick röda värmeutslag. När vi väl kom in i AC-kylan blev svettblöta Dani för kall. Ja, solen brände trots molnig dag. Vagnen var en värmefälla. Jag fick bära Dani med solhatt och försöka trycka mig mot husknutarna för att finna skugga.

Pa La Manga ligger huset bara nagra meter fran medelhavet. Nästan pa ta avstand men man räcker inte dit. Den stekheta solen som ett farligt ljus som är överallt. Jag hör BVC säga. Nej, de behóver inte solskyddsfaktor da bebisar ska inte vara i solen.

I lördags tittade jag pa SVTWorld. Ebba von Sydow satt o frös i ett iskallt sommarsverige. Jag längtade dit. För Spanien är helt underbart men kanske inte när man kan se pa paradiset men inte far vara där. Tittar ut genom fönstret och längtar. När man har en liten bebis som inte ska vara i solen. SOm tycker det är för varmt. Som äter mest hela tiden. Blir för varm av hud mot hud. Jag försöker amma i skuggan men ibland sa är medelhavsvinden lite för mycket sa da blir det soffan. Igen. Med spanskt tv.

Jag börjar första det där de säger om att resa med spädbarn. Att man inte reser för bebisens skull. Utan för sin egen. Undra hur min stekheta augusti kommer att se ut fran tv-soffan inomhus?

Snart börjar allsang pa skansen. Ja, jag har inga problem att erkänna att det är ett spaniensommarnöje att titta pa det via SVTWorld. Sakna Sverige!

Ibland märks det att jag är modedesigner...

2011-06-21T14:47:00.003+02:00

Som att nästan hela Danis garderob ser ut att vara en och samma klädkollektion trots att jag köpt de pa olika ställen. Blatt, rött, vitt - marint!

Som när jag färgmässigt koordinerar min o Danis outfit. PINSAMT!

I lugnare riktning...

2011-06-21T14:27:00.004+02:00

Nu har jag tagit första steget i en lugnare riktning.

Ett babylarm sa jag i lugn o ro kan sitta ute pa terassen när Dani sover siesta. Det är väldigt mycket barnskrik pa omradet sa jag springer ut o in stup i kvarten.

Ett solparasol till vagnen. Med solnätet som jag köpte (dyrt) blir det alldeles för varmt. Det blir t.o.m för varmt med suffleten. Sa valet var svart: Sol eller värme? Men nu skaffade vi ett mary poppins paraply - det ser nästan ut som om vagnen kan flyga med det som fallskärm;)

Ett barnsäkerhetskit. Behövs kanske inte just nu men säkert om nagra manader...

Dani sätte även mig pa prov i bilen och gallskrek mitt pa motorvägen. Omöjligt att stanna sa det var bara att försöka trösta fastspända utan att ta till brösten. En jobbig men ganska bra övning. Dani gnyr mest. Han grater bara om man inte hör hans svaga klagande. Gallskriker har han nog bara gjort 2-3 ggr i sitt lilla liv. En när han fick 3-manaders vaccinet. Vi grät bade jag o I.

Sa första stegen i rätt rikting. Det är nog, som sagt, bara att lära sig att leva med den ständiga oron... och försöka finna lösningar som underlättar. T.ex. sa oroade jag mig för den tunna kudden Dani sover pa nu när han blir större och rör sig mer. Snart kanske t.o.m kan vända sig. Sa jag tog bort den. Sa enkelt men...

Kameralek i hamnen i Cabo de Palos

2011-06-19T19:08:00.004+02:00

Idag var vi pa söndagsmarknad i Cabo de Palos. Sen satt vi i flera timmar pa uteserveringen i hamnen och njöt. Dani var nyfiken och flörtade med alla omkring. Jag försökte hitta tillbka till kreativiteten o fotade bilderna ovan bland de gamla slitna batarna. Kanske natt I kan hänga pa väggen?

Tankar, funderingar o framtiden...

2011-06-19T18:16:00.005+02:00

Vem har inte hört att bli förälder förändrar dig föralltid. Livet blir aldrig detsamma. Jag funderade konstigt nog inte sa mycket pa livet efter graviditeten när jag väntade Dani. Jag var sa uppe i att var gravid att jag tänkte inte pa att det var början av resten av mitt liv. Mitt nya liv. Livet som mamma. Livet som föräldrar.

I sa till mig igar, när vi at I:s hemmagjorda paella pa terrassen. Ensamma. Dani sov siesta. Att om 15-20 ar kommer Dani vara stor och da är det mig du har kvar... mig du valt att spendera livet med! Att vi de kommande 20 aren kommer leva föräldralivet. Sen är barnen stora. Vill leva sina egna liv...

Vi maste besluta hur vi ska leva de kommande aren. Vart. Vi har mer eller mindre bestämt oss för Sverige. Eller jag har bestämt. I har hela tiden velat att Dani ska växa upp, ga pa dagis o skola i Sverige. Egentligen har vi ju tills Dani börjar skolan att bo lite varstans. Om det inte kommer ett syskon innan dess...

Ingen av oss ser oss i hus, villa utanför Göteborg. Sa lägenhet är tanken. Köpa eller hyra? I ska börja söka jobb till hösten sa far se vi vart livet för oss...

Vi pratar om framtiden. I har tjötat pa mig om bröllop sen Dani föddes. Jag har länge drömt om ett enkelt litet strandbröllop pa La Manga. Ett strandparty för vara närmaste vänner. Jag vill inte behöva bjuda hela spanska släkten, grannar etc. Vill inte göra sa stor grej av det. Om vi gifter oss ska det vara pa vart sätt. I fick en idé i hamnen häromdagen sa vem vet vad som händer nästa sommar...

Jag skulle skriva natt helt annat. Men. Jag vet att det kanske inte later sa men jag o I pratar om allt. Jag berättar varje gang vad jag bloggar om. Jag har ett problem i Spanien. Jag känner mig instängd. Ensam. Deprimerad. Jag har inget eget liv här! Anledningen till att jag flyttade hem till Sverige för snart 3 ar sedan...

Att vaga lita pa andra...

2011-06-18T11:46:00.004+02:00

Min vän Lina kommenterade mitt tidigare inlägg och avslutade med fragan: Vem är det jag inte vagar lämna Dani till? Svaret är ingen. Just nu litar jag knappt pa I. Ja, det är sant. Jag vet inte vad som har hänt, förändrats. Men jag maste ta tag i det. Annars blir föräldraskapet alldeles för jobbigt, som hon skriver...

Allt är ok sa länge Dani är vaken, lugn o glad. Men om han blir trött är det jag som söver med napp eller bröstet. Aldrig I längre... Jag som ger mat när Dani är hungrig. Jag maste övervinna min oro. Vaga lita pa andra. I maste övervinna sin för att jag ska sluta oroa mig och han kan ta hand om Dani när jag inte finns i närheten.

Det var just det jag funderade över häromnatten. Vad händer om jag provar en liten stund? Vad är det värsta som kan hända? Att han grater otrösterlig. Vet inte om det har med att han inte tröstas av I längre... Vill bara ha mamma. Bröstet.

Jag försöker ga till grunden av min oro for den handlar inte om döden. Den handlar bara om skrik, grat. Att jag vill kunna trösta honom. Vill aldrig att han ska behöva grata. Att jag vill mer än jag orkar ge. Jag vill ge allt men det funkar inte...

Jag testar korta stunder. Sakta lite längre stunder. I tar en promenad med vagnen medan jag städar. I är ensam nere hos mormor o jag stannar hemma. Jag är inte lugn. Där ligger problemet. Jag maste vaga lita...

Snart kommer resten av min familj och da maste jag utsätta mig för min kanske löjliga rädsla. I maste ocksa utsätta sig för sin egen. Han maste lära sig trösta Dani. Där ligger problemet nu. Tidigare var det inga problem. I löste graten (hungern?) med ersättning.

Oron, rädslan gör att jag inte vagar göra natt själv. Inte natt som tar mer än 20 minuter (precis efter amning). Eller att jag finns pa rop-avstand. Ga o hämta-avstand. Sa kan jag inte fortsätta för jag kommer aldrig kunna vara där alltid. Jag känner mig fastkedjad. Instängd. Mar daligt...

Jag maste lära mig leva med att jag inte alltid kommer kunna trösta honom. Att han, när han blir lite större, kommer bli väldigt bortskämd om han alltid far som han vill. Direkt.

PS: Kanske har det med att I blandar ihop ledsen, ha ont-grat med Danis grat som sitt sätt att kommunicera. Berätta vad han vill... Kanske ligger det mer bakom i I:s fall. Att inte ha kunnat ge, sina nära, tröst?

Nu märks det att bloggen är ett sätt att skriva av mig. Skriva av mig mina tankar, min oro. Jag psykoanalyserar mig själv?

Morgondopp i medelhavet...

2011-06-18T11:42:00.001+02:00

Slänger mig i med huvudet först...

Lära mig leva med oron, rädslan...

2011-06-17T13:55:00.006+02:00

Mitt "nu", i skuggan pa terassen, bloggandes, med en nyklippt, nybadad Dani sovandes pa en kudde i knät.

Sa sitter jag här med blött har, äntligen vagade jag mig ut i bikini. Simmade en lang stund i ett varmt spegelblankt medelhav. Lovade mig själv att vaga varje dag. Att bada, sola, njuta.

Inatt lag jag vaken länge. Grannarna pratade högljutt till kl. 05.30. Typisk Spanien. För nagra ar sedan var det jag som störde. Jag funderade över min oro. Den som jag känner konstant sen dagen Dani föddes. Under graviditeten var jag lugnet själv. Aldrig har jag matt sa bra. Inga hormonsvängningar. NADA. Nu däremot sa leker hormornerna med mig dagligen...

Jag försökte finna orsaken. Jag har skylt pa I i flera veckor. Att han inte delar ansvaret. Oron. Det daliga samvetet. Men. Det är jag som är livrädd för att lämna Dani ensam. Jag som oroar mig för solen. Värmen. Barnsäkerheten. Den stora farliga vÄrlden.

Det är jag som maste lära mig leva med den, oron. Rädslan som man far pa köpet när man blir mamma.

Jag som känner mig fastkedjad. Jag som inte vagar för. Tänk om... Men jag kan inte fortsätta som nu. Det gör mig bara deprimerad... Jag maste vaga lita pa andra. Jag maste sluta vara rádd fór Dani. (Ja, rädd att göra fel, bega misstag, sara - rädd att han ska grata, känna oro, inte tröstas). Jag är livrädd för att natt ska hända mig fór vem ska da ta hand om Dani, älska honom som jag, hans mamma.

Det är jobbigare, svarare än jag trodde att vara nagons mamma.

Vardagsminnen...

2011-06-16T11:23:00.006+02:00

Sa här spenderar vi dagarna, i skuggan pa terassen...

Dani sover 8h i sträck, vaknar vid 6-tiden, äter o somnar om vid br´stet. En del dagar somnar jag inte om utan smyger upp och ser solen ga upp. Som jag brukade góra innan jag gick o la mig - När vi varit ute hela natten... Sa livet förändrats!

Jag börjar vänja mig att sitta kvar i bilen när I handlar - att amma i min bil är ett minne jag aldrig trodde jag skulle ha. I motsats till fiesta-minnena...

I har lagat paella för första gangen efter mostern recept: Kött o kycklingpaella. Vi slickar tallrickarna...

Jag hittar mina gamla barnböcker och de ska bli sa mysigt att läsa de för Dani. Jag har sparat 2 flyttlador av mina barnleksaker, gosedjur o böcker. Det är jag glad för nu, när jag fatt barn.....

Mammatankar - barnmatsträsket?

2011-06-14T15:20:00.006+02:00

Jag gar igenom alla kokböcker som finns i sommarhusets hyllor...

Snart fyller Dani 4 manader och jag funderar över smakportioner. Jag fick en bok pa BVC och tänkte mer eller mindre följa den svenska puremodellen med potatis o grönsaker först, frukt och sist kött o fisk. I Spanien börjar man med spannmal...

Självklart, som glutenintolerant, oroar jag mig för gluten men jag har bestämt mig för att försöka att inte lata oron ta över. Försöka lata Dani smaka pa sa manga olika produkter som möjligt men ta det lite lugnt med allt som innehaller gluten. Inte utesluta. Men inte ge glutenvälling, gröt etc. direkt utan introducera gluten i sma mängder genom att lata honom smaka när han blir nyfiken... och under tiden jag ammar.

Jag funderar över de nya mattraditioner som kommer när man far barn. Min tanke är att försöka fa Dani äta min hemmalagade mat. Att han ska äta samma mat som jag lagar till resten av familjen. Jag läste nagonstans om att ha en kastrull med vatten bredvid när man lagar vanlig mat och slänga i det som passar till honom sa vänjer han sig redan fran början...

Jag vet att jag lagar hälsosam mat men jag kan inte lata bli att undra över näringslära (vilka saker innehaller olika vitaminer, mineraler etc), att Dani ska äta sund bra mat. Jag är väl medveten att han om nagra ar kommer leva pa... vad det nu är (jag at BARA fil o risgrynsgröt)... men medan han är liten sa bestämmer ju faktiskt jag!

Jag vinner vuxenpoäng genom att redan nu planera framtida veckomenyer, fisk 3ggr i veckan, 2 kött, 2 fisk. Grönsaker. Frukt. Ja, jag skrattar lite at mig själv när jag märker att Dani kommer äta bättre än mig. I följer ju sin nya livsstil med dietmat sön-tors. Men jag vill absolut inte bli en san mamma som lagar mat till sina barn men inte äter själv. Jag vill ha hela familjen runt matbordet.

Jag funderar över margarin vs olivolja med den där tsk fett man ska tillsätta alla barnmatsprotioner. Det kanske far bero pa maten. Potatis o smör är ju sa gott! Jag använder mycket kryddor och tycker om att laga mat sa jag ser fram emot att laga bebismat. Kanske inte den första puresmakperioden men sen...

Jag vill verkligen försöka undvika att hamna i barnmatsträsket. Barnmatsburkar med konstiga säljande nya smaker. Att under de kommande 10 aren leva pa snabbmakaroner och falukorv... Inget ont om er som redan sitter fast;)

Hur tänker ni? Vad lagar ni för vardagsmat som kan barnanpassas? Jag letar inspiration pa vardagsmatsrecept bland de 30 kokböckerna mamma har. I har lovat laga nagra spanska rätter varje manad sa Dani även vänjer sig vid spanska smaker...

Hitta tillbaka till mig...

2011-06-10T13:32:00.006+02:00

Imaginarium barnleksaker: Den här underbara familjefotoboken spelar in familjemedlemmarnas röster. Vi spelade in gammelfarmor sjungande: "Papa viene con perritos...vovvov?" och hennes röst paminde om la abuela...

I Spanien har man bara 4 manaders mammaledighet. Det betyder att jag skulle börja jobba igen om tva veckor. Det fick mig att fundera pa att jag verkligen borde börja försöka hitta tillbaka till mig. Jag hade tänkt spendera de kommande 4 manaderna i en solstol men även hitta tillbaka till mig.

Ett första steg är att lova er ett inlägg per vecka i Backstage i Modebranschen-stil: Mode. Entreprenörskap. Driva eget klädmärke och klädbutik. SMiD. Framtiden...

Jag följer nagra mammabloggar som startat eget under mammaledigheten och självklart kan jag inte lata bli att fundera pa vad jag skulle starta? Barnkläder: Hur skulle de se ut? Leksaker o barnprodukter: Innovativa nytänkande idéer? Underlätta mammavardagen? Praktiska, funktionella, slitstarka - men det skulle även vara intressant om leksakerna kom med en utvecklingslapp: Hur stimulerar den här leksaken barnet. Jag har läst pa flera ställen att sma barn tycker om kontraster, svart - vitt sa varför är da sa mycket barnsaker i pastellfärger? För mammas skull? Dani älskar geometriska former. svart/vitt - älskar bjälktaket i sommarhuset...

Ja, jag försöker att locka igang fantasin!

Sen sag jag ett intressant pa spanska TVE2 "Mixeur sabores e ideas" (franskt?) där de t.ex. pratade med designerna bakom danska EvaSolo och de sa att de inte "far" köpa nagra köksredskap för att fa igang ideerna, hitta pa och designa de ultimata för EvaSolo istället. Sen sa en kock natt om Japan, den japanska kulturen, designen: "att produkten är klar när man inte kan ta bort mer men den fyller sin funktion". Det passade mitt tankesätt.

Ett roligt tips i en av de spanska modetidningarna var att man kan använda dem och klippa klistra collage med sitt barn. Klippa ut ögon, mun, har etc och skapa egna ansikten. Klippa ut bokstäver och skriva egna ord. Kul!

Läste även en krönika i spanska ELLE: "We surf the internet, we swim the magazines" (amerikansk reklam) om den digitala världen, sociala medier, papperstidningar. Hon skrev att papperstidningen är bäst pa stranden... De pratas faktiskt väldigt mycket om sociala medier pa spansk tv. Speciellt nyheterna: Diskutera vidare nyheten pa varan hemsida, facebook, twitter...

Sa: nu har jag lovat er... Paminn mig gärna om att inte bara vara Danis mamma!

Solstol istället för soffa...

2011-06-10T12:53:00.004+02:00

17 tvättmaskiner senare. Vi är i Cartagena en snabbis. Hälsar pa gammelfarmor. Fixar lite. Jag far bloggtid;)

Jag vet inte vad sommarhuset har som gör mig lugn och lycklig sa fort jag kommer innanför dörren. Kanske det har med att fa somna havets brus (och Danis andetag) och vakna med solljus och fagelkvitter... Jag har haft tid för mig. En stund i solstolen med spanska modetidningar. Intensiv egentid. Dani tar korta sovpauser varann timma, 15-30 minuter och istället för att städa, plocka, äta etc. Gar jag ut och sätter mig i solstolen och njuter... Underbart!

Nej, bikini har jag inte vagat ta pa mig än. Mina 5 extrakilon känns lite jobbiga... Jag har tur som inte har fatt nagra andra märken än linea negra som inte gatt bort än (kejsarsnittet) men att se mig själv i sommarhusets spegel kom lite som en chock! Jag tyckte ju jag hade gatt ner men jag jämförde mig kanske med gravidkg och gravidmagen och inte med startviktens kropp... Jag accepterar den, den har ju varit helt otrolig och skapat Dani men... jag kommer nog ha pa mig bikini när jag ska bada och annars amningslinne. Att försöka ga ner kg far vänta tills jag slutar amma...

Att I gatt ner (30kg) och är smalare än mig känns konstigt. Ombytta roller. Jag är tjockisen. Jag äter hela tiden och är hungrig jämt. Han lagar mat till mig, gärna mackor, pasta etc, medan han själv fortsätter med dietsallad...

Jag tänker pa nyblivna mamman ParisLisas ord: att fortsätta vara min mans fru när bebisen kommer. Jag har nog glömt bort att vara I:s kvinna. Att vi har sovit i separata sängar. Sovit i skift har nog inte hjälpt. Nu när Dani sover i vaggan har I flyttat tillbaka... Första natten kände jag mig nästan otrogen. Mot Dani. Men jag har kärlek till dem bada... Dani sover nu 12h mellan 22-10 och vaknar 1-2ggr. Somnar om vid bröstet. Flera nätter har jag fatt sova 6 timmar i sträck. Det betyder dock inte att jag har sovit utan vaknat och kollat att han fortfarande andas... Tyvärr sa har inte mjölkproduktionen nattstängt sa jag hoppas att kroppen regulerar (spenskt ord?) det snart...

Jag har fatt mitt liv tillbaka tillsammans med sömnen. Gar inte runt som en irriterad zombie som bara vill sova längre...

Vardagsminnen...

2011-06-10T12:44:00.003+02:00

Dani sover i skuggan medan jag sitter bredvid i solen och läser...

Vi promenerar runt pa omradet och visar upp Dani för de nyfikna grannarna. -Nämen har ni fatt en bebis!

Nej, jag har inte badat ännu... Men det handlar mer om att vaga visa mig i bikini än att havet inte tilltalar;)